måndag 6 augusti 2012

Småglimtar från en resa ...

En enda gång tidigare har jag besökt Öland och det var säkert tjugo år sedan.
Minst!
Nu åker vi på vinst och förlust .., det är dagen efter kalaset hos äldsta dottern och vi tar sikte på södra delen av ön och det är så obegripligt vackert och annorlunda!
Överallt ser vi murar av skiffer - eller är det kanske kalksten -?
Jo, det är såklart kalksten!
Och där är hedmark med ljung och enbuskar och får och lamm och ett underbart ljus!

Att resa med hund är inte det enklaste
Ingenstans hittar vi ett boende där man får ha hund med sig. 

Brukshotellet i Degerhamn är det fullbelagt, men den vänlige ägaren ägnar nog en halvtimme åt att ringa runt till andra boende i närheten och till sist säger han att på Södra Bruket, några kilometer därifrån, där finns ett vandrarhem i det som tidigare var arbetarbostäder.

Det tar vi! 
Fyrahundraåttio kronor kostar ett rum, plus femtio för Harry .., frukostkorg på morgonen för sjuttio kronor per person och har man inte sänglinne får man betala hundra kronor extra per säng.

 
Här är ingången till vårt rum .., det är första huslängan på höger hand och rummet är stooort med soffa och två sängar som liknar dom som finns på äldreboenden och det är spartanskt, men helt okej.
På övervåningen finns ett nyrenoverat badrum.
Kök delas med två andra lägenheter - men vi är ensamma -. 
 
Fastighetsskötaren är en stillsam och ytterst vänlig herre som kommer med sänglinnet.

"Hade ni GPS, eller ..?" frågar han leende.
Jag säger att nej, jag skrev ner vägbeskrivningen på ett vanligt papper och då ler mannen ännu mera och säger att nästan var gång det kommer gäster som har använt sig av just GPS, så får han hämta dem nere vid hamnen .., ja, alltså där vid brukshotellet någon kilometer bort.

"Ibland är en vanlig papperslapp bättre än såna där moderniteter ...", säger han smajlande.

Och han berättar om alunbruket som var igång i tvåhundra år och om slitet för arbetarna .., han berättar att dom fick lön i träpengar som sedan gällde som betalning i den enda affären ..., och man kan ju bara tänka sig myllret av barn som måste ha funnits där just då .., ja, det känns som om man vandrar omkring i en historiebok.

 
I övriga hus är det fullbelagt .., ett stort sällskap musiker eller sångare har nån slags konferens och ett partytält finns uppställt nära receptionen.

På ett bord ligger en kvarglömd kamera i sitt fodral och där står en stooor skål med överbliven sallad.

 
Söndagmorgon vaknar vi tidigt och går en sväng ner mot havet till.
Alldeles öde och nästan tyst är det .., allt som hörs är bräääkandet från små lamm.
I huslängorna står fönster på glänt .., det har varit en varm natt och vi är dom enda som är ute.

Och jag tar på mig nya baddräkten (den som jag knappt kan andas i ...) och vinglar iväg ut i havet.
Botten som ser ut att vara sandig, är täckt av såphal skiffer och jag är livrädd att ramla och slå ihjäl mig ., jag simmar en bra stund .., på stranden står pv och förundras över branten och hur porösa stenarna är .., lätt att bryta sönder bara .., och jag tar mig krumbuktande - och inte det minsta graciöst -, i land (föreställ er att ni spatserar omkring på såpa!) och tänker att bättre än så här kan det inte bli.

Ja, det är det där att ta sig ett morgondopp i ett härligt, svalt hav, alltså.

Sen blir det frukost.
En korg av rotting står på köksbordet och där finns en termos med kaffe och en med tevatten .., där är två stooora dubbel-smörgåsar per person, ett ägg vardera och en liter juice, helt okej!
Vi sitter ute i solskenet och ser hur andra gäster börjar vakna till liv.
Någon tar en morgoncigarett .., andra ställer ut solstolar.
En kvinna ordnar med sin packning.
Där är dragspel och notställ.


På baksidan av varje länga finns rader med förråd och jag frågar fastighetsskötaren om dessa tillhört respektive lägenhet och så är det .., i dessa små förråd hölls höns eller nån gris .., där förvarades potatis och annat.

Kvällen innan: vi har ätit ljuvlig middag (lammfärsbiffar som verkligen smakade lamm!) på restaurant Kajutan i Mörbylånga (suttit utomhus och harry bjuds genast på en skål med vatten = omtänksamt) .., och vi har kört längs södra sidan och mest av allt har jag förundrats över den totala tystnaden.

Kan tystnad dåna?
Svar: ja.

Och vi har sett mängder med starar och hört tornseglarnas skriiiin där dom flyger av och an .., vi har sett lamm och får och hästar och kor och massor med småkalvar, men inte en endaste liten slända.

"Hej på dig du, Jenny!" kanske han säger - pv -.
En på alla sätt och vis härlig resa har det varit ..., mötet i Gränna med sportigajenny och den rara kvinnan som har affären "Amanda Kristina" alldeles intill turistinformationen ...

Här står hon vid disken ..., lillasyster med vänster tumme upp, född den 20:e januari, ibland Stenbock, ibland Vattuman, hon är född alldeles i skarven.

I brunt .., hon som längtade efter mormor och vid 11 års ålder reste till Bolivia.

Och kalaset förstås ..., all glädjen .., och dottern som blir så rörd och börjar gråta när vi kommer till versen som lyder så här:

"Hon längtar efter mormor som har jobb i fjärran land
ja, mellan denna tös och mormor finns det starka band.
En resa till Bolivia det blir med pastorns pojk, 
:och sång från indianer är nåt nytt mot malåjojk."

Och musiken, där alla låtarna har "Maria" i antingen titel eller text .., den som vi lyssnar till hela kvällen - förutom när det är önsketimme förstås -. 

Den här var på grekiska och mågen, som insåg att hans svärmor älskar grekisk musik, sa ibland att .."nu har någon ringt in och önskat igen  ..." och då var det detta som spelades och jag looog, kramade om mågen och sa "å, I love You!"
Tre dagars semestrande .., och tänk, så mycket som vi fick vara med om! 

Och sedvanlig tålamodsmedalj - modell låtsas - får den som orkat läsa ända hit!

// Mer om vandrarhemmet finns att läsa här.

Om skifferbrytning och aluntillverkning - här -.

Och intressant läsning om själva bruket finns här.










Måndagsfönstret ...

I en liten, liten lekstuga vid Södra Bruket i Degerhamn på Öland .., där finns det här fönstret.

söndag 5 augusti 2012

Söndagkväll ...


Hemifrån från torsdag till söndagkväll och hjärtat är sprängfyllt av värme och kärlek och av sååå många intryck, så där så jag inte kan sortera, utan bara lägger in en enda bild så länge.

Men lite var det så här: en dotter som fyllde fyrtio och hela familjen samlad, hennes lillasyster och lillebror och hennes pappa med sin fru och så hon som är mamma med sin pv ..., och där var jubilarens svärföräldrar och en svägerska med man och tre småttingar och såklart syskonens respektive och vi satt vid långbord och åt svindelgod grillad fläskfilé och pv hade skrivit en lååång hyllningssång på vers och det blev allsång - allt från Ovan där till Mosippan och Marias man Peter hade från Spotify googlat på "Maria" och såna sånger spelades hela kvällen.

Vi fick "ringa in och önska sånger också". 
Ja, "ringa in", betydde att man hojtade till mågen och sa vad man ville höra.

AP tyckte att vi skulle minnas mormor och därför sjunga "De komma från öst och väst", så det gjorde vi och jag looog och tänkte att grannarna nog skulle fundera om det var väckelsemöte på gång.

Dagen därpå tackade vi för oss och åkte först till Ekerö till mellandottern med man och lilla Nelly och sen vidare till Öland.

Det var som att komma till  p a r a d i s e t.

Vandrarhemsrummet i Möckleby, vid Södra Bruket.
Sänglinnet var manglat och överjordiskt svalt ....
Detta är inget boende för människor med estetiskt sinnelag, men om man inte bryr sig så mycket om hur ett hotellrum ser ut, så är det perfekt.
"Men nog kunde dom väl ändå ha satt upp en enda tavla här ...?" sa pv. 
Det tyckte inte jag.

Vi körde söderut och såg Alvaret och vi letade husrum  och fick så småningom ett rum där även harry fick vara med - det var i Möckleby - och innan vi kom dit, stannade vi till mitt ute i ingenstans - det var där jag tog bilden där uppe - och det var  m a g i s k t.

Allt som hördes var syrsorna, annars var det  a b s o l u t  tyst.

Det var en tystnad som nästan dånade, ja, precis så.

Nu ska jag bjuda chauffören på kaffe och i morgon ska jag lägga in flera bilder och berätta om allt som hänt, ja, för den som möjligen är intresserad, alltså. 

Ajöken, sa fröken.

fredag 3 augusti 2012

På väg norrut ...


Vi väljer en annorlunda väg än i vanliga fall .., nu tar vi Nissastigen som inte så särskilt vacker, inte till en början i alla fall - där är mest tall och gran -, hööööga granar som sträcker sig mot skyn .., och Vättern på vår vänstra sida och jag säger att ... men Gud, hur orkade ni cykla och se andra sidan av av vattnet och så vetskapen att det är lika långt tillbaka, ja, längre!

Och några mil från Gränna svänger vi in på en liten väg och passerar byar med underliga namn, Bunn heter en ..,  och där är överjordiskt vackert med stor sjö på vår högra sida och nybyggda hus som är vitmålade och där är båtar ute på vattnet och på en skylt står det "Båtturer", men vi har siktet inställt mot Gränna och när vi väl är där, parkerar pv på en brant p-plats alldeles vid torget och sen tittar vi in på turistbyrån och hälsar på hos sportigajenny - hejhej - så rar och fin och så blir det thaimat (i Smålandssternar på bageriet träffar vi också thailändare som driver stället, energiska människor är det uppenbarligaen!) och sedan iväg igen.

Hela tiden blå himmel och solsken.

På framrutan spatserar en fluga fram och tillbaka.

"Stackars krake, den kanske har följt med från landet Halland och där hemma har den hela sin släkt och kanske hundratals små flugbarn och hur förvirrande ska det inte vara att nu bli utsläppt i ett helt annat land - i landet Småland - ! säger jag.

Detta till trots fångar jag flugan och släpper ut den genom det öppna fönstret.

Man kan ju bara hoppas att den trivs med det nya livet.



Fredagsfönstret ...


.... kommer från Turtlan i Värmland, som varit på besök i Trosa.

Nu har jag lånat dotterns dator, som är en helt ny variant för mig och jag tror inte jag ger mig in på att länka ..., det får jag göra när jag kommer hem.


torsdag 2 augusti 2012

Hipp hipp hurra!!


Idag vid elva tiden för fyrtio år sedan, blev jag mamma för första gången.
Då föddes "dr Böhlander" - Maria - på Skellefteå BB.

Det var på den tiden när pappor knappt fick hälsa på sina barn och andra anhöriga fick stå bakom en glasruta och titta på det nyfödda undret, ja, på BB, alltså.

Natten när vi åkte iväg de tolv milen till Skellefteå, stod min pappa ute på gården .., han hade på sig sin pyjamas och var tårögd av oro .., hur skulle det nu gå när yngsta dottern, bara arton år gammal, skulle iväg och föda barn?

Det gick hur bra som helst!

I fyra månaders tid bodde jag hemma hos mamma och pappa, då Marias pappa (inte så mycket äldre han ..., ja, han var tjugo) gjorde militärtjänst ..,  och han som hade blivit morfar och tyckte att dottern gott kunde ha väntat med att bli gravid .., han blev den allra mest underbare morfar som så snart han kom hem från jobbet dök ner i babykorgen där han sedan stod och gullade med barnbarnet.

"Hur är hä med morfars lilla piga ..?", sa han med sååån värme i rösten och när vi, några månader senare, flyttade till Lycksele, rann tårarna nerför morfars kinder.

Nu har det gått fyrtio år .., tänk, snart har den där äldsta dottern kommit ifatt sin mamma ,-)

Grattis, grattis älskade dotter från mamma och pv!

Ps. Och harry ser fram emot att få en korvbit ikväll .... Ds.




Dagens fönster ...

.... finns på Gröna Lund i Stockholm och det var AP som hade håven redo!


onsdag 1 augusti 2012

I diket nära Skipås ...


Där ligger den, med ögon som inte längre ser. 

Så fin, så fin.

Bönhörd ...


Den som har följt med här ett tag, vet att jag älskar humle.
Och vet säkerligen också att det är jag ensam om i familjen.

För andra året i rad har nu humlen drabbats av nån slags sjuka som gör att bladen äts upp; det ser helt enkelt bedrövligt ut och det är i det läget som jag ger upp.

Nu är den första omgången uppgrävd och säkerligen tycker pv att detta är nästan som en tia på den där omtalade skalan ..., ack,så saligt!

Humlerötterna är extremt långa!
Titta bara!

När bilden togs skuttade harry (ser ni så muskulös han är!) av glädje .., vilken lång pinne!

Och harrys husse .., han kan i alla fall instämma i första textraden i den här melodin!

Det känns ....

... nästan som om en nära bekant har lämnat världen.

Under en period i livet läste jag nästan allt av henne

Och Namn och Nytt-sidan på DN .., jag tycker så mycket om den! 

Bild och text tillsammans får mig att smajla rejält.

Upphittat ....



Och glad är han, den lille gubben nere till höger.

Tisdagkväll ...

Och då är det personalfest hemma hos chefsskapet i Haverdal.
Alldeles vid havet.

Vi är ett tjugofem tal (minst!) anställda som kommit dit och där bjuds på storslagen och vidunderligt god buffémat och det blir mycket surr och skratt och mitt emot mig sitter unga töser på arton år och berättar om sin tillvaro och sen kommer J som nu ska slutföra sin journalistutbildning och där är inte många gossar, fyra stycken allt som allt och chefen håller tal och tackar för jäkligt gott arbete under sommaren och han berättar om slagna rekord och kaos och mycket jobb och hans fru, som gör våra scheman, säger till dom som var nya på jobbet i sommar, att dom har gjort det jättejättebra!

Vid halv tolv tar jag moppen och kör hemåt.

Det blixtrar och dundrar mest hela tiden och jag håller blicken riktad rakt fram och i Steninge doftar det tång och hav och luften är så mild, så mild - rent av ljummen fast det är natt -.

Och nu är det onsdag och ännu återstår fem semesterdagar.

Hurra, hurra, hurra, hurra!


Idag fyller världens bästa Eva år och det är hon som har målat dom här underbart fina och livsbejakande korten!

Här kommer en stooooor födelsedagskram från oss i landet Halland!



Tisdagförmiddag tar vi bil och släp och kör till Falkenberg.
Först till återvinningscentralen där brädberget är makalöst stort och jag tänker att det påminner om bilder man har sett från Calcutta eller Rio de Janeiro, ja, som ett mindre berg är det!

Och sen till byggvaruhuset och allt medan pv fyller släpvagnen med grundmålad väggpanel till husets ena kortsida (den mot havet som tar så mycket stryk av vind och regn), sitter jag i bilen och lyssnar till P4-prat.

Det tar en stund .., jag småpratar lite med harry som ligger i baksätet och långleds och plötsligt dyker pv upp och ser tämligen besvärad ut .., jo, han har glömt sitt bankkort hemma och har jag möjligen med mig mitt .., och det har jag och vi säger unisont att å, vilken tur att jag bestämde mig för att följa med!

Sen går pv in för att betala och vi står där med bil och släpvagn som är fulllastad med virke; vi står där inne på butiksområdet så där som man gör på byggvaruhus och så kommer pv och allt är klart för att köra ut.

Då startar inte bilen! 

Det visar sig att batteriet har tagit slut (allt p4-lyssnande och säkert skruttigt batteri!) och den låter exakt så där fånig, ja, som den där gången när jag skulle vara snäll och hämta pv vid bussen från stan och samma sak hände.

Om jag säger som så .., ja, att herr pensionatsvärden inte var särskilt glad, så är det en klar underdrift.

Och jag känner väl att det här är helt och hållet mitt fel, så jag går in i byggvaruhuset och frågar ett par i vår ålder om dom möjligen kan tänka sig att hjälpa oss .., ja, startkablar har vi, men vi behöver ju en bil till, så där så vi tar oss ut därifrån och inte stoppar upp för övriga som har handlat och vill komma hem?

Mannen, som pratar halländska, har ingen större lust.

Då upptäcker jag en annan bil inne på området och där sitter en mörklockig man och lika mörklockig kvinna och jag ställer samma fråga till dem?

Skulle dom kanske kunna tänka sig?

Det kan dom.

"Javisst, självklart!" säger mannen på bruten svenska.

Och mannen kör ut sin bil till vår - som vi har lyckats baxa ut med hjälp av en försäljare - och sen blir det startkablar (fungerar inte) och den mörklockige mannen är tjänstvilligheten personifierad och föreslår till sist att vi ska putta igång den (det har försäljaren redan testat) och ut ur mannens bil kommer även hans hustru och så puttar vi på, vi tre, medan pv sitter inne i bilen.

Då går den igång!!

Jag säger bara en sak:  det är just såna gånger man inser betydelsen av medmänsklighet.

bettankax kommer ihåg .....
 
Jag säger bara, fy för den lede med bilar som inte startar. 
Glömmer aldrig när min bil blockerade en rondell just vid rusningstid:( Många huvudskakningar och pekande fingrar. Ingen hjälp. Fick till och med frågan av en medtrafikant "hur i h*lvete jag kunde vara så korkad att jag stannade mitt i en rondell?? Det är då man svarar, "jamen varför inte"??
Jodå jag fick hjälp av en snäll granne, som kastade sig i sin bil och kom till undsättning. 
Då blir man så tacksam så tacksam:)

Och Ruta Ett minns med fasa ...

Ruta Ett sa... 
 
Usch, det finns inget värre och alltid behagar de stanna på världens sämsta plats. En gång fick jag punktering i ytterfilen 100 m före Tingstadstunneln i en lånad bil i mars mitt i vinterslasket
Precis som Bettankax skriver så verkar folk tro att man stannat där av egen vilja...
Till slut kom det ett par änglar och stannade bakom, lyckades lokalisera både domkraft och reservhjul och vips så var det fixat.
Då blir man nästan religiös...fast bara nästan.




Dagens fönster ...

Härifrån till Ugglarp är det kanske två, tre kilometer och dit kör jag nästan varannan dag för att köpa färska och närodlade grönsaker.

Först kör man längs kustvägen och sen svänger man vänster mot havet till, rakt ner bara .., sen ytterligare en väntersväng in på en grusväg - som är slät som ett parkettgolv men aningen guppig -, och så ser man då själva växthuset och fälten där det växer stoooora, stooora broccoli och där är kål av alla de sorter och allt möjligt annat!

Själva lokalen är ytterst spartansk ..., men charmig, och man tar en liten plastlåda och så är det bara att fylla den med diverse nyttigheter.

Häromdagen kom jag att småprata med en man som hade köpt svartkål - något jag aldrig hade hört talas om - men jo, det fanns där i en låda vid väggen!

Som ni ser är gardinuppsättningen av det mer exklusiva slaget.

I like it!

tisdag 31 juli 2012

Och här är vinnarna ....



Eftersom den som har vunnit inte har tillgång till bra kontakt med yttervärlden, i alla fall så där så man inte har möjlighet att titta på film just där i stugan, så säger vi grattis till dig, Eva på Frösön, som vann förstapriset!

Nu missar du sången till din födelsedag i morgon och även själva dragningen, men allt det kan du ju se senare.

Vinsten blev en burk med pv:s nykokta rabarbermarmelad.

Vem som vann tröstpriset, ja, det säger jag inte .., det får minsann bli en överraskning.

Notarius Publicus är den här gången en bekant bloggare vars inlägg jag följer regelbundet.

Nu har vi haft fyra nya lottdragare ..., Bettankax i Lund .., Gunnar i Jämtland, Ann i Göteborg och så den här sista.

Tack snälla, rara som så välvilligt ställer upp!

Det finns en viss sorts humor ...


... som jag bara älskar.

Sån här, till exempel.
Från dagens DN/sportdelen.

Och det är särskilt den översta meningen ... den där "sjung gärna med", som får mig att smajla.

Tisdagsfönstret ...

... kommer från Fårö på Gotland och det var den här madamen som stannade upp och tog fram fönsterhåven.

Tack, tack, tack! säger jag.

måndag 30 juli 2012

Någon som vet ....?


Du Lena/Motvillig Blogg som har koll på detta med sädesslag .., eller den allvetande Bert ..., är det här korn eller råg? Kerstin i Trelleborg .., du kan säkert också?

Det är AP som undrar.

Ja, jag med.

Kerstin i Trelleborg ..., säger så här:

"Korn har långa horn" Jepp, detta är korn! Råg har korta strån, vete inga strån alls och havre har vippor, sa Hedgrenskan.

Eva på Frösön (som har födelsedag i morgon ...), hon visste också att det var korn.

Tack snälla, rara, underbara!

Pling i min inkorg ...

Hei Elisabet.

Kom tilfeldig inn på din blogg,
og der får jeg se at du og min fru
ant har samme forfar.
Har forsket på slekt i endel år,
å har funnet mye interesant:)

Hvis Mattias Hansson Bjur och hans hustru Elisabeth Andersdotter, från Orsa er dine forfedre,har du och min fru samma slekt.

Jeg har selv mye av min slekt i
Sverige,så det er mye Svensk blod
i oss begge.

Har du forsket mye på din slekt?

Hadde vært hyggelig om du sendte oss en mail.

// Och visst är det så .., Mattias Hansson Bjur (tänk, om han visste att vi pratar om honom nu!) föddes 1768 i Bjursås Socken i Dalarna och denne Mattias Hanssons pappa - Hans Mattison - är morfar till min mammas morfar.

Invecklat, så det räcker och blir över ,-)

Mattias Hansson var gift med Elisabeth Andersdotter från Orsa.

Dragning i glädjelotteriet ....

I morgon är det dragning igen .. och tänk, nu har vi ännu en ny Notarius Publicus!

Ja, om inget oförutsett inträffar, förstås.

Jag gissar att filmen ligger ute nån gång vid åttatiden i morgonkväll.

Ett tröstpris blir det också.

Mot nya Djärfva Mål ...


Måndag och ömsom sol och ömsom moln och det blir ett par kilometers promenerande med gåstavar med m-o-t-s-t-å-n-d  och därtill nyinköpta träningsskor och efter halva sträckan är håret hur lockigt som helst och jag doftar svett på samma sätt som mamma gjorde.

Jag råkade - för en tid sedan - läsa om en drygt 80-årig man med knäprotes som hade åkt Vasaloppet och det var jag sa till pv att kan den mannen, ja, då kan jag åka nio kilometer om jag börjar att träna nu, ja, då kan jag ta fjärdesträckan i stafettvasan.

Pv menar att jag måste registrera längd och hastighet på rundorna, sånt är viktigt.
Själv har han diagram i sin dator och varje dag, exakt varje dag som han cyklar till och från skolan, förs tiderna in och det första och det sista han gör, är att se på klockan.

Sånt tycker jag inte är lika viktigt.

Så jag tar på mig någorlunda vettiga kläder och så stoppar jag kameran i jackfickan.

Det är väl ändå onödigt, tycker pv, ja, att ha med sig kamera det är träning på gång, men det tycker inte jag och det första jag ser är en vidunderligt grann råbock och alla som har sett filmen Deer Hunter med Robert DeNiro, kommer nog ihåg hjorten i början av filmen .., den stora som stod där och mötte jägarnas blick.
Det var efter bröllopsscenen.

Alldeles stilla stod den, hjorten.

Precis så är det nu också.

Högst uppe på klipphällen -  nära den stora lagården - står råbocken och jag stannar upp och tar fram kameran och bocken står där och tittar lugnt på mig,  just så länge som det tar att göra sig redo och trycka på knappen .., försvinner den.

Sen, nästan hemma igen,upptäcker jag två rådjurskid som raskt gömmer sig ute på sädesfältet.

Och jag ser överkörda sniglar ...,  svalor som flyger hit och dit just ovanför säden .., och nästan som en liten rabatt är där också, med gula blommor och blå kråkvicker.

Det doftar ..... sensommar.

Allt känns bra.
Fler som vill vara med i DBIV ... (Det Bästa I Veckan ..) ?

Nu blev det ovanligt många som ville dela med sig av det som var bäst under veckan som gick!

Kul!!

Någon tjusig sjal från Ann i Göteborg lottas inte ut den här gången, nej, nu är det vardag igen och då blir förstapriset en burk med pv:s hemkokta rabarbermarmelad.

En bok från generösa Motvillig Blogg som idkat bokhyllerensning, blir det också.
Anna-Lena How om sitt bästa ....


Som den samlare jag är var nog veckans bästa de fyra flaskor saft som var resultatet av en tur ut i skogen och en omgång vid busken med röda vinbär.

När jag som barn släpades med till skogen för att plocka allehanda bär svor jag på att jag aldrig skulle plocka bör när jag blev vuxen.

Nu älskar jag det...
Och så det bästa för min egen del ....

Den andra semesterveckan, då kom energin tillbaka!

Å, det var helt ljuvligt och det blev varmt och soligt och vi badade i havet och en dag tillbringade jag nästan fem timmar nere på stranden och jag satt där och tittade på människor som badade och jag såg en kvinna, kanske tio år äldre än undertecknad, som var så vacker när hon gick ut i vattnet och när hon kom upp igen, tog jag mod till mig och sa ..."vet du hur vacker du ändå är!" och kvinnan sa ..."men lilla vän, vad säger du!"

Sen började OS i London och då blev det ännu trevligare!
Nästan hela dagarna står tv:n på och vi tar en kopp kaffe och nybakad mjuk pepparkaka och tittar på linjeloppet på cykel och vi säger att när nu inte Emma Johansson vinner, så vore det ju kul om brittiskan finge ta medalj.

Så där håller det på.

Andra bryr sig desto mindre om olympiska spel.
pElle, till exempel.
Sjutton år är han och går väl på slutvarvet.
Sover mest.
Men är till stor glädje.

Ett stort glädjeämne är att jag i garderobens mörker och oreda hittar en av mina linnejackor.

Jag tror att det är knapparna jag tycker bäst om!

Plötsligt känner jag mig som mig själv igen och tänker att om en vecka ska jag hoppa in i en röd (iskall rödfärg som går i blårött) arbetsskjorta som är det sista jag i mitt liv skulle ta på mig om jag finge bestämma.

Resten av semestern ska jag bara njuta av egna kläder.


På fredagkväll fick vi besök av pv:s storebror och hans fru - dom skulle påföljande dag köra till Göteborg och lyssna till Bruce Springsteen -. 
Med sig hade dom sin hund Mylta som är jämngammal med harry. 
Ååååå, som dom lekte!! 
Mellan varven tog dom igen sig på golvet och låg nära, nära varandra.
Den vita tassen tillhör den lilla madamen från mörkaste Småland.

DBIV för mossfolk ....

Det allra bästa den förra veckan finns inte på bild. 
 
Det var när jag efter OS-invigningen skulle gå och lägga mig. I sängen sov maken och båda kattdamerna så gott och i bädden alldeles bredvid låg valpen och snarkade lite. 
 
Då stannade jag till där i dunklet och tittade på dem och kände mig ungefär hur lyckligt lottad som helst :)

Annars har det varit en bra semestervecka med tripp till Karlskogaland och besök både av och hos vänner.
 
På bilden har vi besök av familjen V. Isabelle tycker att valpen är både lite läskig och ganska spännande.

PV berättar om sitt bästa ....

Det bästa för pv, säger han, det var på samma gång också det sämsta.
Mitt i det att hans sambo stod och duschade blev det översvämning i badrummet och sen visade det sig att det icke allenast var vatten som kom upp via duschavloppet, nej, just det.

Eländes elände!
Ja, nästan, i alla fall.

Och pv handgrävde sig ner till röret och kopplingarna där nere i sandjorden (nog märks det att här en gång har varit havsbotten .., jag tycker att tanken svindlar .., att fiskar har simmat omkring där vi nu sitter på altanen!!), allt medan jag ordnade med iskall flädersaft och försökte peppa så gott det gick.

Helt klart är det inte, men nästan.
Det stora röret som har som en gummihätta - modell större - på sig, där togs spännbanden loss och nu har han inte fått det riktigt, riktigt tätt, men det ska det förstås bli.

Så länge använder vi badrummet i det som en gång var Hildas rum - det är andra rör där och där fungerar det bra -.

"Ja, det var det bästa .., att jag kunde lokalisera var stoppet var och få bort proppen .., det känns bra!" säger pv.

Han tycks omåttligt lättad.

Och så var det Anne i Mantorps bästa ...

Hej Elisabet!

Återigen har jag badat. Den här gången i Svartån som brukar vara ganska så kall eftersom
det är rinnande vatten. Men just den här dagen var det 21 grader och alldeles underbart
att simma omkring i.

När vi kom till badet var det simskola i full gång och det var roligt att få titta på. Barnen var
redan duktiga simmare och fick nu lära sig livräddning och allmänt vett i och vid sjön.

När simskolan var slut kunde vi släppa i mitt "barnbarn" Texas som är både Labrador och Flat Coated Retriever och så klart galen i att bada.

Han ville aldrig gå upp ur sjön och ylade av besvikelse när vi andra hade badat färdigt för länge sedan.
Fast känner jag hans matte rätt, så dröjer det inte länge innan det blir nytt badbesök i sjön.

Anne i Mantorp
Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej!

Det bästa denna vecka är nog dagen idag. Jag vaknade och kände mig skapligt pigg efter drygt två veckors förkylning. Solen strålade och vid sju var det 20 grader varmt. Första riktiga sommarmorgonen för detta år.

Jag och Otis tog en liten promenad på vår lilla väg.
Älgörten blommade så vackert och Otis skuttade omkring alldeles salig av lycka.

Under eftermiddagen åkte vi till sjön och några av oss (läs, inte jag) badade. Så även Otis, som är en duktig simmare. Vi åt en underbar middag på altanen tillsammans med två av våra barn. Och jasminen doftade himmelskt.

En dag att lägga i gömmorna för att ta fram under kulna vinterdagar.

Kram Eva.
Och Gunnar mötte ..., nej, inte Lassie!

Det bästa och häftigaste som hände mig i veckan var i fredags när jag mötte den här krabaten på skogsvägen några hundra meter från där jag bor i Vaplan/Jämtland.

En stackars vilsen myskoxe som blivit utstött från flocken i Dovre i Norge har vandrat över storlienfjällen och hamnat här i Vaplan.
Han är ute på jakt efter en partner men tyvärr så är han nog några tusen år för sent ute för att hitta sin fru här i Vaplan.

Men att det blev en adrenalinhöjning kan du lita på.
Inte så ofta man möter en myskoxe i skogen ;-)

Hälsningar Gunnar.

(Fler bilder från mötet med den tråååånande myskoxen, ja, det hittar du här).
ellem säger så här ...

Ett fönstervykort kommer från Finland.
Avsändare är just ellem.
 Hej!

Förra veckan började jag arbeta igen efter semestern och det var lite
tungt. 

Det hände flera trevliga saker men det jag vill berätta om hände på
torsdagen. 

Jag hade inbjudit boende på ett äldreboende att komma till församlingens “sommarstuga” på eftermiddagen. Nitton pensionärer och personal fikade och njöt i det fina vädret, tittade på lekande barn och pratade med
varandra.

En man undrade om vi inte hade en sovsäck att låna ut! 
Han gick runt med sin rollator och inspekterade den timrade bagarstugan och konstaterade att knutarna var kvar.

En fin dag som gav mycket glädje till oss alla.

ellem



En hel drös med fönster ...

... har den rara ellem  - för övrigt från Skellefteå - fångat under ett besök på Visingsö.

Det här är alltså Visingsborg och om den kan man läsa här.

(Själv har jag aldrig satt min fot på Visingsö och det borde ju kunna åtgärdas när man bor så pass nära.)

söndag 29 juli 2012

Cecilia N berättar ...

Sent under veckan (= idag) hände äntligen det som borde hända "hela dagarna" om sommaren: jag badade, i havet. Det var inte skönt förrän efter 100 meter. Från början kände jag hur vattnet rev mig på armarna.

Att jag hade hemma hunden var ganska trevligt också. Att han fick slippa att välja mellan mygg-knott-och-bromsar och stekhet bil tillsammans med husse. Han har suckat ganska påtagligt åt flygfäna några veckor nu och när inte bilalternativet kunde finnas så fick han istället stanna hemma i stan där det finns intressanta dofter, bekväma gångvägar och INGA MYGG!
(De hade gjort något ärende inne i Lycksele och hunden visade påtagligt hur mycket trevligare det var att gå i stan än ute på gamla risiga hyggen.)

Och igår var jag på en vigsel och det var också trevligt.
Unga människor som vill leva tillsammans och deras släktingar och entusiastiska vänner.
(Men det var väldigt mycket fotograferande och filmande hela tiden och det tyckte jag var lite jobbigt. Upplever man själva riten då, som mediaproducent menar jag?)

Cecilia N

// Elisabet säger: att stickning kan vara lika avancerat som avancerad rymdfysik, det är jag övertygad om.
Ännu mer övertygad om den saken blev jag när jag läste här hur Cecilia beskrev .., ja, läs själv!
Det bästa i veckan för Ann ...

Det absolut roligaste förra veckan var INTE besöket på Gekås i Ullared, men väl besöket hos marknadschefen med sambo och djur på hemvägen.

Dessutom fick jag agera notarius publicus och dra vinnarna i Glädjelotteriet. 
(Elisabet säger: helt fenomenalt skötte den vikarierande notarius publicus sig! Ja, hon uppvisade rena Dramaten-talangerna! Länk till filmen finns i Ulrikas inlägg här under.)

Det gav mersmak. Ganska snart kanske det kommer fler filmer med undertecknad som programledare...
VD

Obs!
Elisabet säger så här: har ni inte läst Anns filosofi vad beträffar hennes verksamhet, så tycker jag att ni ska göra det! Det är bara så klockrent! 

Ulrika berättar om sin glädje ...

Den här veckan har varit väldigt tung jobbmässigt med enormt mycket pappersarbete och en massa stress, men ändå är det helt andra saker som liksom "står ut". Och att det är så är jag väldigt tacksam för. Att jag liksom lyckas hitta solfläckar här och där och helt gå upp i dem just där och då, några exempel:

 - En häääärlig kvällsutflykt till sjön Färviln, med fika och en glad hund som badade och badade och underbar utsikt! Solen värmde gott, det var alldeles lugnt och stilla och det doftade så gott!

 - Vinsten i lotteriet - ååh så glad jag är över den superfina sjalen!!
(Finns att köpa här ...tack igen Ann! säger Elisabet..).

- Kärleken mellan Max och hans husse.

- Att Max och Rally är såna bästisar.
Veckans bästa för Turtlan ...

Veckans bästa för mig får bli gårdagens åskväder! Kanske ett märkligt val men jag fascineras så ibland av vädrets makter.

Ovädret kom in från andra sidan sjön.
Det blev grått och svart. Rejäl blåst och ett ösregn!!!
Mer och mer blixtar som lyste upp hela himlen från öst till väst.
Flera blixtar på samma gång.
Det mullrade och small mest hela tiden.

Vi stod under altantaket och spanade. Det var ett otroligt skådespel som höll på länge runt om oss.

Veckans bästa kan också bli ikväll då vi ska gå på Packmopedsturnéns konsert.
Det är sista året de kör sin tur här i länet med omnejd. Det går ju bara inte att missa!

Vi får väl se om de vinner över åskvädret?

Turtlan

Och så ett eftermiddagsfönster ...



... från Skåne och från Kerstin Hedgren.

Nästan som en tavla är det - såååå vackert -!

Veckans bästa ...

Någon som vill vara med?

Mejla i så fall det du tyckte var bäst från den här veckan som har gått, till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det hela allt eftersom.

Gärna bild till, men har du ingen, så är det okej.

Förra veckans glädje handlade bland annat om ..., lille Cosmos som fick träffa sin blivande dagmatte för första gången .., och om hästen Fiéri som visserligen drabbats av lynfangit, men inget annat hemskt elände .., ellem från Skellefteå hade besökt släkten i Nykarleby i Finland och ätit surströmming och bjudits på jordgubbar ..., turistguiden Jenny hade fått beröm från turister som visats runt .., i Göteborg blev Ann bjuden på namnsdagsfika .., Ulrika förlovade sig med "den underbare Marcus", han som har så lurviga armar ..., i Mantorp hade Anne hittat drösvis med kantareller ..., Eva från Tyresö gladde sig åt barnbarnet - att allt ordnade sig med flygresan söderut - ..., Cecilia N i Härnösand menade att detta att läsa om andras glädje, det gjorde att hon själv tvingades reflektera över vad som varit positivt ..., Eva på Frösön hade varit på utflykt till Fäviken och valpen Otis hade träffat sina syskon ..,  och Gunbritt - även hon från Östersund - vittnade lyriskt om barnbarnet Vera med sina långa pianofingrar!

Ja, ungefär så var det.

Vi lottade ut en bok av fyra (sponsrade av Motvillig Blogg) och det blev Gunbritt Ekberg i Skellefteå som vann.

Ett extralotteri blev det också när vi fick storartat besök från Göteborg - det var Ann och hennes man som tittade förbi - och med sig han hon vackra, vackra sjalar och en av dem lottades också ut och den vinsten gick till den nyförlovade madamen i Västmanland.



Sju-noll-noll-piiiip.

Då blir det frukostbrödbak till gästerna som - efter Bruce Springsteenkonserten i Göteborg - sover gott i husvagnen.

Igår vräkte regnet ner och det åskade och mullrade och borta var högsommarvärmen!

Nu - söndagmorgon - strålar solen från absolut klarblå himmel.

Söndagsfönstret ...

"Det här fönstret är tillägnat PV.

Tänker på hans garagesida där det mesta också ser ut att finnas eller om det nu "fanns saker.... ?"

På stugan har vi nämligen en bod som här kallas för boa'.

Halva är en vedbod med allehanda saker. Gamla flytvästar, hinkar, kräftburar, burk med fiskenät, åror och annat diverse.

Den andra sidan är mer som en snickarbod. En bänk med verktyg på, i och under. Ett skruvstäd, färgburkar och diverse redskap. På väggen hänger ett gammalt köksskåp med ett Zingomärke från 70 talet. Spik och skruv i alla dimensioner och mycket annat.

Behöver man något så brukar det finnas. Bra att ha saker och det är alltid bra så här i skogen när det ska fixas med något.

Hälsningar från en stuga vid en sjö i en skog.

Turtlan."