Ombytta roller ...

"Om jag tänker flytta mig, harry? Glöm det!"

Snart är han fyra år, den lille sigge nilsson .., och först nu börjar han visa tecken på social kompetens!
Fast det är klart, om man har tillbringat sina första åtta veckor bland fjorton andra katter (många av dem kattungar, men ändå), så kanske man blir aningen miljöskadad och bestämmer sig för att "den dagen jag blir stor, ska jag minsann ha lugn och ro omkring mig!"

Och så har det verkligen varit.
Vi vet att han tillbringar en stor del av sin tid i den enorma lagården på andra sidan bäcken .., ibland ligger han i garaget och mellan varven under rhododendronbuskarna hos  grannarna.

Två gånger om dagen - max - har sigge hälsat på i det gula huset och då enbart för att få mat.
Vi har fungerat mest som en restaurang.

Men så plötsligt .., några månader efter pElles hädanfärd, så börjar han titta in lite oftare.
Ibland flera gånger om dagen!

Då hör man sigges jamande på hundra meters avstånd ..., mjaaaaau, mjaaaaaaauuuu .., och så kommer han inspatserande och meddelar högljutt att nu vill han ha Icas torrfoder, alternativt harrys mat .. -fisk bryr han sig inte om.
Sen ..., kan det bli en tupplur på soffan Ektorp.

Igårkväll såg det ut så här: en avslappnad sigge och en något oerhört förnärmad harry, som, när bildens tas, fortfarande lever i den tron att att sigge ska hoppa ner och lämna plats för en stor hund.

Men se, där trodde han fel.

Dagens fönster ...

Jag undrar verkligen om ni kan gissa vem som har tagit den här bilden?
Den påminner inte om något fönster som tidigare har visats här på bloggen och detn är inte från Västmanland, inte från Norrbotten, inte från södra Frankrike och inte heller från Värmland.

Den är från Kina!

Då kanske ni förstår .., jo, men det är ju "cruella"/Helena (från början jämtländska, boendes i Stockholm och nu i Kina) som varit i farten och tänk, att hon i packningen hade med sig en håv!

Så här skriver hon:

"Hej, skickar ett fönster från ett gammalt fabriksområde som nu hyser gallerier, ateljéer, små restauranger och hantverksförsäljning. Området heter Redtory och här låg Sydostasiens största konservfabrik på 50- och 60-talet, understödd av Sovjetunionen.
När Kina och Sovjet inte längre stod på god fot bar det sig inte längre och området förföll.

Helena."

Tack snälla, rara! säger jag.
Du får gärna fånga fler fönster ...,-)

Ja, det gick ju bra det ...

Om man vaknar kring femsnåret, stiger upp kvart i sex .. moppar till affären och där vid tjugo över sju och då upptäcker att ojdå, vi har ju ändrat till vintertid på affären och öppnar inte förrän nio och alltså skulle jag inte vara på plats förrän 8.45 ..., då får man en hel del gjort.

Ingen stress alls blev det. 

Hann göra mejeriordrarna till Arla och Wapnö i god tid .., fyllde upp och tog emot leveranserna, gräddade bröd i parti och minut .., löste av Lena för fika och tog själv kaffe och .., ja, just det. 

Eftersom det fullkomligt duggar födelsedagar bland arbetskamraterna, bjuds det på tårta stup i tre! 

Nu var det Carina som hade fyllt år. 

Om man tillhör den del av människosläktet som inte utrustats med karaktär när det gäller mat (läs: allt som innehåller kalorier eller annat ohälsosamt ...), då ska man i alla fall inte arbeta i en livsmedelsbutik.

På bordet idag fanns alltså inte bara tårta, utan även en bytta med godis.

Jag instagrammade bilden och looog när jag såg svaret från min AP (för övrigt en riktig gottegris).

Så här skrev hon: "Ät upp godiset så slipper ni oroa er för flugorna!"

För övrigt gick det ganska bra.

I ett par veckors tid har jag varit jättebra i knäna, men idag låste högerknät sig och det var ett eländes elände och jag blev för några timmar nästan strakbent. 

Ja, ja.

Det är väl så det är.

En dagsvers av Alf ...

Herr Henriksson som blev 90 år.

S o m  jag tyckte om Alf Henrikssons små dagsverser i DN!

Häromdagen hittade jag en liten röd bok med titeln "Minsann, vers från många år", författad av just denne herr Henriksson.
Omkring tjugotusen (!!) små verser trodde han sig ha knåpat ihop under årens lopp.

En får ni till frukost.
Är den inte underbar, så säg ...?
Och när jag nu sitter med barfotafötter mot parkettgolvet, då tänker jag på den här ...

Parketten

Parketten som golvet är utrustat med
har rimligen varit ett stort, stort träd
där grenarna gungat med mäktigt sus
och trastarna spelat i vårkvällens ljus
och det svirrat kring fågelbona
i den väldiga ekens krona.

Long time, no see ....

Efter fyra dagars sammanhängande ledighet, är det nu dags att moppa till jobbet.
Det blir en lång dag, kvart i åtta till kvart över åtta .., och det känns nästan som att börja ett nytt arbete.

Termometern visar + 12.5 grader .., det blir nog kallt om benen.

Under dessa fyra lediga dagar har jag inte en enda sekund haft ont i mina knän eller ben.
Halleluja!!
Det blir spännande att se om man  v a c k l a r  in i huset ikväll.

En riktigt skön torsdag önskar jag er alla!

Dagens fönster ...

Bilden är från  Bergdala konstgalleri, beläget c;a 2 mil från Växjö på vägen mot Karlskrona .., hälsar herr Notarius Publicus och det var galleristens mamma som tog bilden - på önskemål av Gösta -!

Tack, tack! säger jag.

Femtionio minuter ...

Så lång tid tog det att besöka tandhygienisten idag.
Det gick bra.

När hon skulle rensa så där mer än vanligt - i två tänder i överkäken - erbjöds jag bedövning och det gjorde förstås susen!

Ack, så ljuvligt!
Nu behövde jag inte agera Svävande Damen, utan kunde luta mig tillbaka tämligen komfortabelt.

I taket fanns en affisch med bokstäver .., A är apa, B är björn osv.
Tänk, om det i stället hade funnits en film att titta på.
Eller havsmotiv eller ...?

Åttahundrafem kronor gick kalaset på, inte alls dom sextonhundra som jag först fick besked om.

Olikheter ....

Igår strålande solsken, bad i havet och en timme i solstolen.
Idag duggregn.

Häromdagen räknade jag till fyrtioen små svalor på landningsbanan vid grusvägen.
Idag var det tomt på Stensjö Airport.

Igår vit linnetunika.
Idag anorak.

På agendan idag ...

Åååå, så underbart!!

Eller inte.

Dagens fönster ...

... kommer från Nora och det var stickmadamen Ulrika som viftade med håven.

Vid fyratiden ...

... såg det ut så här när jag var ute med harry.

Det är nästan sanslöst vilka höstdagar vi har!

Högsommarvärme och fågelkvitter .., små fjärilar .., sädesärlor .., duvor som koooorrar .., plommonduns mot garagetaket .., ja, det är bara att tacka och ta emot.

Gott-i-gott-gott ...

Fräste upp lite köttfärs i extrastark curry och kryddade rejält med spiskummin.
Lite salt.
Sen pytsade jag i zucchini och lök i bitar, slantade morötter, våra egna små tomater i klyftor .., purjolök i skivor/strimlor .., och så fick allt stekas med färsen.
Kryddade lite till med den starka chilin från Västmanland.

Åt detta tillsammans med bulgur.

Det påminner om indisk mat och är bara sååå gott och sååå enkelt att fixa till!

Två blev det ...

Dopp, alltså.
Vattnet var grumligt - inte en enda manet kunde jag skymta - men det kändes minsann inte det minsta tryggt ändå, tvärtom. Kanske låg dom dolda under ytan ...?

Och det var  v a r m t i havet.
Sjutton grader, sa nån, men det kändes som tjugo.

Efteråt vinglade jag mig ut till lilla ön.
Vägen dit är byggd av halvt raserade cementblock och större och mindre stenar och är säkerligen inte tänkt att användas av människor med vingliga knän.
Ibland har jag sett andra som gått dit ut .., nästan som ballerinor .., dom bara skuttar fram!

Det här (bilden här ovanför) är utsikten mot land.
I mitten av bilden skymtar man taket på Göstas Café.
Å, så många gånger vi har ätit mat där i sommar!
September är sista månaden som dom har öppet och endast på lördagar och söndagar mellan tolv och fyra.

Och vänder jag mig mot havet till, ser det ut så här på ön.
En stege ner till vattnet finns också, men vågorna slog högt mot klipporna, så jag avstod.

Vinglade sedan tillbaka till piren .., träffade samme farbror som var där i förrgår, han skulle också ta sig ett dopp och jag tog mitt andra.

"Få se .., du jobbar på Hemköp väl ...?" sa mannen.

Jo.
Just så är det ju.

Och sen moppade jag hemåt och såg hästar i hagen och frös inte det minsta och nu blir det kaffe ute i solskenet.

Och detta ....

... att få titta ut genom ett sånt här fönster .., det vore väl underbart!



Här är en annan lite längre film om samma sak.

Å, så fint!

Dagens lista ....
(hittades hos Kattis ...)

Dagens planer
Å, att vara ledig innebär att jag nästan inte har några planer alls!
Eftersom pv idag tog bilen till jobbet, blir det mest att vara hemmavid.
Jag ska läsa Svenska Dagbladet, dammsuga, skriva dagens brev till min syster i Australien, städa badrummet och kanske moppa och ta mig ett dopp i havet.
Sen det bästa av allt: fotbollsmatchen mellan Sverige och Kazakstan ikväll! 

Min lunch kommer att bestå av ...
Ingen aning!
(Uppdaterat: det blev uppfräst köttfärs tillsammans med  morotsslantar/zucchini/purjolök/gul lök och våra egna små tomater - allt i klyftor eller skivor .., stekt i olja med extrastark curry + spiskummin och serverades med bulgur!Himmelskt gott!)

Vädret utanför mitt fönster är ...
Mulet.
Grå himmel.
Mellan varven är den blå och fin.

Inatt drömde jag ...
Natten mot idag sov jag så hårt och gott .., jag kommer inte ens ihåg att jag har vänt mig i sängen och låg med huvudet intill pv:s fötter.

Igår hände detta ...
Jag var ledig även då .., läste bloggar, upptäckte en främmande fågel i lotteriet - Karin från Huddinge - och blev så glad! .., reprisläste den lilla boken av Margareta Strömstedt (6 av 10 på den där skalan) ..., tog flera promenader med harry .., pratade med min svägerska i Alingsås och läänge med Eva på Frösön (vi undrade vart bloggaren Det Mörka Hotet tog vägen och Magnus i Amsterdam ...) ..., åkte till affären en sväng .., surrade med E som gått ner 8 kg tack vare LCHF .., ja, det var en härlig dag.

Dagens outfit består av ...
Vita underbara, ljufvliga linnetunikan och svarta byxor.
That´s it.
Fritt Fall och Barfotafötter.

Just nu är jag irriterad på ...
Just nu?
Ingenting.
(Men lite senare kommer jag på vad som irriterat mig: kungens snäsiga svar till några reportrar .., här kan man läsa om det. Att postkodlotteriet är så egenyttiga, irriterar mig också.)

Däremot Det här vill jag rekommendera ...
Lyssnade någon till det där underbara programmet i P1 häromdagen?
Det rekommenderar jag gärna!
Det heter "En promenad på gott & ont" och handlar inte om hundar.

Det här är min favoritlåt just nu ...
Egentligen har jag ingen särskild favorit, men den här lyssnade jag till innan jag gick in på bloggen.
Om fyra månader fyller jag sextio och det ska jag fira när det blir sommar eller höst.
Då ska jag sitta på en filt i Hyde Park i London och sjunga med i detta.
Har jag riktigt tur, finns några av dom jag älskar allra mest med där i gröngräset.
Och vi ska ha picknickkorg och jag ska sjunga och vifta med liten flagga, så där så jag nästan spricker!
Jag ska vara så lycklig.
Det har jag bestämt.

Dagens fönster ...

Här var det fönster i parti och minut!

Och den som var redo med håven, det var den här madamen.

Tack snälla! säger jag.

Å, vilket underbart inlägg! 

Tycker jag.

Här är det.

Och här är ett annat; författad av en som alltid får mig le.

Ja, nästan i alla fall.

Det bästa för mossfolk i Örebro ...

Vilken bild, mossfolk!!

 

Nu är det bestämt ett litet tag sedan jag var med…

Förra veckans bästa var absolut allra finaste Cosmos. 

 

Han har verkligen mognat och gör mig så himla glad och lycklig mest hela tiden!

Nu kan man kanske luras att tro att han blivit alldeles väluppfostrad. 

Så är det förstås inte. Men vi tycker så väldigt väldigt mycket om honom!

 

mossfolk

Det bästa för Karin i Huddinge ...

Hej Elisabeth,

Efter att ha följt din blogg ett par månader vill jag också vara med och sprida glädje. Det bästa för mig var igår när jag och min pojkvän var ute och gick i Solbergaskogen. Det är en spännande skog. Solen värmde och det var så skönt att komma ut. 

 

 

Vi hittade svamp, men ingen ätbar, grodor, men ingen ville vara still så länge att de fastnade på bild. Det luktade höst och de första gula bladen har kommit. I skogen finns det stora tallar med så kraftig stam att när han och jag står på varsin sida snuddar bara våra fingertoppar vid varandra. 

Tallen blir omfamnad. 

 

 

Jag skickar med bilder på utsikten när man kommer upp på höjden i utkanten av skogen och några bilder på de märkliga svamparna.

Hälsningar Karin i Huddinge

// Elisabet säger: varmt, varmt välkommen Karin ...., nu får du bekanta dig med dom övriga i tillbringaren och dom är rara och trevliga allesammans, så det blir säkert bra! 

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

 

Det bästa under veckan var att sommaren återvände till Jämtland. Vilka dagar! Morgonpromenaderna med Otis nere vid sjön var fantastiska, efter lunch har vi åkt ut till skogsbrynet och njutit av tystnaden en stund. 

 

 

Skördetröskorna har gått varma på åkrarna och svalorna samlar sig inför flytten. Det är höst men ändå känns det inte så (förutom de mörka kvällarna).

 

 

Det blir kallare i morgon men fortfarande njuter vi av sommar. Det är bara att tacka och ta emot.

 

Kram Eva

Och det bästa för Annika i Kävlinge ...

"Hej finaste Elisabet!

Det bästa i veckan är att min fina Lisa trivs så bra i skolan, såhär första året på gymnasiet.

Hon läser Barn&Fritid och hon har absolut valt rätt linje.

 

Hon är tålmodig och oerhört viljestark i en bra kombination och kommer så småningom att göra ett bra jobb på en förskola eller vad hon kommer att välja.

 

Puss och kram från mig som nog ska gå och handla nu innan det kanske börjar regna?

Annika"

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Ja, tänk ..., så mycket som man kan glädjas åt!
Tack Ulrika för ditt bidrag!

Vill du också vara med och dela med dig av det som gjorde ditt hjärta lite varmare än vanligt, så är du mer än välkommen med ditt bidrag!

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com! 

Vinsten den här gången kommer från Gunilla Bjurklint, som hade varit förbi i affären och lämnat sååå vackra armband som vinster i lotteriet! Tack Gunilla! (Känner vi varandra? skrev jag .., men nu hittade jag ju dig, jaaaa!, det är ju som driver Särdals Kvarn, eller hur !?)
 
Ett tröstpris kommer också att delas ut, nämligen en liten-liten burk björnbärsmarmelad plommonmarmelad made by pensionatsvärden.

Måndagmorgon i september ...

Stor lycka för en pensionatsvärd, ja, som den allra finaste present är det!
Lastpallarna, alltså.
Ännu har vi  inte all ved som behövs inför vintern.
Allt tillskott tas tacksamt emot.
Snart ska det sågas och staplas.
Och eldas.

Vid åttatiden tar jag harry och går på promenad.
Här sitter han och väntar på att matte ska gå ner till vägen och ropa "ja, kom då!"
Efter en stund kommer sigge och gör oss sällskap.

Ödehuset vid bäcken ramlar snart ihop.
 

Vi går genom hagen .., jag ser enorma bestånd av jättebalsamin där små humlor kryper längst, längst in i blomman .., ja, nästan försvinner!
Och kastanjernas frukter är på gång.
Som en långsam förlossning är det.

Och för en fågel tog allt slut igår.
Inga minnesord - andra än dom här raderna - kommer att skrivas.

En ytterst intressant fråga ...

Söndagkväll och med tre lediga dagar framför mig, har jag inte särskilt bråttom i säng.
Tittar som vanligt på brittiska The Paradise och därefter dokumentären AT-läkarna (och förundras hela tiden över att läkarna spankulerar omkring i finkläder och kvinnorna har sina handväskor dinglande på axeln - hela tiden - även när patienter undersöks!)

När jag sedan går i säng, lyssnar jag lite förstrött till P1-prat och strax efter midnatt hamnar jag i en dokumentär som får mig att skruva upp ljudet en aning.

Men å, vilket intresssant program!
Vilken frågeställning!

Och där ligger jag i septembermörkret med en sovande pv intill mig och harry vid mina fötter .., och under programmets gång rannsakar jag mig själv.

Ja, hur är det nu?
Om frågan som kvinnan ställer (reportern/programledaren) hade riktats till mig ..., hur hade då svaret blivit?

Och hur skulle du svara  ....?

// En annan röst om Mia Blomgren hittar du här.

Dagens fönster ...

"I helgen har jag varit i stugan för näst sista gången den här sommaren. Vi har tagit in utemöbler och annat som inte skall täckas av en meter snö. Kvar att ta hand om är båtarna och att stänga av vattnet för säsongen. Sedan väntar is, snö och en långresa till Thailand och älsklingen."

Så skriver Guy från Arvidsjaur och åååå, så vi håller tummarna att han nu håller sig frisk och kry, så resan verkligen blir av!

Det bästa för Cecilia N ....

"Det bästa var att kursen började igen och jag fick träffa kompisarna från förra terminen. 

Och de nya kompisarna som jag ännu inte känner.

 

Fast å andra sidan ... att komma hem till den här godingen och husse är ju inte helt fel heller."

 

Cecilia N.

Om detta är ....

... den utsikt man har vuxit upp med - först i sjutton år - och sedan i ytterligare fjorton år .., om det är vad man har sett från soffan i vardagsrummet och om det är där man har simmat i solnedgångsstrålarna under sensommarnätter .., då är det kanske inte så svårt att förstå varför det här med närheten till vatten - hav eller sjö - betyder så oändligt mycket.

Träden på bilden är större än när jag växte upp och egentligen bodde jag femtio meter till vänster.
Eller tjugofem.

Bilden är tagen av Åsa Widmark på Ringvägen 31 i Malå .., hon bor i det hus som Leina en gång bodde i .., och där Ann-Britt och Gustav bodde dessförinnan och Efraim och Märta Wretlind först av alla.

Tack Åsa att jag fick visa bilden och ser man på .., nog tittar fönsterfångerskan Ulrika fram där uppe till vänster också! Kram på dig!

Till salu ...

Nu finns två hus till salu där längst nere vid havet.

Jag har aldrig varit inne i något av dem, men man kan ta sig en titt här om man vill.

I min plånbok finns en oskrapad Trisslott.

Kanske skulle man ....?

(Nej, jag arbetar inte åt mäklaren, även om ordet "underbar" dyker upp rätt flitigt i annonsen ,-)

Dom bara låg där och väntade ...

Mot land till.

Jag räknade till fyra stora brännmaneter som låg i något som liknade en triangel .., så det var till att hålla koll när man simmade omkring i havet. 

Underbart var det! 

På stranden låg bikiniklädda damer och solade .., några hade picknick-korg med sig .., en liten pojke sprang omkring utan kläder i vattenbrynet .., och så var vi några stycken som badade.

En vacker och nätt liten kvinna kom med sin man .., hon påminde om Jaleh från Teheran, men det visade sig att den här damen var från Irak, ja, från början. 

Nej, hon ville inte bada, men det gjorde hennes man.

"Men  nog är det kallt nog .., det är nog för att du kommer från Norrland som du var i så länge ..?" sa mannen.

 

På Göstas Café, bara en bit därifrån, alldeles där man parkerar bilen eller moppen, var det absolut fullt på serveringen! September är sista månaden som restaurangen har öppet .., nu vill nog alla passa på att njuta av det här sista härliga?

 

Ett dopp till ska det bli ikväll.

Men först fläskpannkaka till middag. 

 

Såja, nu kan intresseföreningen lägga ner sina pennor.

 

Men där är det annorlunda ...

Minnesorden om mamma ligger inne i väggklockan.

Pv har tagit en provprenumeration på Svenska Dagbladet.
Himla billigt var det och därtill intressant att få stifta bekantskap med nya krönikörer och andra journalister.
En helt annan tidning.

Och så är det ju förstås minnesords-sidan, den som jag tycker så mycket om när jag läser DN.
Den finns förstås här också, men den är på något sätt annorlunda.

I Svenska Dagbladet handlar minnesorden idag bland annat om en docent, en före detta överläkare, en överste av första graden, en direktör, en professor/överläkare, en läkare/docent, en Sophiasyster, en sjukgymnast och en professor emeritus och gemensamt för dem alla - själva minnesorden - är att det oftast handlar om den bortgångnes framgång rent yrkesmässigt.

I hemtidningen Norra Västerbotten får anhöriga själva författa minnesorden, de som sedan visas på nätversionen av tidningen.
Där är det sällan det pratas karriär, nej, där är det intressen som älg,- eller harjakt, fjällsemestrar, fiske, handarbete, goda kakor och bullar .., och hur snälla alla har varit .., det är mer det som gäller.

Tänk, så olika det kan vara!

Och nu ska jag lägga ifrån mig såväl DN som Svenska Dagbladet .., nu ska jag ta vara på själva livet!
Jag ska sätta mig på moppen och åka till Steninge och ta ett dopp i havet.

Ajöken, sa fröken.

Söndag i september ....

Projekt Fönsterputsning.
I vanliga fall är det mest undertecknad som putsar fönster, men köksfönstret når jag inte från utsidan och för att alls kunna putsa, måste man bygga upp en liten ställning (oftast vinglig) och pv säger att "nej, aldrig i livet att du klättrar dit upp och faller och pajar protesen!", så då blir det ju han som får ta hand om det hela.
Det går si-så-där.

Detta nådens år 2013 tar sommaren aldrig slut.

Även idag blir det frukost ute på altanen och knappt har vi satt oss till bords förrän sigge kommer jaaaamande, så där som för att berätta att "här är jag .., ställ genast fram maten!"

Jag hör svalor (men ser dem inte) och från slänten till hörs en fågel med ett knäppande läte .., kanske vet någon vad det kan vara för krabat?

Bild: Jens Assur

Läser ett helt fantastiskt reportage i DN!
Det handlar om Sao Paolo i Brasilien, en stad där all utomhusreklam är förbjuden!
Tänk er själva ..!
Så här står det: "Lagen om den rena staden föreslogs 2006 som ett led i kampen mot vad den konservativa borgmästaren Gilberto Kassab kallade visuella föroreningar, det vill säga reklam i det offentliga rummet."
Sen fortsätter det lite längre ner:
"15000 reklamskyltar monterades ned eller, i vissa fall, lämnades tomma, vita som monument över en död och misslyckad vision om staden".

Bilderna som täcker två uppslag, är tagna av jämtlänningen Jens Assur.
Jag tycker att hela idén (med en reklamfri stad) är helt fantastisk och tänk, om detta (Sao Paolo) hade jag absolut ingen aning!

(Det finns annat som man inte har en aning om. I min systers mail läser jag att det har varit val i Australien och om man inte utnyttjar sin rösträtt, blir det böter!)

Man kan ligga på sin soffa eller i sin säng och läsa de allra mest fantastiska romaner, men ingenting går upp mot själva livet.
Mot vardagen.
Att läsa minnesord om människor som inte längre finns .., minnesord som liksom väcker människor till liv, så där så dom stiger fram och nästan tar-i-hand-och-hälsar-och-säger-här-är-jag .., det är - i mina ögon - långt mer fängslande än alla Nobelpristagares böcker.

Så idag, en söndag i september, läser jag på DN:s familjesida om det äkta paret Norma och Victor Marin .., om Victor som i 15 års ålder började arbeta som chilensk cowboy och som tillsammans med sin far Julio, drev boskap över Anderna till Argentina.
Vilket äventyr!
Och Norma som arbetade som städerska i Akademiska Sjukhusets kafeteria .., hur många människor har hon inte hälsat på under dom åren?

Och jag läser också om Jan som inte heller längre finns i livet och som vann en tävling där det gällde att spänna ut magen mest, vilket får mig att le.
Hans barns kamrater (som har författat dom så varma minnesorden)  skriver så här: " ...., han (Janne) var också en sådan person vi alla ville bli som stora."

 Allt det läser jag om den här soliga söndagen i september.

Söndagsfönstret ...

"Hej!

Du har fått det här fönstret förut, men nu i en ljummen septemberversion.

Blommorna i blomlådan prunkar för fullt även om några börjar bli lite överblommade. Humlen har krupit upp längs vägen.

Inne på byrån (om det syns) står en reafyndslampa inköpt av kära mor. Den kanske inte riktigt passar in färgmässigt men i den här stugan är alla färger tillåtna.

Underbart ljumna och soliga hälsningar från Sommarstugan

Turtlan"