söndag 20 april 2014

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Bild: Eva Henriksson

Det bästa är solen och stillheten.
Vi har suttit på en stock och sett folk passera i vattenbrynet. Pensionärer med stavar och lite udda kläder, löparungdomar med tighta innekläder och musik i öronen,
Hundägare med lösa glada hundar eller kopplade hundar som vill ut i vattnet?
Barnvagnar och cyklar kommer lite senare och småbarn som öser och gräver.
Mycket underhållande är det. Likt en fransk film!
Vilsamt.  
Från Eva i Tyresö men nu i Haverdal!
Dagens fönster ....


Det kan vara för att det var en solfläck där ögonblicket innan som katten M lade sig tillrätta i fönstret, men jag föredrar att tänka att hon kände på sig att jag talade med dig om husdjur på bloggen!

Hälsn
annannan (människa) och M (katt)

// Elisabet säger: en underbar liten betraktelse över en brasiliansk hängmatta, det kan man läsa om här.  Och katten är ju bara ljuvlig!

lördag 19 april 2014

En lista från Göteborg ...

Vilken vansinnigt vacker handstil! tänker bloggmadamen.
 
Hej!
 
Du är den enda som jag känner som har en vurm för inköpslistor. 
Nu vet jag inte om du delar in dem i klasser efter färg, handstil, skrynkelkoefficient eller nåt annat. Men idag får du min brandgula, släta, ännu oanvända med min handstil skrivna inköpslista inför gåsamiddagen i kväll.

Jag ser att jag skrivit lite på skånska “äpple” heter ju “äpplen” i plural på rikssvenska och “sviskon” heter i denna stan “katrinplommon”. Kavringen är inte till sillmackor utan till den skånska äpplekakan.
 
Man steker smulor i smör och varvar sedan kavring, smör, äpplen och socker i en form. (ingen diabetikermat, men idag gör jag ett undantag) Mums filibabba!
 
Ha det så skönt på sal 1 och hälsa PV och alla djuren både ute och inomhus.Rött hjärta
Kram Ann
Dagens fönster och lite till ...


Påskaftonens morgon.
Från sin utsiktsplats tittar harry ut över den lilla del av världen som är hans och plötsligt upptäcker han två inkräktare på grannens tomt, två rådjur som i godan ro mumsar på den frodiga gräsmattan.

Upprörande!!

Hade nu harry varit lös och ledig, hade han i en rasande fart jagat iväg dem från tomten, det är vad han gör .., han nöjer sig med att få dem ur synhåll, men nu är det ju inte lös och ledig som gäller, utan han får vackert stå där och spana.


Här är en bild på sal 1 a i det gula huset.
Som sängbord används pianolocket och det fungerar hur bra som helst.
Där står två böcker, en om odling och en om kvinnor i väglöst land.
Där finns också min plånbok, stödstrumpan, LdB, ett betalkort och kanske nånting annat.
Avocadoplantan längst till vänster i fönstret, den höll på att gå hädan i somras, men återvände till livet när den placerades i skuggan på altanen. Nu växer den hejvilt!


Det första pv gör när han stiger upp om morgnarna, är att elda i kaminen.
För mig är det verkligen en slags kärlekshandling .., ååå, sicken glädje att få slå sig ned på sängkanten och känna värmen mot alltid så frusna tår!

Harry nooooosar på mitt vänstra knä .., noooos-noooos-nooooos ..., vet att där har hänt nånting. 
Ja, det doftar väl blod, förstås, eller sår?

Harry ..., denne kompis som alltid vill ha oss samlade .., som - när pv redan är nere i köket -, ideligen springer upp och kollar så att matte också är på väg .., och som nu går sååå försiktigt efter mig i trappan. 

Den där glädjen till ett husdjur .., tänk, vad den fyller hjärtat! 
 
 

fredag 18 april 2014

I affärens entré ....


.... upptäcker jag den här lappen.
Blir glad.

Och så handlar vi lite inför morgondagen och en hel del småprat blir det också.

Rara, vänliga kunder.

Snällord som lägger sig som bomull runt hjärtat.

Dessförinnan middag på Göstas Café i Steninge .., mängder med gäster (alla obekanta nästan) .., havet där utanför och ett stilla eftermiddagsregn som övergår i solsken.

Sist av allt tittar jag in på Trädgårdscompaniet och köper två stora Riddarsporrar, vilka pv får den äran att plantera i rabatten.
Tack och lov stannar han och pratar ...

.
Långfredag.
Det fanns en tid i livet när man inte fick göra nånting alls på den dagen, i alla fall inget som kunde framkalla glädje. Sorgemusik på radion ..., elände och mera elände.

Nu är det andra tider.

Först frukost utan morgontidning (då prenumeranterna verkligen skulle ha tid att läsa alla sidorna, då har journalisterna tagit ledigt ...) och pv sitter med sin Ipad intill sig och spelar Ruzzle och quiz, Ipaden är uppkopplad till kontakten vid diskbänken, ja, det ser ut som en navelsträng till herrn i huset och jag tackar för mig, tar kryckorna och går ut på promenad.

Träffar hästen i hagen (det är en unghingst, därför får han gå ensam .., två ston huserar i den andra hagen ..) .., småpratar lite .., upptäcker miljoner snigelbarn på grusvägen .., tar paus .., möter en man som bor inte långt härifrån och han parkerar bilen, hissar ner rutan och så blir det en längre paus och vi pratar om allt möjligt, mest om operationen förstås och jag känner mig återigen som en papegoja.

Någon annan kör förbi och tutar glatt.
Jag vinkar tillbaka.

Nästan hemma kommer Ingegerd ut ..., hon bor nere i slänten liksom, i ett relativt nybyggt och flådigt hus som bättre hade passat i Hollywood, men andra tycker tvärtom och huvudsaken är ju att hon och maken trivs och Ingegerd är så snäll, så snäll .., en bra stund står vi och surrar - mest om påsken, men så allt det andra förstås - och se där, där kommer pv i sin fina lumberjacka och harry är yster vid åsynen av matte ...- "han har legat vid dörren och gnytt sedan du gick ..." -, säger han som är husse ..., och sen den allra sista biten hemåt och uppför grässlänten där mossan växer tjock och fin och sist av allt dusch och nu blir det bokläsning - jag ska ta mig an den vackra boken som Eva i Tyresö kom med -, den handlar om kvinnors liv i väglöst land uppe i Norrbotten, då, för hundra år sedan.



Dagens fönster ...


... finns i Edsbergs kyrka utanför Fjugesta, skriver hon med håven, nämligen Ulrika.
Vänskap ...


Bästa vänner är dom, harry och hans husse.
Och nu, när den senare har påsklov, leker livet för harry.

Då blir det cykeltrundor flera gånger om dagen och glädjen vet nästan inga gränser.

Efteråt vankas lite småprat-gos-ömhet i soffhörnet.

torsdag 17 april 2014

En sån vill jag ha! 


Arbetskamraten - hon som numera är friherrinna och gör vad som faller henne in om dagarna - kommer på besök. Med sig har hon min favorit - hennes underbart goda lavendelkaka med smak av lime - och så är hon iklädd "målarrocken"/konstnärsrocken från Gudrun Sjödén, ja, inköpt för flera år sedan.

Det ska jag säga er .., att en sådan ska jag försöka få fatt i!

Färgen är helt ljuvlig ..., och så len bomull och stora fickor .., avskuren ovanför bysten och slits i sidorna!

Det hade lika gärna kunnat stå "Elisabet" på den.
Dagens fönster ...


I Skåne har hedgrenskan varit ute på vift, närmare bestämt i Köpenhamn (för den som bor i Skåne är närheten till Köpenhamn så uppenbar .., många av mina före detta arbetskamrater såg hellre Köpenhamn som vår huvudstad, än Stockholm .., från Malmö tar det väl kanske 20 minuter att ta sig över till andra sidan sundet .., från Ystad tar det någon timme bara!).

Där, i den danska huvudstaden, har hon och hennes sällskap besökt Glyptoteket.

Om detta, Glyptoteket, kan man läsa om här.

Mer om Köpenhamn hittar du här ...

Och tips på vad man kan hitta på just där .., har du här.

Intresserad av vilken sorts musik köpenhamnarna lyssnar på ...? Klicka här.

onsdag 16 april 2014

Onsdag i april ...


... och lunch hos Eva i Tyresö, men för tillfället nära havet i Haverdal.

Till förrätt (sen kommer gravad lax med dillstuvad potatis) blir det ljuvligt god sparris med smör och citron. Och salt.

Mer behövs inte.

Och mycket prat blir det .., om krånglande bokstavskombinationer, gruppboende, husbilsäventyr och bristen på solstrålar, ja, just i den rabatten mot havet till, vill det sig inte.

Fast just där och då flödar solen. 

Jag sitter i en stadig trädgårdsfåtölj med tjock dyna (som påminner mig om min f.d. svärmors sommarstuga i Rönnäng, på Tjörn) och himlen är blå och humlorna surrar.


Hemåt, eller mot affären, möter vi en traktor med så mycket last i skopan att chauffören omöjligen kan se oss .., så vi parkerar lite vid sidan om och håller tummarna.

Sist av allt ett besök i affären.
Småprat med arbetskamraterna och papegojsvar till säkerligen tjugo kunder ("ja, jag har fått ny knäled ...") ..., vänlighet och semesterprat och någon har rest till Barcelona.


Hemma igen.
Trött och slut på.
Tittar på det fina, fina kortet - förfärdigat av filuriga Eva på Frösön -, tänk, såna kunde turistbyrån i Östersund sälja, lika väl som alla dom andra, dom vanliga .. , med stadshus och storsjöodjur!

Så många kreativa bloggvänner det ändå finns!
Det är vad jag tänker, allt medan pensionatsvärden kämpar med att laga den elektriska gräsklipparen som just nu har insomnat. Troligen för gott.
Ungefär som på film ....


Dagarna bara susar iväg!
Snart är det påsk, den bästa högtiden av alla, ja, enligt mitt sätt att se det.

Till påsk kom min systrar hem på kortsemester ..., Janne och Birgitta - som då ännu inte kommit på tanken att emigrera till Australien - åkte skidor i slalombacken mest hela dagarna .., Rigmor pyntade och gjorde fint .., mamma jobbade nästan alltid och pappa trivdes bland tre döttrar i huset.
Som en tupp i hönsgården var han.

Nu är det andra tider.

Ute på gården står pv och kapar och klyver ved (han handsågar stora, tjocka stammar, tala om gratis gym) .., harry håller sig hela tiden nära husse .., och själv plockar jag bort .., försöker mig på att dammsuga lite försiktigt .., blir svettig och ser för min inre syn hur alla mina vita blodkroppar som har haft det så beviljat under en lång tid, plötsligt får avbryta all den ledigheten och likt ett larm på brandstationen hörs signalen ..."någon amputerar Elisabets ben, fort, fort .., vi måste anfalla inkräktaren!" ..., och dom små vita blodkropparna förvandlas till soldater som rusar iväg i våldsam fart och tar sig an eländet.

"Titta här, vad nån har gjort! Kapat en bit av lårbenet och satt hit nånting i metall, å, vad ska vi ta oss till .... kanske dom tänker.

Ibland tittar jag ner på mitt vänstra ben och klappar området där agrafferna straaaaamar .., och jag säger att "det är bra .. ni är minsann duktiga små soldater som tar hand om det här eländet .., tack snälla!"

Sen bestämmer jag mig för att gå ut i solskenet.

Orken räcker inte till mycket, men till lite.

Att njuta av vårvärme och små sällskap av styvmorsvioler under plommonträdet .., att lyssna till den envetne gransångaren .., se staren sitta på tegeltaket och hoppas på en fästmö ..., och tänka på barnen och vad som fyller deras hjärtan.

Dagens fönster ...


.... visar utsikten från avdelning 81, sal 10, på Halmstad sjukhus.

tisdag 15 april 2014

I landet Jämtland ...



Inte långt från Gunnar i Vaplan, bor numera pv:s brorsdotter Kajsa och hennes Emil.

Den lilla ömsinta filmen handlar om tillökning i familjen och är helt ljuvlig.

Ja, kanske inte så tillökning som man först kan tänka på. 

Filmare var Patrik Karlsson.


"Och hur står det till med Elisabet i Ugglarp då ...?"


... sa den unge telefonförsäljaren igårkväll.

Jag sa att det var väl bra, men undrade vem han var?

Jo, det gällde prenumerationen av dagstidningen .., var vi nöjd med den ... (jodå, den är trevlig att läsa ...), hade vi helprenumeration eller bara helger (men det borde du väl ha uppgift om .., jag vet inte riktigt hur sambon har beställt ...? svarade jag) ..., kände vi för att fortsätta med den (hur länge är det kvar av det här erbjudandet ..., jaså, två veckor ..?) , jaha ja, jag ville tänka på saken.

Den unge säljaren var trevlig på alla sätt och vis och skulle återkomma om någon vecka.

Klart bäst igår i tidningen var i alla fall frågan "vad har varit viktigast i veckan för dig?"

Där fick vi veta att Tony skulle hälsa på sitt barnbarn Adrian i Partille .., Christina Peterson med ett t hade varit på en intressant föreläsning om "Medelklassupproret"  och Alexander Sandsten har börjat renovera i familjens villa .., han berättar att hustrun är gravid och nu har "gått loss och bara river och river".

Då kommer jag ihåg mannen som delade hiss med mig på Halmstad sjukhus; det var på måndagen när jag skulle läggas in och var på väg till avdelning 81 på översta våningen.
Mannen såg lätt stirrig ut och tryckte på BB-knappen.

Jag frågade om det var småttingar på gång?

"Ja, vårt andra .. min fru är där uppe nu ...", sa mannen på lite knagglig svenska.

Så jag gratulerade och gav en kram och åkte upp till mitt, medan han klev av två våningar tidigare, på väg till sitt nya liv som tvåbarnspappa.


Tisdagsfönstret ...


.... fångades av Ulrika vid Lilla Rytternes kyrkoruin i Västmanland.

måndag 14 april 2014

Dag 1 ...


Tre månaders sjukskrivning stundar och det gäller att lära sig knepen.
Att få tillvaron att bli så praktisk som möjlig.

Jag skaffar Bank-Id och kan logga in på mina egna sidor hos Försäkringskassan och ser att den första utbetalningen har kommit, så där tjopp bara ..., och jag tänker på ensamhushåll och hur knepigt det måste bli när sjukdom susar in i bilden.
"Det blir strängt!" skulle en hallänning säga.

En dosett måste inköpas och jag märker tydligt att mitt - i vanliga fall goda humör - tackar för sig .., kanske är det medicinen som gör att jag tappar inte bara en, utan flera sugar .., och irriterar mig på nästan allting. Mest på mig själv.

Annat känns bättre.
Sängen i det vi kallar för "Gunnars rum" får flytta till vardagsrummet.
Den blir min hörna.
Där utförs träningsprogrammet och där har jag ett eget "bo" .., där ligger jag och bläddrar i fina böckerna.
Det innebär att sigge förlorar sin säng, för det är vad han tror att det är.
Alltså hittar han ett nytt rum .., gör sig en liten vrå i tvättstugan och kurar bland strumporna i den blå plastkorgen ..., mätt och belåten efter att ha norpat sig en liten mus till frukost.


En av böckerna är en present från bloggvännen - hon som tillbringat helgen alldeles nära havet -.
Boken heter "Låt det spira"  är ungefär lika bra som all möjlig själslig medicin.


Så här ser framsidan ut.
Boken är alldeles omåttligt vacker och inspirerande!

Pv har påsklov och hämtar nedsågade träd hos Eva i Tyresö, men för tillfället i Haverdal.
Hem kommer såväl pensionatsvärden som Evas långe man och det blir kaffe på altanen, ja, sedan allt det som ska bli ved plockats ned från släpvagnen.


Ibland ringer telefonen.
Äldsta dottern ska i sommar arbeta extra på en neonatalavdelning och nu pågår inskolning.
Oj, oj, oj .., så mycket att lära sig! 
Jag får ont i magen bara vid tanken!

Ungefär så är livet i ett gult hus på en kulle. 




Måndagsfönstret ...


Hej!

Ett fönster till dig med en vacker blå blomma. Bilden tog jag idag på ett litet café på Rödön.
Nu vill jag önska dig lycka till med operationen! Det kommer att gå galant, om än du blir lite trött och får lite ont efteråt. Men tänk sen, så skönt att slippa värken.

Kram Eva.

//Ja, Eva ..., det gick ju hur bra som helst alltsammans! Tack för fina blomman! 

söndag 13 april 2014

Det där med pärmarna ...


Vi är tre kvinnor som delar sal från måndagkväll till fredag förmiddag.
Det är I som är 81 år och som egentligen kommer från Borås.
Precis som jag själv, har hon nu fått ny knäled, i sitt andra ben.
Hon är liten, ganska nätt .., gladlynt .., har i hela sitt liv arbetat med böcker.
Läser jämt och ständigt.
I är gift med en nio år äldre man - han är alltså nittio fyllda -, men ser ut att vara tjugo år yngre.
Han går med spänstiga steg och har en sån här härlig slips, ni vet, som i amerikanska filmer, med som ett metallspänne längst upp.
I femtiofyra år har dom varit gifta. Inga gemensamma barn.

I sängen närmast mig ligger L, som är född på Jylland.
Sextiosju år.
Konstnärlig.
Har haft egen butik och pratar ofta om sina barn.
Nästan hela tiden ringer någon av dem.
"Puss och kram! Jag älskar dig också!" säger hon till avslutning.
L vill på inga villkors vis åka hem på fredag, hon känner sig "inte mogen".
På nätterna ringer hon nattpersonalen och ber om hjälp.
Det gör jag med.
Jag får gula öronproppar av vänlig sjuksköterska.

På torsdagen, när vi är lite piggare, pratar vi om våra intressen.
L säger att hon älskar att påta i trädgården .., hon syr och hon har så många konstnärliga sysselsättningar.

"Du då I ....?" frågar jag.

Svaret dröjer en stund.

"Ja, jag är inte så värst konstnärlig, faktiskt inte alls .. men jag tycker hemskt mycket om att klä om pärmar, det gör jag .., det blir så fint, så fint", säger I.

Jag tycker så mycket om henne.

Dagens fönster ...


Hej Elisabeth,

Skönt att höra av dig igen och att du är på benen och på god bättring!

Jag sitter och tittar igenom gamla bilder och hittar massor av fönster förstås.


Här kommer ett från Högestads kyrka mellan Tomelilla och Ystad, liksom en närbild på de speciella korsen, som får sin förklaring när man ser vem de hedrar.

Det kommer kanske fler bilder framåt kvällen - jag tittar igenom några mappar till!

Hälsningar annannan.

lördag 12 april 2014

"Ja, men på nån avdelning finns det en skrapa ...."

På väg till badrummet. Första duschen efteråt.

Om någon frågade mig om jag skulle vilja delta i en undersökning, så där för att veta vad jag kom att tycka om dom fyra dagarna på sjukhuset här i stan, så skulle jag mer än gärna säga "ja!"

På raden för egna reflektioner (om där nu fanns någon), skulle jag skriva följande:

1. Det gör inget om det i ett badrum för ortopedpatienter finns en duschskrapa till golvet.
Finns ingen sådan och inget duschförhänge (det kan jag förstå, det kanske är för att hålla undan bakterier) blir ju följden av en dusch att golvet svämmar över av vatten!
När nästa patient kommer in, är det således vått på golvet och hur enkelt som helst att dråsa i backen!
Nu menar jag inte en liten duschskrapa som till fönster, för går man med kryckor har man svårt qatt hantera en sån, utan en längre variant som man "kara undan vattnnet med".

2. Det vore också bra om sittdelen till toalettstolen verkligen höll sig på plats och inte lossnade och ramlade ner på det våta golvet. (Efter viss påtryckning byttes ringen ut, mot en ny som lossnade).

Gunnars säng flyttas till vardagsrummet. Såja. Och harry tror att det är för hans skull.

3. När patienter ligger på uppvakningen (jag räknade till sexton stycken, det kan ha varit flera) och har en kräkpåse som sitt bästa sällskap, vore det skönt om irritationsmoment personalen emellan diskuterades någon annanstans. Man har nämligen fullt upp med att vara sjuk och vill mest av allt ( i alla fall undertecknad, jag pratade med AP om detta, hon ville ha full fart omkring sig!) ha lugn och ro. Det kanske är åldersbetingat?

4. För övrigt var allt bra.
Underbar personal .., vänliga och duktiga städerskor som verkligen höll rent i såväl salar som korridorer/badrum! Daglig städning var det. Trevliga läkare som tog sig tid att prata med varje patient, det bästa bemötande jag har fått, tror jag. Rara, unga sköterskor på väg till Norge ..., en Gökboet-syster som meddelade att vi inte fick göra sängen till ett bo (men har man inte sovit på två dygn, ville man gärna hålla till i boet) ..., nattpersonal som kom direkt när klockan ringde och var som änglar .., ja, och så utsikten från åttonde våningen över stan och världen.
Och flöjtande från herr koltrast var morgon!

Och nu börjar jag minsann piggna till, allt medan pv:s blodtryck har skjutit i höjden och vållar honom huvudvärk, ja, om det nu är på grund av trycket?

Tänk, att man kan må så bra!

Mycket har hänt på fem år, ja, sedan den förra operationen.
En ny sorts plåster ..., och var sin tjusig stödstrumpa får vi också  - och innan man har lyckats trä den över foten har illamåendet kommit med ilfart - och nya mediciner är det också.

Jag har inte ens en tiondel så ont som jag hade 2009 och känner mig - frånsett tröttheten - så otroligt pigg. Rör mig nästan obehindrat.

Det lilla, lilla rivsåret på höger fot, höll på att stoppa alltsammans, men bedömdes inte skulle utgöra någon fara för operationen.

Såja, nu har jag svarat på enkäten ,-

Tack för alla vänliga ord från inläggen som varit .., jag orkar bara inte just nu sitta och tacka var och en av er! Nu ska jag ta mig an sjuklingen i rummet.


På eftermiddagen (torsdag kanske ...?) vaknar jag av att chefens fru Bodil sitter vid sidan av sängen och ser så varmt mot mig. 
Vilken glädje det var.
"Du sov så gott när jag kom Bettan, så jag gick ut och satte mig i dagrummet och väntade så du skulle få vila ut innan jag gick in ...", sa hon leende.


Och den nyblivna friherrinnan dyker också upp och sprider glädje!
Hon var iklädd underbara Gudrun-Sjödén-målarrocken från några år tillbaka och vi pratar om att försöka fixa till något liknande till oss båda.

Och i mobilen ligger hjärtevärmande sms och strålar som små diamanter .., tack för dem alla, ni som höll handen och var med rent själsligen!

Nu ska jag göra kaffe!
Kanske var budgeten ansträngd ....?


En sak kan jag i alla fall konstatera, den som vecka 15 hade ansvaret för matlagningen på Halmstad sjukhus, hade nog det tämligen kämpigt att få pengarna att räcka till.

Att maten ska såväl se aptitlig ut, som smaka bra, är väl en självklarhet.

Döm om vår förvåning när vi till middag en dag fick tre små kokta ljusgula potatisar, en stekt blekgul fisk, samt en lika blekt gul sås.

Jodå, det smakade bra, men ..., nog tyder det väl ändå på bristande fantasi?
Inte en grönsak så långt ögat nådde!

Onsdag till lunch fick vi - hör här nu -: tre torra, rökta skivor skinka (dubbelvikta), två vikta plättar, samt konserverade morötter, såna här räfflade. Allt det tillsammans!

Vi bara gapade och förstod liksom inte hur allt detta hörde samman?

Så småningom blev det bättre: en god thai-soppa serverades till lunch .., och en laxpytt igår (jag var den enda som tyckte om den, övriga tre lämnade allt) och till kvällsfika blev det kaffe/te/nyponsoppa/juice (välj själv), samt smörgås med pålägg och fräscha grönsaker.

För övrigt var sercicen på topp0!


Men hur som helst ...


... kan jag ju tala om hur mycket det betyder med lite färg och blommor.

Landstingets påslakan gjorde hjärtat glatt.
Lördagsfönstret ...


.... fanns och finns väl ännu på sal 10, avdelning 81 på Halmstad sjukhus.

Där stod jag ibland och tittade ut över världen .., en av dagarna var grådiset borta och det var fri sikt nästan till Båstad och havet där rakt framme!

En annan dag såg jag underbara strandskatan spatsera fram och åter på taket där långt nedanför.

Och nu är det lördag och jag har så mycket jag vill berätta, men orkar inte.

fredag 11 april 2014

Dagens fönster ...


.... kommer också det från afBabs/Barbro som ofta - eller alltid - har kameran med sig och det händer att fönsterhåven finns där också.

Visst är det helt underbart!

Så där känner jag mig ibland, särskilt på morgnarna.

Men det är okej.


Hemma igen ... 


Såja, då är allt som vanligt igen.
Frånsett ett förfärligt illamående såväl under som efter operationen och ytterligare en halv dags vämjelse och ständigt behov av kräkpåsar, så har det gått jättebra!

Trevliga rumskamrater .., en dam på åttioett, en på sextiosju och så jag.
Mycket prat och skratt.

Mycket att berätta.

Åkte hem via Resam och den suraste och mest bittra taxichaufför man kan tänka sig .., kom hem till en glatt svansviftande harry .., räkgryta och post.

Är oändligt trött, men i det närmaste smärtfri.

Strong pills är bara förnamnet!

Tack för alla glada tillrop under dom här dagarna, tack till pv som skött bloggen så bra och troget hälsat på .. , nu ska jag duscha och sedan ramla ihop på soffan.

I love you!

torsdag 10 april 2014

En sista hälsning

kommer nu från bloggmadamens stand in.

Dagens rapport från avd 81 andas mycket optimism. Hon kände sig väldigt pigg, dansade runt med sina kryckor i korridoren och hade god aptit. Det mesta var sig likt, helt enkelt.

Tanken är att hon ska komma hem i morgon, så då kanske fönstren är färdiga när jag kommer från jobbet. Kanske vi t o m kan ringa till jobbet och anmäla henne till tjänstgöring till nästa vecka.

I alla fall är hon väldigt mycket mer pigg jämfört med förra gången, äter mindre smärtstillande men har trots det mindre ont.

I morgon räknar jag med att hon kan ta över den här verksamheten till 100 % så jag får tacka för alla glada tillrop under dessa dagarna. Må gott allihop.

Dagens fönster ...


.... fångades på Konsum i Getinge.

Såå fint tyckte jag att det var i entrén!

onsdag 9 april 2014

Betydligt piggare

tycker jag nog att bloggmadamen var i kväll.

Redan när hon ringde vid sextiden lät rösten väldigt mycket mer livfull och när jag kom dit strax före sju var det en helt ny människa.

Uppe och gick lite försiktigt med sin gå/rullstol, mycket mindre plågad av värk. Men så klart en hel del piller för att hålla smärtan på uthärdlig nivå.

Vi traskade tillsammans ut till fikarummet, drack lite kaffe och hon åt en smörgås. Hoppas det blir en bra natt, med lite rejäl sömn, för det behöver hon nu.

Räknar med att få plocka hem henne på fredag, så på lördag kanske hon kan prova den lilla presenten jag köpte henne igår. En fönstertvättmaskin från Kärcher. Tänk så glad hon ska bli.

Rättelse

Samtal från avd 81 i morse, halv sju.

Älskade E hade läst mitt senaste inlägg om att hon trots allt såg ganska pigg ut.

Det var minsann inte sant, hon möjligtvis såg pigg ut, men därifrån till att vara förhållandevis pigg var alltså långt ifrån sanningen.
Så nu vet ni det.

Men smörgåsen och den s k Säröbomben som hon åt när jag var där igår hade hon fått behålla.

Mycket smärtstillande hade det blivit under natten.

Och hon hade alltså vaknat även denna dag.

Det finns hopp.
Dagens fönster ...


Hej Elisabet!
Tänkte att jag skulle ta och skicka dig lite fönster, så att du kan plocka nåt då och då - om/när du vill.
Vet att operation stundar för dig snart och jag håller tummarna för att allt skall gå bra.

När du har återhämtat dig lite så kanske du orkar sitta vid datorn en stund då och då.
Igår (lördag) så tog vi bilen och åkte till ett gammalt hus som jag hade spanat in tidigare. Du vet ju att jag har en förkärlek till gamla slitna och halvt om halvt fallfärdiga hus.
Så där fotograferade jag en stund... :)
Nån gång framöver så hamnar säkert de här fönstren på mitt Instagramkonto, men det gör väl inget hoppas jag.
Massa kramar!!
Barbro a.k.a. afBabs

// Elisabet säger: ungefär så där antar jag att jag känner mig den här dagen, som är dagen efter operationen, om nu allt har gått som det är tänkt. Sliten. Tack snälla för omtanken! säger jag.

tisdag 8 april 2014

På banan igen

men inte så snabb, kanske.

Just hemkommen efter en timmes besök på vårdavdelning 81, Halmstads sjukhus.

Den nyss knäopererade lät väldigt klen när hon ringde på telefonen i eftermiddag. När jag kom dit vid sjutiden tyckte jag nog ändå att hon såg ganska fräsch ut. Min minnesbild från förra gången sa att hon var sämre då.

Dock hade själva operationen varit värre denna gång, hon hade fått lyssna till sågar och borrmaskin som penetrerade hennes lekamen och det var inte särskilt uppbyggligt, kan tänka.

Lite lavendeloljemassage, lite mat som hon fick behålla medan jag var där, i alla fall, och jag tyckte faktiskt att hon såg rätt pigg ut när jag lämnade efter en timmes besök.

En stor fin bukett tulpaner från barnen lyste också upp på salen, där två andra flickor med nya höfter och knä fick dela den ögonfröjden.

Nu tänker jag se på fotboll från Champions league.

Telefonen ringer 06.54

Madamen rapporterar,  att om några minuter ska hon köras iväg till operation.

Berättar att sömnen inte har velat infinna sig under natten, jag kontrar att detsamma gäller för Harry som satt och tittade ut mot fönstret. "Ska matte aldrig komma tillbaka", tänkte han nog, lyssnande efter ljud av moped eller bil.

Så det blev en annorlunda natt i det gula huset på kullen.

Nu tror jag visst att doktorn ska börja snitta, så nu måste i alla fall jag blunda.
Operationsdagsfönstret ...


.... får bli ett fönster som skänker lugn.
I alla fall blir jag lycklig av det.

Det var Christina Alvner som tog bilden .., hon var på resa någonstans - jag kommer inte längre ihåg var - , men jag minns känslan som bilden gav mig.

En loj morgon .., ett fönster som står öppet ..., ett annat land .., andra ljud .., och kanske semester.
Kanske frukost om en stund.

Det var vad jag tänkte på.

Och om allt går som det är tänkt, ska jag väl snart ligga på ett smalt operationsbord.

Jag är säkert ganska nervös.

måndag 7 april 2014

Senaste nytt från avd 81

Nu är det PV, som enligt order, håller fanan om inte högt så i alla fall svagt fladdrande här på bloggen.

Madamen finns nu i tryggt förvar på avd 81, Preop-dryck nr 2 är nog förpassad dit den ska i detta läget. Hon är också inspekterad från topp till tå, och det lilla rivsåret på höger fot betraktades som läkt och hon är därför godkänd för operation i morgon bitti/förmiddag.

Så nu kan bara Harry, Sigge och jag hålla tassar och tummar för att det här ska bli bra.

I morgon väntar sista rengöringsduschen, sen bär det iväg till operationsbordet.

Som hon själv brukar skriva, det blir nog bra.
Dagen C ...


Jahapp, då återstår bara en liten snutt innan det är dags att ge sig av till stan och sjukhuset.
Röntgen  15.30 och sen inskrivning.

S u c k.

Hur det känns ...?

Jag sa, efter förra knäbytet, att jag aldrig någonsin i mitt liv skulle göra om den där proceduren, så ont hade jag, men det var då det. Som bekant glömmer man bort hur smärta upplevdes och förresten så kanske det blir helt annorlunda den här gången.
Man kan ju hoppas.

Nåväl, en skön vecka önskar jag er alla och så här såg det när jag i morse tog en promenad med harry förbi Lilla Stensjö.

Ajöken, sa fröken.
Och inte kunde han engelska!


Söndagkvällar är bästakvällar för mig, ja, när det gäller tv-program.

Då är det först "Mästarnas Mästare" (vilket glädjespridare Ravelli blev, men han torde väl åka ur i nästa omgång ...), en timme senare är det brittiska "Akuten" som igår var såååå ömsint, sååå respektfullt och så ..., hjärtevärmande, helt enkelt!

I motsats till andra akutprogram, handlar "Akuten" mest om själva människan.
I danska "Hospitalet" är det action-musik och ett evigt reklamande och tjatande om vilka som kör ambulansen, i "Det kungliga lasarettet" från Australien, får man se precis ALLTING och det är hur intressant som helst, men Akuten .., den har alldeles egen känsla.

Igårkväll fick vi bland annat följa en gammal vietnamesisk tant som kom in akut, tillsammans med sitt barnbarn som varje dag cyklade 15 km för att hälsa på henne.

Och sist av allt, ett program som fick mig att sitta och le nästan oavbrutet.

Den som varit med här ett längre tag, vet ju att pv och jag själv träffades via nätet och om just detta handlade programmet om. Det var  s a n s l ö s t  intressant, så många modiga människor som berättade om sina liv och på slutet fick vi ta del av nånting som jag inte ens visste existerade!
(Dessutom var programmet så finurligt gjort ..., ja, jag tyckte verkligen om det!)

Underbara program var det!

Här är Akuten. 

Och här är det andra programmet, det som handlar om små och större mirakel.

Och har ni missat dom här naturprogrammen där man mest sitter och gapar, så där så hakorna faller i golvet .., då har ni chansen bland annat här.
Dagens fönster ...


Ska man vara noga så är det ju en dörr men...
Jag tyckte det speglades så fint i glaset så jag tog fram min fönsterhåv. :-)

En av ingångarna till Saluhallen Slakteriet i Västerås där vi har en liten butik och där jag jobbat fredag-lördag och ska jobba på tisdag också.

För den som har möjlighet rekommenderar jag starkt ett besök i saluhallen, den är otroligt fin och det finns så mycket fantastiska produkter!
Ulrika. 

// Tack snälla! säger jag.

söndag 6 april 2014

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Nästan hela familjen är ute med husbilen.
Alla vilar och de har ingen oberäknelig bomb med sig.
Autism är svårt att manövrera.

Kram och lycka till  i morgon.

Snart ses vi.
Och så ett kvällsfönster från Burg ....


Hej Elisabet

Här kommer ett fönster från vår favoritkrog i Burg.

Krogen heter Zum Haifisch och där serveras den absolut bästa piratenteller jag vet.

Det är två sorters fisk samt ett underbart räkspett och till det serveras det stekt potatis med fläsk i samt en senapsdessad sallad och aioli. Mums :)

Kram från mig.
Det bästa för Ann i Göteborg ...



Här kommer en bild på min veckans bästa: min nya STORARTADE tatuering!

Den gjordes på Sweet Water Tattoo i Borås och var min födelsedagspresent från pågarna och jag är så glad för den :)

Kramar Ann.

// Elisabet säger: ja, att skylla på okoncentration inför vad som komma skall, torde väl ingen tro på.
Allmän förvirring är nog mera talande.
För andra gången hamnade Anns bidrag i slasken, nej, nu jäsiken får det vara nog!
Så nu får hon vara med en extragång med samma bidrag, ja, kanske t.om. två gånger ,-)
 
Och här är vinnarna ...



Grattis, grattis och framför allt TACK till ellem och Lotha som stod för vinsterna!
Det som gjorde oss glada ...


Det var mycket det, även om jag fick putta igång er lite ,-)

Här är i  alla fall ni som ligger i glasbyttan och annannan i Portugal som bara tänkte sig sin glädje, hon får vara med ändå - det bestämmer jag enväldigt -.

I glasbyttan ligger ...

Bloggblad
Turtlan
Annika i Kävlinge
Anna-Lena i Tumba
Ingela i Ystad - som har födelsedag idag -! Grattis!
Kattis
Ulrika i Närke (å, vad det känns ovant att inte skriva Västmanland ...).
Monet
Eva i Tyresö (kommer till Halland nästa vecka! välkommen!)
Eva på Frösön
Anne i Mantorp
annannan i Portugal

Bilderna här ovanför visar en hel massa glädje.
Trådrullen i trä .., den gjorde mig glad, och harry som upptäcker en stilig hund i Anders spegel .., då kände jag glädjen alldeles tydligt!

Nu ska jag bara hämta pv, så ska vi ordna dragningen.
Det handlar om Lars-Åke ...


I Dagens Industris fredagsbilaga "Weekend" hittar jag ett reportage om Lars-Åke Liljeqvist, direktionschaufför hos SAF och här, i reportaget, berättar han om sitt liv bland alla höjdarna inom arbetsgivarföreningen.

För mig blir det en helt underbar - och ytterst intressant - läsning!

Herr Chauffören har under 38 år varit chaufför åt 18 toppchefer; han tycks vara obrottsligt lojal och känner en makalös stolthet över sitt yrke. Människokännare har han också hunnit bli och berättar ömsint om sånt som han kommer ihåg, små minnesglimtar som värmt hans hjärta.

Olof Ljunggren (ni minns kanske han som gifte sig med fotomodellen Margret) säger så här om chauffören: "Lars-Åke Liljeqvist är den mest tjänstvilliga människa jag någonsin har träffat!"
Han kallar honom för "en hedersman" och det visar sig att ute i skärgården hos den f.d. SAF-chefen och hans hustru, dit bjöds chauffören och hans familj på skärgårdslunch varje sommar.


Om Ulf Laurin berättar Lars-Åke så här:
"Ulf kunde koppla av i sin naturliga styrka och auktoritet, och det fick folk att öppna sig för honom. Han var också en av de chefer jag har kommit närmast. 
Om jag inte hade något annat för mig kunde han be mig hänga med in när han skulle hålla ett anförande någonstans. Då presenterade han mig som sin medarbetare i stället för att säga chaufför, det tyckte jag var trevligt. För mig är det en stor skillnad."

Kanske beror det på att jag själv aldrig gjort någon karriär, detta att jag ofta är mer intresserad av underifrånperspektivet .., ja, kanske detta att man känner igen själva känslan?

Och så detta med yrkesstoltheten, då.

Det spelar ingen roll vilket yrke människor har, men känner han eller hon en stolthet över sitt värv, då blir det genast så mycket mer intressant, i alla fall för mig.

Det här Weekend-reportaget om chauffören Lars-Åke Liljeqvist, var skrivet av Susanne Bark och fotograf var Jack Mikrut. Att det hela var finurligt åskådliggjort, det bidrog förstås också till läsglädjen!

Tack! säger jag.




Dagens fönster ...


Morrn,

Tänker att du kanske behöver fylla på fönsterförrådet nu inför sjukskrivningen på riktigt!

Hälsn annannan.

// Ja, så sant, så sant! Tack snälla!

Ps. Intressanta tankar om hur man leder ett möte - eller inte leder ett möte -, utvecklar den skånska madamen i Portugal här. Ds.