onsdag 29 april 2015

Man kan ju fira sig själv ...


...eller detta att man just nu tycker att livet är så härligt och att man har några längtansmorötter att se fram emot! Sex veckor nu tills vi sitter på flyget till Accra. Och i början av augusti fyra dagar på Bornholm, pv och jag själv. Och så solsken idag.

Så friherrinnan gör mig sällskap till Flygstaden och så äter vi thai-buffé-mat och efteråt tittar jag in på bokhandeln och faller pladask (ja, inom en minut!) för en bok som jag ber att få inslagen som present till mig själv och jag har precis öppnat paketet.



Det är nämligen så att Niklas Källner är för mig den allra största behållningen när jag tittar på Skavlan och nu har hans filuriga små reportage, ni vet, där han oförväget ställer olika frågor till vilt främmande människor, ja, det har blivit till en bok.  U n d e r b a r t!


Den boken ska jag njuta av under mina lediga dagar.

Annat som man fira .., jo, det är att man vid sextioett års ålder för första gången har lagat nässelsoppa med egenhändigt plockade nässlor (växer som ogräs överallt) och det blev hur gott som helst. Dom pocherade äggen som såg så enkla ut att få till .., nja, dom fick lite annan form .., men det blev bra ändå.

Till detta en stor tallrik med bladgrönsaker, fetaost, lättstekt färsk sparris (säljs på Hemköp för 10 kronor bunten!), tomater och gurka och så citronolja som duttats över.

Helt ärligt .., ja, då är jag nästan i paradiset.




Idag .. .

Ja, det fanns kanske inte så mycket att skratta åt .....

... skulle min mamma ha fyllt nittiofyra år.

Det är hon som sitter med ihopknäppta händer alldeles intill sin mormor, "mor Lotta" .., och morfar, han folkskolläraren som hon älskade över allt annat. Så blir det kanske när ens egen pappa dör när man bara är fyra år.

"Ibland fick min kusin och jag sitta under katedern när han undervisade .., åååå, så spännande det var och om vi började fnittra, då puttade han liksom på oss med sina skor, så där så att vi skulle vara tysta ....!" sa mamma på den tiden det begav sig.

I hennes morfars knä sitter mammas lillebror, Ivan. Här tittar han ännu in i kameran .., så småningom ska han bli helt blind, drabbas av många epilepsianfall och han dör ung, vid tjugoett års ålder.

Bakom mamma står hennes storasyster Margit.
Margit är mammas stora trygghet och under hela min uppväxt minns jag hur mamma stod i hallen och pratade i telefon med moster Margit. Margit som var synsk och kunde förutspå dödsfall .., hon som en gång var hembiträde hos sångaren Einar Ekberg och som var en sån härlig moster.

Och bakom moster Margit står min mormor, Betty. Hon har vit krage på sin tröja och är ungefär lika fåfäng som jag själv kom att bli, det vill säga, knappt nånting alls.

Och sen är där mammas mostrar, två fastrar och en morbror, jag tror att det är han längst till vänster och så en massa kusiner.

Mamma sa alltid att hon fullkomligt älskade sin släkt i Dikanäs .., alla på hennes fars sida som ställde upp och hjälpte till när han dog så ung och så mostrar och morbröder och syskonbarn.



Idag, på Tykodagen, fyller alltså mamma år, eller skulle ha fyllt.

Egentligen hade hon velat bli begravd i Bolivia; ja, hon hade ju låtit bysnickaren göra en vanlig trälåda som kista - den skulle hon begravas i - men så länge använde hon den som soffa på verandan, med dyna ovanpå ..., och jodå, hon hade provlegat i den och den passade precis, hon var ju inte så lång heller .., kanske 1.60.

Och så skulle hon ligga på den enklaste kyrkogården, den bland alla fattiga indianer, men så blev det inte heller ., hennes aska hamnade i det som liknar en bio-popcorn-förpackning som sattes i jorden på kyrkogården i Ystad, så långt från en fattig kyrkogård i Bolivia som man kanske kan komma.

I alla fall väldigt långt ifrån.



Men så väldigt mycket tror jag inte att det betyder .., kanske ingenting alls, i det stora hela.

Men grattis mamma, om du kan läsa dom här raderna!
Till din ära har jag idag köpt en ros som jag har planterat i rabatten, den mot havet till.
Rosen heter Karen Blixen, jo, men det tycker jag passar dig bra.
Du var ju lite äventyrlig och orädd av dig.

Kram från mig!

Eliza.

Ps. Och ja, jag tror att Han ropar på dig som sin vän, mamma. Ds.
Dag 1 av 3 ....


... gläds vi åt solskenet, även om vinden är iskall. Mössan åker på när det är dags för hundpromenad,
På andra sidan kustvägen, ser det ut så här .

Här, på Ekebacksvägen, är det mest sommarhus .., och här bor ett trevligt par från Göteborg - mannen är en flitig motionär och syns nästan dagligen ta långrundan och han går med väldig fart och har ett så varmt leende -.
Marken är nästan täckt av snart utblommade vitsippor.



Vid Lilla Stensjö finns ett hönseri - det är det som skymtar till vänster i bilden -, och där tycks det finnas tusentals höns. Nu ska dom snart släppas ut. Två män har i en veckas tid satt ner pålar och snart kommer stängslet upp. Nio hektar får hönsen att spatsera omkring på!!!
Ack, att man vore ledig just när själva utsläppet ska bli av!



Promenader, det är minsann ingenting för lilla Nelly.
Fyyyy, så trist!
Nästan hela tiden är hon minst 100 meter bakom oss och vi får vänta in och ropa och locka.
Men se, när vi svängt av här och nästan är hemma .., då får hon en väldig fart!


Idag den 29:e april, på det som skulle ha varit mammas födelsedag, ser det ut så här på grannens tomt. Nu har dom återvänt från Småland och Nelly blir så glad, så glad när hon ser Göran och skuttar glatt fram till honom .., viftar på svansen och låter sig välvilligt klappas.


Och så här vackert är det på vår tomt.
Jodå, det blev ett lass till med ved ..., mycket riktigt.
Men nu var det väl ändå sista svängen, hoppas jag?
(För övrigt ryms det snart inte mer i vedskjulet och var ska igelkotten rymmas ...?)
Onsdagsfönstret ...


Tur att man har fönsterhåven med sig, när det ska promeneras med hundarna.

Så här ser det ut i Eckes lilla stuga just idag.

Borta är nu alla äppellådorna.
Det bästa för Kerstin i Dalarna ...


Har en del att välja på 😀 men väljer det här som jag har bilder till 😊
Har hälsat på min barndomskompis i Uppsala - som jag känt sedan hon föddes.
Hon ska bli mormor i sommar för första gången, och jag får bli kompis-mormor 😀
 

Har sytt lite till babyn. Riktigt kul att sy så smått. Blir säkert några plagg till.
Hemresan  blev inte som jag tänkt mig. Hade stickning, garnnystan att nysta, vatten,
en halv pizza och några energybars med till tåget, utifall vi skulle bli stående några
timmar med tåget någonstans. Det händer ju då och då med SJ...
 
Att det inte skulle komma något tåg alls det hade jag inte räknat med.
Jag fick åka tillbaka till min kompis och ta ett tåg på f.m. dan efter.
 
Tur man har snälla vänner.
Kram Kerstin i Dalarna

tisdag 28 april 2015

Tisdagsfönstret ...


... kommer från Lekhyttan och det var Ulrika som höll i håven.
Absolut tyst ...

ellem i Skellefteå påminde mig om en dokumentär som hon trodde att jag skulle tycka om.

Nu har jag tittat på den, på svt-play.

Efter halva filmen föll ljudet bort och återkom inte, men det gick bra ändå.

Vad jag tyckte?

M a k a l ö s.

T a n k e v ä c k a n d e.

Här är den.

Tidsmaskinen ...

En liten AP med egenhändigt klippt lugg och så storasyster.

Igår kom med posten nära två kilo av mig handskrivna brev - skickade till min svägerska utanför Göteborg -, plus mängder, mängder med krönikor till hemtidningen Norra Västerbotten.
Tala om att åka baklänges i tiden!

Och där var några bilder .., töserna som småflickor .., och Anders - knubbig och go som knapp ettåring -! Länge blev jag sittande och tittade på bilderna och värmdes i hjärtat.



Dom flesta breven var skrivna i januari/februari 1986 då vi - mina barns pappa och jag själv - reste till Australien. I minst fyra veckor var vi borta och hemma i Malå tog mamma och moster Margit hand om småtöserna. Anders låg i min mage.

Och tänk, så mycket som fallit i glömskans djupa hav och som nu tjoppade upp till ytan!
Och så typiskt mig att i breven snöa in på detaljer .,. varenda hotellrum är avritat .., vem brydde sig?
Jo, jag möjligen.
Men nu väcker det minnen  till liv .., ja, just ja .,var det!
Och det här var innan digitalkameran var uppfunnen, den var i alla fall inte i vår ägo .., så förmodligen sparade man nog på korten?

Och jag skriver om ett litet hotellrum i Anglesa, 11 mil söder om Melbourne.
"Badrummen ligger separata och är ett kapitel för sig. Ett badrum med badkar med två kranar, märkta H och C, eller var det W och C? Sedan två duschkrypin med gammal dusch som gjord av en bleckburk med hål i, stor och otymplig, men allt så charmigt, enligt mitt sätt att se det.
Efter middagen tog vi nån slags siesta ., jag låg på sängen i det lilla rummet ., fönstret var öppet, gardinen fladdrade .., och där utifrån hördes musik från en bandspelare .., det var Walk on life med Dire Straits, ja, dom är tydligen på turné här just nu."


Och jag berättar om resan från Melbourne till Adelaide och hur vi då kommer till en  kyrkogård, det är vid Flagstaff Hill och på ett anslag kan vi läsa om skeppet Loch Ard som den 1:a juni 1878 led skeppsbrott utanför klipporna och nästan alla ombord omkom, endast en man och en kvinna klarade sig, det var Tom Pearce och Eva Carmichael (på minnesstenen står det Evaline ..).


Skeppet Loch Ard.



Den unga miss Carmichael som vid förlisningen förlorade sina föräldrar, sina tre systrar och två bröder! Hon kom själv att räddas av den ende överlevande från besättningen, nämligen ...



Tom Pierce .., det är han som syns på bilden.

Om detta, som ju måste ha varit ett fasansfullt drama, kan man läsa här.

Av hela resan till Australien, är nog besöket just där, vid Flagstaff Hill, det som etsat sig fast mest av allt. Vilket öde!

Nu ska jag arkivera alla dessa brev och ägna mig åt verkligheten.

måndag 27 april 2015

Slut i rutan ...!

Idag testade jag elcykeln.
Jo, det blev premiär .., åtta kilometer till jobbet .., ny kassa och nytt system - inget tangenbord -, tänk, efter fyrtio år med tangenter, är det nu pekskärm och det går nog det med.

Stod en halvtimme med Therese som varit där från början idag och så fick hon visa mig .., sen gick hon hem och då skulle jag undervisa den nya sommarjobberskan och det kan jag säga, hon var snabbare att fatta systemet med menyer hit och dit än undertecknad, men vänta bara .., jag kom ikapp på slutet!


Klockan fyra kom Felicia (som läser till lärare och var så glad, idag hade hon börjat en kurs i specialpedagogik och det tyckte hon kändes så intressant!) och då skulle hon få en snabbkurs och ja, så där höll det på.

Men det ordnade sig.


Klockan kvart över åtta satte jag i batteriet i cykeln och susade iväg hemåt.
Lätt motvind.
Noterade att medelhastigheten låg på 26 km/timmen och det pinnade på bra, men nog var jag slut på ändå när jag kom  hem, ovan med cyklandet förstås.
Åtta kilometer är ju ändå ingenting!

Hemma i Malå hade Korpen en postlåda dit man kunde cykla och lägga i en liten lapp med sitt namn, så deltog man i utlottningen av en cykel .., till den postlådan var det 1 mil och det var ju inga problem.

Men det var då det.

Nu är jag stelare och åtminstone mer än tjugo år äldre .., har fått två nya knäleder och ja, jag får säga att det gick bra ändå. Och bättre ska det bli.

Hur lång tid det tog ...?
Sjutton, arton, nitton minuter kanske.

I morgon en ny dag.
Mycket mejeri .., Arlabeställning och även tobaksditot.

Ja, ja.
Allt går i Västerbotten och även i Halland.
Det bästa för Ann i Göteborg ...

Läcker bild, Ann!

Jamen, det är ju besöket på öl- och whiskymässan! Det var en lätt absurd upplevelse att gå från monter till monter och provsmaka öl, whisky, rom, gin och allt vad man kunde önska!
Massor av små och stora bryggerier fanns där och en hel del destillerier både från Sverige och utlandet.


Enstaka chips- och chokladförsäljare var där också liksom ställen där man kunde köpa ost och korv och för första gången i mitt liv fick jag smaka rökt älghjärta.
Det skulle jag gärna göra fler gånger! 

Det var ganska mycket folk där också, övervägande män och alla var glada (kanske inte så konstigt med tanke på mässans karaktär).

Bästa hälsningar
Ann
Det bästa för friherrinnan ...

Bild: självaste friherrinnan ...

Ja  det är nog att mina små fröer som jag förgrott, som kommer så fint.
Idag har jag satt i nätdörren.och gräsmattan är nyklippt, doftar underbart.

Så nu är det bara den riktiga vårvärmen jag väntar på.
Friherrinnan i Steninge. 
Två vinster var det ...


Sticklingen - blomman för dagen - och så det här underbara bokmärket som kommer från Ann i Göteborg. Det borde väl passa alla kulturella bloggvänner?

Tack snälla, rara Ann!
Det bästa för Ulrika .....



Det bästa just nu...

...är att se sig själv se glad ut. På riktigt. Inte en självklarhet och därför så extra välkommet.

...är Chrille och hunden. Var för sig och tillsammans. Kärlek!

...är minnet av helgen som var, med härlig kompisträff och vackert väder

Hej hopp!
Det bästa och veckans vinst ....


Hur har ni det med glädjen, alla rara  bloggvänner?

Fanns där nånting som livade upp ...?
Nånting som värmde själ och hjärta lite extra-mycket ..?
Nåt som fastnade. 
Som fick er att le långt senare?

I så fall .., om ni vill dela med er av just detta, så är ni välkomna att mejla den där värmen till bisse151@gmail.com, så är ni med i utlottningen av en styck Blomma-för-dagen, den som syns på bilden och som har kämpat sig upp från ett litet frö, till det som förhoppningsvis ska bli en fin blomma som kan slingra runt, runt .., eller blir tre meter hög, ja, man får bestämma själv.

Sticklingen får husera i en papperrulle under frakten till vinnaren.

Välkomna med bidrag!
Barbro i Uppsala var först ut.

Dagens fönster ...


Hos den alltid så vänliga familjen Jönsson i Anderslöv i Skåne, hittade mamma det här fönstret.
Det var i början på 40-talet, mamma var hembiträde hos en distriktsläkare - granne till familjen Jönsson -, och husets rödhåriga dotter - Ingar -, kom ett bli god vän till mamma.

Ja, hela familjen blev till en slags trygghet för den som lämnat ett enkelt hem i södra Lappland och sedan hamnat hos en välbeställd familj i Skåne, där seder och bruk - i många stycken -, var så helt annorlunda.

Ingar, som en gång arbetat som växeltelefonist i Malmö, hade ett sånt härligt skratt ., hon var fräknig och gav mig intrycket att skåningar var så oerhört snälla och trevliga.
Oron ....


Nästan alla jag känner som arbetar i butik, bär på en oro att bli utsatta för rån eller rånförsök.
I lilla butiken där jag nu har mitt värv, har det varit två rån, båda tämligen grova.

Chefens pappa slogs till marken och sedan blev tillvaron aldrig densamma för honom och för några år sedan hoppade två knivbeväpnade män fram och hotade en ur personalen + en städare .., en av dem fick stå i tjugo minuter med en kniv mot halsen, men allt löste sig till slut.
Dom presumtiva rånarna skrämdes på flykten.

Man behöver inte ha särskilt mycket fantasi för att räkna ut vad sånt här betyder för den som blir drabbad. Det är liksom inget som går över och försvinner ur minnet dag 1.

Och så är det ju, att åtminstone jag själv räknar med någon gång bli drabbad.
Utanför lilla kvartersbutiken i Ystad rånades min dåvarande chef .., det har varit inbrott i precis alla butiker där jag arbetat och.varje kväll vid stängning, försöker man att hålla extra uppsikt över kunderna.

Dyker det upp två obekanta män och kommer in samtidigt ., ringer larmet i ens huvud.
Jo, man försöker att vara beredd .., att tänka tanken att inte bli panikslagen om det värsta skulle hända. Tänk, om man blir så rädd att man får en hjärtinfarkt!
På anslagstavlan i fikarummet sitter A4-papper med rubriker som .."Om vi blir rånade" och så vad man ska göra eller - framför allt -, inte göra.

Just därför, just för att man ständigt om kvällarna går omkring med den där vaga oroskänslan .., blir jag så oerhört glad när jag på Instagram ser att en mig närstående ung man skrivit följande rader: "Att jaga tjuvar är OSLAGBART kul med världens bästa kollegor!"

Dom väldigt brutala rånarna i Malmö åkte fast.
Det tackar jag som kassörska för.

// Det är detta man är rädd för.

Måndagmorgon i landet Halland ...


Ännu blommar några tulpaner .., dom här vid söderväggen.


En sak är säker, sädesärlor lever farligt där det finns katter.
Det händer att jag hittar fjädrar i en liten hög och det är ju förfärligt eländigt.
Längst uppe på hustaket, under en tegelpanna och granne med herr och fru stare, har i alla fall det här lilla paret flyttat in och jag hoppas att dom klarar sig med livet i behåll, ja, hela sommaren!


Och det här med blommor .., det är så härligt!
Jag köpte bolltistlar och planterade dem så prydligt i rabatten .., jodå, där växer dom visserligen, men inte så bra som dom frön som flugit iväg till slänten ner mot vägen .., där kan man prata om ståtliga bolltistlar!

För mig är gullvivor lika med min barndom.
Mamma hade dem i rabatten och "Primula veris", det var nog det första jag lärde mig på latin.


Och gullvivorna planterades också i rabatten, men på gräsmattan en bit därifrån, där kommer dom på parad! Titta bara ..., här kommer det att bli mängder med gullvivor!



Äntligen börjar vi (läs: jag ...) skönja slutet på all ved som legat på gräsmattan!
Planen igår var att få slut på det hela .., men så kom annat emellan (däckbyte, t.ex .., nej, vi har inte dubbdäck) .., men kanske ändå i veckan att allt detta försvinner?

Om nu inte pv får för sig att hämta ännu ett lass.

"Ja, men nu har vi ved så det räcker hela nästa vinter och mer än så ...", säger han.

Och allt detta var gratis!

söndag 26 april 2015

Full sprutt ...!


I minst ett par års tid har pv velat köpa mig en el-cykel och jag har ihärdigt tackat nej.
Om du som eventuellt läser här funderar varför, så kan en anledning vara att jag inte gärna vill stå i skuld .., och även om det är en gåva, så kostar den en hel del och jag kan omöjligen återgälda det hela.

Idag tog han upp frågan igen och den här gången brydde jag mig inte .., jag sa "ja, tack!"

Och nu är den här.

Målning av rara Eva på Frösön. Här sitter jag på min gamla cykel och pElle tittar på.

Under mina sju år i Ystad cyklade jag precis överallt, så länge det inte var vinter och snö.
Cykeln stals, hittades igen och stals om igen.
Men ååå, så jag tyckte om att cykla Regementsgatan fram .., sen längs Blekegatan .., vänster förbi Ejdern där mamma bodde .., förbi den gamla kyrkogården .., genom rondellen och sen vägen mot Svarte och så, till slut, parkera vid stranden.

Jo, jag tog med mig cykeln till landet Halland, men den gick sönder rakt av .., och sen har det inte blivit av att någon ny variant kommit hit. Förrän idag.

Det kändes aningen vingligt att ge sig ut längs kustvägen .., men oj, vilken sprutt det är på en elcykel! Man måste trampa hela tiden och när själva kraften sätts in, ja, då är det som när kör en turbo och den går igång. Jätteroligt var det och säkerligen bra för mina knän.


Sen tog jag mig an gräsmattan.
Att klippa en stor tomt med en gräsklippare - modell elektrisk - och med en sladd lång som en evighet släpandes efter eller längs med (tills jag virade ihop den och fick in rätta snitsen ...), det tar på krafterna.
Jag kan säga som så .., att jag hoppas innerligt att tant Iris Johansson - en gång söndagsskollärare i Filadelfia hemma i Malå, numera sittandes på något moln -, inte hörde mig, för det blev till att tvätta tungan någon timme senare.


En liten rund plätt med styvmorsviol och nån annan för mig okänd liten pluttblomma, fick stå orörd.
Och nu har jag förstås så ont i mina knän så jag knappt kan röra mig, men det går ju över.

Delade därefter några nävor och satte i rabatten närmast ytterdörren ..., ska ta bort andra blomster som jag köpte på Åbergs Trädgård i fjol och som inte alls blev som jag hade tänkt mig!
Och så ska jag inhandla förgätmigej - det ska bli som ett  h a v  av blå blommor -!


Medan jag klippte gräset och blev allt mer irriterad på sladden som lossnade .., eller tjorvade in sig .., eller som jag höll på att snava över, ägnade sig pv åt att klyva veden. Snart är det färdigt.
Äntligen!

"Men .., ja, kanske att jag åker och hämtar ett lass till ..", säger han.

Och nu ska jag steka fisk till middag.
Rödspätta.
Färsk rödspätta.
Och senare ikväll Mästarnas mästare.

Jo, men visst.


Det bästa för Barbro i Uppsala ...


Hej

Det bästa i veckan var spontantrippen till Stockholm med bästa bror och svägerska.
Körsbärsträden i Kungsträdgården var magnifika.
Lunch på en härlig restaurang.
Middagen intogs hos bror och då blev det årets första grillning.
Svägerskans Bougainvillea var minst lika magnifik som Körsbärsträden.
Den har många år på nacken.

Idag tvättas fönster och det bästa...sanering av ventilen!!!!!
Fågeln har jobbat hårt på sitt bo men nu är det stopp.

Kram från Babsan
Till madamen i Portugal ...


Från den jämtländska madamen boendes i Stockholm, hon som bokstavligen sitter i riksdagen (och stenograferar och skriver ut och översätter och har sig) ., som ägnar sig åt bootcamp tidiga vardagsmorgnar .., som har bott i Kina och annorstädes .., som en gång gifte sig Vitaby kyrka och som har en syster i Paris och en man som skriver helt underbart ..., ja, från henne kommer ett tack för vinsten i uppmuntringslotteriet.

Bilden från tidningen I form.

Googlade på bootcamp och fick upp den här bilden.
Ja, men det ser ju himla trevligt ut ......



Och vinsten var dom små aklejefröna som åkt i ett litet kuvert från Portugal till landet Halland.

Så här skriver hon: TACK kära du för försändelsen! Här får fröna gott sällskap i kolonin som ni ser:)

//Helena/Cruella

Men äras den som äras bör - det vill säga - i det här fallet Anna i Portugal.

Söndagsglädje ...

Nej, hönsfamiljen har ännu inte hamnat i en kartong. Jag tycker så mycket om dem. I fönstret en gurkplanta.

Ledig söndag.
Ljuvligheter.
Kvällen innan har jag hämtat pv vid järnvägsstationen i Falkenberg och tänk .., det är ju nästan ofattbart när man tänker på hur det  h a d e  kunnat gå .., han tog ett tidigt tåg till Stockholm, bevistade ett årsmöte för Sveriges vindkraftskooperativ .., tog 18.22-tåget till Göteborg, kom fram i tid och så sista sträckan med ett Öresundståg.
Allt fungerade perfekt!

Och nu söndag.
En gråmulen himmel även idag.
Lyssnar till P1 mest hela morgonen.
Språket ,  (missar Andliga Sånger) ...,Vetenskapsradion (noterar att många yngre reportrar numera pratar på ett särskilt sätt .., om man byter ut svenskan mot engelskan, så skulle själva satsmelodin passa bättre ..,det är vad jag tänker ...) ..., lyssnar till landväderrapporten med en uppläsare som heter Per Lundgren och blir varm i hjärtat .., ååå, det låter hemtamt!

Nog är det väl ändå otroligt vad det här med igenkänning betyder.
Och röster!
Från första stund tyckte jag om pv:s röst .., lugn och trygg, precis som rösten hos mina barns pappa och Anders har samma mörka, lugna stämma.

En röst som inte lockar mig är den nya KD-ledarens.
Nej, jag tror inte att hon kommer att höja partiet till skyarna och känner mig därför en aning illojal, kanske mest för att hon är kvinna och ung och nog borde man (jag) önska en ung kvinnlig partiledare lycka till .., ja, men då gör jag det, även om jag inte röstar på just det partiet.


Även mamma, längst till höger, pratade fort. Och använde ordet ljuvligt.

Jag minns första gången mamma hörde sin egen röst - vi var på besök hos pappas lillebror Gösta - han var minsann med sin tid och hade köpt en bandspelare och mamma nästan skrek av fasa när hon hörde den, för henne, så totalt främmande rösten!

"Men inte är väl det här jag ..?" sa hon och vi skrattade gott och sa att  "jodå, så är det visst, så där låter du verkligen!", men förundrades sedan, precis på samma sätt, över våra egna röster.

På intet vis stämde det ju med hur man själv uppfattade sin röst.
Och som jag avskyr min egen ..!
Det där fortpratet .., det är så oändligt mycket lättare att hålla tankarna på plats med bokstäver.


Sånt kan man tänka på en söndag i slutet av april.
Man kan också bli glad och varm i hjärtat av tanken på den där lilla tösen som följde sin pappa till affären i fredags. Jag frågade hur gammal hon var ..,  gissade rätt på tre .., och då sa tösen att hon snart skulle ha kalas och på min fråga vad det bästa med det var (jag gissade på presenterna ...), svarade hon ...,"då får man öppna dörren först ...!"

Jo, förklarade tösens pappa, härom veckan hade tösens storasyster fyllt år och haft kalas och hela den dagen fick födelsedagsbarnet vara den som svarade i telefonen och även den som öppnade ytterdörren om det ringde på den.
Ack, vilken lycka!
Och just det .., att vara den som öppnar dörren .., det var vad lilltösen såg fram emot!

Nu ska här plockas undan.
Pv ämnar klyva ved.

(Från Spotify hörs just nu Jussi Björling och Robert Merrill sjunga en duett från Pärlfiskarna. Jag hade på FB råkat lovorda en artist som hos somliga (Rexxie, t.ex)  närapå framkallade kräksjuka.
Nu är ju den mannen (Rexxie) av den mer rättframma sorten som inte skräder orden, andra, som Helena/Cruella, visade sig vara aningen mer diplomatiska och gav förslag på annan vacker musik, ja, så där i förbifarten bara.  Det är den musiken jag nu lyssnar till. Den är fantastiskt vacker. Men jag tycker ändå om den där Tiziano Ferro. Och den här, som spelades i Hyde Park i fjolhöstas och alla dansade! Och Bernardo Sassetti, hälsar en smajlande Elisabet.)



Dagens fönster ...


... finns i Halmstad bibliotek .. med utsikt över den enorma floden Nissan.