fredag 18 maj 2018

Den tredje lediga dagen av fyra ...


Då tar jag harry (som igår fått maskmedicin och mår tämligen risigt idag)  och går åt precis andra hållet, ja, i jämförelse med i vanliga fall. (Egentligen tänkte jag skriva som jag pratar: "mot för i vanliga fall", men då får jag väl uppläxning).

Då kommer jag från avtagsvägen som skymtar till vänster på bilden och om man fortsätter nerför backen och rakt norrut, kommer man till Ugglarp, Heberg och så vidare mot Falkenberg och Varberg.

Snart är cykelvägen helt klar och jag är sååå imponerad av hur fint det blir!
Det är asfalterat och klart, men här, på en sträcka av kanske 150 meter, har det kommit upp räcken och det är nog tur, för det är brantare än det ser ut på bilden och cyklar man omkull kan man lätt dråsa ner mot kustvägen.


För flera år sedan tog vi skott från ormbunkar som växer vilt här vid dikeskanten och ååå, så dom har växt och blivit stora och alldeles gratis får man mängder med skott också. I fjol köpte jag en ormbunke hos Trädgårdskompaniet .., tänkte väl att den skulle bli ännu finare och den var inte billig, men se, den avled innan sommaren var tillända.
Bäst att hålla sig till det som växer bra där man bor!


Svängde vänster in på Svanvägen och tänk, så fint naturen fixar det hela, alldeles på egen hand!


Grindar av allehanda slag kan man möta längs vägen. Här är en.



Lasse och Christina bor i nånting som jag tycker påminner om ett Emil-i-Lönneberga-hus och husets herre är omåttligt trädgårdsintresserad och har gjort så fint på tomten. Det gula på bilden lär inte vara ginst, som jag trodde från början, utan harris.
Uttalas har-ris.



Och jasminen blommar för fulla segel ..., för det är det väl ..?


Inte långt från Lasse och Christina, i korsningen mellan Svanvägen och Vitabergsvägen, ligger en K-märkt länga i tegel. Den är underbar!


Och en bit ifrån, snett mitt emot, ligger ett annat hus med en väl använd grind.
Jag upptäcker nu att det lite snirkliga längst uppe på grinden, ungefär ett sånt mönster hade vi på altanen i mitt barndomshem.


Flera nybyggen(som mest liknar lådor) har tillkommit bland alla dom gamla husen, bland annat det här.
Jag har väl aldrig sett ett sånt totalt själlöst hus och med så få fönster.
(Jo, det finns ett som är ännu värre .., längs vägen från Steninge till Getinge).
Där inne hade jag drabbats av klaustrofobi!
Nåja, det kanske blir fint när allt är klart?


Uppe i slänten skymtar sommarhusen på Ekebacksvägen.
Och det vimlar av ormbunkar som kanske är nån slags bräken, så är det säkert.


Vid hönserit ser jag tusentals och åter tusentals höns och några galande tuppar som går ute i det fria, om än instängslade (men dom fria ytorna är  e n o r m a!). Men som med oss människor, så finns det förstås dom som inte alls vill gå i Samlad Tropp, utan knatar på lite för sig själva.
Som den här lilla hönan som gick och sprätte bland nedfallna träd och annan bråte.


Nu är jag nästan hemma .., det gula huset ligger strax efter det vita på vänster hand.


Vi genar uppför backen, tar inte den riktiga uppfarten.
Harry kan förstås vägen .., och maskrosorna har tjoppat fram i hundratal och stackars pv lär få ett sjå att hålla dem borta. Han tror varje sommar att han ska lyckas. Gör han det? Nix.

Och nu ska jag börja med middagen, innan Eva från Tyresö och hennes Långe Man kommer på besök.

Ajöken, sa fröken.

(Nu har jag ännu en dag inbokad för arbete i sommar .., en tisdag, - och en söndagförmiddag.
Halleluja!)
Dagens fönster ...


Ja, vem var det nu som skickade det här fönstret ...?

Kan det ha varit du Solbritt?
Eller ellem?'

#avdelningenhjärnsläpp

torsdag 17 maj 2018

Den andra lediga dagen av fyra ...

... vaknar jag innan klockan ens är fem på morgonen .., känner mig så ofattbart utvilad ., stiger upp, står vid det öppna sängkammarfönstret och ser och hör pv och harry komma längs vägen - aha - första kissrundan för harrys del.

Och jag går ner .., tittar på Morgonstudion .., säger hejdå till pv när klockan är lite över sex .., somnar om och sover från sju till åtta.

Strålande sol, men svalare än igår.

Färska svenska jordgubbar utanför affären ...

Vid tretiden kör jag in till Halmstad och hämtar pv.
Precis som förra gången när jag fick så överdjävulska kramper på höger sida buken, blir det nånting åt det hållet även nu, men inte alls så mycket. Aha! Då handlar det alltså om att jag blir spänd på nåt vis och det blir jag var gång jag ska köra i Halmstad vid rusningstid (ja, jag vet, det är inte Stockholm eller Göteborg) och jag  h a t a r  rondellen vid Lidl där man inte riktigt hamnar rätt, jaha, men då kan jag ju slappna av och inte oroa mig.

Köper en skjorta på H&M och är osäker på om jag inte redan har en sån (det har jag inte, men inte långt ifrån) .., tittar in på Willys i Hallarna och vilken fin butik!!

Sen till Ankaret är jag arbetar och åtta säckar plantjord hamnar i bilen, plus lite annat.


På väg hem har det plingat i min mobil och det är M, schemaläggaren i affären som frågar om jag kan tänka mig att ta några helgpass i sommar. Så glad jag blir! Man kan inte ta för givet att man ska bli uppringd - det är många som kanske vill arbeta extra och jag har ju då gått i pension - men jag blir ändå så otroligt glad, ty efter alla yrkesverksamma år och aldrig heltid blir pensionen därefter och nej, jag skyller inte ifrån mig, säger bara hur det är. (Men så varnar jag unga arbetskamrater .., se till att skaffa er yrken där heltid är en möjlighet i alla fall!)

Att nu kunna påverka sin ekonomi med att gå ut extra, känns underbart!


I butiksentrén sitter den här annonsen och jag ler.
Vekalyckaadag kanske rubriken ska vara?
Det finns ett Vekalyckans dagis inte långt från affären .., kanske nåt sånt?


Sen hemåt.
I Steninge stannar vi till och tar ett eftermiddagsdopp.
Pv har varit vakt vid nationella prov och säger att det har varit olidligt varmt i klassrummet.
Vattnet är svalare än igår, men oj, så skönt det är!


Det var igår som jag köpte fyra makrillfiléer från fiskbilen utanför affären och två blev till middag igår och resterande tog jag idag. Stekte som vanligt .., inga märkvärdigheter.
En stooor skål sallad (tomater, gurka, egen sallad, bitar av vattenmelon och fetaost .,. lite citronolivolja över det hela) och så kokt potatis, citroner och en röra bestående av majonäs och grekisk yoghurt och gott om klippt gräslök i det hela.
U n d e r b a r t!

"När vi är ute med segelbåten, då brukar vi ibland få makrill som vi grillar eller steker ..", säger pv.

Ja, sen ägnar han timmar åt att rätta matteprov och i morgon och i helgen ska han rätta nationella prov. I morgon kommer Eva från Tyresö och hennes Långe Man på middag, på lördag är jag på bröllop och på söndag har Sonja bjudit oss och hennes son Mats med fru Kerstin på lunch på Tylöhus, ja, det går för runt.

Livet känns bra.
Jag känner mig  t o t a l t  utvilad och i harmoni (frånsett håreländet!).


Det bästa för Babsan i Uppsala ...


"Godmorgon
 
Bästa i veckan var en alldeles ljuvlig dag ute på ett lantställe som min granne har.
Ligger alldeles ute vid vattnet.
 
 
Hon har varit där varje sommar sedan barnsben,hon blir 85 i år.Numer blir det bara dagsturer dit då hon blivit änka och inte vill bo där själv.
 
 
En fin dag på ett fint ställe med en fin dam.Kungsängsliljan blommade för fullt och lukten av Ramslök var ljuvlig
 
Kram Babsan:"
 
//Elisabet skriver: och ni är ju för underbara ..,  delar med er av glädjen bara så där i farten! 
I love You!
Torsdagsfönstret ...


Bert från Luleå är på resande fot och tänk, att han hade med sig fönsterhåven!
Så här skriver han:

"Hej!

På promenad genom den lilla genuina Chipping, Campden England, tyckte jag att någon innanför ett privat fönster betraktade mig. 

Men det var en katt av rasen porcelain. Jag vågade rikta kameran ditåt trots att det var en bostad. Men jag tänkte också att den som placerat katten där tyckte att den skulle synas.

Englandshälsningar
Bert.."

onsdag 16 maj 2018

Ledig dag igen ..., den första av fyra.


Och läkartid i Slöinge tio över nio.
Jag är som vanligt i alldeles för god tid och hinner småprata med rara tanter som kommer för provtagning eller för att kontrollera ilskna fästingbett och alla kommenterar den tryckande värmen, men även det nya möblemanget med galonklädsel och helt eniga är vi att dom inte ens är särskilt sköna.

Läkaren som jag träffar heter Theodor och verkar ta sin patient på allvar.
Han studerar operationsberättelsen från Ystad .., tycker att mina egna tankar och teorier är vettiga (eller så låtsas han bara) ., gör en enklare undersökning och skriver sedan - på mitt önskemål - en remiss till sjukhuset i Halmstad.
Jag är mer än nöjd när jag tar honom i hand och tackar för fint bemötande!


Därefter ett besök på Solhaga Bageri där jag köper frukostbröd och friherrinnan bjuder sedan på kaffe och på instagram skrev jag så här: "Det känns som om jag firar nånting. Oklart vad. Livet kanske?"

Jo, men ungefär så kändes det.

Nu har vi varit på stranden i flera timmar .., vi har badat (läs: simmat) i det allra ljuvligaste av vatten och vi har sett stranden fyllas av mängder av småttingar som antingen leker i vattenbrynet eller fiskar krabbor och jag har svängt förbi affären och handlat färska makrillfiléer till middag och jag har duschat Harry i omgångar, ja, till och med en ytterst motsträvig sigge nilsson som snabbt försvann efter avsvalningen.
Stackars djur i den här värmen!

För övrigt väntar nu dammsugaren och därefter förmodligen ännu en dusch med trädgårdsslangen.


Onsdagsfönstret ...


... visar utsikten från vårdcentralen i lilla Slöinge.
Ja, så litet är inte samhället och där finns ju framför allt Sia-glass fabrik och där finns även Solhaga bageri och säkert mycket annat.

För några dagar sedan hade jag en GB-glass-chaufför som kom och fyllde på glassfrysen.
"Det är mycket nu ...", sa mannen och torkade svetten ur pannan.

Arbetsdagar från fem på morgonen till tio på kvällen var ingen ovanlighet!

tisdag 15 maj 2018

Mitt eget bästa ...


Jo, men det är flera saker.
Att minnet kom tillbaka efter dom där olycksaliga timmarna när det enda jag tycktes komma ihåg var namnen på medlemmarna i vårt kungahus, det kändes skönt. Kanske någon form av inutistress? Kanske det här Transitorisk Global Amnesi?


Att jag inte slog ihjäl mig när jag i förrgår halkade och slog ryggen i dörrtröskeln - det kunde lika gärna ha varit huvudet som dunkat i stentrappan - det var i sanning också nånting att bli tacksam över! Nu blev det en övernattning på soffan Ektorp, då jag omöjligen kunde ta mig upp till sovrummet och som nattlinne fungerade min älsklingsklänning, den jag redan hade på mig.
Det gick det med.


Ljuvliga, somriga dagar .., hela helgen som gick och jag var ledig .., vilken glädje!
Arbetet i växthuset .., pysslandet med små plantor och släktbesök.
Middag på altanen .., middag i uterummet.


Roligt åt mig själv hade jag också!
Det är så  t y p i s k t  mig .., detta att jag råkar komma åt mobilen som nästan alltid ligger i min klänningsficka. (Vi har ingen "vanlig telefon" längre).
Och så upptäcker jag ett missat samtal och letar på hitta.se .., ja, men där är en man i Karlskoga som har sökt mig, men  v a d  kan han vilja?
Så jag skickar ett artigt sms och frågar .., ja, så han inte ska känna sig fånig som kanske ringt fel?
När jag får svaret gapskrattar jag högt .., ååå, det är så tokigt så det är inte sant!

Mina barn brukar säga att när dom ser på sina mobiler att mamma startat en gruppvideochatt, då vet dom att jag råkat komma åt fel knapp ,-)
Alltså svarar ingen.


Och så sommaren som kommit med besked!
Allt ljus!
Igårkväll när jag var ute var det som att bada i ett hav av syréndoft!
Men det går fort nu .., snart är allt utblommat!
Eckes rhododendron blommar .., aklejorna är på gång .., nävorna likaså .., men klematisen håller på sig.
Tur det.

I det stora hela alltså .., en hel svärm av glädje!
Siri, Jesus, dukarna och Hudiksvall ...


Helt ärligt finner jag det helt genialiskt, detta när den eminente bloggaren Sven Teglund i Luleå, målade av sin mamma Siris virkade dukar ..., samt tog vara på hennes efterlämnade dagboksanteckningar och gav ut  dessa - samt bilderna av dom målade dukarna - i form av en bok, som så småningom också blev en utställning.
Liljevalchs, t.ex.
Och det blev tv-program och podcast och allt möjligt och Sven, denne i mina ögon så begåvade skribent, blev något av en kändis.
K a n   man tänka sig!

Akvarell av Sven Teglund


Vi stod i kön till just Liljevalchs där Sven kommit med i våruställningen (med just akvarellerna av Siris dukar), det var för några år sedan, ja, det var innan jag opererat mitt högra knä igen och kön tycktes oändlig och jag fick ge upp ..., men boken har jag (och har gett vidare).

Nu finns i alla fall den här utställningen "Mors virkade dukar" på Hälsinglands museum i Hudiksvall och jag ska kontakta Sven och höra om utställningen möjligen drar sig söderut så småningom. Utställningen pågår fram till den 25:e augusti.

Om någon har missat det hela, vad det handlar om .., kan man förkovra sig här.

måndag 14 maj 2018

Dagens fönster ...


... hittade jag i Kalvträsk, på den tomt där min pappa och hans syskon en gång växte upp.

Eva i Tyresö om sitt bästa ...


Det bästa har varit vårt barnbarn Karin som tillbringat några dagar hos oss i Haverdal.
Inget gnäll, inget tjat, men visst har vi prioriterat hennes behov!
Hon har fått älsklingsmat och hon har fått botanisera i affärens godisdisk.
Och i stan fick hon önska små saker i affären Tigr.
Hon gillade loppisen i Hansagård och köpte en nalle och olika småsaker.



Vidare lånade vi böckeri ckra biblioteket i Halmstad och har läst och läst "De små deckarna".
Det är roligast att få lyssna och titta på bilderna.
Sedan leker hon detektiv och det gör hon nog idag också på förskolan?


Och hon och morfar badade i havet flera gånger.



Hon flög hem igår eftermiddag och det är sååå roligt så det killar i magen .., mamma mötte ...

Och idag vilar vi pensionärer.
Det bästa för Ulrika ....


Ännu en vecka som är sprängfylld med bästa-stunder!

Vi har firat våra födelsedagar, sönerna och jag. Chrille blev 21, Andreas 25 och jag 47. Jag känner mig ungefär jämngammal med dom. :-)
Vädret har varit så härligt med sol och sådan värme (+26 idag!), lite regn och åska och dofter som gör en så lycklig så man nästan spricker. Nu blommar häggen och man förstår precis varför detta kallas hänryckningens tid!


Jag har badat flera gånger. Isande kallt i vattnet men luften är ju varm och hur som helst så får man en sån lyckofnattkick i kroppen efteråt så det finns nog inget i världen som slår den känslan. :-)
Inget nytt jobb har jag än och inte vet jag var eller hur jag kommer att bo men äh, sånt löser sig.
Det är ju inte lycka hela tiden, men det är definitivt den dominerande känslan. :-)
 
 
Igår en såå fin födelsedag att den kommer att glädja mig länge, länge. Lammsläpp, världens finaste presentbrev från Chrille, fika med kompis och mycket annat.
 

söndag 13 maj 2018

Dagens fönster ...


Från Lissabon kom den här bilden farandes genom rymden och landade i vår dator.
Det var annannan som hade håven redo och så här skriver hon:

"Taget från en taxi i Lissabon i fredags. Mitt för Eurovision Village dessutom. Jag bryr mig återigen inte ett skvatt om hur det går. Inget kommer någonsin att slå upplevelsen när Salvador Sobral vann förra året!"

Sen kommer hon på en sak:
"Inte mitt för, men strax före eller strax efter, Eurovision Village som är på Lissabons paradtorg Terreiro de Paço.

Tack Anna!


Ett på-sladden-det-bästa från Ulrika ...


Det bästa veckan som var, var det fina vädret och alla härliga dofter.
Samt självklart Christians födelsedag igår. 21 år! Helt otroligt. 
En fin dag med mycket glädje var det. 
 
Födelsedagspresenter med fokus på kök eftersom han tycker mycket om att laga mat och så flyttar han ju snart till sitt första alldeles egna hem. :-)
 
//Elisabet skriver: Christians födelsedag är på samma datum som min mammas .., den 29:e april, så ni förstår att det här mejlet från Ulrika har sannerligen legat och vilat till sig. Förlåt Ulrika!
När man är flexibel ....
(i alla fall på vissa områden)


I växthuset har vi haft det så här: på ena sidan tomat,- gurk, - och chiliplantor.
På högra sidan har pv:s hembyggda bänkar stått och på dem mest mina blommor och ganska många kryddväxter.
Vid gaveln mot grannen Inger har vi haft två stolar (på slutet bara en) och där har sigge tillbringat många kulna dagar, liggandes på en grön fleecepläd i ena stolen.

Tanken, när vi köpte växthuset, var att vi skulle tillbringa hur mycket tid som helst där inne.
Vi skulle sitta där och läppja på något drickbart och känna doften av alla kryddväxterna och kanske skulle vi ha en fin matta där också, precis som i visnings-växthuset i Helsingborg.(Där hängde t.om en kristallkrona över ett bord i växthuset ,-)

Så blev det nu inte.
Jag kan nog räkna gångerna jag suttit i växthuset och druckit kaffe, däremot vet jag att min svägerska i Alingsås - Elenor - hon älskade att sitta där när hon i fjolsomras skötte hus och hem åt oss när vi styrde kosan söderut.

Idag, i värsta hettan, kom pv på att han skulle rena bort all kirskål som tagit sig in från jordgubbslandet och till den högra sidan av växthuset.
Då gav det ena det andra. Bänkarna åkte ut och rengjordes av mig och så kom vi (jag) på att ....


.. vi sätter bänkarna på altanen så kommer blommorna upp rejält och så ska pv frilägga högra sidan av växthuset och bli trädgårdsmästare på riktigt .., mera plantor att vårda!

Ja, men det kan bli bra.
Det bästa för Walkaboutsweden ....
(Barbro i Brämhult ..)


Hej!

Skickar tre bilder från torsdagens (Kristi Himmelsfärdsdag) besök i Apladalen, i Värnamo.


 
 Tror inte att jag behöver skriva någon text till.
 

Kram/Barbro ♥
 
//Elisabet skriver: Det här med Apladalen .., ååå, så mycket det kickar till i minnets arkiv!
Mamma brukade sjunga just om "Apladaaaalen i Värnamoooo".
Ledig söndag ....

Foto: Ylva Sundgren

Inga måsten.
Jag ligger på soffan Ektorp och läser tidningen Vi som Eva i Tyresö så generöst lånade ut.
I maj-numret finns ett reportage om Andrea Ydring, 75 år, som med nål och tråd trollar fram bostäder och planritningar från hem där hon tillbringat delar av sitt liv.
Det är ju så påhittigt så det är inte sant!
Bildtexten ovan lyder: Nytorget 3. "Den här var en riktig utmaning - att få rätta glansen på snön var inte lätt!"

Foto: Ylva Sundgren

Titta här!
Nytorget 3, den sjätte bostaden.
Bildtext:
"Det här är vårt nuvarande hem. Huset är från 1700-talet men har byggts om många gånger. Den stora runda växten är en änglatrumpet."

Foto: Ylva Sundgren

Den övre bilden på höger sida.
Regeringsgatan 67.
Andra bostaden.
"Det är våra fönster som lyser på tredje våningen."

Foto: Ylva Sundgren

En till, den sista.
Hornsgatan 26. Femte lägenheten.
"Från köksfönstret ser man Riddarholmen, åt såder Maria Magdalena kyrka och kyrkogård."¨¨

Vad som inte syns riktigt bra med min mobilkamera, är att från trådrullen till vänster ringlar sig tråden nerför sidan. Så genialiskt!


Och alldeles underbart skriver Stina Jofs om detta med minnesrunor som satt spår.
S o m   jag känner igen mig!


På vår kylskåpsdörr sitter den här texten, författad av någon "Lisa", barnbarn till den farfar som var den som "skojade mest."


Och så igårkväll.
Vi får överraskningsbesök av Hilda och Patrik och till vår oerhörda glädje tar sig Patrik an den gamla tv:n som i månader, kanske ett par års tid, har tronat i sängkammaren men aldrig använts.
Nu hade vi ju bestämt oss för att  i n t e  ha en tv i uterummet, nej, där skulle vi ju bara umgås.
Stillhet och ro.
Inga krigsrapporter eller annat elände.


Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
Nu ser vi fram emot att sitta i den inte alltför sköna soffan (man kan puffa upp med kuddar) och titta på fotbolls-VM i Ryssland och tänk, prinsbröllopet i England nästa lördag .., då ska jag verkligen ha det mysigt där inne .., kanske med ett glas rosévin och något gott till och Meghan och Harry som blir äkta makar .., jo, men man kan verkligen ändra sig.

Vän av ordning tänker förstås ..., va, ska dom ha tv:n ståendes på bordet?
Njaaa, bara tillfälligt.
Mellan varven får tv-skärmen flytta under bordet.
Det gäller att vara flexibel.

För övrigt?
Masten ska på plats idag (segelbåtens mast) och jag är verkligen i valet och kvalet och har hårfärgningspaketet inom räckhåll och sneglar ibland åt det hållet. Jag må bli rynkigare och se anskrämlig ut i mörkt hår, men hjälp, så mycket trevligare det var!

Ja, jag får se hur det blir.
För övrigt anser jag att tidningen Vi är någons gåva till mänskligheten.

Ajöken, sa fröken.