Sonen och jag var och Midsommarhandlade och hittade denna.Tänkte förstås på dig Elisabet🤗
Ha en skön Midsommar och härliga sista arbetspass innan pensionen börjar.
Kram Babsan
onsdag 20 juni 2018
Dagens fönster ...
Ännu några fönster från Gent i Belgien.
Den igår opererade svärsonen tycks må bra och hoppas förstås nu kunna bli lika rörlig som i fornstora dagar. Ja, man får ju tänka på Vasaloppet också.
På messenger berättar han att sjukgymnasten visat sig på morgonen.
"Hon kom som ett yrväder!" skriver han.
Jo, det är min erfarenhet att sjukgymnaster, dom är som energiknippen hela bunten!
Om man vill och har tid och lust, då kan man ta sig en promenadtur i den här staden, med hjälp av Google Maps. Klicka här bara.
Gent på 3 minuter .., kan man få här!
Och så får man öva på skoltyskan också.
Väl bekomme!
Ännu några fönster från Gent i Belgien.
Den igår opererade svärsonen tycks må bra och hoppas förstås nu kunna bli lika rörlig som i fornstora dagar. Ja, man får ju tänka på Vasaloppet också.
På messenger berättar han att sjukgymnasten visat sig på morgonen.
"Hon kom som ett yrväder!" skriver han.
Jo, det är min erfarenhet att sjukgymnaster, dom är som energiknippen hela bunten!
Om man vill och har tid och lust, då kan man ta sig en promenadtur i den här staden, med hjälp av Google Maps. Klicka här bara.
Gent på 3 minuter .., kan man få här!
Och så får man öva på skoltyskan också.
Väl bekomme!
Onsdag ...
Ja, det bilden visar är den oretuscherade sanningen.
En soffa där den sjuke pv har legat tillsammans med harry (där serverades te och smörgås) ., en bukett från rabatten .., min hudkräm som jag har flera flaskor av (en är märkt Bettan och står ofta intill kassan på jobbet) .., där är mitt sista ordinarie arbetsschema ..,några böcker .., och på den vänstra delen av soffan ligger instruktionshäftet till robotgräsklipparen.
Det högra fönstret visar utsikten mot det som är tänkt ska bli ett stort vardagsrum.
Nån gång, alltså.
Pv började storslaget men kom av sig och nu har småfåglar gömt solrosfrön i rockwoolen i taket och på vissa ställen har sjoken lossnat och det ser förstås hemskt ut, men ska väl åtgärdas nu när den idoge får gott om tid.
Egentligen tycker jag att det känns onödigt.
Andra människor flyttar till mindre boenden när dom blir äldre, vi utökar.
Och pv är sjuk; ligger däckad i feber och förkylning och harry ligger troget vid sin husses fötter.
Det är väl tur att eländet brukar gå över tämligen snabbt, för till veckan, kanske redan på måndag, ska det ju seglas.
Och idag arbete från halv tre till kvart över nio.
Fyra pass kvar.
Igår kom med posten ett härligt brev och så en gorillateckning!
Nej, det var inte det här .., det här har Hilda tecknat och målat när hon var yngre och man ser ju redan då att valet av yrke - hälsopedagog - nog är det rätta för henne.
Det där brevet som kom och gladde så mycket, det var lite av tankeöverföring med det .., ty jag hade också - någon timme tidigare - gjort i ordning ett brev/paket till avsändaren, men det går inte iväg förrän idag.
Tänk, att det kan vara så roligt att vara brevvän med en treåring!
Tittade precis till sjuklingen som ligger i Gunnars Rum.
Stackars krake.
"Ja, jag låg i natt och tänkte på allt som måste vara klart inför seglingen ...", sa han.
Själv gav jag honom en Treo i morse.
Ja, jag vet .., Treo är för värk, men säg vad inte en Treo kan åstadkomma .., han blev i alla fall piggare.
Ungefär så.
Ja, det bilden visar är den oretuscherade sanningen.
En soffa där den sjuke pv har legat tillsammans med harry (där serverades te och smörgås) ., en bukett från rabatten .., min hudkräm som jag har flera flaskor av (en är märkt Bettan och står ofta intill kassan på jobbet) .., där är mitt sista ordinarie arbetsschema ..,några böcker .., och på den vänstra delen av soffan ligger instruktionshäftet till robotgräsklipparen.
Det högra fönstret visar utsikten mot det som är tänkt ska bli ett stort vardagsrum.
Nån gång, alltså.
Pv började storslaget men kom av sig och nu har småfåglar gömt solrosfrön i rockwoolen i taket och på vissa ställen har sjoken lossnat och det ser förstås hemskt ut, men ska väl åtgärdas nu när den idoge får gott om tid.
Egentligen tycker jag att det känns onödigt.
Andra människor flyttar till mindre boenden när dom blir äldre, vi utökar.
Och pv är sjuk; ligger däckad i feber och förkylning och harry ligger troget vid sin husses fötter.
Det är väl tur att eländet brukar gå över tämligen snabbt, för till veckan, kanske redan på måndag, ska det ju seglas.
Och idag arbete från halv tre till kvart över nio.
Fyra pass kvar.
Nej, det var inte det här .., det här har Hilda tecknat och målat när hon var yngre och man ser ju redan då att valet av yrke - hälsopedagog - nog är det rätta för henne.
 |
| Gorillan .., och gräs och sol och två moln. |
Det där brevet som kom och gladde så mycket, det var lite av tankeöverföring med det .., ty jag hade också - någon timme tidigare - gjort i ordning ett brev/paket till avsändaren, men det går inte iväg förrän idag.
Tänk, att det kan vara så roligt att vara brevvän med en treåring!
Tittade precis till sjuklingen som ligger i Gunnars Rum.
Stackars krake.
"Ja, jag låg i natt och tänkte på allt som måste vara klart inför seglingen ...", sa han.
Själv gav jag honom en Treo i morse.
Ja, jag vet .., Treo är för värk, men säg vad inte en Treo kan åstadkomma .., han blev i alla fall piggare.
Ungefär så.
tisdag 19 juni 2018
Ett fönster från Belgien ...
En av svärsönerna har nu på morgonen legat på operationsbordet i Gent, i Belgien, och fått sin onda höft åtgärdad. Men innan dess, tänk, då fångade han några fönster till svärmor (ja, enligt önskemål, men ändå!).
Tack snälla! säger jag och krya på dig nu.
// Gatan har fått sitt namn efter Julius De Vigne och om den mannen kan man läsa att han var advokat, politiker, författare och var bosatt i Gent.
En av svärsönerna har nu på morgonen legat på operationsbordet i Gent, i Belgien, och fått sin onda höft åtgärdad. Men innan dess, tänk, då fångade han några fönster till svärmor (ja, enligt önskemål, men ändå!).
Tack snälla! säger jag och krya på dig nu.
// Gatan har fått sitt namn efter Julius De Vigne och om den mannen kan man läsa att han var advokat, politiker, författare och var bosatt i Gent.
Tisdag ....
För ovanlighetens skull en tisdag utan arbete; det blir i morgon i stället.
Nå, det här var nästan ännu bättre.
Kanske är det så, att om man nu vet att det närmar sig slutet av yrkeslivet, då är det som när det vankas semester .., då vill man bara komma just till den punkten. Så känns det nu.
Det är som om all världens trötthet samlats i kroppen - eller så är det dubbleringen av blodtrycksmedicinen - den som doktorn gjorde i ett huj, utan att ens kolla hur mitt blodtryck såg ut.
Han måtte ha varit stressad.
Hur ser en ledig tisdag ut?
Jo, ungefär som andra lediga dagar, med den skillnaden att pv är fri.
Han sitter här mitt emot mig och syr på båtens sprayhood; nu är det nog snart klart , men oj, så åbäkigt det är! För den som inte känner till begreppet, så är sprayhood ungefär som ett vindskydd, ungefär som det där man satte framför forna tiders sparklådor hemma i Malå, men det här är ju i nån slags kraftig nylon, typ.
Det blåser friskt ute .., men av och till tittar solen fram.
Och jag har hämtat ut ännu en klänning från annodesign.se.
Jag älskar deras klänningar!
Den här är i precis samma modell som dom blå jag har, men i ett annat tyg.
Tyget skulle kunna heta Bullerbyn, tycker jag.
För övrigt är allt gott och väl.
För ovanlighetens skull en tisdag utan arbete; det blir i morgon i stället.
Nå, det här var nästan ännu bättre.
Kanske är det så, att om man nu vet att det närmar sig slutet av yrkeslivet, då är det som när det vankas semester .., då vill man bara komma just till den punkten. Så känns det nu.
Det är som om all världens trötthet samlats i kroppen - eller så är det dubbleringen av blodtrycksmedicinen - den som doktorn gjorde i ett huj, utan att ens kolla hur mitt blodtryck såg ut.
Han måtte ha varit stressad.
Hur ser en ledig tisdag ut?
Jo, ungefär som andra lediga dagar, med den skillnaden att pv är fri.
Han sitter här mitt emot mig och syr på båtens sprayhood; nu är det nog snart klart , men oj, så åbäkigt det är! För den som inte känner till begreppet, så är sprayhood ungefär som ett vindskydd, ungefär som det där man satte framför forna tiders sparklådor hemma i Malå, men det här är ju i nån slags kraftig nylon, typ.
Det blåser friskt ute .., men av och till tittar solen fram.
Och jag har hämtat ut ännu en klänning från annodesign.se.
Jag älskar deras klänningar!
Den här är i precis samma modell som dom blå jag har, men i ett annat tyg.
Tyget skulle kunna heta Bullerbyn, tycker jag.
För övrigt är allt gott och väl.
Den där samlingen ...
.... av rara kunder, den har jag påbörjat.
Liv, 7 år, är en av dem.
Alltid så försynt och vänlig.
Länge, länge kallade jag henne för Siri; ja, det var rent hopplöst att komma ihåg vem som var vem.
Nu, den senaste tiden, har jag äntligen fixat det.
(Till mitt försvar kan jag ju säga att det är många småttingar att hålla reda på och deras syskon också).
Liv är yngst av tre sytstrar, född i november (skorpion som friherrinnan) och förutom att hon är en stor djurvän, så tycker hon om att leka med sin Barbiedocka. Eller hon kanske har flera?
.... av rara kunder, den har jag påbörjat.
Liv, 7 år, är en av dem.
Alltid så försynt och vänlig.
Länge, länge kallade jag henne för Siri; ja, det var rent hopplöst att komma ihåg vem som var vem.
Nu, den senaste tiden, har jag äntligen fixat det.
(Till mitt försvar kan jag ju säga att det är många småttingar att hålla reda på och deras syskon också).
Liv är yngst av tre sytstrar, född i november (skorpion som friherrinnan) och förutom att hon är en stor djurvän, så tycker hon om att leka med sin Barbiedocka. Eller hon kanske har flera?
måndag 18 juni 2018
Lång cykeltur ...
Ute på promenad med harry.
Nästan hemma möter jag en man i min ålder - kanske äldre - som på engelska frågar om den där cykelvägen leder till Halmstad.
Det finns en skylt märkt "Kattegattleden", men pilen pekar till vänster.
Jag säger att han bara ska fortsätta rakt fram och när han kommer till Steninge och till vandrarhemmet, då finns det gratis saft/lemonad till kattegattcyklister.
"Aha .., på så sätt!" säger mannen.
Han har idag cyklat från Falkenberg och ska vidare ner till Köpenhamn.
Egentligen bor han i Bremen, i Tyskland.
Ett kort möte blir det, sen cyklar han vidare söderut och jag tar harry och går hemåt .,. hittar största sekatören och ansar två lönnar och en björk nere i slänten.
Ute på promenad med harry.
Nästan hemma möter jag en man i min ålder - kanske äldre - som på engelska frågar om den där cykelvägen leder till Halmstad.
Det finns en skylt märkt "Kattegattleden", men pilen pekar till vänster.
Jag säger att han bara ska fortsätta rakt fram och när han kommer till Steninge och till vandrarhemmet, då finns det gratis saft/lemonad till kattegattcyklister.
"Aha .., på så sätt!" säger mannen.
Han har idag cyklat från Falkenberg och ska vidare ner till Köpenhamn.
Egentligen bor han i Bremen, i Tyskland.
Ett kort möte blir det, sen cyklar han vidare söderut och jag tar harry och går hemåt .,. hittar största sekatören och ansar två lönnar och en björk nere i slänten.
Sista dagarna ....
Söndageftermiddag och jobb tillsammans med Erik.
Det var vi två och mängder med kunder och jag undrar jag hur många steg Erik skulle ha fått på sin räknare, om han nu hade haft en sån? Ideligen fick jag ropa på hjälp till kassa 2 och att inventera frimärksrullarna för att se vad som skulle beställas hem, det tog flera timmar - det som i vanliga fall görs på ett kick -.
Inte så att det var ovanligt mycket frimärken (det är tilläggsporton som finns i olika valörer, 50, 40, 30, 20, 21, 10, 9, 5, 2 och 1-kronors), men hela tiden kom annat emellan.
Sju minuters rast blev det.
Jag tänkte, när jag körde hem, att nog kommer tillvaron att bli åtskilligt fattigare utan alla dessa möten som uppstår i en butik.
Där var lilla rödhåriga Emilia som berättade att familjen skulle resa till Florens .., där var kunden Lasse vars fru legat sjuk men piggnat till och då önskade sig Skogaholmslimpa med gott pålägg (ja, det hade hon drömt om) och Lasse uppfyllde hennes önskan och sa att nu hade han i alla fall gjort sitt för tillfrisknandet. Och där var mannen som sedan något år eller mer tillbaka är ensamseglare och som skickat många brev till en kvinna i Sydamerika och nu - äntligen - hade han varit där på besök och efter en stunds prat tog han upp sin mobil och visade en bild på en vacker kvinna som såg så rar ut.
"Nej, det är inte nåt sånt ...", sa mannen och log.
Men nog undrar jag. Han såg väldigt glad ut när han visade bilden.
Just innan stängning dök till min förvåning Hilda och Patrik upp i kassan!
Dom hade varit i Ullared och handlat sånt som behövs när en liten krabat snart ska komma till världen och jag blev så häpen - och så glad - av att se dem!
Nu är det inte långt kvar. En månad bara.
(Själv har jag alltid gått över den beräknade tiden .., som längst två veckor).
Nu är klockan kvart i sju.
Jag har varit vaken sedan halv fem och kaffet är klart .., pv sover .., med harry intill sig .., och jag har huvudvärk och ska ta mig en Treo.
Svalare ute.
Sticketröjan har fått träda i tjänst.
Söndageftermiddag och jobb tillsammans med Erik.
Det var vi två och mängder med kunder och jag undrar jag hur många steg Erik skulle ha fått på sin räknare, om han nu hade haft en sån? Ideligen fick jag ropa på hjälp till kassa 2 och att inventera frimärksrullarna för att se vad som skulle beställas hem, det tog flera timmar - det som i vanliga fall görs på ett kick -.
Inte så att det var ovanligt mycket frimärken (det är tilläggsporton som finns i olika valörer, 50, 40, 30, 20, 21, 10, 9, 5, 2 och 1-kronors), men hela tiden kom annat emellan.
Sju minuters rast blev det.
Jag tänkte, när jag körde hem, att nog kommer tillvaron att bli åtskilligt fattigare utan alla dessa möten som uppstår i en butik.
Där var lilla rödhåriga Emilia som berättade att familjen skulle resa till Florens .., där var kunden Lasse vars fru legat sjuk men piggnat till och då önskade sig Skogaholmslimpa med gott pålägg (ja, det hade hon drömt om) och Lasse uppfyllde hennes önskan och sa att nu hade han i alla fall gjort sitt för tillfrisknandet. Och där var mannen som sedan något år eller mer tillbaka är ensamseglare och som skickat många brev till en kvinna i Sydamerika och nu - äntligen - hade han varit där på besök och efter en stunds prat tog han upp sin mobil och visade en bild på en vacker kvinna som såg så rar ut.
"Nej, det är inte nåt sånt ...", sa mannen och log.
Men nog undrar jag. Han såg väldigt glad ut när han visade bilden.
Just innan stängning dök till min förvåning Hilda och Patrik upp i kassan!
Dom hade varit i Ullared och handlat sånt som behövs när en liten krabat snart ska komma till världen och jag blev så häpen - och så glad - av att se dem!
Nu är det inte långt kvar. En månad bara.
(Själv har jag alltid gått över den beräknade tiden .., som längst två veckor).
Nu är klockan kvart i sju.
Jag har varit vaken sedan halv fem och kaffet är klart .., pv sover .., med harry intill sig .., och jag har huvudvärk och ska ta mig en Treo.
Svalare ute.
Sticketröjan har fått träda i tjänst.
Icke publicerade kommentarer ...
Upptäcker att jag har mängder med kommentarer som inte är publicerade och jag förstår ingenting, för jag har ingen kommentatorsgranskning.
Finns det nån som har Blogger som kanske kan hjälpa mig med inställningarna?
(Men nu plötsligt ser jag dem ..., jag har varit inne i layouten/kommentarer och fibblat .., kanske har det rättat till sig? Friherrinnan, du kan väl kolla om det går att kommentera nu? )
Upptäcker att jag har mängder med kommentarer som inte är publicerade och jag förstår ingenting, för jag har ingen kommentatorsgranskning.
Finns det nån som har Blogger som kanske kan hjälpa mig med inställningarna?
(Men nu plötsligt ser jag dem ..., jag har varit inne i layouten/kommentarer och fibblat .., kanske har det rättat till sig? Friherrinnan, du kan väl kolla om det går att kommentera nu? )
söndag 17 juni 2018
Äntligen!
.... kommer regnet!
Pv - flitig läsare av SMHI:s prognoser - var lätt besviken igårkväll när dom uteblivna 20 millimetrarna nederbörd bara blev till en fjärdel .., men nu, söndagmorgon, hör jag hur regnet slår mot uterumstaket. Det är där, i en av fåtöljerna, som sigge krupit ihop och sover så gott.
Och igårkväll: ett så underbart roligt jobbpass!!
Frånsett att den nya ac-anläggningen brakade samman och orsakade ett mindre Niagarafall mellan kassorna (kylmontören kontaktades bums och Elin torkade upp allt vattnet i rekordfart), så var det så vansinnigt roligt att arbeta! Mesta delen av tiden var jag på golvet och fyllde upp så gott jag kunde, gjorde brödvagnarna (två stycken nu på sommaren), räknade kassorna, frontade och fyllde på i mejeriet, gräddade bröd och så var det ju inhopp i kassan, men ändå, det var länge sedan man kände att man verkligen hann med nånting! Ååå, så roligt det var!
Kom hem vid halv tio och då var jag totalt ledbruten, men så lycklig!
Den där tillfredsställelsen .., att veta att vi tillsammans gjort ett bra jobb, det är verkligen härligt!
Men priset blev högt.
Bilden togs nu på morgonen.
Nåväl, bara sex arbetspass kvar.
Vaknade som alltid vid halv fem i morse och lyssnade då - för säkert femte gången - till avsnitt 137 i USA-podden. Det är som förgjort: jag somnar alltid ifrån det på kvällen, men nu lyssnade jag igenom hela avsnittet. Tänk, jag har hängt med i alla avsnitten och det som bara skulle bli analyser och annat inför det amerikanska valet, det tar aldrig slut i och med att det blev en sån oförutsägbar president!
Medverkande i det här avsnittet var även Sveriges Radios korrespondent i Washington, Kajsa Boglind. Googlade på henne och fann detta.
Stor glädje blev det också när Elin tackade ja till att arbeta två timmar längre på måndag, vilket innebär att jag hinner se matchen mellan Sverige och Sydkorea! Så kul! Sen väntar en ledig tisdag.
För övrigt intet nytt under solen; den som vi - tack och lov - inte ser skymten av just nu.
Måtte det regna länge!
.... kommer regnet!
Pv - flitig läsare av SMHI:s prognoser - var lätt besviken igårkväll när dom uteblivna 20 millimetrarna nederbörd bara blev till en fjärdel .., men nu, söndagmorgon, hör jag hur regnet slår mot uterumstaket. Det är där, i en av fåtöljerna, som sigge krupit ihop och sover så gott.
Och igårkväll: ett så underbart roligt jobbpass!!
Frånsett att den nya ac-anläggningen brakade samman och orsakade ett mindre Niagarafall mellan kassorna (kylmontören kontaktades bums och Elin torkade upp allt vattnet i rekordfart), så var det så vansinnigt roligt att arbeta! Mesta delen av tiden var jag på golvet och fyllde upp så gott jag kunde, gjorde brödvagnarna (två stycken nu på sommaren), räknade kassorna, frontade och fyllde på i mejeriet, gräddade bröd och så var det ju inhopp i kassan, men ändå, det var länge sedan man kände att man verkligen hann med nånting! Ååå, så roligt det var!
Kom hem vid halv tio och då var jag totalt ledbruten, men så lycklig!
Den där tillfredsställelsen .., att veta att vi tillsammans gjort ett bra jobb, det är verkligen härligt!
Men priset blev högt.
Bilden togs nu på morgonen.
Nåväl, bara sex arbetspass kvar.
Vaknade som alltid vid halv fem i morse och lyssnade då - för säkert femte gången - till avsnitt 137 i USA-podden. Det är som förgjort: jag somnar alltid ifrån det på kvällen, men nu lyssnade jag igenom hela avsnittet. Tänk, jag har hängt med i alla avsnitten och det som bara skulle bli analyser och annat inför det amerikanska valet, det tar aldrig slut i och med att det blev en sån oförutsägbar president!
Medverkande i det här avsnittet var även Sveriges Radios korrespondent i Washington, Kajsa Boglind. Googlade på henne och fann detta.
Stor glädje blev det också när Elin tackade ja till att arbeta två timmar längre på måndag, vilket innebär att jag hinner se matchen mellan Sverige och Sydkorea! Så kul! Sen väntar en ledig tisdag.
För övrigt intet nytt under solen; den som vi - tack och lov - inte ser skymten av just nu.
Måtte det regna länge!
Dagens fönster ...
"Utsikten från kartisen under dagens mastervarv på Odensprinten i Hallsberg"
Ja, det är väl ingen tvekan om vem som är avsändare av bilden?
Nej, just det.
Världens - i alla fall just då - lyckligaste Ulrika!
lördag 16 juni 2018
Så påhittigt så det är inte sant!
Det finns få saker som gör mig så glad, som när nån tänkt till lite extra!
Som här, till exempel.
Barbro (Walkaboutsweden) och Tony åker till Älmhult och besöker Ikeamuséet och där kan man slå sig ned i en soffa, knäppa en bild och så hamnar man på ett "alldeles eget" katalogomslag! Så genialiskt!
Man kan ju bara tänka sig hur många som gör som dom här rara människorna (jag sprider vidare just nu) och så får Ikea gratisreklam! Mig gör det inget; jag tycker om hela konceptet med Ikea.
Och så f i n a ni blev, herrskapet från Brämhult!
(Tack att jag fick visa bilden!)
Det finns få saker som gör mig så glad, som när nån tänkt till lite extra!
Som här, till exempel.
Barbro (Walkaboutsweden) och Tony åker till Älmhult och besöker Ikeamuséet och där kan man slå sig ned i en soffa, knäppa en bild och så hamnar man på ett "alldeles eget" katalogomslag! Så genialiskt!
Man kan ju bara tänka sig hur många som gör som dom här rara människorna (jag sprider vidare just nu) och så får Ikea gratisreklam! Mig gör det inget; jag tycker om hela konceptet med Ikea.
Och så f i n a ni blev, herrskapet från Brämhult!
(Tack att jag fick visa bilden!)
Lördag ...
Pv ägnar sig åt att stapla ved, ja, mer än så, att köra proppfyllda skottkärrlass upp för backen och därefter stapla allt i vedboden. Åttiofem lass har han räknat ut att det blir.
Inte för mitt liv begriper jag hur han ska allt att rymmas, men kanske ändå ...
Och igår ett spontant besök hos Sonja i Harplinge.
När Sonja och Gösta bodde inne i Halmstad, eller i Haverdal för den delen .., såg deras köksbord alltid ut så här. Ungefär som mitt datorbord där jag nu sitter. Mest var det då kokböcker eller recept som låg spridda på bordet.
Och s o m jag log när jag igår såg det här!
Det är såååå mycket Sonja och så härligt befriande!
Här hos oss.
Träskålen är ett minne av min morfar, Erhard Westerlund.
Den lilla benvita keramikskålen köpte jag vid en sluss längs Göta Kanal .., i en hantverksbod.
Och nästa veckas schema ligger under tumstocken.
På väg hem hämtade jag ut ett paket från Gudrun Sjödén; en klänning - den på bilden -. Jo, men den var härlig ., somrig och skön och färger som jag tycker om. Lite väl genomskinlig i motljus bara.
En ny behå köpte jag under dagarna i Upplands Väsby och den hade jag på mig här .., jo, men det blir ju åtskilligt snyggare, men inte hälften så skönt ....
Senare på kvällen middag hos friherrinnan.
Snart har hon sin alldeles egna lägenhet som hon inte behöver flytta ifrån .., ååå, så underbart, men nu var vi i Haverdal och bjöds på hennes kalasgoda pannbiffar med lök och sås och det var bara sååå trevligt.
Och nu lördag.
Jag har ett eftermiddagspass (kväll), precis som i morgon och på måndag, onsdag och lördag, torsdag och söndag är förmiddagar och det känns ljuvligt. Ja, ljuvligt att sluta med en förmiddag.
Pv räknar ner till seglats tillsammans med mina barns pappa.
Planen - om vindarna är bra - är att dom ska segla från Halmstad till Anholt, ön som ligger precis mitt mellan Danmark och Sverige. "Anholt nord" kommer man ju ihåg från väderleksrapporten förr. Kanske nu också.
Då blir det nattsegling; det som dom tyckte var så roligt sist.
Pv berättade igår om hur underbart vackra stränderna är just på Anholt.
På bordet framför mig står Singersymaskinen .., nej, det fungerade inte laga segelbåtens sprayhood med vanliga maskinen (vilket jag inte trodde heller, men pv ...), så det får bli nån annan variant.
Och alldeles nyss knackade det på dörren och nån ropade ho-hoooo!
Det visade sig vara grannen Jeanette som bor i början av Ejdervägen.
Hon hade med sig två jättestora bitar smörgåstårta (hennes mamma Mona hade gjort hela alltet) och nu blev det så mycket över och varsågoda, här har ni till kaffet!
Ofta när man tackar människor, säger dom "det var så lite så".
När någon av arbetskamraterna drar undan varukorgar från kassan .., eller har fyllt på med bärkassar. "Det var så lite så".
Nästan alltid är det så.
Men .., det ÄR inte "så lite" .,. det betyder så oändligt mycket .., detta att någon har tänkt på en.
Igår .., ett brev i postlådan från Uppsala och så vackra fotografier/bilder!
Tack Babsan!
Det där lilla, det betyder så mycket.
Visst är det så!
Pv ägnar sig åt att stapla ved, ja, mer än så, att köra proppfyllda skottkärrlass upp för backen och därefter stapla allt i vedboden. Åttiofem lass har han räknat ut att det blir.
Och igår ett spontant besök hos Sonja i Harplinge.
När Sonja och Gösta bodde inne i Halmstad, eller i Haverdal för den delen .., såg deras köksbord alltid ut så här. Ungefär som mitt datorbord där jag nu sitter. Mest var det då kokböcker eller recept som låg spridda på bordet.
Och s o m jag log när jag igår såg det här!
Det är såååå mycket Sonja och så härligt befriande!
Här hos oss.
Träskålen är ett minne av min morfar, Erhard Westerlund.
Den lilla benvita keramikskålen köpte jag vid en sluss längs Göta Kanal .., i en hantverksbod.
Och nästa veckas schema ligger under tumstocken.
På väg hem hämtade jag ut ett paket från Gudrun Sjödén; en klänning - den på bilden -. Jo, men den var härlig ., somrig och skön och färger som jag tycker om. Lite väl genomskinlig i motljus bara.
En ny behå köpte jag under dagarna i Upplands Väsby och den hade jag på mig här .., jo, men det blir ju åtskilligt snyggare, men inte hälften så skönt ....
Senare på kvällen middag hos friherrinnan.
Snart har hon sin alldeles egna lägenhet som hon inte behöver flytta ifrån .., ååå, så underbart, men nu var vi i Haverdal och bjöds på hennes kalasgoda pannbiffar med lök och sås och det var bara sååå trevligt.
Och nu lördag.
Jag har ett eftermiddagspass (kväll), precis som i morgon och på måndag, onsdag och lördag, torsdag och söndag är förmiddagar och det känns ljuvligt. Ja, ljuvligt att sluta med en förmiddag.
Pv räknar ner till seglats tillsammans med mina barns pappa.
Planen - om vindarna är bra - är att dom ska segla från Halmstad till Anholt, ön som ligger precis mitt mellan Danmark och Sverige. "Anholt nord" kommer man ju ihåg från väderleksrapporten förr. Kanske nu också.
Då blir det nattsegling; det som dom tyckte var så roligt sist.
Pv berättade igår om hur underbart vackra stränderna är just på Anholt.
På bordet framför mig står Singersymaskinen .., nej, det fungerade inte laga segelbåtens sprayhood med vanliga maskinen (vilket jag inte trodde heller, men pv ...), så det får bli nån annan variant.
Och alldeles nyss knackade det på dörren och nån ropade ho-hoooo!
Det visade sig vara grannen Jeanette som bor i början av Ejdervägen.
Hon hade med sig två jättestora bitar smörgåstårta (hennes mamma Mona hade gjort hela alltet) och nu blev det så mycket över och varsågoda, här har ni till kaffet!
Ofta när man tackar människor, säger dom "det var så lite så".
När någon av arbetskamraterna drar undan varukorgar från kassan .., eller har fyllt på med bärkassar. "Det var så lite så".
Nästan alltid är det så.
Men .., det ÄR inte "så lite" .,. det betyder så oändligt mycket .., detta att någon har tänkt på en.
Igår .., ett brev i postlådan från Uppsala och så vackra fotografier/bilder!
Tack Babsan!
Det där lilla, det betyder så mycket.
Visst är det så!
fredag 15 juni 2018
torsdag 14 juni 2018
Fågelsång ....
Snavade över en podd som lär oss att skilja på olika fågelläten.
Som här .., Gärdsmyg och Rödhake.
Snavade över en podd som lär oss att skilja på olika fågelläten.
Som här .., Gärdsmyg och Rödhake.
Onsdag ....
Ser ut så här.
Besök på vårdcentralen klockan två.
Varje morgon, två, tre timmar efter att jag tagit min blodtrycksmedicin, börjar jag svettas KOPIÖST.
Det är som en tsunami från huvudet och ner mot halsen, nästan som kallsvett och själv har jag börjat tro att det är nån slags biverkning av min andra medicin, den som skulle vara vätskedrivande.
Läkaren var stressad (kom rusande med en matlåda fem minuter innan det var min tur) och tittade på datorskärmen när det gäller biverkningar (hittade inget) och satte sedan ut den här senaste tabletten och så skulle jag dubbla den andr,dea som jag haft under många år.
Och så blev det provtagning.
En alldeles underbart rar sköterska eller undersköterska - strunt samma - fyllde tre rör med blod (fick bli från handloven den här gången) och hon var så rar och fin ..,visade sig komma från Västerås, hette Anna och bor i Varberg.
Underligt hur det är med vissa människor, att allt stämmer så där på en gång.
"Men ska inte blodtrycket kollas ...?" sa jag.
Det var ju liksom därför jag kom dit, i alla fall trodde jag att det berodde på medicinen.
Nej, nånting sånt stod det inget om från läkaren.
Så jag undrade om hon kunde kolla det ..., så där i förbifarten ..., och det kunde hon.
Aj, aj, rejält högt!
(Nej, det förvånar mig inte .., så stressigt som det varit den senaste tiden, mest på jobbet där jag närapå haft ångest för att gå dit .., långa köer och stress för att inte hinna med det man vill).
Nu får jag komma igen om en tre, fyra veckor och kolla upp trycket igen, utan att beställa tid.
Härligt!
Bättre än alla medikamenter är det ju ändå att komma till havet och stranden.
I Särdal, som är paradiset på jorden (kom ihåg att jag i presentationen här har varnat för alla superlativ) satt friherrinnan och Shejken i en alldeles egen sanddyn och jag tog på mig min sladdriga baddräkt (måste köpa ny!!) och gick ut i havet, nästan till Danmark (långgrunt!) och så en liten simtur och så tillbaka.
Ljuvligheter.
Friherrinnan hade med sig kaffe och nybakade bullar och där satt vi och jag tänkte att nåja, skulle man trilla av pinnen så där inom kort, så har jag i alla fall haft ett så bra liv.
Och jag berättade om sköterskan Anna på vårdcentralen.., hur gott det kändes när allt var klart och all den värme hon utstrålade och kramen efteråt.
L å n g a , varma kramar .., finns det nåt bättre?
Just en sån var det.
(Som när du kom hit ..., walkaboutsweden!)
Och kaffet var gott och fikabrödet också.
Mera bad! Jag höll i Shejken i kopplet medan hans matte badade och sen var det min tur.
Ljumma vindar.
En strandskata som promenerade vid vattenbrynet.
Skrattmåsar mot skyn.
På väg till bilen.
Det finns supermoderna villor med alla tekniska finesser, pool och hela rubbet, men för mig vore detta, att bo i en röd trälänga med halmtak och med havet intill .., det vore det absolut ultimata.
Till vänster om det här huset, finns ett som är till salu, men jag hittar det inte på nätet.
I skrivande stund är pv i stan för att köpa ny tvättmaskin.
För några veckor sedan investerade (?) han i en robotgräsklippare.
Sedan den dagen har gräset inte vuxit en enda millimeter! Helt förbränt är det.
Ungefär som när vi i Malå, tillsammans med två andra grannar, köpte en vattenpump som skulle ta vatten från sjön alldeles intill .., ja, sen blev det bara regniga somrar!
Ser ut så här.
Besök på vårdcentralen klockan två.
Varje morgon, två, tre timmar efter att jag tagit min blodtrycksmedicin, börjar jag svettas KOPIÖST.
Det är som en tsunami från huvudet och ner mot halsen, nästan som kallsvett och själv har jag börjat tro att det är nån slags biverkning av min andra medicin, den som skulle vara vätskedrivande.
Läkaren var stressad (kom rusande med en matlåda fem minuter innan det var min tur) och tittade på datorskärmen när det gäller biverkningar (hittade inget) och satte sedan ut den här senaste tabletten och så skulle jag dubbla den andr,dea som jag haft under många år.
Och så blev det provtagning.
En alldeles underbart rar sköterska eller undersköterska - strunt samma - fyllde tre rör med blod (fick bli från handloven den här gången) och hon var så rar och fin ..,visade sig komma från Västerås, hette Anna och bor i Varberg.
Underligt hur det är med vissa människor, att allt stämmer så där på en gång.
"Men ska inte blodtrycket kollas ...?" sa jag.
Det var ju liksom därför jag kom dit, i alla fall trodde jag att det berodde på medicinen.
Nej, nånting sånt stod det inget om från läkaren.
Så jag undrade om hon kunde kolla det ..., så där i förbifarten ..., och det kunde hon.
Aj, aj, rejält högt!
(Nej, det förvånar mig inte .., så stressigt som det varit den senaste tiden, mest på jobbet där jag närapå haft ångest för att gå dit .., långa köer och stress för att inte hinna med det man vill).
Nu får jag komma igen om en tre, fyra veckor och kolla upp trycket igen, utan att beställa tid.
Härligt!
Bättre än alla medikamenter är det ju ändå att komma till havet och stranden.
I Särdal, som är paradiset på jorden (kom ihåg att jag i presentationen här har varnat för alla superlativ) satt friherrinnan och Shejken i en alldeles egen sanddyn och jag tog på mig min sladdriga baddräkt (måste köpa ny!!) och gick ut i havet, nästan till Danmark (långgrunt!) och så en liten simtur och så tillbaka.
Ljuvligheter.
Friherrinnan hade med sig kaffe och nybakade bullar och där satt vi och jag tänkte att nåja, skulle man trilla av pinnen så där inom kort, så har jag i alla fall haft ett så bra liv.
Och jag berättade om sköterskan Anna på vårdcentralen.., hur gott det kändes när allt var klart och all den värme hon utstrålade och kramen efteråt.
L å n g a , varma kramar .., finns det nåt bättre?
Just en sån var det.
(Som när du kom hit ..., walkaboutsweden!)
Och kaffet var gott och fikabrödet också.
Mera bad! Jag höll i Shejken i kopplet medan hans matte badade och sen var det min tur.
Ljumma vindar.
En strandskata som promenerade vid vattenbrynet.
Skrattmåsar mot skyn.
På väg till bilen.
Det finns supermoderna villor med alla tekniska finesser, pool och hela rubbet, men för mig vore detta, att bo i en röd trälänga med halmtak och med havet intill .., det vore det absolut ultimata.
Till vänster om det här huset, finns ett som är till salu, men jag hittar det inte på nätet.
I skrivande stund är pv i stan för att köpa ny tvättmaskin.
För några veckor sedan investerade (?) han i en robotgräsklippare.
Sedan den dagen har gräset inte vuxit en enda millimeter! Helt förbränt är det.
Ungefär som när vi i Malå, tillsammans med två andra grannar, köpte en vattenpump som skulle ta vatten från sjön alldeles intill .., ja, sen blev det bara regniga somrar!
onsdag 13 juni 2018
Livet ....
Tre lediga dagar på raken .., som en ocean av ljuvlighet!
Och alldeles lagom varmt ute är det.
Igår såg det ut så här när jag tog harry på lillrundan, någon timme innan det var dags att ge sig av.
Nästan hemma, vid "polska ambassaden", där blommar överdådigt den här schersminbusken, ja, nu hoppas jag att det blev rätt, inte jasmin ,-)
Av kvistarna som hängde utanför muren norpade jag mig några kvistar och det doftade gammaldags tuggummi hela vägen hem och även nu, i vardagsrummet! Bugg. Bazoka. Minns någon ...? Man köpte dem en och en och dom hade lite papper runt om sig.
Kollade posten och på anslagstavlan intill satt den här fina lappen uppe. Tänk, vad några prickar kan göra! Upptäckte att jag har ett paket att hämta ut från Gudrun Sjödén; en prickig klänning i glada färger. På bilden i katalogen har modellen en mörkrosa kofta till klänningen och jag beställde båda två .., såväl kofta som klänning, men fick igår meddelande att koftan är slutsåld. Jaha. Då åker nog klänningen tillbaka.
Sedan Gudrun Sjödén hamnade i medialt blåsväder (hon menade att kvinnor med låga pensioner faktiskt får skylla sig själva och lite så är det väl - dit hör ju jag -, men då får vi också avskaffa yrken där arbetsgivarna mest ger kvinnorna deltidsscheman .., som inom handeln eller vården och så finns det ju människor som - av olika orsaker - faktiskt inte k a n arbeta heltid) tycker jag att det bara forsar in reklam från det företaget!
Kom till jobbet vid tvåtiden och ute på lagret upptäckte jag till min oerhörda glädje och förvåning Hampus! Hampus har arbetat hos oss under flera somrar och är den vänligaste av vänliga människor och jag blev så vansinnigt glad av att se honom!
Vi stod en stund och pratade om sommaren (han och Kalle åker till USA och Canada på en roadtrip eller nåt sånt om någon vecka eller två, men sen blir det jobb hela sommaren) och när vi sedan gick ut i butiken, då stannade en äldre kvinna till och hälsade honom välkommen tillbaka.
"Du må tro att jag har saknat dig!" sa hon.
Ja, det har sannerligen jag också gjort.
Och snart kommer Elin tillbaka från sitt pluggande i Örebro och det känns bra med sommarjobbare som kan det hela ., som vet hur post och spel och allt fungerar.
Vi var tre i kassan igår: Emma, jag själv och Hanna, som är ny för året i kassan.
Igår var det hennes andra dag i kassan och då blev det ett längre pass än den första dagen.
Hanna är en så fin tös som snabbt kom in i det hela, men det är ju ändå så oerhört mycket nytt att ta in.
Ett tag när jag stod i kassa 1 och Hanna i kassa 2, då kände jag mig som en flygledare i ett torn.
Nån ville ha hjälp med ett postpaket .., en tysk man tyckte att Hanna slagit fel pris på vattenmelon (det hade hon inte, delad melon är dyrare) och jag försökte förklara på skoltyskan och det gick bra och så ville någon tredje veta vad glasspaketet kostade och så kom postnordkillen med en ung flicka intill sig (hon i sin tur skulle lära sig hur hämtning av posten fungerar) och jag sprang mellan och svetten lackade!
"Det är tur att du är så norrländskt lugn ..", sa en kund och jag tänkte att då ska jag genast söka in till scenskolan, för något lugn kände jag sannerligen inte av.
Dom sista tre timmarna var det Emma och jag själv och när klockan var kvart över nio låste vi och larmade och sa tack och hej!
Jag stannade till i Steninge och pv kom cyklande hemifrån .., nej, han badade inte, men det gjorde jag och det hade blåst en hel del och havet var väl måttligt inbjudande .., men det var skönt ändå.
Dessa kvällsbad är min räddning.
I motljuset såg det ut så här.
Och det som liknar påsar vid räcket och stegen, det är tång som blåst upp och snurrat fast sig.
Idag är det avslutning för pv:s del. Återstår så tre veckors arbete för honom när skolan börjat igen.
För mig är det annorlunda. Ynka sju arbetsdagar återstår; avslutar mitt verkliga yrkesliv med ett förmiddagspass nästa söndag. Jag undrar hur det ska kännas.
Tre lediga dagar på raken .., som en ocean av ljuvlighet!
Och alldeles lagom varmt ute är det.
Igår såg det ut så här när jag tog harry på lillrundan, någon timme innan det var dags att ge sig av.
Nästan hemma, vid "polska ambassaden", där blommar överdådigt den här schersminbusken, ja, nu hoppas jag att det blev rätt, inte jasmin ,-)
Av kvistarna som hängde utanför muren norpade jag mig några kvistar och det doftade gammaldags tuggummi hela vägen hem och även nu, i vardagsrummet! Bugg. Bazoka. Minns någon ...? Man köpte dem en och en och dom hade lite papper runt om sig.
Kollade posten och på anslagstavlan intill satt den här fina lappen uppe. Tänk, vad några prickar kan göra! Upptäckte att jag har ett paket att hämta ut från Gudrun Sjödén; en prickig klänning i glada färger. På bilden i katalogen har modellen en mörkrosa kofta till klänningen och jag beställde båda två .., såväl kofta som klänning, men fick igår meddelande att koftan är slutsåld. Jaha. Då åker nog klänningen tillbaka.
Sedan Gudrun Sjödén hamnade i medialt blåsväder (hon menade att kvinnor med låga pensioner faktiskt får skylla sig själva och lite så är det väl - dit hör ju jag -, men då får vi också avskaffa yrken där arbetsgivarna mest ger kvinnorna deltidsscheman .., som inom handeln eller vården och så finns det ju människor som - av olika orsaker - faktiskt inte k a n arbeta heltid) tycker jag att det bara forsar in reklam från det företaget!
 |
| Blivande doktor Henningsson .... |
Kom till jobbet vid tvåtiden och ute på lagret upptäckte jag till min oerhörda glädje och förvåning Hampus! Hampus har arbetat hos oss under flera somrar och är den vänligaste av vänliga människor och jag blev så vansinnigt glad av att se honom!
Vi stod en stund och pratade om sommaren (han och Kalle åker till USA och Canada på en roadtrip eller nåt sånt om någon vecka eller två, men sen blir det jobb hela sommaren) och när vi sedan gick ut i butiken, då stannade en äldre kvinna till och hälsade honom välkommen tillbaka.
"Du må tro att jag har saknat dig!" sa hon.
Ja, det har sannerligen jag också gjort.
Och snart kommer Elin tillbaka från sitt pluggande i Örebro och det känns bra med sommarjobbare som kan det hela ., som vet hur post och spel och allt fungerar.
Vi var tre i kassan igår: Emma, jag själv och Hanna, som är ny för året i kassan.
Igår var det hennes andra dag i kassan och då blev det ett längre pass än den första dagen.
Hanna är en så fin tös som snabbt kom in i det hela, men det är ju ändå så oerhört mycket nytt att ta in.
Ett tag när jag stod i kassa 1 och Hanna i kassa 2, då kände jag mig som en flygledare i ett torn.
Nån ville ha hjälp med ett postpaket .., en tysk man tyckte att Hanna slagit fel pris på vattenmelon (det hade hon inte, delad melon är dyrare) och jag försökte förklara på skoltyskan och det gick bra och så ville någon tredje veta vad glasspaketet kostade och så kom postnordkillen med en ung flicka intill sig (hon i sin tur skulle lära sig hur hämtning av posten fungerar) och jag sprang mellan och svetten lackade!
"Det är tur att du är så norrländskt lugn ..", sa en kund och jag tänkte att då ska jag genast söka in till scenskolan, för något lugn kände jag sannerligen inte av.
Dom sista tre timmarna var det Emma och jag själv och när klockan var kvart över nio låste vi och larmade och sa tack och hej!
Jag stannade till i Steninge och pv kom cyklande hemifrån .., nej, han badade inte, men det gjorde jag och det hade blåst en hel del och havet var väl måttligt inbjudande .., men det var skönt ändå.
Dessa kvällsbad är min räddning.
I motljuset såg det ut så här.
Och det som liknar påsar vid räcket och stegen, det är tång som blåst upp och snurrat fast sig.
Idag är det avslutning för pv:s del. Återstår så tre veckors arbete för honom när skolan börjat igen.
För mig är det annorlunda. Ynka sju arbetsdagar återstår; avslutar mitt verkliga yrkesliv med ett förmiddagspass nästa söndag. Jag undrar hur det ska kännas.
tisdag 12 juni 2018
Näst sista veckan på jobbet ...
Fast så blir det ju inte, inte i verkligheten.
Fem extradagar i vecka 29 är inbokade och sjukdom har tillkommit på jobbet, så vi får väl se hur det blir. Som det nu är finns i alla fall tre helt blanka veckor i kalenderna. Inte en enda arbetstid är nedplitad och jag har sagt att under fotbolls-VM, då kvarts, - semi och själva finalen går, då lönar det sig inte att ringa hit ,-)
Tittar på morgon-tv.
Trump och Kim Jong-Un.
Experter i tv läser av kroppsspråket och kommenterar.
Själv tycker jag att den nordkoreanske ledaren tycks aningen vilsen .., ska han hålla upp underskriftsboken eller inte ...., ska han le eller inte? För mig ser han ut som en liten pojke som träffat sin farbror som nu klappar honom lite vänligt på axeln .., så där .."lille vän, det har ska vi nog fixa och håll för allt i världen masken inför kamerorna .., tänk, att du har fått sitta i min fina bil, det var väl jätteroligt?"
Men det är jag det.
Och jag är ju ingen expert.
Igår kaos i kassan.
Kassabandet slutade att fungera som det ska; i stället bara forsade alla varorna fram i en vådlig hastighet .., omöjliga att stoppa och varuberget blev stort .., andra kunders varor blippades in när varupinnarna inte längre gjorde som dom skulle!
Jodå, det finns en avstängningsknapp, den användes flitigt, men då får man i stället f ö s a fram alla varorna och likadant när dom ska på andra bandet, ner till den som står redo att packa.
Mange ringde reparatören och förklarade eländet (detta händer v a r j e sommar!) och det är klart, att just när han skulle beskriva hur det blir, ja, då fungerade det!
Fem minuter senare var allt som vanligt - kaos -.
Tala om frustrerande.
Nu har friherrinnan varit på sedvanligt 11-kaffe.
I mer än timmes tid blev vi sittande ute på altanen, under parasollet.
En enda koltrast som flöjtade hörde vi .., inte ens gransångaren och nu, när jag skriver, är det en irriterad skata - möjligen en skatunge - som tjattrar oupphörligt.
Så är det här i landet Halland.
Fast så blir det ju inte, inte i verkligheten.
Fem extradagar i vecka 29 är inbokade och sjukdom har tillkommit på jobbet, så vi får väl se hur det blir. Som det nu är finns i alla fall tre helt blanka veckor i kalenderna. Inte en enda arbetstid är nedplitad och jag har sagt att under fotbolls-VM, då kvarts, - semi och själva finalen går, då lönar det sig inte att ringa hit ,-)
Tittar på morgon-tv.
Trump och Kim Jong-Un.
Experter i tv läser av kroppsspråket och kommenterar.
Själv tycker jag att den nordkoreanske ledaren tycks aningen vilsen .., ska han hålla upp underskriftsboken eller inte ...., ska han le eller inte? För mig ser han ut som en liten pojke som träffat sin farbror som nu klappar honom lite vänligt på axeln .., så där .."lille vän, det har ska vi nog fixa och håll för allt i världen masken inför kamerorna .., tänk, att du har fått sitta i min fina bil, det var väl jätteroligt?"
Men det är jag det.
Och jag är ju ingen expert.
Igår kaos i kassan.
Kassabandet slutade att fungera som det ska; i stället bara forsade alla varorna fram i en vådlig hastighet .., omöjliga att stoppa och varuberget blev stort .., andra kunders varor blippades in när varupinnarna inte längre gjorde som dom skulle!
Jodå, det finns en avstängningsknapp, den användes flitigt, men då får man i stället f ö s a fram alla varorna och likadant när dom ska på andra bandet, ner till den som står redo att packa.
Mange ringde reparatören och förklarade eländet (detta händer v a r j e sommar!) och det är klart, att just när han skulle beskriva hur det blir, ja, då fungerade det!
Fem minuter senare var allt som vanligt - kaos -.
Tala om frustrerande.
Nu har friherrinnan varit på sedvanligt 11-kaffe.
I mer än timmes tid blev vi sittande ute på altanen, under parasollet.
En enda koltrast som flöjtade hörde vi .., inte ens gransångaren och nu, när jag skriver, är det en irriterad skata - möjligen en skatunge - som tjattrar oupphörligt.
Så är det här i landet Halland.
måndag 11 juni 2018
Dagens och morgondagens fönster ...
Från en trött och vaaaarm diakoniassistent som bakar kakor i ett kök som är ungefär smältugnshett. Puh.
Från Ulrika, alltså.
Tack snälla, rara!
Från en trött och vaaaarm diakoniassistent som bakar kakor i ett kök som är ungefär smältugnshett. Puh.
Från Ulrika, alltså.
Tack snälla, rara!
Nån slags resumé ....
Hej å hå vilken studentfest vi har varit med om!
Om jag säger att familjens hela bekantskapskrets och därtill deras ungdomar och så släkten då, ja, alla var dom där och det var jättegod mat och det var enorma skålar med sallad och röror och full fart precis hela tiden, i alla fall efter maten.
Emils farmor hade bakat två jättestora tårtor, typ som en ugnsplåt stor och ja, det var så trevligt.
Vi som inte höll igång så mycket, vad gjorde vi?
Jo, vi satt och pratade och pratade och pratade.
Om vad?
Om förhållanden .., om detta om man pratar med varandra - sin partner, alltså - och om inte .., vad gör man då?
Måste man prata med varandra?
Och vi pratade likheter och olikheter och vad man tycker om hos sin partner.
Om folkdräkter pratade vi också ..,och om civilkurage och mobbning i skolan.., ja, lite så.
Med på festen var Emils farmors bror - han heter Stig och bor i Luleå - och sedan han blev änkeman, ja, då har han träffat rara och fina Lisbeth, även hon från Luleå. Och änka.
Tidigare på dagen hade dom varit på Skansen där Gammelstads manskör fick en flagga av självaste kungen och Stigs "fjälla" (som han uttryckte det), hon var iklädd Norrbottensdräkten; den här varianten från Luleå.
"Du kan aldrig tro hur fotograferade vi blev av turisterna, ja, särskilt japanerna och där var polska kvinnor som bar sina dräkter och dom ville känna på allt i dräkten, t.om agrafferna!" sa Lisbeth och log.
För femtio år sedan bodde dom på samma gata, men var gifta på var sitt håll.
Tänk, att det kan bli så bra! sa som unisont.
Det formligen strålade kärlek om dem!
Och här kan man lyssna till manskören som sjunger lämplig sång till de nyförälskade.
Ååå, Lisbet var så fin i sin folkdräkt och så rar och trevlig!
Om henne kan man bland annat berätta följande: hon är mellanbarn (en yngre och en äldre bror) och är född i Kräftans tecken.
Pv var den som gick i säng först av alla - han hade en ytterst viktig golfmatch dagen därpå - och sen var det väl i åldersordning som vi stöp. Ungdomarna och många av deras föräldrar höll igång till långt in på natten.
På det sjunde hålet (av nio) slog Berra en "birdie", alltså ett under banans idealslag på just det hålet och det skulle firas med whisky och whiskypluntan hade han i golfbagen, ja, hade haft den där länge .., utifall att! Nu kom den fram, men ack, korken hade väl rostat igen så herrarna bara låtsades och Berra var så glad och uppåt, föryngrades nog minst tio år på den där rundan!
Söndag tackade vi för oss och susade mot Skåne.
I bilen fanns då även min australiensyster Birgitta som satt i framsätet hos pv och tänk, så mycket vi hann prata om! Det är ett suveränt sätt att komma nära varandra; eller i alla fall närmare. Utrymmet är begränsat och man har gott om tid.
Det blev kaffepaus på Ekerö där vi fick träffa Annas häst Gabbe.
Och jag hade med mig morötter och kliade honom på pannan och blev själv kliad minsann .., ja, han liksom tuggade på min axel och det killade så det var inte klokt och han var bara så fin, så fin!
Jodå, pv fick också ge Gabbe morötter ....
Döttrarna må vara hur tjusiga som helst i festklänningar, men allra finast är dom naturella.
Så här. Kanske för att dom då ser så lyckliga ut.
Sist av allt raka spåret till Skåne, till min störstasyster.
Birgitta åkte med oss och jag tänkte på hur bra det är att åka bil tillsammans .., det blir intimt och många frågor och svar och prat om förr .., om pappa och mamma och om hon minns när hennes mamma gick bort - då var Birgitta bara fem år - ja, sånt.
Och vi äter Ahlgrens bilar (både sura och vanliga) och dricker från vattenflaskor som legat i frysen hela natten.
I Skåne kommer regnet och vi jublar av glädje!
Så skönt!
Trettioen graders värme är säkert underbart för många, men inte för mig.
Idag är det mulet och helt ljuvligt!
Och det var inte så att jag tänkte sluta helt att blogga - Ulrika vet i alla fall att så var det inte - jag ville inte skriva ut precis att vi lämnat huset och allt.
Men tanken på att sluta finns verkligen. Allt blir ett enda upprepande. Jobb, promenader, mat.
Ungefär så ,-)
Och så är det ju det där med medaljutdelning och så .., ja, ni vet.
 |
| Emil och Emma. |
Hej å hå vilken studentfest vi har varit med om!
Om jag säger att familjens hela bekantskapskrets och därtill deras ungdomar och så släkten då, ja, alla var dom där och det var jättegod mat och det var enorma skålar med sallad och röror och full fart precis hela tiden, i alla fall efter maten.
Emils farmor hade bakat två jättestora tårtor, typ som en ugnsplåt stor och ja, det var så trevligt.
Vi som inte höll igång så mycket, vad gjorde vi?
Jo, vi satt och pratade och pratade och pratade.
Om vad?
Om förhållanden .., om detta om man pratar med varandra - sin partner, alltså - och om inte .., vad gör man då?
Måste man prata med varandra?
Och vi pratade likheter och olikheter och vad man tycker om hos sin partner.
Om folkdräkter pratade vi också ..,och om civilkurage och mobbning i skolan.., ja, lite så.
Med på festen var Emils farmors bror - han heter Stig och bor i Luleå - och sedan han blev änkeman, ja, då har han träffat rara och fina Lisbeth, även hon från Luleå. Och änka.
Tidigare på dagen hade dom varit på Skansen där Gammelstads manskör fick en flagga av självaste kungen och Stigs "fjälla" (som han uttryckte det), hon var iklädd Norrbottensdräkten; den här varianten från Luleå.
"Du kan aldrig tro hur fotograferade vi blev av turisterna, ja, särskilt japanerna och där var polska kvinnor som bar sina dräkter och dom ville känna på allt i dräkten, t.om agrafferna!" sa Lisbeth och log.
För femtio år sedan bodde dom på samma gata, men var gifta på var sitt håll.
Tänk, att det kan bli så bra! sa som unisont.
Det formligen strålade kärlek om dem!
Och här kan man lyssna till manskören som sjunger lämplig sång till de nyförälskade.
Ååå, Lisbet var så fin i sin folkdräkt och så rar och trevlig!
Om henne kan man bland annat berätta följande: hon är mellanbarn (en yngre och en äldre bror) och är född i Kräftans tecken.
 |
| Meja, kanske 11 år, från Ystad .., på studentfest. Kanske sista sommaren för hennes del? |
Pv var den som gick i säng först av alla - han hade en ytterst viktig golfmatch dagen därpå - och sen var det väl i åldersordning som vi stöp. Ungdomarna och många av deras föräldrar höll igång till långt in på natten.
Vid halv två på söndagen var det så dags för golfrundan som skulle gå av stapeln på Väsby golfklubb.
Jag gjorde herrarna sällskap (herrarna = dotterns svärfar Berra, pv och så Peter, min svärson).
Ett rejält spann åldersmässigt alltså.
En på 46, en snart 77 och så pv på 62.
 |
| Fine Berra som kört lastbil i hela sitt liv. |
 |
| "Ge mig den farsan ska jag hjälpa dig ...!" Jo, jo. Det gick inte. |
På det sjunde hålet (av nio) slog Berra en "birdie", alltså ett under banans idealslag på just det hålet och det skulle firas med whisky och whiskypluntan hade han i golfbagen, ja, hade haft den där länge .., utifall att! Nu kom den fram, men ack, korken hade väl rostat igen så herrarna bara låtsades och Berra var så glad och uppåt, föryngrades nog minst tio år på den där rundan!
Söndag tackade vi för oss och susade mot Skåne.
I bilen fanns då även min australiensyster Birgitta som satt i framsätet hos pv och tänk, så mycket vi hann prata om! Det är ett suveränt sätt att komma nära varandra; eller i alla fall närmare. Utrymmet är begränsat och man har gott om tid.
Det blev kaffepaus på Ekerö där vi fick träffa Annas häst Gabbe.
Och jag hade med mig morötter och kliade honom på pannan och blev själv kliad minsann .., ja, han liksom tuggade på min axel och det killade så det var inte klokt och han var bara så fin, så fin!
Jodå, pv fick också ge Gabbe morötter ....
Döttrarna må vara hur tjusiga som helst i festklänningar, men allra finast är dom naturella.
Så här. Kanske för att dom då ser så lyckliga ut.
Sist av allt raka spåret till Skåne, till min störstasyster.
Birgitta åkte med oss och jag tänkte på hur bra det är att åka bil tillsammans .., det blir intimt och många frågor och svar och prat om förr .., om pappa och mamma och om hon minns när hennes mamma gick bort - då var Birgitta bara fem år - ja, sånt.
Och vi äter Ahlgrens bilar (både sura och vanliga) och dricker från vattenflaskor som legat i frysen hela natten.
I Skåne kommer regnet och vi jublar av glädje!
Så skönt!
Trettioen graders värme är säkert underbart för många, men inte för mig.
Idag är det mulet och helt ljuvligt!
Och det var inte så att jag tänkte sluta helt att blogga - Ulrika vet i alla fall att så var det inte - jag ville inte skriva ut precis att vi lämnat huset och allt.
Men tanken på att sluta finns verkligen. Allt blir ett enda upprepande. Jobb, promenader, mat.
Ungefär så ,-)
Och så är det ju det där med medaljutdelning och så .., ja, ni vet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)