fredag 10 augusti 2018

Löftet ...



Frånsett detta att jag ska ta tag filmtittandet på allvar, så hade jag även föresatt mig att försöka hitta tillbaka till böckernas värld.

Under en period - en låååång period - av livet, läste jag jämt.
Och när jag hade fångats av en serie och den sista boken var utlånad på biblioteket hemma i Malå, ja, då ringde jag till Norsjö bibliotek och hörde om dom hade den bok jag så trånade efter och så körde jag tio mil inalles och på sätet hem låg sista delen av den där serien av Herman Wouk.

Biblioteket i Malå var en guldgruva!
Jag hade lånenummer 19.

Men så kom annat i vägen, förmodligen sociala medier .., och jag tappade bort mig.
Och allt läsande, frånsett dagstidningar.

Så nu hade jag beslutat mig för att åtminstone försöka börja om .., jag vet ju hur underbart det är att bli fångad av en bra roman! I SVT:s Nyhetsmorgon (älskar Ted Wigren och Ulrika Bergsten, vilket studiopar!) fick vi tittare tips om "Kvinnan i fönstret" av A J Finn. Tio minuter senare hade jag beställt boken hos Adlibris.

Igår läste jag ut den.

Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcockfilmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld faller samman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara?

Hur var den?
Jo, som en Hitchcockfilm och jag hade nästan alla som mördare innan jag kom till slutet.
Nästan alla, i alla fall.
Var den bra?
Ja. Inte den bästa jag har läst, men eftersom jag omöjligen kunde lägga ifrån mig boken, så måste den ju ha varit läsvärd.
På en skala från 1 - 10?
Sju, kanske.
Augusti ...


Den helt klart bästa månaden,
Förra veckan räknade jag till inalles femtioen bilar på parkeringen och längs vägen; idag tre.
Från en gul liten husbil vinkar en kvinna.
Vi vinkar tillbaka.
Kanske tyskar?

Det blåser nåt alldeles omåttligt och jag säger till pv att aldrig i livet att jag hade vågat mig ut i det här vädret. Det hade för övrigt inte han heller. Rädd att den ska tippa, båten?
Nej, men det blir hårt att segla ., sliter på allting.
På sociala medier eller nyheterna varnas för att ge sig ut till havs.
Inte en enda båt ser vi.


Andra är djärvare .., som nästangrannarna längs vägen, dom har minsann tagit sig ett dopp bland vågskummet. "Jätteskönt!" säger dom unisont.
På skyltar längs kusten varnas för förrädiska utströmmar, men ännu har jag inte hört talas om nån som seglat iväg alltför långt bort. Jo, pv säger att för länge sedan var det en drunkningsolycka, kanske i Steninge, just på grund av detta.



På promenaden är båda hundarna med och Shejken längtar nog efter sin matte som under promenaden ringde och meddelade att hon blir kvar på sjukhuset; det är tydligen knepigt att ställa in rätt hjärtmedicin och den nya som testats, den ger väldigt låg puls och om jag förstod det rätt: högt blodtryck, så nu sätts den ut och man får börja om från början.

För Shejken är nog tillvaron annorlunda.
Han har lärt sig att om det är väldigt varmt, då blir man avsvalkad med trädgårdsslangen och första gången var han INTE glad, nu följer han mig utan knot (i koppel) och låter sig duschas av. Han vill väldigt gärna ligga på pv:s säng, på hans kudde .., och morrar rejält när pv ska lägga sig, så den biten har vi tagit bort och nu helt enkelt stängt dörren till Gunnars Rum, allt för att undvika dom här maktkamperna. Nu har Shejken sin bädd i tvättstugan - dörren står öppen - och där ligger han mest hela tiden.


Till pv:s glädje börjar nu björnbären ta fart och bli lite större.
Vi har egna, längs muren mellan oss och grannen Inger, men det räcker inte långt när det ska göras björnbärsmarmelad eller sylt.


Desto mer Viktoriaplommon får vi, men det skulle väl ha gallrats förstås?
Det trädet är gammalt och murket och ser delvis mögligt ut, men vi vill ha kvar det då det är perfekt att fästa tvättlinan i. Och oj, så många plommon som hänger där nu!

I vårt Reine Claud - plommonträd har dom flesta plommonen dråsat i marken efter blåsten.
För mig är det favoriterna nummer 1.
Intill växthuset ligger sommaräpplen som fallit till marken.
Suuuuura.

Ja, så är det här i landet Halland.
Ikväll blir det räkfrossa i Steninge .., i morgon teater hemma hos Eva von Hanno och på söndag arbetar jag. På måndag får vi kanske besök från Skåne och på tisdag börjar pv att arbeta.
Ungefär så.


Dagens fönster ....


"Rickard fångade några fönster till dig från Karlskogas hembygdsgård".

Så skriver Ulrika och jag säger "tack snälla!" till denne segelherre.

torsdag 9 augusti 2018

Eftermiddag ...

Nästa vecka är sommarledigheten slut för pv:s del, då börjar ett par veckors tjänstgöring innan även han - på riktigt - öppnar grinden till den där hagen med allt det gröna gräset.

Jag tycker att det ska bli såå skönt med lite ensamtid.
Det är också det enda jag varit aningen orolig för, ja, inför det här annorlundalivet, det här att vi hela tiden ska vara uppe i varandra. 

I många år, särskilt när barnen var små, var jag ensam hemma på veckorna och så kom deras pappa hem på tredagarsledighet och även om det var jätteroligt när han kom hem, så tyckte jag aldrig att det var jobbigt, det här att vara ensam med barnen och hundarna. Man blev stark av det också.

I Ystad blev det annorlunda, mer som ett alldeles vanligt liv, men så, när ensamseglandet tog vid, då var det pendling till och från Skåne under flera år, fem år faktiskt - först till Helsingborg och därefter Stensjö - och jag minns känslan var gång jag återvände till min lilla etta i Ystad och vred om nyckeln till det som var min lägenhet ., jo, det kändes som en otrolig frihet!
Och under dom åtta år jag bott här, har vi sannerligen inte setts särskilt ofta.
 Jag har arbetat i stort sett enbart kvällspass, pv har haft sin körövning på måndagkvällarna och ibland konserter och det är inte många timmar per dag vi har suttit tillsammans i soffan. 


Och ja, det här med "egentid", det betyder mycket för mig, men säger man det högt, kan det tas som att man är en förfärligt egoistisk människa som bara tänker på sig själv.

Ja, det ska bli intressant att se hur det blir.
Så länge kokar jag fisk till sigge .., och ska sedan ta båda hundarna på promenad.


Som ett mörkt moln ....

Jag står vid husgaveln, den mot öster och skvalpar av såväl Shejken, Harry som mig själv med iskallt vatten. Det är mer än underbart; det går nästan inte att beskriva hur skönt det är.

Då, plötsligt .., ett enormt frasande och över tomten och fram och åter flyger - det måste vara tusentals - starar i en otrolig formation som hela tiden förändras .., växer till ., smalnar av och så fram och åter igen! Över hustaken .., mellan träden med alla torra löv .., förbi grannen Ingers hus .., upp över backen där pv går med hundarna .., vänder om .., sveper över lagårdstaket där duvorna håller till .., förbi Eckes lilla gula hus där herr och fru Kaja har egen bostad i skorstenen och nu förvånat tittar upp mot skyn.

Det är inget annat än magiskt.



Ungefär så här var det.
Minus musiken.

Dagens fönster ...


Sällan, för att inte säga aldrig, har det kommit så många fönster susande genom rymden som den här sommaren! Här är ett stort fönster, fångat på Ikeas museum i Älmhult.

Vem var då där?
Jo, Turtlan och hennes M, på väg hem till Karlstad.

Tack snälla! säger jag.

onsdag 8 augusti 2018

Finbesök ...


Hade det varit hemma i Malå skulle väl nån ha sagt att ´n Edvin ha komme på besök.
Här ligger han i sin morfars knä och hur än den här morfarn försökte att få ögonkontakt med den lille gossen, så ville det sig inte.


Nä, efter att ha först besökt BVC i Getinge och fått godkänd-stämpel i rumpan (blivit vägd och mätt) och inte funnit detta alltför angenämt, ja, då slocknade Edvin och sov under precis hela besöket här på kullen!

Vi satt under körsbärsträdet och åt pasta med nån slags grönsaksröra (helt vegetariskt) och tur att jag hade gjort mycket, så räckte det till Edvins mamma och pappa också.
En tisdagkväll i Skallkrokens hamn ...


Och evighetslång väntan på dom stenugnsbakade pizzorna som säljs från "pizzabussen".
Jag hörde talas om den i fjol; det var en kund i affären som berättade att han nu skulle köra igång med det här konceptet och med vedugn i själva bussen. Kanske tänkte jag att han var väl optimistisk?

Jo, jo, så här såg det ut i hamnen igår strax efter klockan 18.00 (då öppnas försäljningen)!
Ser ni skuggorna på marken?
Då kan ni tänka er hur rent ut sagt djävulusiskt hett det var och pv erbjöd sig att stå i kö och beställa (hur snällt var nu inte det ..?) och själv tog jag en kortare simtur i ett hav där små, små, små alger hade kommit in och sen blev det bara väntan och väntan och väntan.
I en timme och fyrtiofem minuter köade pv innan pizzorna var klara!


En på alla sätt och vis härlig  kväll blev det.
Här, på andra sidan piren, badar många av dom som har ställplatser med sina husbilar.
Ja, dom badar inte med husbilarna, utan själva ,-)
Eller med sina hundar.


Och mitt emot mig, där jag satt och väntade, låg den här segelbåten, tillhörande en man som heter Anders. Med sig hade han sina två fågelhundar och den vid pilen är elva år och ville hela tiden ta sig upp på piren, men den tiken var ungefär lika ovig som jag själv var till en början och hade svårt att röra sig och jag satt på helspänn och tänkte att snart dråsar hon i vattnet.
Det gjorde hon  I N T E.

Husse var nämligen upptagen och hjälpte en tysk familj med motorseglare att hitta plats för natten och då fick jag ta hand om den andra av hans hundar - även det en Vorsteh och tik, men betydligt yngre - , och när husse sen kom, då krånglade sig den äldre tiken fram längs relingen på båten och tog sig till sist upp till oss andra .., ja, hon visade sig mest vara intresserad av en död skrak vilken låg i vattnet och guppade;  hon ville väl apportera, förstås.


Vid kvart i åtta kom så pv med pizzorna (ja, så är det, hungern är den bästa kryddan!) och jag hämtade salladen som vi hade med oss hemifrån och det var bara sååå gott! Det var inga stora pizzor, men helt okej. Och vegetariska.
(Det kan inte kosta mycket det som finns på den fyllningen och arbetar man i butik .., räknar man gärna ut vad vinsten blir per pizza - som kostar 95:- - ja, det blir bra med vinst!)


Lite fetaost .., gurkstänger .., zucchini ., kanske lite broccoli?
Men såååå smarrig!


Hela tiden passerade människor som antingen fått hämta sina pizzor, eller helt enkelt hade med sig egna picknick-korgar och så slog dom sig ned längst ut på piren. Många visade sig vara kunder från affären, så det blev en hel del surrande.

Och där var en nybliven mamma i trettioårsåldern som bar på sitt förstfödda barn, en liten pojke på 2 månader som hade fått namnet Martin. (Jag tänkte på min klasskamrat Martin Norén i Malå, han som dog först av oss alla som gick hela grundskoletiden tillsammans).
Så fin den lille Martin var där han låg i mammans famn - ibland i pappans - och dom gick lite fram och åter på piren och hon berättade hur nervös hon var - eller framför allt hade VARIT - nu, när hon var nybliven mamma. All oro. All känslighet. Och rädslan att göra fel.


Närmast land, på en av alla såna här sittplatser som finns i hamnen (helt suveränt) upptäcker jag Bibi och hennes man Micke. Det är framför allt Micke som om eftermiddagarna handlar i affären - Bibi är chef för Lindex (eller KappAhl) tror jag och har väl längre arbetsdagar - och jag tycker mycket om henne!
Alltid så vänlig och rar!
Man kan verkligen undra vad det är som gör att vissa människor går rakt in i hjärtat?
Det händer ju mer än en gång att man möts helt hastigt och känner så där att "här klickar det!"
Och tvärtom, också.


Det var - till min förvåning - Bibis barnbarn Lilly som en gång stod och vinkade så försynt när jag kom ut från lagret, jo, det fick jag veta nu.
Inte ett pip sa Lilly den där gången ..., bara vinkade och log så varmt.



Medan pv köade kom en tysk motorseglare (i trä!) in i hamnen, det är den båten som det lyser lite från. Inga lediga platser fanns, så båtgrannen Anders hojtade till dem att dom kunde lägga sig längs kajen, där borta vid mastkranen .., och det gjorde dom.
Efter en stund kom ännu en segelbåt inputtrande; en båt där det på däck vimlade av lintottar med orangefärgade flytvästar, men den båten vände och gick någon annanstans,.

När vi vid kvart i nio åkte hemåt, var det tjugofem grader varmt och än varmare är det idag .., det går knappt att vara utomhus!
Utan någon som helst tvekan kommer den här sommaren att gå till historien.
Ja, det får man i alla fall hoppas.
Måtte inte detta bli regel, utan ett undantag.

(Shejken, som vi har hand om medan friherrinnan får ny hjärtmedicin utprovad och därför är inlagd och övernattar på sjukhuset, tillbringar största tiden i vår tvättstuga, på golvet. Kanske är det svalare där? Eller så saknar han sin matte?)


Dagens fönster ....


Under sin road-trip söderut kom Turtlan och hennes M till Margretetorps gästgiveri, inte långt från Ängelholm. Där blev det övernattning och frukost och inte att förglömma, ett besök hos Antik & Design i Åkersholm, bara några kilometer söderut.

I Margretetorp var vi och åt lunchbuffé för några veckor sedan och vi satt ute på träverandan, den som anas bland parasollerna.

Och tack snälla för bilden! säger jag.

tisdag 7 augusti 2018

När man möter Stilton ....


På stranden i Särdal (inte där vi brukar ligga friherrinnan och jag själv, utan en bit söderut), träffar jag den här rufsiga krabaten. Han är elva år ung, heter Stilton och är en Parson Jack Russel. Högre ben och fluffigare i pälsen.

Vilken glad liten skit!
I säkert en halvtimmes tid roar Stilton sig själv med att simma runt, runt och hit och dit och fram och tillbaka och ett tag tänker jag att han kommer att drunkna .,. nädå, det gör han inte alls och husse och matte och dom två barnen, dom har fullt upp med sitt och Stilton fixar det hela galant!

Efteråt stannar dom till och småpratar lite.
Hans matte har - visar det sig - pluggat flera år i Umeå och känner även till Skellefteå (förstås), och har, om jag förstod det rätt, även tillbringat tid i Kalix, i Norrbotten.


Längst ut, närmast vattenbrynet, ställer jag solstolen, precis som alltid.
Det är långgrunt, men inte värst ändå.
Bilden tog jag när det var dags att ge sig av hemåt.
(Pv hade då cyklat till hamnen där han drar elledningar till båten, vi ska få elkontakter inne i båten).


Och jag badar hur länge som helst och det är bara helt ljuvligt.
Säkert 23 - 24 grader i vattnet.
Minst.

Ikväll blir det pizza i Skallkrokens hamn, dit pizzavagnen kommer.
Det är som en slags husvagn eller husbil och det är en kund från affären som driver det hela.
Själva degbitarna kommer från Börjes konditori/bageri i Harplinge och pizzorna lär vara goda.
Sallad och nåt drickbart tar vi med oss och hundarna får roa sig själva på hemmaplan.

Friherrinans Shejken är ju här och idag har det varit maktkamp mellan honom och pv .., när pv ville fösa undan honom från sin kudde i sängen, ja, då morrrrade Shejken och jag tänkte att .., ja, ja, undrar vem som får ge sig?
Det blev Shejken.
Nu vet han i alla fall vem som bestämmer.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....


Från Nostalgibyn i Hosta utanför Fellingsbro, där tog Ulrika resolut fram håven.
Stor fångst visade det sig bli .., många fönster som låg där och sprattlade.
Tack Ulrika! 

Det här är ett av dem.
Ett utflyktsmål som gjort för dig, Walkaboutsweden ...?

Och här en liten film därifrån.
Vardag ....


Omtänksamma vänner är guld värt!
Tack bettankx (där a:et verkar ha tackat för sig ..) för sidorna från Sydsvenskan där pv:s brorson Hannes och hans Sofia  fyller ett helt uppslag! Det handlar om deras "Fisky Business" och resan dit där dom befinner sig nu .., med jobb och ännu mera jobb och inte en lugn stund!
Denne Hannes som från barnsben varit i det närmaste besatt av fisk!

Tack också till dig, Turtlan, som under en road-trip till Skåne upptäckte detta i morgontidningen och tog en bild och skickade! Vilka raringar ni är!


Annorlundalivet går vidare.
Igår skrev en shoppinglista där vi plockade godbitarna från diverse butiker och irritationen när det man verkligen ville ha, inte fanns i disken, inte ens första dagen när bladet kommit ut! (Inte hos oss, men det händer nog där också).

En sväng till dom nyblivna föräldrarna hanns även med.
Den lille krabaten har ännu knappt öppnat ögonen när vi hälsat på, trots att hans morfar gör allt vad han kan för att få ögonkontakt. Tala om att ha tur ..,  ett första-barn som mest bara ligger likt en liten ängel och sover gott!

Och så har medlemsskapet i Sjöräddningssällskapet konfirmerats i form av såna här dekaler som ska komma på plats. Bra! Nu kan vi lägga den biten åt sidan.

Igårkväll råkade vi - mer som av en händelse - titta på The Staircase, en dokumentär där man får följa en man som blir dömd för att ha mördat sin hustru, vilken han påstår ramlade nerför parets trappa. Hur intressant som helst!! Det här var det första avsnittet av tio, så det blir mycket att hänga med i.

Vetenskapens värld, som handlade om träning och allt det goda det för med sig .., bland annat om cykling som vardagsmotion, var även det klart sevärt!

Nu är det tisdagförmiddag .., jag har bakat det goda brödet som Majas mamma Monica bjöd på, när vi besökte Vetlanda. Ni vet, ett sånt där bikarbonat/filmjölksbröd som inte går att misslyckas med. Jo, det blev bra. Ett dyrt bröd blir det, med rätt mycket hasselnötter i smeten.

Pv har kört 13 km på rullskidor nu på morgonen och kom hem och var döslut på .., vi har friherrinnans hund Shejken hos oss medan hon är inlagd på sjukhuset för att få rätt hjärtmedicin utprovad. Shejken är ungefär lika social som Sigge .., han - Shejken - håller sig mest i Gunnars rum, men där är det ju svalt och skönt också.

För övrigt allt gott och väl.

måndag 6 augusti 2018

Och så ett kvällsfönster från Skåne ...


"Ett fönster mot sommarnatten" .., skriver hon som hade håven redo.
Det var Kerstin Hedgren det.

Tack snälla, rara!
Dagens fönster ...


Nej, det är ingen ordning på nånting längre!
Så där apropå hittar jag glömda fönster från segeläventyret .., kommer inte ihåg var det fångades heller .., förmodligen i Torekov, men lika gärna i Mölle .., jag vet bara att jag tycker att det var så vackert och jag undrar om inte glaset är handblåst?

Så det får komma med, även om det visats tidigare.

söndag 5 augusti 2018

Söndag ...


Det händer faktiskt mer än en gång att jag får gå till facebook och kolla vilket datum det är och ibland vilken veckodag, i alla fall om jag inte har arbetat. Men nu vet jag att det är söndag. Och jag har inget planerat i jobbväg förrän kommande söndag, men det kan förstås ändras.

En skön dag har det varit.
Lagom varmt, på gränsen till lite svalt.
Ljuvligt.

Pv har löptränat .,. vi har ätit middag på Göstas i Steninge och det blåste så vi trodde att dom enorma markiserna skulle lyfta och segla iväg. Och längs kustvägen stod mängder med bilar parkerade och på den riktiga parkeringen fanns inte en endaste ledig plats!

Efteråt blev det en sväng till Skallkroken; pv ville kolla till båten då det var såna friska vindar, på gränsen till kuling, sa han.


Avståndet mellan kajen och båtarna är större här än någon annanstans där vi varit i sommar. Hoppa får jag inte göra och vågar heller inte, så pv har fixat nån slags trappa och en piassavakvastpinne att hålla sig i. Andra har tagit efter.
Titta, en sån praktisk trappa den här båtägaren fixat och ett rejält stöd att hålla sig i!
Enklare för dem som har motorbåtar och såna här anordningar mellan båtarna.


Så här är det på pv:s båt .., den trappa han har gjort syns inte, det liksom finns under kajkanten och jag måste nog sätta mig kanske för att ta mig ombord. Sen är förstaget i vägen; hade den inte varit där hade det varit så mycket enklare, men nu är det som det är.

I hamnar där man kan ligga längs efter kajen, svimmar jag nästan av lycka.
Eller där avståndet mellan för och kaj inte är så långt och framför allt att det inte är sån höjdskillnad.
Med två knäproteser och detta att inte vara det minsta smidig .., å, det hade varit sååå mycket enklare!
Nåja, det ska väl gå att träna upp sig på det här också.

Knepigt är det även för Harry att ta sig ombord när det är på det här viset, som på bilden. Såå lätt att han dråsar i vattnet!


Efter båtinspektionen blev det ett spontanbesök hos Eva från Tyresö och hennes man - dom kom igårkväll - och höll väl som bäst på att installera sig. Mycket surr blev det .., väldigt mycket om biografer som vi besökt och minnen som då tjoppade upp (det var många det ...) och Långe Maken frågade pv om det från stranden i Haverdal var möjligt att se Hallands Väderö, men det påstod pv var omöjlighet.
En karta togs fram på paddan och så visade pv .., "titta här .., nej, det är omöjligt, men fyren på Kullaberg borde ni kunna se när det är mörkt, korta blink var femte sekund".

Ja, så där höll det på.
Resten av kvällen har gått i fridens tecken.
Korsordet i DN är så gott som löst .,. men bara "så gott som".
Långordet längst till vänster - 22 bokstäver tror jag - fixade pv.

Over and out.



Nej, inte helt.
En vacker film från Kullen finns här och det var där utanför vi hamnade i total stiltje.
Och ett kvällsfönster från ....


.... Cecilia N i Härnösand!
Så här skriver hon: "Jaha, nu börjar det bli mörkt igen ....".

Här har vi ju mörka sommarnätter och även om jag saknar ljuset hemma mitt i  natten, så kan jag leva med det mörka också. Man vänjer sig. Men att äldsta dottern måste mörklägga Gunnars Rum för att kunna sova när hon hälsar på mitt i sommaren, det övergår mitt förstånd. Kanske för att hon arbetar natt och sover om dagarna och då vill ha nattkänsla .., ja, men jag tror att det var före detta också?

Stort tack för din fångst, Cecilia!
Och bara så ni vet, så har hon kommit igång rejält med bloggandet! Hurra!
Dom flesta har ju tackat för sig.
Dagens ros och en kram ...


... går till Bert Bodin i Luleå som agerade telefonsupport och guidade mig på inställsningssidan, så nu - äntligen - får man en avisering om att man fått kommentarer!

Som det nu varit får man leta sig fram och missar säkert många (ja, så många är det inte som kommenterar, men desto viktigare att svara dom som nu gör det), nu ska det blir bättre. Eller rent av bra!

Tack Bert som tog dig tid!
Så vänligt av dig!

(Rosorna - Ingrid Bergman - är det enda som nu blommar i våra rabatter).
Annorlundalivet, kapitel 123 ...


Och enligt min kalender är jag helt fri fram till nästa söndag, men det vet man aldrig riktigt hur det blir. Å andra sidan .., hur underbart är det inte att arbeta sex timmar och få så mycket värme av kunderna .., det är som att ställa hjärtats dörr på vid gavel och så bara fylls det på med vänlighet!

Kommande lördag är det teaterföreställning på Steens Väg 1 i Skipås; alltså i Eva von Hannos kök där hon, på egen hand, ska framföra Shirley Valentine! Det ska bli spännande. Jag såg filmen för evigheter sedan (har sett den flera gånger) och älskade den! Efteråt blir det tydligen någon form av buffé.

Annat på agendan?
Friherrinnan ska läggas in tisdag till onsdag för att få rätt medicin för sitt hjärta och då ska Shejken bo här hos oss och lära sig att inte jaga Sigge, hur det nu ska gå till. Fjärrkontroller och mobiler ska flyttas ett steg upp från rumsbordet till byrån, men för övrigt blir nog allt som vanligt.


Och så här såg det ut när jag igårkväll körde hem från affären .., då, vid tjugo över nio kanske.
Det blev en bra dag på jobbet.

Bara ungdomarna - alla i tjugoårsåldern - och så jag själv och det märks att många av sommargästerna nu har tackat för sig, det är betydligt lugnare, även om vi körde alla tre kassorna under eftermiddagen.
Men bara detta att man hinner med lite annat än att beta av kassaköerna .., vilken glädje!
Och stamkunderna återvänder till fadershuset (många har varit bortresta eller handlar på Maxi; klarar inte av att butiken känns liten och trång i semestertider, då, när vi översvämmas av turister) och hur roligt är det inte att ha bekanta ansikten framför sig i kassan!

Nu hann jag han beställa frimärken och postens blå påsar, inte att förglömma Kenokuponger (hys hopp friherrinnan!) och hann göra rent i pantmaskinen och svabbade av golvet i entrén ..., fyllde på i mejeriet (där det var så fullt så man knappt tog sig in!)...,visade en kund var den rostade löken fanns .., gräddade bröd i mängder .., ja, sånt.
Så skönt!

Nu väntar EM i friidrott från Glasgow - mest simning och rodd antar jag - men det är kul det med.
Min syster i Australien berättar om enbarmligt trist vinterväder, men snart går dom mot vår igen och då trivs i alla fall hon - hon som älskar värme -!

Söndagsfönstret ...


... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det där vackra landet Halland.
Idag är det betydligt svalare ute .., bara arton grader och helt ljuvligt!

Och jag är helt fri!

lördag 4 augusti 2018

Så här ....


... ser pv:s hand ut numera.

Som han väntar på att få kallelse till hudkliniken här på sjukhuset!

Läkaren på vårdcentralen gissade på någon slags psoriasis (PPP) och det kliar och straaamar och och han får varfyllda blåsor mellan fingrarna!
Sicket elände.