söndag 9 december 2018

Lucka 9 ...



December 2010.

Då är jag i London och inte långt från hotellet, nära en blomsterförsäljare som inte vill att jag tar en bild av alla blommorna, eller kanske mer av den unga flickan som arbetar hos honom, där finns en undangömd kyrka som heter St Mary Abbots Church och den besökte jag .., det var den 1:a advent det året.
(Och det får även bli dagens fönster ...).

Fem år senare frågar jag på bloggen vad ni tycker om ert yrkesval.
Här är några av svaren.

bettankax säger så här (arbetar inom barnpsykvård)
I maj månad i år har jag arbetat i 45 år. Samma arbetsgivare. Den allra största delen av tiden har jag trivts mycket bra. Sen 2006 har jag ett för mig alldeles perfekt jobb.
Dagligen får jag använda mig av mina kunskaper och erfarenheter.
Kan "luta mig lite tillbaka" och vila i detta.
Samtidigt är det nya utmaningar och jag måste vara engagerad och lyhörd hela tiden. 
Så på en skala får det bli 10.
De dagar jag måste bevista, enligt mitt förmenande meningslösa möten, då sjunker det rejält på skalan....
(Ibland önskar jag att jag var dansare eller filmstjärna :)



Tankevågor/Lisbeth säger ...
Det är en helt tveklös 10! Har ett arbete som ibland kan kännas mycket tungt med barn som far illa och ja även deras föräldrar också. Familjer som kommer från världens alla oroshörn med många svåra upplevelser med sig. 
Men att finnas där och göra skillnad i mötena med små och stora känns som en ynnest att få vara med om. 
Ingenting av allt det tunga som förekommer i en lärares yrke kan ta över känslan av att jag verkligen har världens bästa jobb. 
När man ser glittret i ögonen när en liten parvel faktiskt inser att han läser!
När man hittar en borttappad gummistövel. När man läser en saga och stämningen är så kompakt av magi att alla elverna applåderar när sagan är slut. När föräldrar verkligen visar att de tycker att deras barn har det bra i skolan och känner sig trygga med mig. 
(Bilden visar Lisbeth och hennes skolbarn, eller i alla fall småttingarna).

Dinah berättar  ....har arbetat på Posten bland annat som sorterare.
En tveklös 10. Och då pratar jag om jobbet.
Jag verkligen älskade mitt jobb. Min son sa en gång när han kanske var 4-5 år: "Mamma om jag vinner mycket pengar ska jag köpa en post till dig så du kan sortera när du är ledig också."
Tyvärr blev det aldrig så, och nu finns det snart ingen post kvar, men jag är glad att jag fick arbeta där medan den var som bäst, och ledsen för att vi hade så dålig yrkesvägledare att jag inte ens visste att det fanns ett sånt kanonjobb - då skulle jag ha gått direkt från 9:an och dit.

gunnar i vaplan sa...
Om att vara pensionär räknas som arbete så blir det nog en snudd på en nia för min del.
Anledningen till att det inte blir full pott är för min del den dåliga lönen.
Visserligen blev det 83:- mer per månad nu i år :-)


Söndagsfönstret ....


... kommer från hedgrenskan i Trelleborg.
Så här skriver hon:

"Gomorron!

Du drunknar väl i adventsfönster nu, men här kommer ännu ett.
Sitter med kaffemuggen och tittar ut över staden som sakta vaknar.

Tacksam.

Tänk att få börja dagen så tryggt.

Kram på dig!"

//Tack Kerstin .., vilken fin bild av din morgon!

lördag 8 december 2018

Vad man möter ....

Fem timmar i kassan.
En lördagförmiddag.

Där kommer Liv som väl är åtta år, kanske nio, eller kanske bara sju?
Och där är kvinnan som igår förlorade sin pappa.
Hon säger att hon hann vara med, hela vägen till slutet.

En annan kvinna har en hälsning från en kvinna från Malå som känner mig, men nu kommer kunden inte ihåg namnet på malåkvinnan, men hon ska fråga sin mamma, för det var hon som träffade henne. "Typiskt att du inte arbetade när hon tittade in i butiken ..!" säger kunden.

Och där är mannen som drabbats av en stroke och när jag frågar hur han har det, håller han fram en liten vit inplastad lapp där det står vad som har hänt och att han har svårt med talet.
Men det kan han säga.
"Det är talet ..., det är talet", säger han.

Och där är kvinnan som natten mot idag kommit hem från en holiday på Mauritius.
Två veckor.
Solbränd och grann.

Plötsligt upptäcker jag friherrinnan i kassakön och blir glad.
Och där är småkillar som vill växla en tvåkrona till "två ettor".
Så säger dom.

Nu kväller.
DN:s korsord (som var ovanligt krångligt), Monica Zetterlund, en skrumpen apelsin och ute - kompakt mörker och ösregn -.
Lucka 8 ....


Ett vintrigt fönster från Britt och Eckes lillstuga.
Det var i december 2010.


Och som små täcken över pelargoniorna.


Och det året, i december, det var då jag var i London kring 1:a advent.
Där gällde det att se sig för när var dags att rasta sin hund - om man nu hade en sån -.


Utanför Ystad såg det ut så här .
Det här är vägen som går utanför det hus där jag en gång bodde - i ett annat liv -.
Snön är hårdpackad som cement och ingen som inte har bott i Skåne kan föreställa sig hur det blir .., det är nästan omöjligt att ta sig fram och även om plogbilen kommer, så har det drevat igen lika fort igen. Saltmättad luft, snöfall och blåst ..., då blir det så här.

fredag 7 december 2018

Insikt nr ....... 
(Har tappat räkningen).

Inser att brittiska skådespelare är dom klart bästa.
Ja, nu har jag ju inte kollat all världens aktörer, men av dom jag har sett.

Tänk, bara Scott & Bailey, dom kvinnliga poliserna i den brittiska serien .., ja, alla som medverkar där .., dom spelar så trovärdigt och det är så bra manus och allt känns naturligt!
Ikväll var avsnittet bättre än vanligt och det säger inte lite.

Fick vid halvelvatiden - just som vi funderat på att gå i säng - telefonsamtal från en våldsamt berusad människa.
Jag tänkte flera gånger säga: "ring när du är nykter", men gjorde det inte.
En enda gång har jag gjort det och då blev det månader av tystnad och väldigt spända samtal när det väl blev av.

Just ikväll var samtalet sluddrigt och osammanhängande, så där så jag till sist slutade att lyssna.

Det handlade om ensamhet.
Mest om ensamhet.



Pling i mobilen ....

Så blev det igår.
Kunde jag möjligen arbeta mitt gamla pass, från tre till åtta?
Tjugo över två ringde det på mobilen.
Det var en av töserna som då arbetade och hon frågade om jag kunde komma och hjälpa till, en kund skulle skicka flera paket till USA och alla ordinarie var borta och ...?

"Fråga kunden om han/hon kan tänka sig att vänta i tio minuter, jag kör på en gång?" sa jag.
Jodå, det gick bra.

Såna gånger känner man sig så ..., så oändligt lycklig!
Nu fick jag visa C i kassan hur man gör med xl-paketen som ska utomlands och vilka papper som ska fyllas i .., och dom små blå postens vadderade påsar, hur man förfar med dom.

Kunden berättade att med alla tre barnen boendes i USA - och på olika ställen dessutom - så blir det dyra julpaket .., det är inte världens billigaste att skicka paket, det vet jag själv, som har min syster i Australien. Efter nyår blir det ännu dyrare.


Och jag tänkte på när jag var ny i affären och kände skräck för just såna saker .., utomlandspaketen och vad som gällde och hur gärna man hade kassa 2, får där är det ingen posthantering.
Då satt ofta trygga friherrinnan i kassa 1 och till slut så lärde man sig, men man lär sig inte enbart genom certifieringen - där lär man sig   m i n s t  - utan genom att få göra just såna saker som kan vara knepiga, inte bara en gång, utan flera! Och helst utan stress.

Idag är det fredag.
Pv är ledig fredagar och håller på att baka bröd/bullar ..., jag ska dammsuga och torka golv, friherrinnan kommer hit på elvakaffe .., småfåglarna ska få mat .., och den senaste veckan har jag sovit rakt av hela nätterna fram till klockan fem - det har nästan aldrig hänt tidigare!

Det är grått och mulet ute.
Regndroppar på fönsterrutorna.
I morgon konsert i Enslövs kyrka.
Kanske åker jag med.
Kanske inte.
Kanske tittar jag i stället på skidskytte.

Lucka 7 ...


... då tänder jag ett ljus för min pappa - Ivar-Nicke - som gick bort just den sjunde december 1976.
Det inramade huset där ljuset lyser så fint, det har tagits av Eva på Frösön.


Och i mammas dagbok stod det så här ....


I december månad 2015 då händer nånting stort, då blir Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow) mormor för första gången! En liten mas kommer till världen och oj, oj, oj, så många fina mormorssydda plgg den lille gossen kommer att få!


Och i december 2012 .., då kommer det här underbara julkortet, förfärdigat av vännen Eva på Frösön.
Sååååå vackert och vilsamt!


Och i början av december samma år hittar jag en inköpslista i en av kundkorgarna.
Det är nog en pensionär som skrivit den .., för så här ser våra listor ut numera .., det gäller att ta vara på extrapriserna i olika butiker!

torsdag 6 december 2018

Dagens fönster ....


Hedgrenskan i Trelleborg har, tillsammans med sin jubilerande make Peter, varit i Dublin alldeles nyligen. Det var där hon fångade det här fönstret. Undrar om det är från "damrummet" ...?
Vad säger du Kerstin?

Och tack för att du tog fram håven!
Titt in i Houston, Texas ...! 


För en tid sedan blev det prat om plastkassar och papperspåsar och annat i butikerna och annannan berättade hur det var i Porto och här kommer Cecilia i Houston med ett bidrag! För mig, som har arbetat i butik i hela mitt liv, är det här så intressant. Hur fungerar det på andra ställen?

I Belgrad gick vi under en dag in i flera små matbutiker och mina barns pappa var väl måttligt intresserad .., i Australien var det ju rena guldgruvan .., så många fräscha matvarubutiker med ett fantastiskt utbud och så fint exponerat!

r det någon fler som är intresserad, så varsågoda .., nu blir det en liten visning av Central Market i Houston. Här är parkeringen. Lite annorlunda byggnad också! Och annat som är totalt annorlunda: det här med var och hur och när alkohol får säljas!

Hej Elisabet!

Vet inte om du vill se en butik i Houston? 
Vi handlar allt som oftast på Central Market som ägs av HEB som är en matbutikskedja i Texas. HEB är ungefär som ICA medan Central Market har ett (ännu) större utbud. Det är inte våran närmaste butik (tar ca en kvart att köra) men den som jag tycker är bäst. Jätteutbud på frukt och grönsaker, manuell kött-, fisk- och delikatessdisk, eget bageri och en bra ostavdelning. Fin snittblomsavdelning och mycket färdiglagat om man tycker om det. 


De säljer öl och vin. 
Alkohollagarna är olika i olika stater och till och med distrikt. I Houston (med en del geografiska undantag) säljs öl och vin (men inte sprit) i matbutiken, men inte förrän efter tolv på dagen på söndagar! Inga restriktioner andra dagar… Sprit (tillsammans med öl och vin) säljs i liquor stores och inte på söndagar. Inom parentes så finns det counties (områden) som har väldigt strikta alkohollagar och flera som är helt torrlagda (dvs man får inte köpa alkohol där). Det finns tex ett litet lokalt område i Houston (tänk dig storleksordningen som ett tiotal kvarter i Ystad) som hade kvar restriktioner från 1920-talet och till för ett år sedan tvingade restauranger och barer att fungera som klubbar (med medlemsregister) om de ville sälja alkohol. 
Efter valet 2016 ändrades lagen - äntligen tycker jag som har två av mina favorit restauranger i området. Vi handlar ibland vin på Central Market, men öl handlar vi i en ölbutik i huset där vi bor. De är väldigt trevliga och välsorterade och vi vill gärna att de ska överleva konkurrensen. 


Vi veckohandlar det mesta på Central Market med lite stödhandling ibland på andra affärer. Jag handlar också gärna på en Farmer's Market där jag kan köpa lokalt odlade grönsaker samt kött och ägg från frigående djur. Det enda kruxet är att ta sig samman och åka dit tidigt lördag fm innan allt tar slut.  
(Elisabet skriver: och jag hajade genast till när jag såg potatislådorna. Finns där någon stor binge att ta potatis från .., annars måste väl det här ta slut kvickt? Eller är det här nån särskild sorts potatis som det kanske inte säljs så mycket av?)


//Elisabet skriver: är dom här kundvagnarna dom ordinarie? Den ser liten ut, även om det finns plats där under.  

Hittade frågorna till annannan och svarar på dem som inte har svarats på redan:

1. Man betalar inte för kassar. Finns plast- och papperskassar. Jag har under mina 17 år i USA bara fått papperskassar utan handtag två gånger i en matvaruaffär (inte i Texas) så bilden man får från en del filmer stämmer inte (längre). Många har numera med sig kassar (typ tygkassar, mina är gjorda av återvunnen plast). På Whole Foods finns numera bara papperskassar och man får 10 cent tillbaka för varje kasse man tar med sig hemifrån.

2. Det finns inte pant för flaskor. Det finns i en del stater, tex i NY när jag bodde där.

3. Det finns köttdisk och fiskdisk, men också vakuumförpackat kött. 


4. Ost är förpackad i snabbköpet eller på fabrik. Det finns ostdisk men det verkar mest vara till för att få osten skivad (så bara amerikansk ost). Den ost som (om)förpackas i butiken kan man be att få en större/mindre bit av. Charkdisk finns (och man får en smakbit) men det finns också fabriksförpackat. 
//Elisabet skriver: oj, vilken tungarbetad ostdisk! Måste vara knepigt att fylla på eller att ha datumkoll på dom översta hyllorna, särskilt om man inte är så lång! Fint med belysning över ostarna. Måste kolla om vi har det? 
5. I den här affären är nästan all frukt och grönt i lösvikt som man plockar och väger själv (sätter på en prislapp på påsen). I mina andra affärer är det lösvikt men det vägs i kassan. 

6. Tobak säljs inte i min butik. Finns i vissa butiker, men jag tror man måste sälja det i en separat del av butiken. 

7. Eget bageri finns men de säljer annat bröd också. Det finns tex Siljansknäcke :-)

I de flesta mataffärer så packar de åt en. Ibland personen i kassan, ibland under helgerna en extra person. Är det personen i kassan så brukar jag be att få packa själv för de har det slitigt nog. 

Tycker det är kul att veta sånt här så jag hoppas att du gillar det också!

Bilderna är så där, men skickar dem ändå. 

Cecilia i Houston

Tack som tog dig tid, Cecilia! Jag tycker att det är helt underbart!! Och bilderna var väl hur bra som helst!



Här en liten film ....
Lucka 6 och dagens fönster ...


Den sjätte december 2009 blev den sista dagen i Gunvor Göranssons liv.
Vi hade känt varandra i ett och ett halvt år kanske - inte mycket - jag höll tal på hennes begravning och minns att jag liknade det vid att ....., ja, om man ser livet som en bok, som en roman, så kom jag in i det absolut sista kapitlet. Dom sista sidorna.
Jag minns också att jag berättade om hur Gunvor givit mig nya insikter i det här med seismologi, ty nästan varje gång vi kom på besök i sommarhuset i Steninge, så inledde Gunvor med att säga "ja, här har det varit jordbävning, det är nog minst tio på Richterskalan".
Inte visste jag att landet Halland var ett så eruptivt område!


Under vår (pv och min) semester i norra delen av vårt land, postade jag vykort efter vykort till Gunvor (det roligaste jag visste) och till slut meddelade hon - om än i aldrig så vänliga ordalag - att nu räckte det. Jag ler när jag skriver det här. Kanske trodde hon - småländska som hon var - att det skulle bli för kostsamt, eller så blev hon helt enkelt less.
En rar kvinna var hon.
Snäll.
Omtänksam.
Och hon tyckte om att sitta (eller ligga) ute på sin altan.
Spela Plump gick också bra.


Och så ett fönster från förr, det här från cruella (Helena), det var i början av december 2016.
Ett fönster som gick rakt in i mitt hjärta!
Så här skrev hon:

"Hej, skickar ett fönster från ett gammalt fabriksområde som nu hyser gallerier, ateljéer, små restauranger och hantverksförsäljning. Området heter Redtory och här låg Sydostasiens största konservfabrik på 50- och 60-talet, understödd av Sovjetunionen.
När Kina och Sovjet inte längre stod på god fot bar det sig inte längre och området förföll."



Och den alltid så omtänksamma Solbritt i Ystad hade tipsat om Lilian Ryds bok "Vi åt aldrig lunch" och jag läste och kände igen hur mycket som helst.
Det blev mycket igenkänning, särskilt det sista stycket på sidan 47.



onsdag 5 december 2018

Ett kvällsfönster från ellem i Skellefteå ....


Tack ellem!
Nästan som ett julkort är det.
Idag är det Efit .. ett foto i timmen! 

Jag tittade in hos Ulrika och det var då jag upptäckte det och nu hakar jag också på.
Å andra sidan har jag ju nästan ett foto i timmen ,-)
Fler som är med på Efit finns här (Ulrika, bland annat).


Vid 8-tiden åker pv till vårdcentralen i Getinge för att försöka få sig en läkartid.
Deras telefonsystem har havererat och han har ägnat lång tid på morgonen åt att försöka komma fram.
"Men ta bilen och kör dit och förklara i för den som sitter i receptionen!" säger jag.
Det är ju bara idag han är fri från jobb. Så det gör han.
Själv ger jag fåglarna mat, går ut med harry och jag går i sandaler och utan jacka.
Luften är frisk och klar.


Vid 9-tiden ringer pv och säger att han är på väg hem.
Jag ber honom svänga in på Konsum i Getinge och köpa lite gott frukostbröd.
Till höger om mig här på bordet ligger byttan med gamla frimärken (tack Dinah!!) och redan färdigskrivna julkort, vilka inte ska postas på ett bra tag.


Vid tiotiden åker vi till vårdcentralen i Getinge.
Pv har under en tid haft huvudvärk och högt blodtryck och nu vill han få det kollat lite mera ordentligt, inte bara ta sitt eget tryck. Redan halv åtta på morgonen ringer han för att få en tid, men det går inte, det är nåt vajsing med telefonin där borta och efter att ha kämpat nån halvtimme, så är nog blodtrycket ännu högre än vanligt.
"Men ta och åk dit och ställ dig i luckan!" säger ja.
Så det gör han.
Och får verkligen en läkartid lite senare.


Klockan 11.00 sitter jag i väntrummet och ägnar mig åt - just det - väntan, allt medan prover tas på herr Göransson. Intill mig har jag en äldre man som jag känner igen från affären. Jag ser att han inte har koll på var han sett mig (det är det vanliga när man inte har jobbarkläderna på sig), men så går det upp ett ljus och han säger "ja, det är ju du som är norrländska ja!" och han är så innerligt, innerligt vänlig och berättar att den som ska ta blodprover på honom, hon är minsann suverän .., och han håller han upp armen och visar .., "titta här, hon fixar det på en gång, inte som en del andra att det behövs flera försök!"


Klockan 12.00 är vi hemma igen och tar harry med oss och går på promenad längs havet.
I en grön ryggsäck finns kaffe i termos och annat gott.
Och vi turas om att gömma oss för harry och han sträääääcker ut och hoppar smidigt på klipporna och hittar oss förstås, där vi ligger bakom enrissnår (som inte syns på bilden) och så får han lite godis.


Kring 13.00 tar vi siesta på klipphällarna,.
Termosen kommer fram och i en tom pepparkaksbytta gömmer sig minsann den första semlan - inte för i år - men för i höst!


Och kring 13.15 (ni förstår att jag drar ut på det hela ...) blir någon som älskar semlor väldigt glad.
Semlan är inhandlad på Konsum i Getinge och enligt pv inte hälften så god som dom vi gör på Ankaret!


Vid 14-tiden tänker jag på vad det här möten betyder.
Faktiskt, helt ärligt, tror jag att det är det som sätter mest guldkant i tillvaron, i alla fall för mig.
Som här på vårdcentralen .., då sitter på min vänstra sida en man och en kvinna och det blir lite småprat och plötsligt öppnas hjärtan och man får ta del av andras liv.
Som att mannen är född 1940, har arbetat som lärare på en lantbruksskola och där, vid 21 års ålder, förlorade sitt lillfinger i nån maskin. Om han tyckte om sitt jobb? Oh, ja! "Glädjen i att undervisa sexton-artonåringar .., det var så oerhört trevligt!" säger han.
Hans fru sitter intill honom.
Hon är elva år yngre och precis som jag själv gick hon i pension i somras, i juni hon med.
Och hon vittnar om samma känsla (som jag själv upplevde).., den där vilsenheten .., kanske att inte känna sig behövd på samma sätt som tidigare. Och maken som varit hemma i arton år ., han hade fått rutiner och nu blev dom två på dagarna.
Båda ler.
Vänliga, rara människor var det!


Vid 15.00-tiden .., då tar jag fram julvepan som jag hittade i Slöinge, på Antikhuset.
Etthundra kronor betalade jag och det var ju hur billigt som helst!


Handbroderad och så fin.


Rexxie - herr Nilsson - påstod en gång i en kommentar att det var viktigt att kolla så att baksidan på ett broderi var fint. Det tycker jag nog att det här är, men det är klart, jag är ju sannerligen ingen broderiexpert.


Klockan 16.00 faller mörkret snabbt.
I köksfönstret står mina julhyacinter och till min sorg (ja, sorg och sorg ...) doftar dom nästan ingenting.


När klockan nästan är fem, tar jag fram en bild från i somras och säger tack och hej för den här efit-omgången. Jag tar aldrig bilder med blixt, nej, jag har väl fyllt upp kvoten ändå ,-)
Och så ångrar jag att vi inte valde fönster med grönt foder och spröjs. Jag tror att det hade blivit mycket mjukare.

Ha det så gott den som eventuellt tittar in här!
Lucka 5 ....


Ännu ett besök i London.
Jag fångar ett fönster, som får bli dagens.


Och i december 2011 finns den här bilden på bloggen.
Det är härliga Bettankax som är bekymrad (nåja ..) över rynkor som under årens lopp tillkommit och visar - väldigt pedagogiskt - hur enkelt det skulle vara att bli slät i hyn igen! Titta, bara!
Bara att dra liiiite, liiiite.
Det där har jag testat flera gånger sedan dess - alltså bara för att se skillnaden -.
Man blir säkert fem år yngre.
Minst.
Problemet är ju att det varar bara så länge som man står just så där.
Antirynkvisningen tilldrog sig på en bloggträff, det är sånt man sysslar med på dylika.


Och jag hittar en annan bild från december månad.
Sonja och Gösta som gifter sig, men det var för länge sedan.
Visst kan man  nästan tro att Sonja har italienskt påbrå?
Eller spanskt?


Och långt senare .., nu är Sonja trebarnsmamma till Ann, Mats och den yngsta Mia.
Sonja - distriktssköterska - och en av dem mest omtänksamma människor jag känner.
Ett bonusfönster får vi med också.


I februari 2015 handlar det om Det Bästa ...

Då sprudlar Anne i Mantorp av glädje och skriver så här ...
Nu har jag klurat över vad som varit bäst och det ska jag säga, att den här veckan var det inte lätt.
Var det min födelsedag med all uppvaktning, eller min vinst i kaklotteriet med ack så goda småkakor?
Eller var det besöket hos frissan där jag hade en trevlig stund och blev fin i håret?
Eller biobesöket igår med son och barnbarn eller att programmet Grantchester inte utgått, utan att att man får sucka över den den tjusiga prästen ikväll?



Och i september samma år skriver Turtlan om sitt Bästa.

En mindre önskad förkylning och lätt däckad men inte helt däckad fick inte mig att avstå från en båttur när vädret var och är så fint.
Lite sjöluft är säkert bra mot virusar så vi kastade loss för en kvällstur. Riktigt längtat och det var så skönt.Sen så är det alltid lika speciellt åka hem i nästan mörker. Staden lyser upp lite framöver men annars är det mörkt. Såg några fler båtar eller rättare sagt dess lanternor på vägen hem. En massa stjärnor på natthimlen och när vi åkte in mot hemmabryggan så möttes dimman oss. Lite magiskt. Vackert men svårt att fota så bilden är från tidigare på kvällen.

tisdag 4 december 2018

Kvällens fönster ...


Alltså!
Är det så här ett norrländskt* fönster ska se ut i december?!
Regnstänkt?!
Jag är upprörd!
* Går lika bra med svenskt.  

Cecilia N
Fin-sång ...



Det var Leinas vänner i Uddevalla eller kanske Munkedal, som sjöng och spelade in.

Visades här på bloggen för sex år sedan.
Lucka 4 ...


Och just idag fyller bloggvännen - och vi är även släkt på långt håll - Guy år.
Det är han som har tagit bilden och grattis på födelsedagen! säger jag.


Mera som händer i månaden december. 
Eller hände.

"I början av december 2015 har den STORARTADE madamen i Göteborg besökt London, där sonen skulle examineras. Så här berättade hon ., det var den veckans Det Bästa: 


"Helt utan konkurrens var förstås Londonbesöket i allmänhet och Henriks “graduation ceremony” i synnerhet.
Hela ceremonin var i en stor konserthall, the Royal Festival Hall, som ligger på Southbank.
Vi möttes utanför av Nelson Mandela och väl inne var det pampigt värre. Massor av människor svärmade i foyern, somliga klädda i “gowns” och andra uppklädda.

Vi hittade våra platser, uppe på balkongen med fantastisk utsikt över havet av alla “graduates” som skulle presenteras senare uppe på podiet.
Blåsorkestern började spela och en lång procession med professorn i spetsen tågade in och satte sig på podiet. Hon höll ett långt tal, som var sövande tråkigt. Dessutom bröt hon kraftigt på tyska och jag slutade lyssna efter en stund.  

Efter en stund skulle alla som tagit examen presenteras och det gick till så att de stod i en lång kö och ropades upp med namn, gick till mitten av scenen där de gratulerades av “vice chancellor” och sedan återvände till sin plats. Jag skulle förstås filma Henriks vandring över scenen och hade laddat med kameran. Han börjar gå och jag börjar filma. Han vänder sig om och vinkar mot oss och just DÅ slinter jag med kameran och det ögonblicket förevigas aldrig. 

Åh, så jag grämde mig...men Henrik sa senare att: “Egentligen var det lite roligt och väldigt typiskt Bergströmskt.” Och så är det nog. Efteråt var det lite drinkar och sedan bar det iväg på restaurang för att fira sonen.
Vi tog förstås lite bilder också och vi var/är så stolta över honom.
Alltihopa var väldigt engelskt och jätteroligt att få vara med om.  (Och nallarna tyckte också det var superkul!)

Bästa hälsningar Ann."

måndag 3 december 2018

Måndag ....


Och gråare än det gråaste utomhus.
Under uppehållet tog jag harry med mig .., gick på promenad och därefter räfsade jag ihop en sopsäck med våta löv. Jo, jag vet .., det blir bra gödning, men vi har redan så mycket av den varan, så jag vill ändå få bort det hela.

För övrigt lugnt och stilla.
Skickar vykort.
Planerar julkortslistan.
Dammsuger och diskar bort.
Pratar med pv som idag kollat blodtrycket hos skolsköterskan.
Resultatet: fortfarande på tok för högt.
På onsdagmorgon ska han ringa sin vårdcentral och hoppas då få en tid för besök.
(Onsdag = ledig dag).
Mitt blodtryck däremot är lägre än på flera år!
Halleluja, säger jag.

Under promenaden tidigare fick jag ett samtal som gjorde mig rörd, så där så jag kände tårarna komma. Det handlade om någon som i sitt arbete räddat livet på en svårt skottskadad man och nu fått träffa offret, som ville tacka. Tacka för att ha fått behålla livet, helt enkelt.

"Hur var själva mötet ...?" frågade jag, allt medan harry drog i kopplet.
"Jo, det var ..., det var fint ..", svarade livräddaren.

Lucka 3....


Minns någon Jonna .. den där finna golden retrievern som tillbringade dagarna tillsammans med sin matte Maggan, hon som hade secondhandaffären mitt emot min lilla lägenhet i Ystad?
Här tittar Jonna ut.
Det får också bli dagens fönster.

Och bakom lucka 3 döljer sig ett inlägg som handlade om ljud som vi inte glömt.

Så här skrev t.ex Anna i Sheffield 

Ljudet av förbipasserande tåg och signaturmelodin till Björnes magasin - barndomsljud.
Ljudet av musklick copy paste copy paste - jobbet.
Ljudet av en sked i en tekopp - England.
Ljudet av måsar - Stockholm.
Det dova ljudet av en spårvagn på ingång just innan man ser den - Sheffield.
Ljudet av bestick på tallrikar när flera människor äter tillsammans - mitt favoritljud.

Min AP skrev så här  ....

Ljud och barndom då tänker jag på:

Flaggstångens rep som smattrade mot stången (hördes från det öppna fönstret).

Margareta Nilssons visslande på sin cockerspaniel Amanda (tjojojojojojojoooooooo)

"Halleluja praise the Lord" (musik som du ofta spelade när man kom hem från skolan - HÖÖÖÖGT) - mammans kommentar: jag känner inte ens igen titeln ,-)

Sportspegelns signatur
Takten och ljudet då pappa sprang nerför trappan, han klippte flera steg i taget.

Det är ljud från Ringvägen 29 i Malå som jag tänker på :)

Och ett till! ljudet när skrivaren till Atarin 40 ST skrev ut dina LÅÅÅÅÅÅNGA brev. Som den lät :)

Biggan B kom också ihåg ...

Ett av de ljuvigaste ljuden jag längtar efter är ett "klonkande" de gånger renflocken tar sig ner till vår fäbodvall i Jämtlandsfjällen...ledarrenen har en bjällra som låter som ljuv musik.

Har försökt ersätta det ljudet på vår lilla stuga på kollonilotten genom att hänga upp en vindflöjel i bambu, nästan samma dova "klonk"..nu i helgen var vi där...och någon hade stulit den och en väggampel med nypon i...sorgligt.

Inte pga något ekonomiskt värdeförlust-mest en olustig känsla av intrång och saknad av just det dova, lugna klonk-klonk-klonket i vinden...

Kram Biggan

Eva på Frösön skrev ....

Barndomsljud

åror som klyvde vattenytan
kaffepannans visslande
mammas symaskin

fågelkvitter
havets brus hos moster
mopedknatter

skidor mot kall snö

pappas små visseltrudilutter
skoknarr
fiskmåseskrin

tio i topp
vädret och sjörapporten
barnens brevlåda

åska och blåst
regndroppssmatter

och en stilla tystnad






söndag 2 december 2018

Dagens fönster ....


Ännu ett söndagsfönster från Skellefteå .., från Stiftsgården.

Och tänka sig att ellem hade håven med sig!

Tack! säger jag.

(Och jag har ofta skrivit att jag, under åren hemma, saknade vackra byggnader. Men själva Stiftsgården, det tycker jag verkligen är en vacker byggnad!!)
Lucka 2 ...


I början av december 2010 blir jag av äldsta dottern bjuden på en resa till London.
Det är hon, hennes kompis Jennie och Jennies härliga mamma Kerstin.
Allesammans bor vi på hotell Copthorn Tara i South Kensington och det här är utsikten från hotellfönstret, nästan lika charmigt som jag minns att det var i Belgrad 1986.
Men bara nästan.
(På det hotellet ska jag komma att bo ytterligare två gånger och jag tyckte att det var toppen!)
Det här blir också dagens fönster.



Det blir några helt ljuvliga dagar och eftersom jag är den enda i sällskapet som inte tittar in i en enda klädbutik, får jag gå som jag vill och så träffas vi om aftnarna ., äter middag tillsammans och umgås.
Sällan har jag älskat min dotter så mycket - det var hon som föreslog det hela -, hon visste förstås att mamma helst ville strosa omkring lite på måfå och fånga fönster och kanske surra med obekanta människor.

Inte långt från hotellet upptäcker jag en dryckesbil som lastar av varor till en restaurang.
Att vinflaskorna höll, är för mig en gåta och jag kan bara tänka mig hur det ska slita på kroppen att lyfta allt detta!



Småhundar som möttes fångade tydligen mitt intresse.