Onsdagmorgon ....

Alla lämnar vi spår efter oss. Av alla de slag.

Och snart dags att ge sig av till ännu ett pass i affären. Det är många som är sjuka och två är på holiday i Thailand. Idag blir det förmiddag och sen hoppas jag på två lediga dagar, för lördag har jag också lovat att ta Emmas pass.

Igår blev en sån bra dag.
När klockan var tio ringde Pernilla från jobbet och undrade om jag kunde ta ett pass från tolv till sex. Underbara friherrinnan hämtade och lämnade mig (pv hade bilen) och sen var det full fart.

Först detta att ta hand om frukt,- och gröntleveransen, sen mejeriet en stund och sist av allt kassan.
Många härliga kunder!
Där var den äldre (rejält mycket äldre) kvinnan som ville ha hjälp med att faxa ett uppsägningsbrev till en dejtingsida (min yngre kollega hade ingen aning om vad en fax var ..., där märktes vår åldersskillnad), men det krånglade med mottagarens telefonnummer och vi stod en stund och pratade, den där så rara kvinnan och jag själv, ja, det handlade om för, - och nackdelar med dejtingsidor, nånting som jag själv har erfarenhet av, även om det är länge sedan.

Och så upptäckte jag ett soligt ansikte vid godishyllan .., ååå, det var Liv, kanske nio år och jag blir alltid så glad när jag ser henne!

Och där var mannen som berättade att han hade varit på magnetröntgen och nu hade det upptäckts att han har diskbråck och annat elände i ryggen .., om det pratade han en stund.

Och där var kvinnan som arbetar som arbetsförmedlare men nu var varslad och kände en viss oro, men inte alltför stor ändå.
"Nej, jag ser det mer som en utmaning, detta att få börja om på nytt, att göra nånting helt annat!" sa hon.

Glädje och elände, allt hullerombuller!

Ute på lagret kan mycket hända.
Hur väl minns jag inte när chefens dotter hade varit med när hennes häst avlivades och hur hon stod vid dörren till fruktkylen och grät så förtvivlat och jag hade all möda i världen att inte börja gråta själv!

Eller som igår, när C:s farfar hade gått bort (eller helt enkelt dött) och hur hon så förtvivlat kramade om Bodil, fick lämna delikatessen och gå hem för dagen.
Alltid så mjuka, goa C och med sån sammanhållning i släkten!

C och C. Rara töser båda två. Mjuka och rara. Ambitiösa.

Idag ska jag kampera tillsammans med vår andra Cornelia, hon som står till vänster på bilden.
Hon är numera ansvarig för frukt, - och gröntavdelningen och när jag nu har kassan, är hon kassajour och den som löser av mig till rast. En komplett ängel är hon!

Kom hem vid kvart över sju igår och vi var precis lika trötta, såväl pv som jag själv.
Han hade dessutom stigit upp i ottan och kört drytgt två mil skidor på det som sommartid är Ringenäs golfbana, men som på vintrarna blir en slinga på 700 meter. Runt-runt-runt-runt hade han åkt!

Innan klockan var halv tio hade vi gått i säng!

Ajöken, sa fröken!

Tisdag ....

Och så vanvettigt glashalt ute, att jag sneddade över Britt och Eckes tomt, tog sedan stigen längs lilla bäcken (är inte alla bäckar små, egentligen ..?) och så hemåt igen på Bambi-vingliga ben. Jag försökte verkligen andas och bli avslappnad och höll mig mest vid sidan av vägen när det var dags att gå hemåt. Har plockat fram broddarna.
Jag undrar jag hur många som idag sitter i akutens väntrum med handledsfrakturer?

Vid tio ringde telefonen.
Det var Pernilla från jobbet som undrade om jag inte sett hennes sms?
Nej, det hade jag inte och det är ovanligt.
Nu var det frågan om att hoppa in mellan tolv och kvart över sex.
Kunde jag?
Jag sa att det kunde jag - med det förbehållet att friherrinnan kan skjutsa mig - för pv tog bilen och skulle inleda morgonen med att åka nån mil eller två i Ringenäs (konstsnö).
Och om sjutton minuter är nog privattaxin här.

För övrigt intet nytt under solen.
I alla fall inte under den sol som lyser just här, på det gula huset.

Han bad mig vänta .....

... med att pytsa in honom i länklistan tills han hade nånting att skriva om.

Men det har han ju nu.

Nytt namn på bloggen bara - ett fint namn -.

Tisdagsfönstret ....

.... finns i ett litet gult hus - men inte på en kulle - allt uti landet Halland.

Till Bettankax ....

Jodå, jag googlade "spegeln malmö" och kom direkt till inlägget.

Vilken film vi såg, det går inte att få fram .., sidorna finns inte länge, men liiite vet vi.

Här är det.

I ottan .....



Flera kvällar i rad har jag gått i säng tidigare än vanligt.
Inte av någon särskild anledning; kanske att jag helt enkelt har känt mig trött.
Det har också inneburit att jag vaknat betydligt tidigare och känt mig vansinnigt pigg!
Då händer det att jag först ligger och småpratar med Harry (som inte är pigg) .., gosar lite med honom och känner hur mycket han betyder.
Jag har ett litet - nästan läkt sår - på vänster arm, just där slickar han länge, länge och omsorgsfullt.

"Så hemskt, så gräsligt äckligt!" kanske nån tänker.

Ja, men inte jag.

Och så lyssnar jag till P1 och Vetandets värld från den 25:e januari, där den nya (s)-märkta ministern för forskning - Matilda Ernkrans - (för övrigt tydligen från Hallsberg .., kanske någon du känner mossfolk?) utfrågas och presenterar sig.

Ska vi i vårt land syssla med spetsforskning eller en bredare variant ..? frågar programledaren.
Och hon undrar om ministern kanske känner till Emmanuelle Charpentier (det är henne filmen längst uppe handlar om, se den gärna, den är inte lång!) och nej, det gör hon inte, men får rådet att att ta reda på lite om denna forskare.

Emmanuelle Charpentier fick uppenbarligen forska med "lösa tyglar"(bland annat på Umeå universitet)  och kom då - efter hand - fram till det hon och hennes forskargrupp prisats så för.
Här en länk som förklarar vad hon sysslat med.

Annat av värde.
Igårkväll råkade jag hamna på Kunskapskanalen som visade det här härliga paret på kanaltur i Indien; närmare bestämt i Kerala. Jag har sett mängder av tidigare program från deras olika kanalfärder och det är alltid lika intressant!
Paret är - om ni inte känner igen dem - Timothy West och hans fru sedan evigheter tillbaka, Prunella Scales. Båda välkända brittiska skådespelare.

I dom här programmen åker dom runt på olika kanaler; ofta med Tim som kapten och Pru - som på ålderns höst drabbats av vaskulär demens - följer med. Programmen blir så .., ja, dels får man ju se nya miljöer och så är samspelet dem emellan en fröjd att skåda.

Sms:ade Bert i Luleå igårkväll och tipsade om programmet, men han var redan på banan och visste vad det handlade om.
Är någon intresserad, så finns här en länk till dom olika avsnitten (Göta Kanal, t.ex. där har dom också varit!). Rekommenderas varmt .., i alla fall om man tycker om annorlunda resereportage, så där lite bortom allfartsvägen!

Vill du veta mera om Prunella Scales .., så finns här en länk.

Och om Timothy West kan man läsa här.

Nu ska jag gå ut med Harry!
Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

Ännu ett fönster från Striberg ..., alla dessa vackra hus och fönster från Västmanland!
Tack Ulrika!

hela dagen ....

Nästan hela dagen framför tv:n, med undantag för promenader med harry, eldning i vedpannan .., fixandet av det som ska bli räkgryta lite senare .., och så lite dammsugning.
Men vilken dag!
Och jag är så vanvettigt imponerad av sättet som Ulricehamn arrangerar världcupstävlingar!!
Vilken entusiastisk publik!
Vilka speakers!
Ja, helt fantastiskt!
(Den lilla segelbåten på fatet, den tillhör egentligen en mobil som hänger i taket, ovanför soffhörnan. Egentligen är den mycket vackrare här .., där den liksom blir upplyst av värmeljusen .., som en segelbåt i solnedgången).

Pv han är väl i skrivande stund på väg hem från konserten i stan .., snart kommer friherrinnan, hon ska se handbollsfinalen här hos oss och sen middag.

Det är ett riktigt busväder ute just nu.
Att det snöar är man ju van vid sedan tidigare, men snö och rejäl blåst och ett tämligen öppet landskap .., det är inte nån särskilt trevlig kombination. Redan tidigare idag när jag svängde in till affären, hade vägen delvis drevat igen och det som från början var "flursnö" (sån snö som bara flyger omkring), är det nu tjock "klabbsnö" som vi sa hemma.
Kanske blir det regn ikväll och då är jag evigt tacksam att jag inte ska ut på galej senare ikväll.

Resumé ....

Igår jobb från morgonen till halv tre. 

Underbart gäng att kampera med och precis lagom mycket att göra! Inte för lite, men ingen stress.

Bäst av allt ändå mötet med mannen som under minst ett års tid kämpat med sin cancerbehandling, där halva kinden eller ansiktet nästan blivit urgröpt och runt ena ögat har han haft nåt som mest liknade ett litet cyklop och tänk .., nu är det närapå helt läkt, det är ju som ett mirakel! 

I somras såg jag hur en liten tös stod länge och tittade på honom - det var vid glassfrysen - och till slut frågade hon rakt ut vad som hade hänt och han berättade precis som det var. Så befriande! 

Och det är inte bara det att kinden nu liksom återfått sin ursprungliga form, nu ska han återgå till sitt arbete, om än inte på full tid! Det är så fantastiskt så det är inte sant! 

Stor glädje blev det också när jag vid fruktdisken upptäckte August och hans mamma; det känns som evigheter sedan sist och där var också Helena som alltid är så glad och vänlig och så alla män som spelar på hästar (jo, mest män) eller hoppas på stora Lottovinster som ska förändra livet, eller i alla fall bidra till bättre ekonomi.

"Tänk, hon som inte ens satsade en hundring och vann  mer än nittio miljoner på Eurojackpot!" sa en av männen och då blev det prat om vad man skulle göra för pengarna, ja, om man nu hade vunnit. 

Förslagen var många, men alla menade att det mest skulle innebära problem. 

Inte för mig! 

Oj, så mycket gott man kunde göra för dom miljonerna!! 

Och friherrinnans andelar på travet säljer bra, nu väntar hon bara på att hästarna ska springa som hon tänkt sig. Det blev nog ingen storvinst igår, då hade hon hört av sig.

Dålig bild, men så här såg det ut i morse vid åttatiden.

Helt plötsligt fick vi vinter (så länge det varar)! 

Och den här söndagen, vad har den i sitt sköte?

Jo, eftersom vi satt klistrade vid handbollen mellan Sverige-Kroatien igårkväll, blev det repris av Stjärnorna på slottet nu på morgonen. Ett trivsamt gäng har det varit att följa och jag, som i hela mitt vuxna liv saknat allt driv för att "bli nånting", fascineras av Camillla Läckbergs oerhörda framåtanda.

Igenkänning var det också att höra om hennes uppväxt som sladdbarn.

Mina egna systrar var redan utflugna ur huset när jag började första klass och mest var det pappa och jag själv som var hemma om kvällarna, mamma fanns på sjukstugan.

Köpte hem en stooor bukett tulpaner igår och den delades sedan upp på fyra olika vaser. 

I en vas (med liten öppning) står en enda tulpan .., dom övriga har fått sällskap av björkris. 

Nattetid får alla vaserna med innehåll stå i källartrappan där det är rejält svalt och oj, så fina dom är när dom sedan får komma in igen på morgonen! 

I eftermiddag blir det middag tillsammans med friherrinnan .., Halmstad kammarkör i det nya kulturhuset Najaden (före detta Hallandspostens lokaler), men det är tidigare på dagen och jag ska packa ner det mesta av julsakerna, men granen får stå kvar ännu ett tag. Tittar ut genom fönstret här där jag sitter och då ser jag ju in i uterummet. Räknar till kanske tio barr på golvet, inte mera! 

Och i morgonkväll den första filmen  - av tio - på Röda Kvarn i Halmstad. 

Lördagsfönstret ....

Tidig morgon.
Går i säng tidigt och vaknar tidigt. Innan fem.
Lyssnar till Kulturradion i P1 och räknar antalet "liksom" i en intervju, men vet ju att jag själv är precis lika enjängd.
Precis,
Exakt.
Underbar.
Ljuvlig.

Och idag inhopp i affären.
En - för mig - ovanligt lång dag, ty när pv jobbar, då har jag inga långa pass, för Harrys skull.
Idag halv åtta till halv tre.

Pv ska ut och åka skidor i Ringenäs.
Sigge väckte mig kvart över fyra - han har plötsligt börjat sova inne hos pv - i det som en gång var Hildas rum.
Mörkt utanför fönstret.

Dit flyttar jag inte ... 

Utdrag från morgonens mejl från min syster i Adelaide, Australien. 

Foto: Kelly Barnes

"Ja, inte är det kyligt här precis.  

Efter en vecka med temp på 34 - 39 grader så var det 42C i förrgår och i går morse när jag steg upp var det redan 36C.  

Vid lunchtid hade vi 47C och närmare city var det 50,3C, vilket var i varmaste laget även för mig. Det gick absolut inte att vara ute, för solen sken från en totalt molnfri himmel så det var minst 60-gradigt i solen.

Så jag tillbringade dagen sittande i soffan i vardagsrummet framför ACn och läste eller löste korsord.

I dag har vi som tur är fått litet respit. Det är bara 34C och någon hetta lär inte ska återkomma

förrän tidigast på måndag.  Jag har varit upp till affären och bunkrat upp så jag har så jag klarar mig

ett tag.

Annars är allt bra."

Här en länk om hettan i Adelaide.

Och här. "It´s been like hell!" 

Fredagsfönstret ...

Ett vårligt fönster, kanske ett påskfönster från något eller några år tillbaka?
Den som varit med ett tag känner förstås igen herr och fru Undulat från Edinburgh .., och dom små katterna till vänster kommer från Ghana .., tuppen med hög, röd kam, den är från Portugal , övriga är nog mina egna inköp.

I skrivande stund går sigge här och stryker sig längs skärmen .., puttar omkring papper som ligger på bordet ..,. skickar iväg hårsnoddar till golvet och visar på alla sätt att nu är det dags att ge honom total uppmärksamhet; dvs, helst kokt fisk.

Och samtidigt hör jag Jonas Gardell intervjuas i Morgonstudion.
Det är inte långt ifrån att jag börjar gråta  när jag hör honom säga att det här blir hans sista stora show, för han känner att han - numera - inte har lika lätt att komma ihåg texter och att det ibland blir som black-outs på scenen.

Jag har varit med om precis samma sak i kassan, särskilt om det blir stressigt och särskilt om jag nyss har kommit på jobbet och liksom kastas in i lördagsrusningen med mängder med spel åt alla håll och kanter och långa köer och .. ja, sånt.
Nu var det så  b e f r i a n d e   att höra honom säga ungefär samma sak!!

Det känns som en bra morgon det här.
En mjuk kaka i ugnen (friherrinnan kommer på elvakaffe och har med sig sin dagishund; en underbar liten krabat!) och ikväll På Spåret och nu kaffe!

Ett eftermiddagsfönster - eller flera - från Färingsö ..

Då ser det ut så här.
Och sextio mil norrut är det alltså sååå mycket mindre ljus på eftermiddagen!
Vi har nu, när klockan är fyra, helt ljust ute.

Och så - från samma hus och från AP - gos med katten Tilly.
Keliga katter, ååå, det är ju det bästa som finns!
Sigge däremot, han vet inte vad kela är.
Han tycker om att bli kliad, men kan när som helst slå klorna i en.

Kalastajm, ny mobil och rawfoodbollar ....

Så har vi varit på mini-kalas  hos lille Edvin och hans mamma och pappa, dvs, Hilda och Patrik.
Där var också hans mormor Mymmel (det är hon som håller i honom på bilden), farmor Yvonne (sitter i förgrunden), farfar Jörgen, morfar pv och så jag själv.

Vi visade oss totalt ouppfostrade och kom en kvart för tidigt - mitt i att det förbereddes för kalaset och sju plankor med "plankstek" skulle fixas - men å andra sidan agerade morfar barnvakt, så det blev nog bra till slut. Dessförinnan hade pv - efter viss vånda - köpt sig en ny mobiltelefon och får han nu bara igång den, så ska man väl kanske få ett samtal eller två.
Alldeles enkelt var det inte.

Medan pv ägnade sig åt mobilköpet, stannade jag till vid butikens cafédisk.
I storlek ungefär som Mamma Scans köttbullar var dessa rawfoodsbollar .., men till vilket pris!
Kan det verkligen vara  r i m l i g t? Kan innehållet vara så dyrbart?

Vill man göra egna finns recept här. 
Eller här - choklad, - och kaffebollar -.
Receptet är för 20 stycken "bollar" och det vore intressant att se vad styckepriset blir.
Några 35:- är jag i alla fall helt förvissad om att det inte blir.

Tillbaka till kalaset.
Här bjöds vi på vegansk plankstek - supergott -!!
Det som ser ut som köttbitar (eller mer som svamp) var stekta sojabitar. Lite smakade det som svamp också. Hur som helst: kanongott!

Det blev mycket prat om allt möjligt.
Patrik hade genomlevts årets hittills värsta dag när det gällde jobb (ett journalist-fotograf-arrangenmang), hon som är farmor berättade om hur det kan vara att tillfälligt arbeta på ett lager och alldeles själv få tömma en hel container med bönor (hon vittnade om trötthet och värk i hela kroppen och gråten när hon kom hem!).., och Edvins farfar är pensionär sedan ett par år tillbaka men har fullt upp ändå (inte med jobb på det viset, men med åtta barnbarn, snart nio, finns det att göra) .., Edvins mormor leder skrivarkurser och fick berätta om hur hon llägger upp dem (där ska jag få göra arbetsplatsbesök, så där som hos Annika i Kävlinge som så generöst lät mig följa med i Veberöds kyrka), ja, det var mycket sånt vi pratade om.
Och så var det allmänt surr om pensionering, gamla föräldrar och vad det innebär, ja, sånt.

Kvällens huvudperson var förstås lille Edvin, som nu, vid sex månaders ålder sitter själv på golvet.
En stadig liten krabat är han, som ett mindre granitblock!
Och glad så nånting!

Tänk .., om drygt två månader blir jag farmor; jag som alltid varit mormor!
Då blir det ännu ett underverk att älska.

Bilden av Edvin togs av hans pappa, Patrik.

Dagens fönster ....

Tänka sig att man kan stå i en busskur och i väntan på bussen .., ja, då kan man vila ögonen på nåt så vackert som detta!!

Var då? kanske ni undrar.

Jo, i Striberg!

Det var Ulrika som hade håven med sig.

Om Maja ....

Den här boken - Fantastiska fakta om djur - köpte jag till mig själv för ett bra tag sedan.
Jag  ä l s k a r  den!
Det är illustratören Maja Säfström som såväl har illustrerat som skrivit texten.

Letade länge på nätet efter en bild på boken (orkade inte gå upp och hämta min egen) och föll pladask för den här! Å, så påhittig den fotografen varit och inte vem jag vem det är heller!
Jo, det är en sida från Nederländerna, men inget namn på fotografen.

Boken tar upp fantastiska och, i alla fall för mig, helt okända fakta om olika djur och det är bara så finurligt och intressant!
Men det som verkligen gjorde mig förvånad - och glad - det var när jag själv på instagram hade länkat till hennes sida och även #-taggat boken och där, bland alla andra som taggat boken eller författaren, vimlade det av tack och fin respons från läsare över hela världen!!

Så underbart roligt när en vanlig eller ovanlig Maja från Sverige gör en bok och så blir den så omtyckt!!

Idag ....

Precis på samma plats - i det där hiet där näktergalen brukar flöjta i slutet av maj - just där öppnar bestämmer sig någon för att kasta sina tomma snusdosor. Jag vet inte hur många jag har hittat där.
Om det är någon som kör bil, så torde det väl vara när det körs från havet till (det här är lilla grusvägen som går till direktör Johanssons hus) och kanske är det någon från tegelhuset nära lagården, (på den parkeringen brukar det ligga slängda petflaskor utanför bilarna) eller kanske någon som jobbar i närheten?

Höjden av lättja är det ju i alla fall.

Vid bordet ....

Onsdagmorgon.
Kyligt ute, men fint.
Reprislyssnar till Nordegren & Epstein (från i måndags) och med Louise som programledare och Thomas som bisittare. De dagar det är just så här (dom turas ju om att hålla i programmet) är Thomas helt annorlunda, ja, han låter rätt döless och har inte alls samma energi. Just nu avhandlas människors sexliv; det lär vara så att det var häftigare förr i världen. Numera ligger kanske ungdomar i sängen och ägnar sig mest åt att surfa på sin mobil, ja, det ska bli intressant att höra vad som kommer fram i programmet.

Tidigt i morse när jag låg vaken, lyssnade jag till Europapodden. 
Och idag är det USA-podden, avsnitt 172 och jag tror att jag har lyssnat på dem alla, nej, inte rimstugan, den skippade jag.

Till höger om datorskärmen står den lilla asken som mobilen en gång kom i.
På kortsidan syns en adress; det var Gunillas (Gunilla på jobbet, hon som inte längre är i livet) och även om jag skickade postens vykort en gång per vecka till Gunilla - i minst ett års tid - så var det som förgjort att komma ihåg hela adressen!

Det är ju obegripligt .., man kommer ihåg adresser eller telefonnummer som är totalt oväsentliga; jag kommer ihåg bankkontonummer från evigheter sedan ..., kan vissa kunders personnummer, men just Gunillas adress, den ville inte fastna!

Och nej, jag köper inte vatten på flaska, om det inte är i rent nödfall.
Den här flaskan återanvänds .., då vi har så gott kranvatten här i Halland.

Onsdagsfönstret ....

Ja, här hos oss står fortfarande granen kvar i uterummet. Den är så otroligt grön och fin och inte några fler barr har fällts. Det måste ju vara kylan som gör det hela!

För övrigt ..... 

... har jag ikväll beställt den här boken.

Bilden är tagen av Sofia Runarsdotter.

(Läste recension i Svenska Dagbladet och tänkte att det här kan bi intressant).

Fem timmar kanske ...

Det har blivit ont om sömn den senaste tiden.
Jag är pigg på kvällarna, men måttligt alert när väckaren har ringt vid halv sex, kvart i sex.
På jobbet vill jag vara helst tjugo minuter innan arbetstiden börjar.
Minst.
Ingen stress för mig, tack.

Kom hem idag .., eldade länge, såväl i vedpannan som i kaminen.
Med jämna mellanrum gick jag och lade på mera ved .., halvslumrade ., lade på mera ved.
Elementen blev varma.
Sigge låg på fönsterbrädan.

Ikväll en dokumentär på SVT om Margot Wallström.
Nåt så oerhört intressant!
Vilket arbete.
Vilka resor!
När hon återvänder till Sverige och småpratar med Stefan Löfven, kommer västerbottniskan fram i dialekten.
Intressant att få följa med bakom allt det viktiga.
Se den som skriver hennes tal.
Sekreteraren.
Sånt också.

I morgon är jag visst ledig och det känns bra.
Eller ledig.
Jag är ju pensionär!
Och i morgonkväll är det halvårskalas för lille Edvin.
Oj, vad tiden går.

Förmiddagspass ...

En gång i världen hade jag ett fantastiskt gott morgonhumör.
Det har jag inte längre.
När jag nu har haft flera dagspass på raken och vaknat klockan fem och lämnat sängvärmen vid kvart i sex och stämplat in vid tjugo över sju, ja, då har jag verkligen inte känt mig som nån pigg och alert människa. Det är knappt att jag pratar alls innan jag kommer till jobbet.
Men sen lättar det.

Idag var det nye butiksledaren Joakim och jag själv och så underbara Marie och så småningom även Cornelia H i delikatessen och efter hand dök även Mange upp.
Jag har ju berättat om det förut (allt har man berättat om under fjorton års bloggande!!) vilket helt annat kundklientel det är på förmiddagarna; väldigt många pensionärer och det är ett helt annat tempo. Så mycket lugnare. Ingen stress.

I ett par timmars tid ägnade sig Joakim åt frukten.
Dels att rensa och fylla upp och så ta hand om leveransen.
Sååå fint blev det!

Och det blev lite småprat med en äldre farbror (säkert i mitten av åttio) och jag tänkte att han har nog - som så många andra här nere - arbetat med jordbruk, men inte då!! Nej, han hade suttit i åtta olika styrelser och hållit på med ekonomi, inte en kossa eller plog så ögat kunde nå!

En ung kvinna kom för att hämta ut ett paket och jag hörde ju genast att hon pratade ungefär som exets fru karin, så jag frågade om hon (kunden) var från Norrbotten?
Jo, det var hon ju verkligen, hon var från Kiruna, men nu hade hon och mannen tagit språnget och flyttat söderut, ja, hon arbetar som lärare så det var ju inte så svårt att hitta arbete.
Så jag hälsade henne välkommen till Halland i allmänhet och i affären i synnerhet och hon berättade glatt att dom nu minsann skulle plantera fruktträd och oj, så roligt det skulle bli!!
Jo, det minns jag att vi också gjorde, då, när vi köpte hus utanför Ystad.
Vilken lycka det var att ha ett eget äppelträd .., bara en sån sak!

Hade nu på morgonen sedvanligt mejl från min syster i Australien.
Hennes hund Sophia börjar ju uppvisa precis samma tecken på demens som Nelly och det gjorde mig så ont. Hon står och stirrar rakt in i väggen .., kissar på sig och ja, sånt.

Och så skriver hon så här:

Solen fortsätter att vräka ner, det är kav lugnt och 37C  och på radion säger man att alla över

65 bör hålla sig inomhus och ta det lugnt med ACn på, så det är väl bara att lyda...

Själv eldar jag i såväl kamin som vedpannan för att få upp värmen. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Ett fönster med utsikt mot Tornedalen .., skriver avsändaren som är Bert i Luleå
Jag förmodar att det här fångat i sommarstugan kanske?

Tack Bert!

Och mera jobb ...

Nu är det mycket.
Stackars dom som är sjuka eller har småttingar som är sjuka.

Jobb i morgon igen. Fjärde dagen på raken.
Förmiddag nu också.
Det känns bra.
Mycket av dagen är kvar och det är roligt att vara fler på jobbet.

Den andra pensionären i det gula huset, han arbetar mån, tis, ons, tors och fredag den här veckan, ja, ända fram till sportlovet.

Resumé ....

Fem timmar och en kvart på jobbet och det har varit nånting att göra hela tiden.
Passerade mejerikylen på väg till kassan och om ni tittar noga skymtar ni en rödvitrandig tröja; den tillhör Joakim, han som är ny butiksledare.
Ni kan ju tänka er hur tungt det är att lyfta ner dom röda backarna .., dom ska stå staplade två och två och det är så oerhört tungt. Sommartid kan det vara fem, sex, sju såna staplar enbart med mjölk som ska lastas av!

Och så övriga varor på latstpallen till höger. Den ska också tömmas idag.
Ja, jysses vilket rent fysiskt tungt arbete det är att arbeta i en livsmedelsbutik.
På stormarknader, där har man oftast rullvagnar som man bara skjuter in, men så  mycket mjölk säljer vi inte och har inte heller utrymme för det.

Vad gjorde jag?
Jo, fyllde på cigaretter i båda kassorna, fyllde in morgontidningarna .., tog emot varubrev och rek, gjorde i ordning paket och expressbrev och sånt som skulle gå vid tvåtiden .., tog hand om tre lådor veckotidningar och lika många returer, registrerade returerna i datorn .., frontade i hyllorna intill kassan och så var det vanligt kassajobb förstås.
Många äldre kunder.
Så mycket vänlighet!

En av kunderna kände jag till mycket väl.
Hon brukade förr promenera nåt omåttligt nere vid havet, men nu är hennes man svårt sjuk och livet ter sig annorlunda. När jag såg hennes prydligt skrivna inköpslista frågade jag .., jodå, det gick bra.
Vilken egen handstil!
Den påminner, tycker jag, om handstilen hos lifelivingitnow på instagram.
Alltså Kerstin i Dalarna.

Nu hemma.
Fick mig med lönebeskedet för januari och tycker mig ana att det dragits på tok för lite skatt.
Mejlade butikens revisor och frågade .., aj, aj, jag vill absolut inte ha restskatt, då vet jag inte vad jag tar mig till!

Dagens fönster ... 

... finns i ett gult hus på en kulle och tulpanen på bilden, den tillägnar jag vännen Kent i Växjö, han som många år sedan följde Emil och mig till Samos.

Idag blir han 63 år.

Grattis Kent! 

 Här en bild från Samos. 
Då hade jag långsamt kasat omkull i en kurva med Emil sittandes bakom mig och sen var det färdigt med att åka med mormor. Ja, från Emils sida alltså ,-)

Och på pågatåget till Malmö, då är nog semestern slut kanske och Emil kände sig hemma med denne Kent. Han bodde på hotellet tvärs över gatan från oss sett, men hela dagarna och kvällarna umgicks vi.
 

Affären, Harplinge, Sonja, semlor och Margit ....

Tanken var att jag skulle skriva ut några papper i affären, men det ville sig inte alls.
Då beslutar vi oss för att handla när vi ändå är på plats.
I foajén träffar vi Valter och Birgit och jag blir så innerligt glad.
Det är nu flera månader sedan Valter på sin 90-årsdag fick en uthusdörr på sitt ena ben (en dörr som lossnade) och något kalas blev det inte, nej, han hamnade på sjukhus och personalen gjorde sitt till för att fira honom med god mat, men det hela glömdes bort i brådskan och det blev en micrad historia i stället.
Sen tillkom andra fysiska bekymmer - bland annat en bukoperation -, men nu är han på benen igen, om än han tycker att dom är lite ostadiga.

Man kan fråga sig vad det är som gör att man tycker så mycket om vissa människor?
Med Valter vet jag precis vad det handlar om.
Oftast kom han ensam och handlade och när jag i början kände mig osäker vad gällde spel och annat, var han vänligheten personifierad.
Så småningom, när jag kände mig trygg i jobbet, var han lika snäll.
Han kunde säga "vad glad jag blir att du är här Elisabet" och mer behövdes inte för att jag skulle bli alldeles varm i hjärtat. (Och ja, jag inser att det finns andra som tänker precis tvärtom).
Och Birgit hans sambo, är lika fin hon.

Efter besöket i affären åkte vi till Harplinge i akt och mening att överraska Sonja.
Vi hade med oss semlor och kanelbullar, då vi förstått att Sonja för dagen är dagmamma åt dotterns tvillingpojkar på fem år och dit åkte vi.
Från bilen sett såg det ut så här .., som i april.
Som om det var åska på gång.

Och så här.
Det här är en liten väg och man svänger  in just efter Annies Gård i Haverdal och mest är det åkrar och ängar och den där helt underbara björkdungen som en gång fanns på ena sidan av vägen, den är nu borta och det är synd, för åååå, så fin den var om våren!

Full fart hos Sonja, som för dagen alltså håller till hos dottern Maria.
Pv:s kusin.
Vi sitter vid bordet och kalasar på kaffe och semlor och efter en stund ansluter Marias bror Mats - han och Maria är alltså Gösta och Sonjas barn -.
Den äldsta i syskonskaran är död sedan ganska många år tillbaka; hon hette Ann.

ch småpojkarna som är i femårsåldern, dom tittar på en laptop, ja, det spelas nåt spel och Alice, som är en lurvig jack-russell skäller frenetisk och noooosar ideligen på mina ben (Harry är i bilen, det är väl doften av honom som gör henne konfunderad) och Mats - som likt pv sjunger i kör - berättar om en snapsvisesång av Evert Taube; högt sjunger Mats basstämman (som är hans) och vi lyssnar och ler; åå, sån fin röst han har!



Här är den.
Än en gång däran, heter den.

Mats sambo heter Kerstin och det är hennes alster som hänger på väggarna hos Sonjas dotter.
Medan vi får påfyllning av kaffe, frågar jag Sonja, Mats och pv vilken av dom tre tavlorna dom tycker allra bäst om och så funderar vi alla en stund och sen kommer svaret.
Pv valde den längst till vänster, Mats och Sonja den längst till höger och jag själv den i mitten.
Kul att vi alla valde så pass olika.

Om Kerstin kan man läsa här.

Se här hennes alster från förskolan Paletten i Växjö.
Laminerat glas och bara så - i mina ögon - underbart!

Sist av allt detta.
Det var någon gång i julas som pv fick ett telefonsamtal från sin storebror.
Han hade då fått veta av sin släktforskande sonhustru att den man som dom alltid räknat som sin morfar, han kanske inte alls är deras biologiske morfar.
Och den som dom tror är den rätte .., han fanns kanske i Borås.

Så har den här dagen varit.
I morgon blir det ett nytt extrapass, nu från morgonen till klockan ett.
Nu har jag arbetat åtta dagar i januari och eftersom flera av dem är röda dagar, dvs, med 100%:s ersättning, blir det ett bra tillskott till februarilönen.
Det är dyrt att hyra stuga i Sälen, även om vi är tre par som delar på kostnaden.
Pv har erbjudit sig att betala min del, men jag vägrar, jag vill betala som dom andra.
Snällt ändå.