Bättre och bättre ....

Ensam hemma, ja, så är det ju för det mesta. 

Det blir det vanliga. Rundorna ., kolla posten .., plocka undan. 

Tittar på "Tunna blå linjen", polisserien från Malmö, som väl torde vara det bästa i den vägen som visats hos SVT. När det senaste avsnittet visats, då först kan man titta på nästa och det var vad jag gjorde. Varje gång har jag sagt "men det här var ändå det bästa avsnittet!" och det tänkte jag även idag. 

Vilka  fantastiska skådespelare! 

Och så har jag bokat boende i Bohuslän för några dagar nästa vecka. 

Två övernattningar i stuga och Harry får följa med och pv får då kanske börja med däcket på båten; allt som ska på plats på däcket, menar jag.

Han fick mejl från varvet .., jodå, båten står varmt till, så då går det ju att jobba. 

Vad jag ska pyssla med, återstår att se. 

Så här såg det ut när vi gick ner mot havet till idag. 

Ingen sol, men man kan väl knappast begära solsken dag ut och dag in. 

Och tack någon - vägföreningen kanske - som är så generösa med gruset på Ejdervägen! 

Sååå mycket mindre risk att dråsa i backen och bryta något ben eller ännu en handled. (Ja, jag har inte gjort det nu, men tidigare. Läste nyss att däremot har drottning Silvia idag dråsat i backen - men i hemmet, så det torde väl vara i golvet - och brutit ena handleden. Det kan vara nog så kämpigt, vill jag lova.)

"Hej på dig du fine Erik, du den bäste av grannar! Hur många år bodde du i Brasilien? Tjugo ..? Och alltid denna längtan tillbaka!"¨

Lyssnar till Arlindo Cruz med musikanter och tänker att hade ovanpågrannen Erik varit i livet och jag hade bott kvar i Ystad och spelat detta lite högt .., då hade han nog blivit glad.

Det är vad jag tror.

Och idag ....

.... fyller den här madamen år. 

På bilden ligger hon i lottbyttan och hade förmodligen vunnit i dragningen. 

Grattis Anne! säger jag.

Dagens fönster ...

... fångades hos friherrinnan .., det var igår när pv skulle bistå henne med något praktiskt efter renoveringen av lägenheten. Vi bjöds på kaffe och kaka och Harry ville bara gå ut till bilen, för den där stora katten Tiger .., honom litar han inte riktigt på. 

Och fönstret ..?

Det speglar sig i kakelugnen.

 Alla hjärtans dag ...

När jag i fredags läste DN, fastnade jag för den här sidan och jag läste och tänkte att jo, men den filmen ska jag nog försöka ta mig an, även om den är lång -  två timmar och fyrtiotre minuter -. 

Började titta i går på förmiddagen och fortsatte sedan när jag gick i säng. När klockan var halv tre natten mot idag, tackade jag för mig. Vilken  U N D E R B A R  film! När jag sedan skulle berätta för pv vad det var som var så bra, hade jag svårt att förklara det. Myrna Loy som frun till en av dom hemkommande soldaterna - suverän utan att göra så mycket väsen av sig - ja, alla var bra! 

Regissören hette William Wyler (1902-1981) och var tydligen känd för att inte ge sig när det gällde att få scenerna som han tänkt sig ..,  med resultat att det kunde bli hur många omtagningar som helst, innan han var nöjd. Här är han, sittandes i sin regissörsstol och tre gånger vann han en Oscar för bästa regi! Inte illa. 

Myrna Loy spelade hustru till en av soldaterna (Al).

Såååå bra var hon! 

"År 1934 fick Myrna Loy sitt stora genombrott i detektivfilmen Den gäckande skuggan mot William Powell. I rollen som Nora Charles blev hon ett kvinnoideal som den perfekta, förstående kamrathustrun. Filmen fick fem uppföljare. I en omröstning 1936 utsågs Loy till "filmens drottning". Loy medverkade i cirka 130 filmer och TV-produktioner under sin aktiva tid, som varade mellan 1925 och 1981 och tilldelades en Heders-Oscar 1991.

Privat var Myrna socialt engagerad; under andra världskriget ägnade hon all sin tid åt arbete för Röda korset och blev senare USA:s representant i FN-organet Unesco. Hon var gift fyra gånger, åren 1942-1944 med biluthyrningsarvingen John Hertz Jr.

Myrna Loy har en stjärna på Hollywood Walk of Fame vid adressen 6685 Hollywood Blvd"

En av de hemvändande soldaterna i filmen spelades av Harold Russell, en amatörskådespelare född i Kanada. Följande kan man (hos Wikipedia) läsa om honom, det gäller alltså den här filmen: 

"Vid den följande Oscarsgalan 1947 tilldelades Russell en Oscar för bästa manliga biroll för sin insats i filmen. Tidigare under ceremonin fick han även en heders-Oscar för att "ha gett hopp och mod till sina medveteraner". Specialpriset hade skapats för att man ville hedra Russell, som var amatörskådespelare och därför troddes ha liten chans att få något annat pris. Det var första gången i Oscarshistorien som någon fick två priser för samma roll."

Här finns en länk till filmen, om någon skulle vara intresserad och den kan ses fram till och med den 3:e mars i år. 

Nu ska jag skicka ett mejl till DN:s recensent Mårten Blomkvist som tipsade om filmen. 

Dagens fönster ...

"Ett direktfönster med Alla Hjärtansdagstema", stod det under bilden som kom igårkväll.

Varifrån? Jo, från Porto och då vet ni ju .., just det, från annannan! 

Satt en stund och tittade på bilden .., tänkte att den kanske var från en salong av något slag? Nu verkar inte (och det är min helt egna tanke och det är möjligt att det inte alls stämmer) annannan vara typen som går på skönhetssalonger, men kanske hon besökte frisörskan?

Nej, så var det inte ., detta var fönstret härifrån. 

Aha! Då blev det ju ännu mer intressant! Klickade mig fram och fick fram menyn .., och bilder på olika maträtter! Här är det fiskavdelnngen.

Och annann skriver att bilden är tagen ....."inifrån den brasilianska restaurangen medan jag väntade på hämtmat! Det lyste så fint i den grå eftermiddagen! Vi hämtar ofta mat där nu när restaurangerna inte får ha öppet. De har många anställda och den som kommit hit från Brasilien för att jobba har ingen familj att falla tillbaka på när det är ont om jobb och pengar. Maten är god också, förstås!"

Ibland önskar jag att när det var dags att välja yrke (nå, jag valde väl inte direkt, det blev som det blev) hade jag gärna blivit detektiv. Innan jag fick restaurangens namn, googlade jag butiken snett på andra sidan gatan, på vars skylt det står Bairro Arte. 

Hmmm, det borde ju betyda nåt med konst?

Såja, nu har jag spatserat omkring på gatorna här, tack vare Google Maps. Tala om ett äventyr och oj, så tacksam jag är att man fick leva när internet var uppfunnet!

Sååå .., tack annannan !

En lördag i februari ...

... såg det ut så här när jag gick ut vid åttatiden för att ge fåglarna mat. 

Fönstret i uterummet, det som inte har några element.

Och nog är det väl ändå nästan som små underverk .., dom här frostiga snökristallerna.

Dagens fönster ...

Från Luleå och Bert, kommer den här bilden. 

Så här skriver han. 

"Mycket snö. Inte ens domkyrkan är framgrävd ordentligt efter snökanonen för några veckor sedan. 

Nej, så farligt är det inte. Vi fick inga rekordmängder, jämfört med hur det var för kustområdet söder om Luleå, där det kommit betydligt större mängder. Vi har väl officiellt sisådär 60-70 cm. " 

//Tack Bert! säger jag.

Utflykt ....

Det är inte ofta som jag numera föreslår att vi ska utflykta oss till Slöinge för att köpa nybakat bröd, men idag hände det. Och eftersom jag ändå hade ett paket att hämta ut på Matöppet - även det i Slöinge - så passade det ju bra. 

Det var minsta lilla kön utanför bageriet .., och det var soligt och fint och ett yngre par från Göteborg stod före mig och det blev lite småprat så där. Bakom mig - men behörigt avstånd ändå - stod  en medelålders man och harklade sig ideligen (och spottade) och fy, så äckligt det var. 

En annan man rastade sin hund ., pv satt i bilen och väntade .., och spottmannen hade sin bil på tomgång. Och så blev det då min tur. 

Jag kan berätta att på Ankaret i Haverdal kostar två semlor 25:- den här veckan och dom är jättegoda!

Det var välfyllt på kassadisken ....

I brödhyllan var det däremot mer utplockat och mina favoritfrallor - fyra frön - var slutsålda (pilen)  och så även brödet av samma sort. Den vänliga expediten sa att hon skulle kolla om där fanns några fröfrallor inne i själva bageriet (kanske hade någon tänkt ha dem till elvakaffet ..?) och kom ut med två stycken - så vänligt - och så glad jag blev! 

"Med en fyllning man är värd ...". 

Nåja, man kan ju fråga personalen om innehållet.

(Påminner mig om nån reklam på engelska .., kommer bara inte på vilken? Tvål?)

Sen hemåt. 

I slutet (eller början) av Ugglarp står den här skylten och den lockar säkert till intresse. I alla fall hade den fångat mig. Oj, vad det byggs längs kusten här! 

Kallt på morgonen. 

Tretton minusgrader. 

I Hemavan eller Tärnaby var det bara  - 3, sa pv häpet i morse.

Dagens fönster och lite till ....

Grönt är skönt och Jesus sitter tryggt mellan dörr och fönster. 

Vem tog bilden?

Ja, kan ana att den kanske kommer från Portugal och då borde det vara annannan. 

Ett annat "grönt" hus. 

Detta på Regementsgatan i Ystad .

För övrigt kan jag meddela att det nu på morgonen är femton minusgrader här hos oss i Halland. Eller i alla fall här i Stensjö.

Ytterligare för övrigt kan jag meddela att den mig närstående som igår opererades, inte alls fick samma problem som sin mamma fick vid tidigare operationer. Tvärtom! Knappt hade hen lämnat operationsbordet, förrän suget efter frukost infann sig! 

Jag minns att jag på kvällen efter knäoperationen fick en vindruva av pv - det var vad jag hade längtat efter - men den kom upp lika fort. 

Så icke för den här patienten. 

Och på familjechatten kunde vi läsa: "Jag mår strålande! Det är som att ligga på hotell!"

Vardag ....

Veckorna går. 

Idag torsdag. Detta är vad som har hänt. 

Först familjechatten och den som ska opereras skjutsas till sjukhuset (jag minns detta hemska Descutan som man skulle tvätta sig med och hur svinto-aktigt håret blev!) ..., och själv tittar jag på tremilen i Borås (fin sändning från SVT) och sen Kvarntorpsrundan med Harry. 

Orkar knappt nånting idag. 

Motvinden är ännu värre än i förrgår - eller så är det bara jag som upplever det så - och när vi kommer hit i sommarstugeområdet (bilden) blir det till att gå rakt mot söder och vi och får solen mot oss. 

Står en stund och tittar på backen , den på bilden, den som är ganska brant, men det framkommer inte när man ser det så här från skärmen. 

I lilla hamnen slår jag mig ner i en trädgårdsstol och bara pustar ut. 

Ringer K i Växjö, som idag - och många andra dagar - är hos sin åldrige far, tolv mil bort.

Om detta, att liksom överta ett föräldraskap, har vi pratat om länge-länge - jag är verkligen ingen långpratare när det gäller telefonsamtal, men den gången blev det verkligen långt  - och sååå mycket igenkänning för min egen del. 

Nu blir det mer som en  kortis. 

K letar ett matställe där det inte är så många andra kunder.

Själv fryser jag om högerhanden som håller mobilen.

Pratar även med friherrinnan som idag får flytta in i sin nyrenoverade lägenhet. 

Efter att bott i samma by och på samma hus i mer än sextio år, blev det plötsligt helt annorlunda. Flytt från Kustvägen till Gamla Vägen, därifrån till Blombergsvägen och så nu då, till lägenheten intill (medan det renoverats) och så tillbaka med alla möblerna igen.

Vilket jobb! 

(Och stackars, stackars hennes väninna A-M som är ensam om att tömma ett helt hus och ett garage som - enligt friherrinnan - är proppfullt med diverse verktyg och annat hälsosamt.)

.

Sen hemåt. 

I en buske med ljung ligger resterna av .., ja, vad? En liten kanin?

Jag har inte sett någon ekorre med sån päls, men ..., ja, jag är osäker. 

Harry vill väldigt gärna bära hem det här låret, men får inte. 

I stället tar jag en bild.

Hemma. 

Sitter en stund mot solväggen. 

På mobilen kommer ett sms på familjechatten. 

"Operationen avklarad! Smärta från helvetet!"

Sen kommer ytterligare ett meddelande. 

"Personalen helt underbar!"

Jag ler lite .. (tänker väl att det kunde varit jag själv som skrivit det där sista ...), och som jag minns när jag själv - vid en annan operation - (första knäprotesen) hade så ont så jag hackade tänder och skakade likt ett asplöv. Det var när bedövningen släppte och jag fick Citodon som inte hjälpte det minsta; jag bara kräktes. Hu, så hemskt. Och jag minns också hur oändligt mycket det betyder när personalen är vänlig. 

Det betyder - i alla fall för mig - allt.

Dagens fönster ...

Så här skriver Monet, som var den som bidrog med dessa fönster: 

"Jag håller på med gamla släktdokument som det i en gren av familjen finns gott om. 

Det här är fastigheten i Linköping där min mammas farfar, Axel Karlson, i slutet på 1800-talet startade en mycket framgångsrik klädaffär. Huset med alla sina fönster finns fortfarande kvar och senaste barnbarnet heter Axel! 

(Notera charabangen med hunden efter sig och de finklädda damerna!)

Den ena efter den tredje ...

... eller sjunde eller åttonde - dagen, alltså - med likadant väder. 

Ikväll närmar det sig tio minusgrader ute, men det gör inget, ty nu eldas det hejvilt i vedpannan och även i kaminen. I morse var det femton grader varmt i köket när jag slog mig ner vid Morgonstudion, men det går bra det med, det är bara att ta på sig sticketröjan. 

Att ha tjugofem plus där jag bor, då skulle jag dåna. 

Å, så hemskt. 

Hellre svalt och klä på sig. 

Så här såg det ut när pv kommit hem vid fyratiden och vi gick på promenad, men inte tillsammans, utan vi möttes knappt halvvägs (för min del). 

Inget filter, enbart motljus. Så där stor är ju inte solen när bilden tas, men det blir det i motljuset. 

Resten av kvällen har ägnats åt Utrikesbyrån (svt-play), den som jag sett, men inte pv och han har även suttit här vid datorn och tittat på någon film från USA, då när det förfärliga hände i kongressbyggnaden. Jag klarar inte av att se hela alltet .., jag blir förskräckt av allt hat som män i grupp kan uppbåda. Ja, där var några kvinnor också. 

För övrigt?

Jo, en familjemedlem ska i morgonförmiddag lägga sig på operationsbordet. 

Vi håller såväl tummar som tår! 

Dagens fönster och lite till ...

Det är kanske inte underligt att det känns som om tillvaron står på "paus" - eller har stått på paus det senaste året. Till detta bidrar förstås avsaknad av arbetskamrater och kunder .., det där småpratet och timmarna som bara susade iväg.

Nu är det annorlunda.

Ett besök i Malmö kan likställas med en rymdresa, så spännande blir det. 

Att ta sig till livsmedelsbutiken blir dagens eller veckans höjdpunkt och ett besök i lilla biblioteket i Harplinge: en happening! 

För att inte tala om biobesöket i Ängelholm - hela sex personer i en salong - vilket äventyr!

Nej, det blir mest promenader, tidningsläsning, nya promenader - men då på sociala medier -,  quiz-spel med bloggvänner eller såna som har haft blogg .., det skrivs brev eller skickas mejl ., eller postens vykort .., för att inte tala om inköpslistor avsedda för pv, han som oftast håller sig i mer bebodda områden, i alla fall dagtid.

Foto: J. Scott Applewhite, /AP. 

Vad gör man då en onsdagmorgon i februari?

Jo, man (jag) tittar på Morgonstudion och tar del av ett gripande tal av demokraten Jamie Raskin där han vittnar om varför Donald Trump bör ställas till svars för vad som hände den där förfärliga dagen i början av januari. 

Så gripen jag blev av den mannens sätt att uttrycka sig och nu menar jag J. Raskin. 

Sen tittar jag på bilden och tänker att hans mun påminner om min pappas.

Och för övrigt?

Minus sju ute på morgonen .., elden har falnat i kaminen .., harry ligger på min säng i sovrummet .., Iris har namnsdag (ditt barnbarn väl, Kerstin H?) och idag vankas skidskytte. Hurra!

Det vanliga ....

Det blir en en skön morgon. 

Pv tar bussen (han har fått punka på cykeln) in till Halmstad och Sturegymnasiet där han arbetat i många år och själv blir det det vanliga .., fåglarna får mat och harry och sigge och sist blir det kaffe och pv:s bröd för min del. 

Gläds åt att ha en morgontidning (i det här fallet Svenska Dagbladet). 

Om man tycker att den här målningen är fin, - och det tycker jag - kan man köpa en kopia för drygt fyratusen kronor och det ska jag säga, att jag har god lust att göra just det. 

S o m  jag tycker om den! 

Konstnären heter Sirje Papp.

Läser som alltid minnesorden om människor som inte längre är i livet. 

Björn Ahlström kände jag inte till, men mina båda f.d. svågrar Leif och Conny, borde göra det .., dom arbetade ju båda på Volvo. 

Looog när jag läste om denne Björns påhittighet.Tänk, vilket driv somliga har! Personligen tror jag att det - till v i s s  del - är medfött, men säkert spelar mycket annat in också. 

Tog även idag Kvarntorpsrundan, men nu från andra hållet. 

Motvind förstås när vi gick mot norr och havet på vänster sida om oss. 

Svanarna, vilka igår samlats vid bäckmynningen, hade nu förflyttat sig nästan till lilla hamnen - i gattet där - nära klipporna. 

Och alltid när jag passerar just här, tänker jag på rådjur eller älgar som kanske i mörkret inte ser sig för och dråsar iväg och bryter nåt ben, här, där det är rena hockeybanan! 

Stannar till vid hamnen .., tar paus från värsta vinden helt enkelt. 

Pustar ut lite.

Just nu råder verkligen vintervila här nere. 

Det är som en enda lång väntan på det som ska komma. 

Vi planerar inför en resa upp till Orust och varvet, där pv ska se hur det står till med båten och det nya trädäcket. Kanske vi i alla fall städa upp det värsta, men sedan återstår ju att fästa och skruva och borra .., allt som plockades bort från däcket, ska på plats. 

Vi kollar med campingen på Vindön där vi bodde i en veckas tid. 

Nej, dom öppnar första maj. 

Men Hafstens resort (några kilometer från varvet) har öppet och vore det nu inte för att vi kanske vill kolla lite hur vädret kan tänkas bli, så hade vi bokat bums. Fina stugor med möjlighet att ha med sig husdjur, finns det också. Perfekt. Och även om stugorna är dyrare än på Vindön, finns dusch och wc, samt tv i stugorna. Wi-fi också. 

Ja, ja, vi får se. 

Nu blir det over and out!

Dagens fönster ...

Jag letar "gladfönster" och finner detta. 

Det visades på bloggen i februari 2014 och avsändare var hon som kallar sig "Lundafarmor". 

Så här skrev hon: 

"Gick förbi Öppna förskolan och knäppte en bild på ett av deras fönster (som sitter under större fönster) Lite vingt och snett, men kanske, kanske kan du använda den.

Det ser ut som om det i bakgrunden (övre fönstret) är ett litet kök och jag gissar att tåget är ett tåg som används med tända ljus om någon fyller år. Senast det användes så var det till en treåring av ljusen att döma."

Ja, just ja! 

Det var sånt här jag gick igång på för nio år sedan! 

Kanske gör jag det nu också.

Jo, det gör jag verkligen och hur glad blir jag inte av inslaget från Brasilien? Sååå många leende människor!

Som vanligt ....

Under veckorna är det matte som får ta harry på olika rundor ( i alla fall dagtid) , i alla fall om allt är som vanligt. Det var det idag och vi tog Kvarntorpsrundan och en liten extrasväng och då blir det ungefär sex kilometer och det är ju inte hela världen, men eftersom man får spänna sig för att inta dråsa omkull på ideliga isfläckar, så är i alla jag fall trött i benen när vi är hemma. 

Det är sååå vackert nere vid lilla hamnen, den som nu är närapå helt täckt av is. Jag räknar till tre båtar vilka inte tagits upp och det sprakar så där lite otäckt under isen. 

Knakar, liksom. 

Och vi blir stående där en stund och jag tänker att det är ju tur att man inte föddes som fisk, ja, även om jag nu trivs i vatten. 

Och idag var det ännu fler svanar just där bäcken mynnar ut i havet och det är strömmande vatten. Lite längre ut räknade jag till ett tjugotal, så totalt torde det ha varit omkring trettio svanar, varav några var fjolårsungar. 

Några gräsänder såg jag också och det  k a n   ha varit en ensam ejder längre ut, men jag kan också ha sett fel. 

Lite lä får man av hamnens egen lilla stuga och där stod vi en stund. Harry frös och jag masserade honom allt jag förmådde. 

Kommer hem - genomfrusen - och fixar lunch. 

Det här är för mig en drömlunch. 

Lite pasta med olivolja på .., parmesan ., och uppfrästa vad-vi-har-hemma i grönsaksväg.

I det här fallet blev det en skruttig röd paprika (läs: skrynklig), broccolibuketter (ingen höjdare heller) och färsk svamp i skivor och grönsakerna uppstekta i curry. 

Oj, så gott det blev! 

Och oj, vad jag mår bra av sån mat! 

Nyss ringde pv och aviserade att han sagt "ja" till rörmokerifirmans två killar, vilka ska fixa kranen i diskbänken (ska bytas ut), men även pumpen till vedpannan. Det var planerat att dom skulle komma på onsdag - då pv skulle arbeta hemifrån - men nu hade dom ”fått en lucka” och tid över och hört av sig till pv. 

Jag  a v s k y r  när hantverkare kommer hit och pv är borta. Bäst (sämst) det är blir det nåt krångel och så ska jag - som inte har en susning om det tekniska - ta beslut åt dem! 

Over and out!

Plötsligt händer det ...

Nej, det hade jag inte sett komma .., att den förstfödda skulle ta sig ett dopp i en isvak! 

"Men man skulle ha haft badskor ..!" sa hon efteråt. 

Och nu är ett dopp inbokat till nästa helg.

Heja dig, Maria!

Och så ett kvällsfönster ...

"Fönsterspegling på min sovrumsvägg", skriver avsändaren. 

Tack Monet! säger jag.

Långbent besök ...

Igårkväll ringde en av grannarna en bit bort och var alldeles förskräckt. 

En älg hade lagt sig på hennes trädäck och där låg den och hade det väl skönt. 

Alldeles nyss var det dags för Harrys kvällsrunda och pv hinner bara öppna dörren, så blir Harry vansinnig och vill iväg. Hela snötäckta gräsmattan är nertrampad av spår! 

Jo, jo. 

Blir spännande att se i morgon hur det ser ut. >/div>

Helgdag ....glöm inte att läsa kommentarerna från Katarina och Hedgrenskan!

Min syster i Australien brukar skriva att hon verkligen helgar vilodagen, ja, på hennes eget sätt då, för det har inte med religion att göra. Själv tycker jag mig helga alla dagar .., det vill säga att jag anstränger väl inte ihjäl mig direkt. Jag gör det som känns bra. 

För några timmar sedan tog jag en promenad i akt och mening att möta pv och harry halvvägs (dom gick Kvarntorpsrundan), men det blåste så vansinnigt kallt, så något möte blev inte av, jag vände och tog i stället några bilder. 

På den enda bänk som finns vid havet, satt fyra personer. En bit därifrån stod ytterligare fem andra och jag förstod att det var ett sällskap. Fikakorgen var med. 

Och jag mötte tre hundägare och det blev mest hej-hej. 

Där bäcken mynnar ut i havet, där håller ofta änder och svanar till .., och nu, när det frusit på något hundratal meter söderut (ungefär vid skäret där många badar), så passade det väl bra att vara just här. 

"Minst tjugo svanar räknade jag till!" sa pv när han kom hem. 

Nästan hemma ligger det här huset som ännu inte är färdigt för inflyttning, trots att det nu stått så här hur länge som helst. En sak vet vi: den byggfirman tänker vi aldrig någonsin anlita!

Kvinnan som äger det är scenograf och om jag minns rätt så har hon själv utformat huset och nog påminner det om en scen, tycker jag. 

Utifrån tycks det som om det är köket man ser genom glaset.

Förmodligen blir det väl nån slags carport under bostadsdelen?

Nu till nånting helt annat. 

För elva år sedan ställde jag en fråga här på bloggen; det gällde detta att om man t.ex. är läkare, så kan man vid någon middagsbjudning få frågor om olika sjukdomar, ja, ni förstår. 

Det kom många olika förslag och många hade varit med om just detta.

Här är några av dem .., såna som fick mig att le lite extra.

Gerd i Norsjö... 

Tandsköterska! Många tror att man har tidboken i huvet när man går på Ica, och vill boka en tid eller visar sitt stora gap när man står halvvägs ner i nån frysdisk.

annannan leg. fönsterfångerska i Portugal .., hon säger så här: Om folk inte ens tror att de vet vad ett yrke innebär blir det tröttsamt att berätta vad man egentligen håller på med. Som agronom tröttnar man på det redan under studietiden. Under den studietiden, förresten, hände det sig att jordbruksministern - som av tradition alltid inbjöds till större fester på Ultuna - var av det festande slaget och således också kom. En valborgsbal långt fram på småtimmarna dansade han med en kurskompis till mig som med sitt vanliga vackra leende lite naivt frågade vad han sysslade med. Med ett lika stort leende svarade han "Jag är din chef".

Agnetha från Malå, men nu i Skellefteå, säger så här: När jag var bankanställd hände det att en del personer som jag dansade med pratade lån och räntor under hela dansen.

Ja, det var tider det!

Dagens fönster .... 

Denne "truerebellion" (instagram) är en stor fantast när det gäller att åka tåg. Ofta berättar han på sitt konto om tågtider, olika sorters tåg, ja, allt möjligt i den vägen! 

När han nu ändå skickade ett franskt badrumsfönster (tidigare i veckan), passade han på att leverera ytterligare några varianter, men nu från Skåne. Och utsikten från ett tåg. Bilden togs inte nu i februari och inte i januari heller, men det förstod ni nog.

Tack! säger jag.

Vad det betyder ...

Så här var det ju. När jag föddes var mina systrar tio och tretton år. Deras mamma hade gått bort fyra år tidigare, pappa hade gift om sig med mamma och så kom jag då. Tidigt flyttade systrarna hemifrån och jag blev ensam - oftast med pappa - då mamma ju nästan bodde på sjukstugan. 

Ibland åkte vi till Risliden, Talliden eller Bjurträsk och hälsade på pappas före detta svågrar. Alla var så underbart snälla och jag hade ju flera kusiner, ja, det tog många år innan jag insåg att nej, det här är  i n t e  mina kusiner, utan mina systrars. Jag minns så tydligt hur ledsen jag blev! Plötsligt kändes det som om jag var en bit av pusslet som inte hörde till. 

Som vuxen tänker jag att det kanske är därför som det är så viktigt för mig med släktbilderna från mammas sida .., (på pappas har vi inga) , dom ger liksom ett sammanhang. Och när morbror Olaf begravdes och det vid kaffestunden efteråt togs en bild av kusinernas händer (utan att jag bett om det) och även moster Lisbeths, så värmde det hjärtat hur länge som helst efteråt. 

För en stund sedan ringde min mobil. Det var på Messenger, med bild och allt och den som ringde upp var mina systrars kusin Sören. Hans pappa - Sigurd - var bror till deras mamma och jag tyckte alltid så mycket om Sigurd och hans fru Rut. 

Det är evigheter sedan jag pratade med denne Sören (inom släkten känd för att vara en rolig typ, bra på historier och med en härlig självdistans) och det blev ett sånt HÄRLIGT samtal. 

Efter ett bra tags surr berättade jag om detta, ja, när jag upptäckte att vi inte var släkt på riktigt och hur besviken jag blev. Då berättade Sören att han arbetat med flyktingar vilka kommit till vårt land och hur man liksom kunde uppgraderas till kusin; att det på något vis var en hedersbetygelse. Och nu skulle jag bli uppgraderad. 

Det kan tyckas så banalt, så barnsligt och naivt, men jag blev så  g l a d! 

Och vi sa att när vi - kanske till hösten - åker hemöver, då ska vi stanna till i Skellefteå och hälsa på Sören och hans fru Gunilla och då ska jag dubbas (om inte annat med en kökskniv) till riktig kusin! 

S o m   jag looooog. 

Och som jag längtar!