Letar efter ....

... bild av klematisen mot söderväggen och snavar då över den här i stället. 

Å, jag minns hur jag föll pladask, så mycket mycket tycker jag om målningen!

Konstnären heter Sophie de Bouteiller, men är mer känd under pseudonymen Henriette Browne. 

Så här såg hon, denna Sophie. 

Född 1829 och dog 1901, bodde i Paris. 

Googlar man på hennes namn, framträder - som så ofta - bilden av hur knepigt det var för en kvinna som ville utöva sitt konstnärsskap, därav hennes pseudonym.

Nyklippt ....

I tretton år har jag känt pv och på ena handens fingrar kan jag räkna de gånger han besökt en frisör. Oftast ställer han sig ute vid husväggen där en spegel riggats upp och så kör han med klippmaskinen nerifrån och upp och så lite duttar här och där. 

Om jag säger som så .., så blir det inte alltid så bra. 

Senaste gången blev det rent av hemskt. 

Det händer rätt ofta att jag då säger att det faktiskt finns en anledning till detta med frisörutbildning.

I förrgår gjorde husets herre så slag i saken - förmodligen dödens less på mina - inte alltför diskreta vinkar -. Och hem kom en nästan ny man! Här i bilen med sin storebror Tommy, på väg att ge sig av till varvet på Orust.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren: "Morgonfönster som speglar den uppåtgående solen. Från min väg på jobbet."

Bilden kommer strax efter klockan åtta nu på morgonen och jag får veta att där, i Porto, är då klockan strax efter sju. Det skiljer alltså en timme, tidsmässigt. 

Tack annannan! säger jag.

En bra dag ...

Det är nu en dryg månad sedan jag fick lämna sjukhuset och det är helt ofattbart vad det går framåt! Första eller andra dagen hemma orkade jag - med hjälp av pv och en stor käpp - ta mig till postlådan bara femtio meter från vår uppfart! Jag var helt slut på efteråt. Ramlade ihop i en hög på soffan när jag väl tagit mig hem.

I eftermiddag när jag tog Harry på kissrunda, upptäckte jag att "men oj, nu går jag nästan som vanligt - som förut -!"  Hemåt då det är lite uppför, blir det inte samma fart.

Och nästan hela dagen har tillbringats utomhus! 

Jag har fyllt på jord i rabatterna, rensat ogräs och till min glädje upptäckt att humlen är på väg upp (pv deppar förstås) och jag har gjort stekta-ägg-mackor till pv och hans bror som ikväll kört upp till Bohuslän (en dag tidigare än beräknat) och jag gjorde en supergod potatis,- och köttfärsgratäng som räckte såväl till middag till oss alla, plus lunch till bröderna i morgon. Förberedde och packade nödvändigheter (salt, kryddor, te och kaffe, ja, sånt), ty det blev brått iväg när herr Göransson kom från Småland. 

(I receptet tog jag krossade tomater med chili och en med örter ..., jag tog lite fond i stället för buljongtärning och rejält med riven ost och vitlök).

En sväng till vårdcentralen i Slöinge hanns också med. Jag hade tid klockan 08:10 och allt var bra. Blodtrycket till belåtenhet. På ditvägen stod alla dom här kossorna med sina nu ganska stora kalvar på rad .., sen upptäckte jag att det var utfodring av hö på gång. 

Under ett besök här hos i Stensjö för flera år sedan, sa Guy från Arvidsjaur att han tyckte att det var så platt här i Halland, annars var det ganska fint. Men jag upplever det inte alls platt! Och om du Guy kommer hit nån fler gång, då ska du få se hur vackert och kuperat det är, t.ex. öster om Falkenberg. Du är välkommen! 

På väg hemåt .., ska svänga vänster här i korsningen och så här såg det ut. 

Lite senare, när jag var ute med harry, kom en rejäl  hagelskur och det blev bråttom hem. 

Sist av allt kan jag berätta att med posten idag kom ett vackert  paket; jag ska lägga in bättre bilder i morgon och visa. Stickade sockor från "aliceochtigris" som bor i Göteborg! 

Såååå vackra! Så härliga! (Nackdelen är att man aldrig mer vågar lämna en kommentar att nånting är fint!)

Bilden längst upp visar tavlan som satt på väggen i vårdcentralens undersökningsrum. 

Jag föll pladask och önskade att en sån funnits på covidavdelningen, där det enbart var vita väggar.

Fick också spontant besök av Lennart, en granne som bor på andra sidan kustvägen och som kom susande på sin el-sparkcykel och det var trevligt. Jag satt just då i trädgårdsstolen och tog paus och det blev mycket prat om allt och inget. 

"Ja, du .., jag såg när ambulansen kom och hämtade dig den där fredagen ..", sa han. 

Huvva! Jag vill inte ens tänka tanken. Så mycket ångest!

Ny vecka, ny giv ...

Ja, en sak är säker .., inte är det underligt att man blir ståendes som förstenad - alldeles som Lots hustru - när det någon enstaka dag  I N T E  blåser! Ständigt denna blåst och nästan alltid från väster förstås. 

Tog i alla fall Harry och gick ner mot stranden. 

Våldsam motvind och då blir det genast knepigt. 

Pulsen stiger! Halsduken viras ännu ett varv runt munnen. 

Men jag ser sädesärlan nere vid vattenbrynet - den första som  j a g   ser i vår - och det gör hjärtat varmt. 

I väster är himlen ljust blå, men mot öster ser det ut så här. 

Och jag minns när vi hade varit på vår första charterresa till Rhodos i Grekland och planet flög in över Sverige (vi hade rest från Göteborg) och vi hade västkusten under oss, ja, men då blev det så tydligt att ute till havs eller nära havet, där var himlen blå och solen strålade, men bara liite in över land, där  låg det stora molnbankar! 

Så är det ofta här också, att vi som bor nära havet, vi klarar oss från regnet.

Det här att gå i motvind, det är inget som fungerar numera. 

Alltså blir jag så slut på - totalt slut på - så jag slår mig ner vid dom här bänkarna och borden, dom som finns uppställda intill parkeringen, den som för dagen är helt tom. 

(En solig dag i somras räknade pv till totalt över nittio bilar, dels här - som på bilden - men också längs Ejdervägen!)

Skickar - för tusende gången - en tacksamhetens tanke till "pendockribbon" - Eva Eklöf - som bara så där utan vidare stickade dom här härliga vantarna vilka kom i ett paket. 

Oj, vad jag har använt dem! 

Och  s o m  jag älskar dem! 

Efter en paus på kanske tio minuter - mer behövs inte - tar jag mig hemåt. 

Konstaterar att blåsipporna ännu pryder marken nedanför Ecke och Britts häck .., syrénerna knoppas allt mer och när jag stånkat mig uppför Kilimanjarobacken här hemma, sätter jag mig i trädgårdsstolen och pustar ut. 

Nåja, det går bra ändå. 

Harry är så fin .., håller sig nära matte och efter en stund återvänder krafterna och jag gör ett tappert försök att fånga dropparna i den lilla, lilla bladrosetten i rabatten. 

Sååå vackert! 

Så har i alla fall halva dagen varit. 

Nu är klockan snart halv fyra.

Ajöken, sa fröken.

Intressant om hudvård ...

På torsdag klockan 21.00 i SVT 1 ...,visas - så perfekt när jag nu skrivit om det här - ett program med titeln "Sanningen om hudvård". 

Oj, så intressant det ska bli, ty den det ska jag titta på! 

Här är en länk till programmet. 

Babsan delar med sig ....

Så här skriver hon: "Här ser du mina burkar och min deodorant. Jimmy Choo lotion har jag till fest, luktar gudomligt! Mascaran är just nu Isadora .., skiftar väldigt. Målar mig ytterst sällan sedan jag gick i pension. Det blir när man åker in till stan. (Uppsala). 

Här är Barbros burkar. 

Och hon fortsätter: "Medel till håret testar jag mig fram till. Har ju så lockigt, men tyvärr också då lite risigt."

/Elisabet skriver: frågade om jag fick lägga ut hennes svar? "Lägg ut du", var svaret.

Tack Babsan!

Det kostar på ....

Det här med make up, det har under årens lopp inte varit någon större kostnad för min del. 

Ögonskugga har jag aldrig använt, inte eyeliner heller (kanske främst beroende på lättja), däremot sedan tonåren alltid mascara och likaså läppstift, men det senare räcker ju ett bra tag. 

De senaste åren har jag som regel hållit mig till ett och samma mascaramärke. Svindyrt om man räknar på kilopriset, men den fungerar bra ..., kan tvättas bort med ljummet vatten och är ändå vattenfast om man badar. Märket är Estée Lauder och jag beställer den via nätet. 

(Ni som använder mascara, ta en titt på hur många ml er variant innehåller: Det brukar röra sig om 6 ml och så tycker man att kött eller grönsaker är dyrt!)

I den senaste mascara-leveransen följde det med en pyttepytteliten burk (korken i sig är mer än dubbelt så stor som själva glaset; finurligt uträknat ., så känns det inte så smått!) med en kräm som ska förhindra att huden åldras. En liten gåva, alltså.

Kanske innehållet motsvarar 10 g?

Nu testade jag att smörja in ovansidan av mina rynkiga händer med denna dyrbarhet och jag måste säga att det var helt enastående så mjuk huden blev! (Ja, jag begriper att den inte är avsedd som handkräm, men jag testade ändå ...).

Men räknar man ut literpriset hamnar man på nittontusen kronor! En burk med 30 ml kostar 572: - och köper man en burk med större innehåll, t.ex. hos Åhléns, ja, då får man för 50 ml betala 1025:- .., vilket blir ett literpris på 20500:-!!

Söker på "anti age" på Apotekets varor och hittar då den här. 

Den heter Eucerin Hyaluron - Filler+Elasticity SPF 30 (undrar hur det går till när man hittar på namnet ..,?) och inbringar ett  pris av  279:- kr för 50 ml. 

Följande står att läsa om produkten: "Ger en strålande hud med förbättrad elasticitet och mindre rynkor". 

Ärligt av Apoteket att redovisa literpriset, det hamnar på 5880:- kr.

Det skiljer alltså drygt 14000:- kr i literpris mellan dom här båda krämerna.

Otroligt!

Skulle vara intressant att veta om någon som tittar in här har egen erfarenhet av såna här krämer - i så fall får ni gärna dela med er -! Kanske det finns nån som gör sin egen variant? 

Dagens fönster ...

Letar en bild och hittar som vanligt nånting helt annat. 

Det visade sig vara ett fönster som AP fångat - på Gotland dessutom -. 

Bilden hamnade på bloggen den fjärde april för exakt tio år sedan.

Vad som hände ...

Det var i morse som bilden togs. Jag satt i soffan Ektorp och knåpade med dom allra sista rutorna i gårdagens DN-korsord .., pv hade tänt eld i kaminen och ute blåste det. 

Frukosten var avklarad - likadan som igår -. 

Äggröra (som vi ofta äter på helgerna) och lite bacon .., stekt svamp och några tomatskivor. 

Ungefär så. 

Så skrev jag ett inlägg på instagram och frågade vad andra gjorde den här lördagen? 

Värmdes sååå i hjärtat av svaren som kom. 

Här är några av dem: 

"Sen frukost och sen heldag i kolonin. Ska nog hitta en hörna dit inte vinden når och då värmer nog  solen. Lite stickning varvas med trädgårdsarbete." (Från Skåne). 

"Blir Readly, där jag läser tidningar och löser korsord, funderar på den eviga matfrågan - vad ska vi äta idag?" (Tror mig veta att det var från Motala).

Från Malå kom detta: "Tittar på bofinken och koltrasten vid fågelmatningen. Solen skiner på den vita nysnön; det är så bländande vitt att det gör ont i ögonen!"

I Skåne sitter någon på ett zoom-möte hela dagen. Det är ordförandeutbildning och denna någon längtar ut!

Någon annan sover mycket länge och berättar att där ute v r ä k e r  snön ner. (Jämtland). 

Och A från Haverdal har kört bil till kärleken i Kalmar och skriver så här: "Vid fikat i skogen bland alla blåsippor hörde vi så klart gransångaren med sitt salt-sill-tjat". 

För  övrigt kan meddelas att jag saknar min gamla loppisfåtölj som sedan något år tillbaka tackat för sig och så berättade pv att han idag sett SÄDESÄRLAN nere på stranden! Hurra! Och varmt välkommen! säger jag. 

Lördag i april ....

På familjechatten upptäcker jag att det idag är den internatiolla syskondagen och dom tre syskonen skriver unisont att dom förstås har dom allra bästa syskonen. 

Ja,  k a n   man tänka sig ...!

När jag var liten - kanske gick jag i lågstadiet - önskade jag sååå att där hade funnits fler syskon i familjen Nilsson, eller i alla fall fler i min egen ålder. Med systrar som var tio respektive tretton år äldre, blev jag  den största delen av uppväxten ensam hemma med mamma och pappa. Mest med pappa; mamma arbetade ju nästan jämt 

Rigmor och Birgitta är helsyskon och så kom jag ju då såklart så där med deras "nya mamma".  Det kan inte ha varit alldeles enkelt. 

Bilden: den äldsta i sitt hem på landet i Skåne. Kanske är hon i färd att bjuda oss på kladdkaka och kaffe?

Min äldsta syster Rigmor .., ja, men tänk, vad hon betydde när jag låg på sjukhuset. Var gång jag ringde henne och hörde hennes röst började jag gråta och vilken trygghet hon var! 

Och Birgitta som bor i Australien, så alldeles förfärligt tomt det skulle bli utan hennes mejl som jag - liggandes i sängen -  läser var morgon.

Ja, men åå, vilken glädje att ha syskon! 

Själv blev jag tidigt gravid och när jag var tjugotvå, då fanns två småtöser i familjen. 

Det är dom som syns på bilden .., här är vi på fotbollsderby i Solna ..,. mamman, Maria och så Anna.

Inte ens med bästa vilja i världen kan jag påstå att döttrarna älskade varandra under tonårstiden, men nu, nu är det annat ljud  i skällan! 

Ytterligare tio år senare, kom ättapjötten. 

Nu var dom tre syskon.

Sällan - eller aldrig - har jag blivit så rörd av detta med att ha syskon, som när i alla två av ätteläggarna med respektive + pv, deltog i Toughest i  Göteborg, det var ett par år sedan. (Den äldsta deltog i hejaklacken). Tillsammans var det dom ett lag och bilden visar liksom en "vägg" där var och en skulle ta sig upp (mycket högre än det som syns) och Anna blev liksom hängande och försökte sprattla sig upp över kanten.

Han som är lillebror och stark som en björn (tycker mamman) var redan där uppe och nu tog han fatt i Annas händer och drog upp henne. Ja, jag kanske är överkänslig (efter dom här veckorna, ja, månaden, är för övrigt känslorna "all over the place") och jag hade allt sjå i världen att inte börja gråta, så rörd var jag. Det blir jag fortfarande när jag ser bilderna och kommer ihåg hur det var.

(Bilden fanns idag på familjechatten och är inte tagen av mig, kanske exets fru Karin?).

Summa summarum: sååå tacksam är jag att jag fick växa upp med syskon och lika tacksam att den förstfödda fick två syskon. Det är ju nu verkligen inget man kan ta för givet och många är glada och nöjda över att ha vuxit upp som ensambarn, med dom fördelar det innebär. 

Så .. , tack livet som gav mig två storasystrar! vill jag säga.

Ett lördagsfönster ....

... ja, flera stycken .., vilka fångades från en sal på Halmstad sjukhus. 

Nu var ju inte fönsterna det viktiga egentligen, utan herr eller fröken Strandskata. 

Vilken ljuvlig fågel detta är.

 Spridda skurar och Dagens Fönster ...

Och fredag är det. Pv har återvänt från Småland där han hjälpt till med skogsavverkning och vad därtill hör. Aningen stel rent kroppsligt och kanske mör också, men för övrigt helt okej.

Harry som troget legat intill mig under husses frånvaro, svek matte igårkväll och jag satte bordsfläkten på max och lyssnade till en podd som tog upp detta med varför så många par över sextio år skiljer sig. En psykolog intervjuades, men var så omständlig så jag spelade fram i avsnittet och somnade ifrån det hela. (Ja, vill hellre skriva "omständig"). 

Vaknar till hällregn och våldsam blåst .., ja, så var det igårkväll också, men nog det känns värre när det är mörkt ute. Aningen förkyld är jag och tung-andad. Sitter med blåspipen och tänker att den gör nytta. Minns att sjukgymnasten (ja, fysioterapeuten, om man så önskar) visade hur syreupptagningen steg markant när jag hade blåst en stund.

Tänk, igår klarade jag av Johanssonrundan och det med endast EN säger EN paus. Vilken ofattbar glädje! Det var på stenen på bilden här ovanför, som jag slog mig ner. Kollade först så där inte var någon orm .., dom börjar väl visa sig snart. 

På toppen. L y c k a. Och ingen raketpuls! 

Ibland - men inte ofta - händer det att fångade fönster kommer med alldeles vanlig post. 

Det hände för några dagar sedan. 

Var i Skåne detta är taget, kan jag inte säga - det står inte heller på kortet - men kan lika gärna vara i Simrishamn som i Ystad. 

Frimärket ser ut så här. 

Lite annorlunda. 

Måhända kan avsändaren berätta vad det är för gott?

Alltid lika intressant med olika handstilar.

"Rationell" skulle jag tänka om den här flitiga-fönsterfångarmadamen. 

Annat som gör en glad .., jo, en liten film där minstingen i Malmö nu börjar sätta samman ord. "Tack ba-pa!" säger han smajlande, medan hans mamma säger "men du sa ju tack ma-ma!" 

Nej, minsann .., det blir tack-ba-pa!" och jag ler så mungiporna möts i nacken någonstans. 

Ler gör även lillprataren. 

Nu kom solen plötsligt fram och ena ekorrmataren ramlade ner från eken igår och nu är det slagsmål om den enda som sitter kvar, men den andra ska väl på nåt sätt gå få på plats ändå. 

Ska gå ut och fylla på med solrosfrön .., pv har mattelektion i Stora Hus en bit bort och så har han kontaktat varvet i Orust. Perfekt ..., båten kommer att flyttas till en "hangar"  som visserligen inte är uppvärmd, men där kan dom (pv och hans bror) vara hur länge som helst på kvällarna och jobba.

Lyssnar till den allra mest ljuvliga musik på Spotify. 

Döm om min förvåning när den visar sig vara skriven av Emilio Ingrosso! (Ja, varför blir jag förvånad över den saken ..? Ja, säg det!)

Musikstycket heter Sensi och dök upp i en sån "Discover weekly" där musik som jag antas tycka om uppenbarar sig. Nästan som filmmusik är det ., kanske slutscenen i en italiensk film, typ "Cinema Paradiso". Ni vet, då .., när det är dags att ta fram näsduken. 

Dagens fönster ...

Ulrika har varit på roadtrip till Åmmeberg utanför Askersund och tittat på gamla, fina bruksbyggnader i tegel. 

Det var då lokfönstret fångades! 

Tack! säger jag. 

Bästa dagen hittills ....

Ja, verkligen! Vilken glädje! Inte en enda gång har jag fått våldsam hjärtklappning och även om jag inte gick särskilt långt med Harry, så gick det bra - inga  problem -. 

Och nej, jag tar inte ut nånting  i förskott. Bra idag, kan i morgon vara som tulpanen på bilden här ovanför. Men hjälp, så härligt, ja, så länge må-bra-känslan varar. 

(Upptäckte nu på Region Hallands sida vad beträffar vaccinationer, att nu på fredag - från klockan 06:30 - kan vi som är födda 1954 eller tidigare, boka tid för vaccination. )

Har pratat med pv och det har gått bra i den småländska skogen. Ett lass ytterligare skulle han och brodern hinna med ikväll och kanske ett i morgon på förmiddagen, sen tar han bussen hem, pv alltså. 

Om han känner sig utmattad? Nej, men mör i kroppen av alla ovana rörelser ., kliva över fällda träd och upp och ner i traktorn och allt sånt. 

Nu stundar ännu en sväng med harry. 

En dag i april ...

Bilden: på väg ner till havet. 

Blå himmel och solsken. 

Jag sitter på altanen och blåser i pipgrejen. 

Harry på gräsmattan - han sover djupt -. 

Räfsar lite. 

Drar upp vissnade ringblommestjälkar från pallkragen. 

Hittar en kvarglömd vante i hallonhäcken.

Och så beslutar jag mig för att kolla på nätet vad det kostar att hyra en röjsåg. 

Slänten framför mig - där jag sitter på altanen - består mest av sly och mängder med tonåriga körsbärsträd.

Tänk, så fint det skulle bli ...! tänker jag.

Och så promenader med harry. 

Först ner till havet och hem och nästa sväng blir till Stensjö ägg på andra sidan kustvägen och hemåt igen. 

Ja, så här ser dagarna ut. 

Man tror kanske att alla andras dagar är så alldeles oerhört mycket mer spännande, men många - inte alla - i min bekantskapskrets har i ett års tid suttit hemma i ett rum eller kök och arbetat hemifrån och det är kanske inte så himla spännande heller. 

Då är det ju rena paradistillvaron för en sextiosjuårig madame; detta att man gör det man har lust och orkar med. 

Sånt får man komma ihåg

Dagens fönster ...

Från Apulien - en region i södra Italien - kommer det här fönstret och det var Gino - en bekantas bekant - som hade håven redo. Man kan väl säga att det här huset nog kan tillskrivas epitetet "renoveringsobjekt". 

Grazie Gino! säger jag.

Skakigt ....

Hela förmiddagen har varit skakig. 

Darrrrig. 

Svängde förbi affären för att posta ett litet paket och upptäckte - när jag skrev vem som var mottagare - hur handen inte ville hålla sig på plats. Obehagligt. Köpte tre färska broccoli för 5:-/st. Älskar broccoli i alla former. Okokta med lite olja på i salladen .., snabbwokade och som idag:lätt kokta. Satt ute på altanen och åt lunch för mig själv. Harry på gräsmattan, Sigge i uterummet. 

Gick sen på promenad neråt havet till och mötte dom tre vise männen; alltså tre män vilka varje morgon går en längre runda och då passerar Ejdervägen. För en tid sedan fick jag en hälsning från dem - via pv -, men nu kunde vi stå och småsurra, inte långt från parkeringen. 

En är född 1947 och får sin första spruta senare i veckan (stor glädje), en annan var född 1952 och den tredje 1955. Mittenmannen hade arbetat som polis och berättade att på hans arbetsplats finns två som haft covid och det är ganska länge sedan, men båda klarar bara av femtio procents jobb (utredningsärenden), sen är det godnatt. Orken tar slut. 

(Vilken underlig sjukdom det här är. En annan sak som förbryllar, är att det ofta är svårt att svälja t ex kött, om än skurna i små bitar. Pv vittnar om samma sak.)

Efter pratet med männen och promenaden med harry, blev jag så förfärligt slut på som artist, så när tagit mig upp för kilimanjarobacken, lade jag mig på soffan i uterummet och drog djupa andetag. Harry kom in, men gick lika snabbt ut igen. (Bilden från förra sommaren). 

Då ringde Maja och lät mig videochatta med minstingen i Malmö ..., ja, men så underbart roligt! Lite som medicin. 

Har nyss letat efter Sveriges Radios programtablå, men nu är den tydligen omgjord och jag kan säga att det var inte till det bättre - enligt mitt sätt att se det -.

 

Hittar ett gammalt fotografi från våren 1954 (tulpaner på nattduksbordet) och morgonsol mot väggen i sängkammaren. Bilden visar mamma med sin förstfödda (blev inga fler barn)  - ja, det var ju jag det -. I vuxen ålder berättade mamma  att hon, när jag kom till världen, inte alls kände någon översvallande moderslycka och hur skräckslagen hon blev över dom känslorna. Ja, det var ju väldigt roligt att höra - eller inte -. 

Här sitter hon i alla fall i sängen och håller i den där lilla fröken. som inte kan vara mer än några månader. Mamma är då trettiotre år och har yrkesarbetat och varit husmor på sjukstugan i ett ett par års tid. Jag kan tänka mig att hemmafrulivet kanske inte var vad hon drömt om. Ändå är det vad jag läser om i hennes dagböcker .., år ut och år in. 

"Gode Gud, låt mig få bli hemmafru!", skriver hon, men nej, så blev det aldrig.

Äntligen vardag! 

Fem i halv sex ringer mobillarmet och sen är det full fart. Kaffebryggaren sätts igång, pv tar harry på Inger-Margret-rundan och jag fyller termosen och bär ut ryggsäck, startar bilen och inväntar pv. Harry är också med. Alltid med. 

Så blir det rask färd in till Halmstad. Pv väljer motorvägen och det är ljust ute och gott om  trafik. Alla verkar ha bråttom. Parkerar vid OK-macken nära Halmstad Arena och sen kör jag hemåt. Väljer fel väg till en början, men blir inte orolig, tar mig lätt tillbaka på Den Rätta Vägen. 

När jag svänger in på Ejdervägen, är detta (bilden) vad jag ser om jag tittar norrut. 

Och när jag har parkerat, översköljs jag av rödhakekvitter. Å, dessa ljuvliga småfåglar! 

Kollar mejlen och där väntar dom sedvanliga morgonraderna från min syster i Australien. Hon berättar att sonen Fredrik och hans fru Shae haft en helg fylld med aktiviteter och när dom kommer hem visar det sig att huset invaderats av möss! Verkligen en invasion! Deras hund Luna (golden retriever) jagar och tar död på dom hon upptäcker, men nu är det musfälle-inköp som står på programmet. 

Sjätte april idag. Det är då sädesärlan brukar komma. Sååå spännande att se om hen håller tiden, eller om det kanske blivit nåt bakslag?

Mera?

Spelar quiz med I från Ystad; kund i affären där jag arbetade. Gratulerar henne på födelsedagen och upptäcker då att hon behandlas för cancer! Inte en susning har jag haft om detta och allt började med ett malignt melanom, som nu spridit sig. Jag tänker på henne som så ung (alla som jag kände i Ystad är i mitt minne kvar i den åldern som när jag flyttade därifrån), men hon är i alla fall yngre än jag själv. (Vill skriva mig). 

Ja, herremin, vad människor kan drabbas av! 

Nu tänker jag lägga mig raklång på soffan och läsa dagstidningen, den vi ännu har och som jag tycker är så bra .., men nu torde väl ändå den superbilliga prenumerationen snart vara tillända?

Dagens fönster ....

... kommer från Norrtälje och Monet. 

Snö, även där. 

(Så och här idag, men den försvann lika snabbt som den kom!)

Tack! säger jag.

Bara så ni vet ...

Upptäcker att jag har missat flera kommentarer och vill bara säga: det fungerar inte riktigt som det brukar .., och jag är tacksam att det även drabbar pv, om än inte fullt lika ofta. 

Man är inte sig själv. Har inte varit det sedan vi blev sjuka. 

Men i kväll hände nåt härligt! 

Jag somnade på soffan Ektorp .., sov nog i en timme eller två och sov  d j u p t. Vaknade .., tog mig an förra veckans korsord i DN - eller där förra - och det var som en dammlucka som öppnade sig .., jag fyllde i ord efter ord efter ord! 

Ren och skär    l y c k a. 

Eller kanske mer: lättnad.

Hej och hå ....

Annandag Påsk, Ejdervägen 7,  klockan 12:57.

Hjärndimma och lite annat ...

Annandag Påsk idag och jag längtar efter vardag igen, men förstår alla som arbetar fem dagar i veckan och måndag till fredag, då blir man såklart lycklig över några extra lediga dagar. Har man i hela sitt liv arbetat i livsmedelsbutik, tänker man inte ens på den saken. Schemat rullar på som vanligt. 

Läste igenom inlägget från igår och upptäcker (dimman ...) att det ju ser ut som om Hilda, Edvin och Mymmel bara fick Hildas tårta, men så var det inte. Jag gjorde i ordning såväl en liten lammstek, samt grillspett med fläskfilé, en hel plåt med ugnsrostade grönsaker, tzatziki och till veganen och sonen blev det jordnötsbiffar i stället för kött. Ingen direkt påskmat - förutom lammet - men det var vad jag orkade med. Och han som fyller tre i slutet av juli, var mest intresserad av "sylten", dvs, gelén,

Det har blåst nåt hemskt och när jag pratade med Eva från Tyresö (sista dagen här i Halland på ett tag, på onsdag stundar vaccination hemma i Tyresö) upptäckte jag mörkblå moln borta vid horisonten och det dröjde kanske en halvtimme så bjöds vi på såväl snö som hagel. Ja, ja .., aprilväder känner man ju till. 

Måtte det ge sig, för fy så trist för pv och hans bror att kämpa i skogen i snöyra och blåst, men det är i morgon och på onsdag det. 

Är fortfarande såå glad över dom nya kuddfodralen, men .., i skarpt solljus är den gröna färgen inte lika fin .., hmmm .., nåja, nu är det ju mulet, så det passar perfekt. Men vilken skillnad jag tycker att det blev i rummet! 

Ja, det var väl allt.

Dagens fönster ....

När jag skrev inlägget här under och hittade bilden från Halmstad sjukhus, snavade jag även över detta. Under mina snart sexton år som bloggmadame, har det såklart funnits fönster som satt avtryck. Det gjorde det här. 

Det  var Christina Alvner som hade rest utomlands (och hade håven med sig) och jag tycker att man - bara av att titta på bilden - kan fånga känslan av .... äventyr. 

Människor som är nyss uppstigna från en hotellsäng .., fönster på vid gavel .., några blommor på fönsterbrädan. Det blir nästan som en liten film. Eller en roman. 

Söndag - eller påskdagen - ...

Ja, då fick vi besök av Hilda, Edvin och hans mormor Mymmel. Dom kom med bussen från Halmstad vid elva och tackade för sig vid fyratiden. Däremellan hade dom gått på promenad ner till havet och vi hade druckit kaffe och ätit av Hildas goda hembakade (veganska) tårta, med smak av morötter .., den påminde mycket om en morotskaka, faktiskt. 

Och Edvin klappade såväl Harry som Sigge och följde morfar i hälarna.

Och vi låtsades vara sjuka och ordinerades (och fick) medicin  av överläkare Edvin (Salivin tabletter som främjar salivutsöndringen) och då kände sig plötsligt även doktorn sjuk och nödgades ta två små tabletter, ja, alla, förutom morfar visade sig plötsligt vara sjuka. 

Å andra sidan tillfrisknade vi raskt. 

Så här såg tårtan ut. 

Jag däckade  t o t a l t  redan vid halv fyra, då fick jag lämna matbordet och gå och vila på soffan. Då hade jag å andra sidan varit igång sedan morgonen.

För sju år sedan den här tiden, hade jag - på Halmstad lasarett - fått ett sprillans nytt vänsterknä. Jag var vaken under hela operationen och hörde personalen prata om kommande semesterresor och en sköterska viskade till sin kollega och sa "men nu har du ju gett dubbel dos av blodstillande!" och jag tänkte att hur ska detta gå. 

Det gick bra. 

Stor glädje när jag upptäckte hur vackra påslakan sjukhuset höll oss  patienter med! 

Dagen därpå, på eftermiddagen, låg jag i sängen och slumrade så gott och när jag vaknade - något sömndrucken - satt Bodil från jobbet på en stol vid sängen och sa ingenting. 

Hon bara satt där. 

"Ja, jag tänkte att du nog behövde sova efter allt detta ..", sa hon leende och jag höll på att gråta .., så vänligt tyckte jag att det var. Kanske mest att hon satt där så tyst och stilla och väntade ut mig.