torsdag 19 augusti 2021

Torsdag ....


En ganska fin dag - hittills - efter en våldsamt blåsig natt. Vaknar vid halv ett och håller på att ramla baklänges .., då är det alldeles stjärnklart ute, ungefär som i oktober! 
Jag ser stjärna på stjärna på himlavalvet och det är så vackert, så vackert!


Vid tiotiden tar jag harry på hästhage-rundan. Får som vanligt pausa på någon sten .., då det känns som om lungorna ska hoppa ur kroppen, men den där pausen är livgivande på så många sätt. Och harry sätter sig intill och spanar ut över nejden. 
Vi ser en liten kanin skutta iväg. 


Kommer hem. Ringer till friherrinnan och hör hur det är med henne. 
Jo, liiite bättre, säger hon som ska ha kaffegäster idag. 
Sen ringer telefonen. 
Det är från sjukhuset och den vänliga arbetsterapeuten Annika .., och hon har talat med kirurgen som lagade min vänsterhand och Annika säger att "så här ska du inte behöva ha det .., läkaren säger att du kommer att kallas till röntgen". 


Jag blir så glad så jag nästan börjar att gråta. 
Under en veckas tid har jag fört dagbok över hur ont jag har haft .., jag har t.om ritat av handen och armen och prickat in var det varit som värst.


Kanske visar det sig att allt är helt okej, men då vet jag ju det. 
Då är det väl nerver som kommit i kläm eller spökar på något vis?


Och för övrigt?
Tänker ofta på dom afghanska männen vilka klättrade upp på det amerikanska flygplanet och naturligtvis föll av och ner mot marken till en säker död. Men gode tid, så hemskt och vad  t ä n k t e  dom på .., eller tänkte dom inte alls .., var desperationen så stor? 
Kanske trodde dom inte att planet skulle starta? 

I något nyhetsprogram - eller på sociala medier - såg jag en ung afghansk tös gråta hejdlöst, i förtvivlan över att talibanerna tagit över. Hon ville ju så gärna studera vidare och nu kanske allt skulle bli som förr .., att flickor hålls hemma och gifts bort! 

Sånt kan man tänka på där man sitter i hästhagen och tittar på en liten kanin.

Dagens fönster ....


... som nog också fångades i flykten (men så är det kanske med alla våra fönster?)  och ska jag nu försöka mig på att lägga in en länk till den som höll i håven, tro? Ibland blir då all text markerad med fet stil och det ser ju inte trivsamt ut. 

Men jag gör ett försök. Här är länken. Tack! säger jag.

onsdag 18 augusti 2021

Idag ....


... kände jag sån glädje över att upptäcka ett litet ekollon. 
Nåt så otroligt charmigt! 
Så fint! 


Mera glädje! Sigurd Melin från Hälsingland, är en påhittig man. Titta, vad han har kommit på! Med hjälp av dom här röda plastgrejerna leds vattnet bort från husväggar och annat, men det fungerar förstås bäst när där finns någonstans att fösa iväg vattenmassorna! 
Här kan man läsa om denne klurige man. Bilden är från Aftonbladet.
Och stackars människor i Gävle och Dalarna där det nu regnat kopiösa mängder och källare och viadukter svämmar över. "Husägarna får sköta sig själva ..., vi prioriterar viktiga byggnader", sas det och jag hajade till. Men det är klart .. att få en pump i källaren när vattnet utanför huset står halvmeter högt .., vad ska man göra av det upp-pumpade vattnet? Det kommer ju in lika fort. 
Arma människor!


Det har varit regn mest hela dagen idag - det är bara frågan om det är mer eller mindre nederbörd - och mellan en av regnskurarna hann i alla fall mannen som jag kallar för "den halvlånge" (född och uppvuxen i Halmstad, vi körde förbi hans barndomshem på Furet igår) och pv forsla bort resterna av den idegran som sågats ner.
Sen blev det kaffe.

Onsdagsfönstret ...


... fångades från någon av våningarna i Hallands konstmuseum, ja, det var igår det. 

Vilken utsikt det var och det är som alltid så .., att närheten till vatten får i alla fall mig på fall. Det är ingen gräsmatta på marken, utan det är ett tak med mossa ..., sånt kan ju bli så himla fint! 


Som här .., ett garagetak i Landskrona!

tisdag 17 augusti 2021

Lite kulturell, men bara lite ...


Efter tolv år här i landet Halland, beslutar jag mig idag för att äntligen besöka konstmuséet, ljuvligt beläget nära Nissan. Regnet har  ö s t  ner på vägen dit, men jag kommer mig in torrskodd och kan låsa in väska och plånbok i ett litet fack på nedre planet. 
Därefter blir det till att spankulera omkring och ta sig an konstverken.


I ett helt rum finns mängder av Irving Penn´s bilder; många liknande den här ovanför. Men hur proffsiga såna här bilder än är, säger dom mig egentligen ingenting. 
En vacker kvinna - ja - men inget mera.


Det gjorde däremot den här - av samme fotograf - även om jag inte skulle vilja ha den på väggen kanske. 


För att inte tala om den  här målningen! 
Konstnärens namn är Eva Waller (f. 1949) och titeln är "Porträtt av en liten flicka".


Och den här .., som jag upptäcker i ett häfte om en av Halmstadgruppens medlemmar, nämligen Erik Olson (med ett s). 


I lilla butiken finns affischer och annat att inhandla och jag köper bums ett exemplar av Mona Johansson. Så roligt att hon på varje kopia skrivit en snutt. Och alla som har haft - eller har kattungar - vet att då vimlar det minsann av lyckostunder. 


Ja, jag köper även den här. 
Snäll med igelkotten Nikodemus var hon också Mona .., han får vatten eller mjölk från "hjärtefatet". I en artikel från Hallands Nyheter i december 2013 kan man läsa följande: "Mona Johansson bodde i Göteborg, men under trettio år tillbringade hon sina somrar i Varberg. Hon var ett vanligt inslag på Varbergs torg där hon stod och sålde sina verk, gärna med lite naivistiska motiv från Varberg".


I väntan på att pv ska hämta mig, går jag en sväng i omgivningarna. Där är en gångväg längs Nissan och på andra sidan finns bostäder - precis på samma sätt som norra hamnen i Helsingborg eller västra hamnen i Malmö. 


Klistermärken förstås. 


Från någon av våningarna ovanför entrén, vänder jag ryggen åt konstverken och ställer mig och tittar ut över Nissan och framför allt på dom underbara rabatterna nere vid "gårdsplanen", om man kan kalla det för ett sånt. 


Det mesta är färgstämt och när jag berättar för kvinnan i receptionen att nästan det vackraste av allt .., det är nog ändå rabatterna, så ler hon och säger att det är "Holms trädgårdstjänst" som är ansvarig för detta. 
I en liten vas på disken finns små blommor, plockade från rabatterna. 
Sååå fint! 


Frånsett ett krigsmuseum i London, har jag nog aldrig besökt ett museum utan att i deras - ofta små butiker - ha köpt några kort. Samma sak nu!
Nu blev det sex kort, plus ett litet häfte om Halmstadgruppen - det är den längst till höger. 
Den ska jag läsa ikväll, tror jag. 

Ja, så var det idag.

Dagens fönster ...


... fångades i restaurang Kåtan i Lycksele och det var ellem som höll i håven. 

Tack! säger jag.

måndag 16 augusti 2021

Utflykt ...


... till biblioteket i Harplinge. 
Det påminner lite om gamla biblioteket i Malå; det var där jag upptäckte glädjen med böcker. Tant Margareta - grannen - arbetade där, trots att hon inte alls hade rätt utbildning. Ändå var hon HELT rätt människa på rätt plats; hon  ä l s k a d e  böcker och visste precis vad man tyckte om. Mitt lånenummer var sjutton. 


Biblioteket i Harplinge är sparsamt bemannat, så därför kan man logga in sig - ungefär som på en arbetsplats - även kvällstid när mörkret lagt sig. Jag kom dit nu på morgonen och alldeles ensam var jag och lyset tändes allt eftersom jag rörde mig i de olika rummen. 

Där finns en ganska stor avdelning för barn och det var där jag upptäckte dom här recensionerna, vilka fick mig att le för mig själv. Underbart!
"Den var lite sor(g)lig för att kärleken började lite dåligt men den slutar bra".

Fem böcker - varav tre var skönlitteratur - fick göra mig sällskap hem. Eller till affären. (De två övriga var faktaböcker; en om insekter, den andra om blommor och blader). 
Jo, men det kändes bra. 

Stod en stund och småpratade med en kund från affären. Trivsamt. 
Hade jag inte haft besöken på Hemköp flera gånger i veckan, hade jag nog blivit tokig.

Lite ovanligt är det allt ...

Nu har skolorna börjat och på väg hem från affären och biblioteket, lyssnar jag till P1 där gymnasieelever intervjuas, ja, det handlar om skolstarten och hur det känns? Det är flickor som berättar om glädjen i att träffa kompisar igen och att bara "kunna räcka upp handen och få hjälp".  

I fjol arbetade pv måndagar och tisdagar, men hade andra vikariat av kortare eller längre tid, så särskilt många lediga dagar under veckorna blev det inte. Den här hösten arbetar han torsdagar och fredagar och är alltså ledig fem dagar på raken. Och ja, det kändes väldigt ovanligt att han var hemma - en måndagmorgon -! 

Bilden är från igårkväll när vi tog ett kvällsdopp i hemmahamnen. Nitton grader i vattnet och det var helt underbart. Även Harry gick ut några meter, men inte så att han nödgades visa sina simkunskaper. Var gång jag har hållit mig under ytan, blir håret extremt lockigt. Är det månne saltet som är orsaken?

Dagens fönster ....

... fångades på Rudberg Knude Fyr på Jylland och det var äldsta dottern som höll i håven.

Och vill man veta mer om fyren och dess äventyrliga historia, kan man klicka på den här länken. 

söndag 15 augusti 2021

Stiltje ...


... men inte vad gäller vinden. 

Det har varit friska vindar hela dagen och mina planer på ett dopp - här hos oss - den försvann all världens väg när jag väl kom ner till stranden. Såå mycket tång hade blåst iland och så pass mycket vågor att jag blev stående en stund och funderade. 
På vad?
Utströmmar. 
Nej, jag tar det i Skallkroken ikväll. 

Efter en tämligen energisk förmiddag (torkade alla golven på övervåningen, hängde ut tvätt som nu torkat .. fixade lunch till pv och mig själv - omelett med grönsaker), blev jag totalt däckad. T o t a l t. Tittade på orientering i Idre, men somnade av och till. 

Pv sprang ett par kilometer och var totalt slut på han också. Nu har vi slumrat på soffan, tillsammans med Harry. Jag undrar när orken fullt ut ska komma tillbaka?

Dagens fönster ....


Här kommer ännu ett bidrag från Stora Henriksvik - Café & Trädgård - på Långholmen i Stockholm. Så fint där verkar vara! 

Och tack till fönsterfångerskan i Värmland! (Turtlan, förstås). 


lördag 14 augusti 2021

Sent påhitt ...


Hela eftermiddagen går till - just ingenting -. 
Middag förstås och knåpandet med DN-krysset som jag tycker är hopplöst idag. Senare ska det kännas annorlunda, men det vet jag inte då 

Vid halvniotiden frågar jag pv om han vill haka på och ta ett kvällsdopp?
Nej, det vill han inte - bada alltså - det blåser ju förfärligt ute och nej, men följa med kan han göra, ja, så kan vi tanka efteråt. 
Så vi åker iväg. 
Framme i hamnen kan vi konstatera att alla tio ställplatser är uthyrda. 


Det är nästan fullt i hamnen och jag har aldrig sett så många stora båtar som i sommar. 
Gladast blir jag ändå av den här lilla båten. Så vacker. 


Och på många av båtarna ligger SUP-brädor, ja, ganska trångt blir det och det är solceller på var och varannan båt (även vår) och olika lösningar för att på ett någorlunda smidigt sätt ta sig ombord. 


Här går jag i och jag har termometern med mig; den visar på nitton grader i vattnet, men det känns betydligt varmare. En ejder simmar lite längre ut. Och jag känner mig pånyttfödd.

När vi kör hemåt ser vi en räv komma lullande på ängen och med nånting i munnen och en svartvit katt lever farligt vid en utfart .., såå lätt att den blir överkörd .., och solen har gått ned och väl hemma sjunger Lars Winnerbäck för mig medan jag skriver. 
Pv, han pinnar på med korsordet. 
"Har folk som gräver efter skatter, åtta bokstäver?"
Svaret är ekorotel. 
"Fångar vågor, sju bokstäver?" 
Jaha, parabol. 

Nu plötsligt faller poletter ner ... även hos mig. 
Visst är det underligt .., att bara man gör nånting annat, så löser det sig! 
(Med korsord, alltså). 


Helgdag i ett gult hus på en kulle ...


Vad gör man då?
Jo, man låtsas att man precis har påbörjat fyra veckors semester och då blir ju den här dagen som ett guldkorn! Är jag så lättlurad? Ja! Utan tvekan! 
Nu har jag alltså semester och ska inte tänka ett skvatt på plu-nummer eller om kassan stämde eller inte eller om jag kommit ihåg att beställa hem fina frimärken, nej, jag ska bara gotta mig åt sensommardagar och kanske lite höstkänsla, men bara lite. 

Jag plockar in hur många luktärtor som helst och gläds åt att jag har någon slags besatthet vad gäller assietter och små vaser. I nästan alla rum finns såna är buketter. 


Och så sitter jag ute på en ranglig trappstegsstol och väntar trofast på att småfåglar ska komma och ta sig ett dopp i fågelbadet. En enda en dyker upp, eller ner .., det är den här krabaten .., en blåmes, tror jag. Det vimlar av fågelsmåttingar på marken .., talgoxar och blåmesar och nötväckeungar. Dom sistnämnda är så pyttesmå, nästan så dom inte syns! 

Den här krabaten på bilden tog sig ett lördagsdopp och flaxade på med sina vingar. 
Jag satt på stolen och log och kände mig så ...., ja, tacksam .. kanske. 
Det brinner i Ryssland och Grekland och svämmar över i Taiwan och har redan gjort det i Tyskland och Belgien och i Kina - inte minst - och hur kunde man ha sån tur att man råkade födas just här? Så orättvis tillvaron är.


Cykelhälsningar kommer även idag, nu från Lökken på Jyllands västra sida. 
Dottern till höger. 
Och på familjechatten en liten film med en minsting som hoppar på en studsmatta. Inte var det länge sedan han absolut inte kunde hoppa ., nu går det hur bra som helst! 


Medan pv är på två möten (Vägföreningen och Skallkrokens hamnförening) vattnar jag i växthuset. Det är dåligt med skörden, men tomater får vi ändå - mest dom små - och myntan i pallkragen växer av sig själv .., det är pv:s te-blad, men även andra kryp vill vara med om detta ljuvliga .. kan det vara en påfågelsöga?

På spisen kokar en stor kyckling. 
Det blir lördagens middag, med ris och currysås och grönsaker till. 
Broccoli och morötter.

På mitt instagramkonto frågar jag vad andra sysslar med den här dagen?
Här är några tvärsnitt av deras svar (som gör mig så superlycklig!).

"Här ska uträttas ärenden som sparats till en regnig dag". 

"Luftrörskatarr med torrhosta så jag storknar men nu har jag fått Cocillana ...". 

"Haft årsmöte i hembygdsföreningen, blev invald som suppleant i styrelsen ..".

"Lägger upp maskor till en ny tröja - tog sin lilla tid, 312 maskor - i en ny metod". 

"Jag är som vanligt sen i starten, men hoppas att med största försiktighet (stukad fot) kunna gräva upp potatis och rensa ogräs idag". 

Och så ett lördagsfönster ...


... fångat i flykten kanske, av den här madamen. 
(Älskar när människor skymtar någonstans på bilderna!) 

Tack! säger jag. 


Eftermiddag ...
(Detta fredagsinlägg klistras in igen, som en test ..). 

Nästan tre mil lång cykeltur idag och fastän det är el-cykel, blev jag nåt så vanvettigt trött på slutet. Och vänsterhanden, som flitigt används för att växla mellan låg och normalfart,  ja, då får man ju skylla sig själv om den kärvar på slutet. Att det gör ont. 

Just den här biten av cykelvägen går från Harplinge och rakt västerut, sen rakt norrut mot affären och så hemöver. Helt ljuvligt är det så länge man håller sig här. Knappt en enda människa möter eller passerar man .., inget djur heller, däremot skymtar man Fjelldalens slott lite vid sidan om. Eller ganska mycket vid sidan om.


Och överallt ullig almöke/rallarros. och små, små bestånd av blåklockor och stora sjok med renfana och gullris!
När man cyklar till Särdal passerar man två enorma fält med enbart rödklöver. Nu vet jag vad det används till. Ja, Wikipedia vet. 

"Genom att använda rödklöver i vallen så ökar proteininnehållet med hjälp av biologisk kvävefixering. Det är ett lönsamt sätt att öka proteininnehållet i djurfoder. Rödklövern ställer inte så stora krav på jordmånen, men man bör undvika de torraste odlingslägena."


När jag bara har kanske två kilometer kvar innan jag är hemma, översköljs jag av trötthet. Det är som om det bara tar tvärslut. 
Finito! 
Stannar till vid den enda utsiktsplatsen .., havet till vänster och hur många får som helst som går nere i hagarna - hagar där det växer mängder med blommande ljung -. 
Där, vid ett bord av sten eller cement, tar jag mig en korvbit och lite potatissallad. Det är ingen höjdarmat, men ger mig kraft att fortsätta. 

Berättade om cykelturen för pv. 
Han sa att igår cyklade han ungefär åtta mil inalles. 
Jaha. På det viset. 


Mötte upp pv i Haverdal och så tog vi ett dopp (jag simmade länge) i ett tjugogradigt hav. 
U n d e r b a r t. 
Och tänk, att värken i handen  n ä s t a n  gav mig sig. 
Uppe på piren ligger tre upp-och-nervända-jollar och intill finns den här texten. 
Så generöst! 

torsdag 12 augusti 2021

Denna dag - en torsdag - ...


... och jag är så tacksam för Sveriges Radio P1. 

Medan jag just nu gör en jättegryta med ratatouille och gläds åt att ha Sigge hemma (han tar igen sig efter sin långa utflykt och är inte ett dugg kelig eller sällskapssjuk .., han är således precis som vanligt..) , lyssnar jag till Anna-Lena Lauréns sommarprat. 

Jag tycker så mycket om att läsa hennes krönikor i Dagens Nyheter och hon känns alltid så .., "äkta", hur man nu ska förklara en sån sak. 

Och för mig är det obegripligt hur hon inte tidigare har fått göra ett sommarprogram, men kanske har hon tackat nej? Här en länk, om någon är intresserad och producent för programmet är Helena Groll.

Tidigare på morgonen - vid femtiden - lyssnade jag till veckans avsnitt av Europapodden. "Katastrofernas Europa" är programtiteln och det låter ju inte särskilt upplyftande, men nu var det en hel del om detta det handlade. Om bränder och översvämningar, men också om det stundande tyska valet. Det var också så hörvärt! Här är en länk till programmet

Dagens fönster ...


"Tunn gardin, köpt i Indien, framför det runda fönstret i min väninnas gästhus på Södra Blidö. Utsikt mot skärgårdstallar, ljung och havet…"..

Så skriver Monet. 
Tack! säger jag.

onsdag 11 augusti 2021

Ännu flera spridda skurar ...


Långsamt går allt mot vanlighet igen. 
Nu är det nästan helt tomt på parkeringen nere vid havet .., sommarhusgrannarna åkte hem för någon vecka sedan eller två och inte är det mycket till fågelsång som hörs. Jo, hos vännerna från Tyresö - nu i Haverdal - hörde jag rödhaken igårkväll. 

Torsdagar och fredagar är arbetsdagar för pv. 
Alltså är han fri idag. 
Medan han tar harry på Johansson-rundan (där dom möter får som vill nosa på harry och det är ju omåttligt spännande) dukar jag upp som vanligt. Rutiner har blivit min ledstjärna; ibland ställer jag i ordning brickorna på kvällen och det känns bra .., nästan som om jag klappar mig själv på axeln. 
Fortfarande tror jag att det är ett mentalt sätt att - efter den mentalt omtumlande våren - känna lite kontroll. 


Igårkväll havskräftor i Haverdal. 
Eva visar mobilbilder från helgens besök av systerdottern med make och fem barn. På två av bilderna sitter Evas man och håller en tvåmånaders flicka mot sin axel. 
Den lilla - som heter Doris - sover tryggt.
otroligt ömsint är bilden. 


Det blir mycket prat och om allt och inget. 
Trivsamt. 
Och ett jättegott vin bjuds vi på. Eller jag - pv får alkoholfri öl -. 
Jag har tidigare på dagen tittat in hos friherrinnan i Steninge och hon har då förberett middag inför sin systers besök och oj, så slut hon är på - friherrinnan, alltså -. 
Denna ständiga värk som hon har och inget som tycks hjälpa! 

Och på dagens agenda: provkörning av el-bil (Kia) i Halmstad ..., och så ska jag läsa diktboken som kom igår. Det var det plattaste paket jag någonsin i mitt liv hämtat ut .., man kunde tro att det var ett litet kuvert bara! 
Författare: Nils Louis Fredriksson, född i Umeå 1968. 
Bokens titel: Där ingen längre bor.

Dagens glädje: att SVT:s Christoffer Wendick ska rapportera om det tyska valet.

Ungefär så.
Dagens fönster ...


"Hejsan!

Gillar man åka båt så passar en skärgårdstur bra vid ett Stockholmsbesök.

Det blev Vaxholm tur och retur. På hemvägen strax innan vi nådde Strömkajen så passerade vi vandrarhemmet af Chapman. Då blev det ett fönster till dig från Vaxholmsbåten.

Någon hade också glömt lite skräp på bordet ser jag…

Turtlan på båttur."


//Fem fönster i håven, Annica! Det här är det tredje, tror jag. T a c k!