Tisdag i Malå ...

Och Maria ligger nerbäddad och är krasslig och jag håller tummar och tår att jag ska klara mig. Minns med fasa tågresan upp hit förra året, då, när jag blev så dålig. 

Så här såg det ut igår. Läste någonstans att 121 personer kommit till akuten i Skellefteå! Det var brutna handleder och armar och annat elände, allt pga halkan!

 Fortfarande varnas det gör ishalka längs kusten i Västerbotten 

Vaknade till snöfall! Den kom på tvären, tycktes det. 

Pv tog hundarna på första rundan, allt medan jag fixade frukosten. Adventsljuset tändes. Åt upp det sista av det mjuka tunnbrödet (mer som mjukkakor) som M:s f.d. klasskompis Linda hade bakat, eftersom hon visste att jag älskar detta bröd. Så enormt vänligt!

På agendan idag står "Sing along!" klockan halv elva  i församlingshemmet. Vem som helst kan komma dit och sjunga tillsammans och jag ska i alla fall testa. I 1.5 timme pågår det, men det är kanske kaffe i mellanakten, eller ..? I församlingshemmet finns en helt underbar stor tavla, mer som en altartavla i förgrunden av lokalen. Det är för mig fullständigt obegripligt att den tavlan liksom står i skugga! Tänk, om dom hade haft en mjuk spotlight, så mycket mer levande hade då tavlan blivit! Ska försöka få till en bild, så ska ni få se. 

Det händer ofta att jag berättar om hur vänliga människor är här uppe. Kanske är det enbart genom mina ögon .., ja, varför skulle människor norröver vara extra snälla? Eller lättillgängliga.

Ja, det kan man fundera över, men igår kom samma tanke över mig. 

Det hade snöat och dessutom under natten rasat från taken; stenhårda snövallar blev det - helt omöjliga att rubba med  vanlig snöskyffel -. 

Jag gjorde ett tappert, men ack, så lönlöst försök att forsla undan snövallen, men ..., så kom en annan av Marias f.d. klasskompisar; - den underbare Jocke Broberg - och med sin traktor var det ju skottat och fint i ett huj!

Här sitter han och gör tummen upp , då, när jag frågade om jag fick ta en bild av denne gårdagens hjälte!

Pratade häromdagen med den peruanska familjen som bor på våningen ovanför. Dom hade allltså flyttat hit från Lund, mest för att dom ville testa något nytt och sade sig älska snö och kyla. Ibland om kvällarna hör jag småbarnsspring från lägenheten ovanför (två barn finns i familjen) och får då en sån våldsam längtan efter småttingarna i Skåne. 

Ungefär så är det här i landet Lappland. Tittar - samtidigt som jag skriver detta - på ett nyhetsinslag om Donald Trump. Jag kan för mitt liv inte begripa hur en president kan vara så oförskämd mot särskilt kvinnliga journalister, ja, det finns liksom ingen hejd på alla negativa omdömen vad gäller dem. Min avsky för den amerikanske presidenten, den har nu vuxit sig till oanade höjder.

Dagens fönster ...

... fångades här från Marias vardagsrum och om ni visste hur vackert det är när lamporna i slalombacken tänds! Det blir som ett litet pärlband av ljus. 

Norrsidan av backen syns inte och är våldsamt brant; jag vågade mig aldrig ner där. 

Det som ser ut som icke-färdig balkong, är just det. Hennes balkong/altan ska bli dubbelt så lång, men det blir nog till våren/sommaren.

Måndag i Malå ...

Vaknar till snöyra och blåst och ljudet av traktorer och andra snöröjningsfordon som far fram likt illrar längs Storgatan! 

Innan jag går till affären sopar jag trätrappan ut mot gatan och går sedan med myrsteg och försöker undvika akuten-besök. 

En bruten handled, då blir det till att åka de nio milen till Lycksele. Nej, tack.

Det är lite folk i affären och det mesta är påfyllt. Fruktdisken jättefin! Grillade kycklingar väntar på att bli middagsmat (eller lunch), och betingar ett pris av 92:- styck, men jag tycker att dom är STORA. Kollar vikten, ja, 1 kg. På Hemköp i Haverdal kostar en kyckling 79:- om jag minns rätt. 

När jag arbetade på Ica i Malå, hade vi alltid grillade spjäll .., tunna eller tjocka och himmelskt goda. Även grillad karré fanns att köpa och så klart dom grillade kycklingarna.

Klockan 11.00 går jag till Nystedts Kläder och inväntar Irene Lundmark - Alm från Norsjö. Hinner prata en hel del med en av ägarna och när norsjöborna (Irene har med sig maken, ja,han vägrar låta henne köra då hon haft foten justerad i flera veckor) väl kommer, blir det två timmar av surr. Namn från förr singlar i luften .., jag kommer ihåg allt mera. När en polett har trillat ner, trillar fler ner av bara farten!

En annan av ägarna går omkring och inventerar. Inte kan det vara enkelt i dessa tider, nu när människor beställer i princip allting på nätet, att då kunna ha en klädbutik och ett säljande sortiment, utan att det blir för betungande, rent ekonomiskt. Kvinnan säger att det har varit lite tungt det här året och riktigt varför vet hon inte. Tack och lov för cafédelen, men den kan ju omöjligen försörja det övriga. 

Jag upptäcker en ljuvligt vacker stickad kofta, nästan gräddvit, nej, inte så vit .., och jag frågar vad den kostar ..., tänker på Gudrun-Sjödén-priser och förbereder mig på 1500:-. Nej, den kostar mindre än hälften, men finns bara i M och L. Jag vill nog ha XL, men slår till ändå .., tänker att det kommer väl ljusare tider, kanske får jag ha koftan som målbild. (Tror jag ens på detta själv ...?)

När jag väl kommer hem (nu är Ringvägen 13 hemma ....) provar jag koftan och tycker att den blir sååå fin, så fin. Jag kan ju ha den öppen, inte knäppt, alltså.

Och snart kommer såväl pv som Maria hem från dagens slit. Allt är förberett. Bordet dukat .., har gjort matlåda till M för i morgon, men först ska hon ut med hundarna.

Dagens fönster ...

... fångades i Malå kyrka igår. Kyrkans inredning går i någon slags blått och mjukt rosa och aldrig har jag tidigare tänkt tanken att den är såå fin kyrkan, men det gjorde jag igår. 

När jag igårkväll berättade om kyrkobesöket och allt vad där hände, så skrev hon så här: "Sista gången jag var i Malå kyrka var på pappas begravning och två år tidigare på farbror Mauritz begravning. Då satt jag bredvid pappa och han höll mig i ena handen och tårarna rann hela tiden nerför hans kind. Så sorgligt."

Denne Mauritz Brännström var från Norsjö och var pappas allra bästa vän. 

Det var en kall vinterdag som Mauritz körde bil i samhället, plötsligt blev sjuk, parkerade vid sidan av Mörttjärnvägen och där hittades han död, ja, någon noterade förstås att bilen stod parkerad lite underligt, vid sidan om. Detta var dagen efter att han och frun bjudit mamma och pappa på kaffe och då var allt till synes som vanligt. Nu hade hans stora, varma hjärta plötsligt bara stannat. Såväl pappa som Mauritz dog i början av december, Mauritz den 14:e 1974 och pappa den 7:e, två år senare. 

Om denne alltid så vänlige Mauritz kan man läsa här.

Söndag i Malå ...

Så var konserten i kyrkan avklarad och det gick ju bara bra. Förutom pv kände jag igen i alla fall ett par, tre stycken, kanske fyra till och med, ja, bland körsångarna, alltså. 

En ny kyrkoherde skulle installeras och den gamle tackas av. Oj, oj .., det kan inte vara enkelt att vara efterträdare i det här fallet, så himla trivsam präst som det var!

Nåja, det blir säkert bra och jag loooog för mig själv när jag hörde den nya predika lite - på västerbottniska -!

Det var närapå fullsatt i kyrkan och mitt i det högtidliga välkomnandet (till den nye) kom en äldre kvinna fram i mittgången och tog sikte på nykomlingen. 

Vad skulle nu hända?

Hon hade stickemössa och kofta och bar på en plastblomma, typ hortensia och förklarade att han var välkommen och sen hörde jag inte så mycket mera, men hon gav honom i alla fall en kram och han kramade henne tillbaka. 

På väg tillbaka till sin bänk sa hon högt till oss övriga: "Ja, ursäkta .., men nu är jag ju så här .., hä vet ni ju!" Jag var nog inte den enda som log. 

I själva ceremonin deltog företrädare för Malå församling, kommunen, pingst, - och missionsförsamlingen, samt för samerna. Minns jag rätt var kontraktprosten där också och välkomnade den nye, som för övrigt även hade namnsdag idag (Anders). 

Samerna representerades av Stefan Larsson , legendarisk hockeyspelare i Malå, på den tiden det begav sig, och så omtyckt. 

Någon - det kan ha varit denne Stefan - frågade var mina föräldrar kom ifrån och när jag berättade att mamma växte upp i Dikanäs (södra Lappland), så sa han "Ja, då har du ju mest troligt sameblod i dig du också". 

Aldrig i hela mitt snart sjuttiotvååriga liv har jag fått så många kramar som idag; en del visste jag inte riktigt vem det var, utan fick fråga rakt av. Träffade två före detta klasskamrater .., Jenny Lilian Viktoria, samt Gudrun Linnéa (alla klasskamraters namn kan jag utantill) och en kvinna som jag arbetat med på Konsum i Malå, det måste ha varit sommaren 1978 eller 1979, ty året därpå hade jag fått jobb på Ica Nilahallen.

Har man arbetat i samma butik i många år, eller kanske varit lärare på skolan eller öht haft ett arbete där man har haft med människor att göra, då kan det bli så här. 

Och där var Siggan Stenlund - en gång kyrkvärd, men inte nu längre - och hennes mamma Stina arbetade som vårdbiträde (så småningom till undersköterska) på sjukstugan i Malå och var helt underbart snäll och rar - ja, henne minns jag så väl. 

Och snett intill mig satt Ture Lindblom och sjöng så vackert .., så vackert, han är säkert 83-84 år numera. Gick fram och kramade om honom och sa hur fint han sjöng med i psalmerna och Ture sa: "Få se nu .., vem är du?" och jag sa .., "Jaa, du Ture, Elisabet Nilsson, f.d. Eikedahl, du vet, dotter till Ann-Gerd", och då började han nästan att gråta. Det var nog trettiotre år sedan vi sågs. 

Sen sade jag rakt ut att egentligen borde man införa en lag, så där så att malåborna borde bära en brosch på vilket det står deras namn, vad deras föräldrar hette/heter eller eventuella syskons namn. Såå mycket enklare tillvaron då skulle vara för såna som flyttat hemifrån för mer än trettio år sedan! Å andra sidan borde kanske det gälla även vi som flyttat och inte längre har samma hårfärg som tidigare och förstås har åldrats på alla möjliga sätt. 

Just så var det.

Tidsmaskinen ....

Igår på eftermiddagspromenaden med hundarna, valde vi att gå längs Ringvägen. Och så kom vi då till mitt barndomshem och där jag (och Tommy och barnen ) bodde från 1978 till 1993. Huset stod klart sommaren 1955 och frånsett garaget som skymtar till höger, det som Tommy byggde, såg det väl ungefär så här. Nej, inte helt. Träpanelen på vardera gaveln, fanns inte. 

Borta är också häcken som löpte längs tomtgränsen och alla buskarna och någon björk och jag undrar om inte flaggstången också är försvunnen? Och den jättelika syrénen vid husknuten. 

"Vänta, jag ska bara knacka på och höra hur det är med Kurt!" sa jag till pv. 

Kurt och hans fru Gerd, var de som köpte huset.

Var jag alls inne och tittade för något år sedan? Nej. Det hade blivit för känslosamt. 

Det blev det nu också. 

Kurt föreslog att jag kunde gå en trappa upp och se hur det nu såg ut, men då kunde jag inte prata .., skakade bara på huvudet. 

Men här i hallen stod vi och jag förundrades över hur likt sig det var. 

Trappan upp (eller ner), den där härliga trappan som var ovanligt bred och där pappa brukade sitta på ett av trappstegen där nere när han knöt skorna eller där satt jag själv och pratade i telefonen, den som stod på hyllan som skymtar längst till höger i bild. 

Tre sovrum fanns - och finns väl ännu - där uppe, plus ett badrum som var tämligen enkelt. 

Min kusin Agnetha Kulander kommenterade så här, när hon såg bilden på trappan: "Förstår att det blir känslosamt, jag kommer ihåg den fina trappan där vi barn åkte på rumpan när vi hälsade på i Malå.  Vägen till Malå från Vilhelmina var spännande, då det vimlade av renhjordar och pappa Örjan fick åka slalom mellan renarna!"

Och där inne i vardagsrummet står Kurt och Pv. Rummet var ett enda ett (på ritningen fanns möjlighet att dela av det i ett sovrum och ett vardagsrum) och jag älskade det! 

Det var bara köket, hallen och vardagsrummet där nere och det vardagsrummet användes verkligen till vardags, ja, alltid. Inget "finrum" där man inte fick gå in, annat än när det vankades besök.

Tommy rev ut altandörren och ett av fönstren (stora, fyrkantiga ..,) och satte in ett slags panoramafönster som gav oss sååå ljuvlig utsikt över sjön och solnedgångar som värmde hjärtat. 

Dörren till höger om den ovala spegeln på väggen, var varmgarderob när jag växte upp, ja, även när vi hade huset. 

Perfekt för att hänga in iskalla och snöiga jackor och skor! Och perfekt för småttingar att gömma sig bakom jackor och ligga på ribbrädorna där värmen kom upp och där skorna trängdes. 

Nu hade den garderoben förvandlats till en liten toalett och det var ju vettigt; att med stigande ålder knata upp och ner för trappan - hur härlig den än var - är ju tämligen opraktiskt. Nytt golv i hallen, ser jag också, ja, så mycket finare än vårt plastgolv.

På byrån i hallen stod detta underbara och fångade i alla fall min blick  b u m s! Sååååå fint! 

"Det var min mamma som målade på glaset och pappa, han gjorde ställningen ...", förklarade Kurt. 

Och där ovanför hängde en underbar tavla, målad av Sune Lundgren, konstnär från Malå/Lainejaur och jag undrar i hur många hem i Malå hans alster hänger? Sune är numera saligen hädangången. 

Ja, det där ganska korta besöket hos Kurt, det värmde verkligen hjärtat och själen och hela alltet! 

"Den tavlan fick Gerd (hans fru) i 50-årspresent ...", sa Kurt och log. 

Nu hör jag pv sitta och spela på sitt lap-top-piano; han övar sig inför konserten idag. Inte en enda julig sång står på programmet .., å, så ledsamt, men kanske får publiken/kyrkobesökarna stå för den delen. 

Hundarna är rastade .., det är kolsvart ute nu när klockan närmar sig åtta.

Dagens fönster ...

.... fångades här hos Maria på Ringvägen i Malå. 

Igår rasade snön från taken och stackars Steven blev livrädd och hoppade upp i soffan och lade sig nära, nära och undrade väl vad det rörde sig om.

S o m  jag minns dånet från barndomen när snön rasade ner och skidorna som stod lutade mog husväggen (som var i betong) liksom skrapade längs väggen och låg som pinnar på marken, då, efteråt.

Lördag i Malå ...

Klockan är lite drygt nio och pv har givit sig av till körövningen, den som ska ta hela sex timmar! 

Själv är jag här hemma med hundarna och tittar på längdskidåkning, allt medan jag tittar ut mot Tjamstaberget och ser hur det vajar lite i tallarnas grenverk här utanför. 

Bilden visar verkligheten. Hundarna nära oss när vi sitter vid matbordet. Charlie inriktar sig på pv. 

Steven är helt klart keligare än sin pappa Charlie. Steven vill alltid vara nära-nära. Charlie, han ligger på Marias säng och väntar på att matte ska komma hem från Umeå, men se, då får han vänta, det blir inte förrän i morgon. Så ljuvligt med hundar i ens närhet! 

Fick igårkväll av Maja den allra mest underbara lilla videosnutt som visar hur gosigt det är att ha katt. 

Viggo förundras över hur långa ben katten har och hur skönt den tycker att det är att bli kliad på magen (något som Sigge HATADE). Så här fint ligger Blixten då! 

Jag är sååå glad över att det kom djur till familjen i Bunkeflo och man märker tydligt hur Viggo lärt sig att vara försiktig och inte så "våldsam" med nykomlingarna. Här är det han och pappa Anders som gosar, medan mamma Maja filmar.

Dagens fönster ...

... fångades här i Malå och tillhör det som kallas för "Museum Göta och Verner". 

Här finns mycket att ta del av vad gäller det här paret och framför allt handlar det om Göta. 

Huset ligger längs Storgatan och det enda minne jag har av ett besök där - i huset - var när pappa hade lämnat in en något för reparation och detta "något" skulle hämtas.

Eftermiddag ...

Andra hela dagen hemma. Grått och mulet på morgonen, men sen .., tog det sig! Oj, oj, oj, så vackert det blev!

Har tagit tre längre rundor runt samhället .., tittat in på Ica för att se om Släppträskbrödet kommit (hade det inte), besökte järnaffären och köpte en slags kottformad talgboll, då jag i det närmaste blivit uttittad av blåmesar och talgoxar, vilka suttit på fönsterblecket och närapå uppfordrande tittat in. Till slut stod jag inte emot längre och nu har det varit full fart .., och den talgkotten lär inte räcka länge. 

Tittade även in i kyrkan, då jag upptäckte att själva porten stod lite på glänt. 

När var jag där senast? Jo, i fjol, den här tiden, då vi lyssnade till sångaren från Boden .., å, nu kommer jag inte ihåg hans namn! Brolle, ja!

Inte har jag väl ansett Malå kyrka vara nåt att hänga i granen, men nu .., nu tycker jag plötsligt att den är riktigt fin! För många, många år sedan hade vi en exakt kopia av kyrkan, gjord i trä av en Bergströmare i byn .., den användes till advent, men gick sönder i flytten söderut. 

Till min förvåning upptäckte jag en björk intill kyrkan, en som ännu inte - i slutet av november - har tappat sina löv! 

Hade jag inte läst någonting om just det fenomenet? 

Jo, minsann. 

Kyrkan sedd bakifrån. Som på så många andra ställen är det mest gamla gravstenar på kyrkogården. 

En nyare kyrkogård finns på annat ställe i byn; där hade mina systrars mamma sin gravsten och där låg även pappa. Dom låg tillsammans.

Det var min sorg när jag väldigt ung .., för tänk, var skulle då mamma ligga när hon inte längre var i livet? Skulle hon få ligga alldeles ensam i en egen grav?

Och om bibelns löfte skulle stämma om återuppståndelse, vem skulle då pappa välja? 

Såklart sin första - unga - hustru! Så tänkte jag. 

Nu har pv kommit hem från dagens jobb. 

Hur har det varit? 

"Jo, den har varit enligt plan, på tyskan fick eleverna se och lyssna till en tysk film med svensk text .., nästa gång blir det nog det motsatta och för  övrigt har det ju matte för hela slanten."

Jag tipsade pv om att bjuda in hans körledare Denny, född i DDR men uppvuxen i Berlin och verkar vara en härlig prick .., ja, komma dit och prata tyska och presentera sig och lite annat? Det behöver ju inte vara så märkvärdigt, men säkert hälsosamt att få ta del av en riktig tysktalande person. 

Nu är vi ensamma med hundarna ., Maria har kört till Umeå (22 mil enkel väg) och pv kom precis hem med en säck ved. Fattas nu bara att han lägger ut en fäll framför kaminen och får för sig nånting .-). 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...och en mindre härdsmälta.

I mindre samhällen med sviktande kundunderlag, ja, då gäller det förstås att inte bara satsa på en enda sak, utan att bredda sortimentet. Nystedts Kläder t.ex, är samtidigt ett mysigt café .., blomsterbutiken är begravningsbyrå, men säljer också heminredning och på Ica Supermarket (som en gång hette Nilahallen) där finns en avdelning med "special", med allt från porslin till leksaker, textil och annat och på Malå Järnhandel, där kan man köpa läppstift och örhängen och sådant som hör till, t.om produkter från Rituals.

Bilden togs inne på Ica igår och visar utsikten mot parkeringen och julgranen på torget, hade tydligen kommit på plats.

Var det ljust och fint ute igår, är det helmulet idag. Tittade in hos SMHI och såg att solen går upp 9:16 här i Malå, alltså en hel timme senare än i Stensjö. Det har snöat natten mot idag .., snön ligger som vit bomull överallt!

I gårdagens inlägg berättade jag ju hur pigg jag kände mig. Det varade inte länge. Vid sextiden däckade jag totalt, så där som det ofta blev förr om åren. 

"Det är lugnt, det är bara mentalt ..., det är någon slags härdsmälta i hjärnan/hjärtat över alla känslor som susat runt", sa jag till pv. 

Piggnade till senare på kvällen och nu på morgonen är allt som vanligt.

Spridda skurar från en dag i Lappland ... och en kortis från pv.

Tog lång promenad idag längs hemtama gator .., kom plötsligt ihåg alla de som hade bott i husen som passerades .., ja, tyckte mig nästan skymta den i fönstren. Så många människor som kommit att sätta avtryck i ens liv och även om dessa inte finns kvar rent fysiskt, så finns dom ändå. 

Och mitt barndomshem där i mitten av bilden och höga plogpinnar i jämförelse med de halländska. 

På anslagstavlan. Så många olika körer i Malå.  

Besökte biblioteket tidigare idag och där utanför såg det ut så här. En spark hade t.om ett renskinn på själva sittdelen. Fick ett bibliotekskort och lånade en bok, ja, så där för att kunna ha något att ägna mig åt, om det blir alldeles på tok för kyligt. Träffade en kvinna som jag kände igen från förr om åren och vi kom att surra lite vid lånedisken. 

"Jag tänker ofta på din mamma ., hon var så vänlig när man besökte sjukstugan", sa kvinnan och jag blev så rörd. 

Fick sms från pv innan han gick hem idag. Så här skrev han: "Sitter och förbereder dagens tyska lektion. Problemet är att här, i den här delen av landet, kan man säga "Du kan hem komma hem till jag klockan sju". Då blir det svårt införa mich och dich i tyskan. 

Mera från biblioteket .., här skulle eleverna skildra katastrofer av olika slag. Titeln på denna var "Hus i jordbävning."

Det visade sig att bibliotekarien - en man i sina bästa år - var sprungen från Göteborg.

Så har den här underbara dagen varit.

 Dag 3 ....

Vaknar till detta. Nu har det kommit mera snö, den som är lätt och mer som bara flyger lite. Jag tar en promenad till affären - den där jag arbetade i tretton år - och där är Anette som tog över frukt, - och grönt efter mig och där är Cathrine som förr var i charken och där är rara kunder (kvinnor) som möter en med öppen famn och här åker jag genast i en tidsmaskin, för alla säger "men hej, ja, hä ä ju du ja, Elisabet Eikedahl som arbeta här förut!" 

Några av kvinnor har mössorna rejält nerdragna och då känner jag inte igen dem, men frågar rakt ut. Jaha, "Eva From, barnmorskan och släkt med Tommy på något vis!" 

Letar äppelmos, kycklinglårfiléer och lite annat, men innan dom sju dagarna har gått, kommer jag att hitta i butiken. Och alla är lika vänliga som förra gången. 

Maria har kvällspass och börjar vid halv 2 tror jag. Nu har jag förberett en grönkålssallad med äpplen, apelsiner, rödkål, samt solroskärnor. Till detta blir det lax för hennes del (hon har kvar av gårdagens middag som hon bjöd oss på .., lax med mango, - och fetabitar, hjälp, såååå gott!) och själv ska jag ta en skiva julskinka, plus kokt potatis till och så massor av salladen. 

Känner mig såå pigg och utvilad, ja, på gränsen till en ny människa!

Dagens fönster ...

... fångades utanför Sara Kulturhus i Skellefteå, byggt helt i trä och något så vanvettigt vackert på insidan!

Här ett utdrag från hemsidan. 

"Enligt Therese Kreisel, Skellefteås planarkitekt, består Sara kulturhus av 12 200 kubikmeter trä skördats inom en 6-milsradie runt Skellefteå. 

– Träden innehåller stora mängder koldioxid som lagras i träet tills det ruttnar eller bränns. Därmed blir den här byggnaden mycket klimatsmart, säger Kreisel. Mängden lagrad koldioxid motsvarar ungefär 13 500 personers flygresor från Stockholm till New York.

Kulturhuset, som upptar husets fyra nedersta våningar, har pelare och balkar av limträ, och tack vare arkitekternas innovativa planering har ingen betong använts, något som gav kortare byggtid och ett betydligt mindre koldioxidavtryck."

På återresan, om det blir tid över i väntan på flyget, tänker jag ta mig en närmare titt på denna skapelse.

Här en länk om någon vill veta mera om byggnaden.

Torsdag ....

Bilden: Torgny Lindgren högst uppe på väggen i Norsjös buss-station. Min favoritförfattare, alla kategorier. 

Framme i Malå, efter två resdagar som nästan kändes som en vecka! Hade mycket att göra innan jag lämnade Halland .., sen väntan i Göteborg, tågresan upp till Stockholm .., lätt att hitta rätt tunnelbanelinje, tung ryggsäck, ett värkande vänsterknä, övernattning och vaknade tre natten mot onsdag.  Upp i ottan i Danderyd, lätt att ta sig fram på Arlanda .,. säkerhetskontroll,  ny väntan .., 70 minuters flygresa till Skellefteå, flygbuss till centrum, ny väntan på Länstrafikens buss (som visade sig vara en skolbuss, där elever från Skellefteå lämnades av på säkerligen femton - tjugo ställen!) och med slutstation Norsjö, där det blev ny väntan, nu på bussen till Malå. Bussresan Skellefteå - Malå tog alltså tre gånger så lång tid som luftfärden mellan Arlanda och Skellefteå Air Port. 

Det finns ett snabbare alternativ på den sista sträckan, men då skulle det ha inneburit tre timmars väntan i Skellefteå i stället. Nu kom jag hem hit på pricken klockan fyra. Två dagars resande. Tack och lov för övernattningen hos Emma och Fabian, med Emil som gjorde oss sällskap med thaimaten och AP som skjutsade mig till flyget. Men ändå. 

Sista timmen hem på bussen, var som att befinna sig i ett julkort. Glittrig snö, rimfrostiga träd .., skolbarn som lämnades av mitt ute i ödemarken där ibland någon vuxen stod och väntade bland tall och gran och en sol som färgade himlen gulorange. 

I nästan varje hus var det pyntat med slingor och stjärnor och tänk, vad det lyser upp i mörkret! Och ändå .., så mycket ljusare än hemma i Halland! 

Alla bilar och framför allt bussen hade extralysen där framme och lyste upp omgivningen .., och det var inte långt ifrån att en renkalv hade upplevt sin sista stund, då den kom skuttande efter sin mamma som skulle över vägen - precis när bussen kom -! Det gick bra, men oj, så nära det var. 

Och så många såna här hus ute i ingenstans, hus som låg längs småvägarna där skolbussen körde. Vi kom till byar vars namn jag inte tänkt på eller uttalat på säkert femtio år. Det var liksom inte allfartsvägen nr 370, utan småvägar kantade av höga granar och jag tänkte att .., måtte vi inte få möte, ty vägen var inte den bredaste. 

Kom fram på pricken fyra, då var jag ensam i bussen, frånsett chauffören som var en till synes lugn och trygg herre som hade kört buss i femton år. 

Och nu .., kan jag inte sova. Klockan är snart halv 1. Pv ska stiga upp klockan sex och går till skolan klockan sju, Maria ska köra till Norsjö och besiktiga bilen och i morgon fredag åker hon de 22 milen till Umeå för en helg bland gamla malåkompisar och vi sköter hundarna. 

Utanför hennes dörr stod en pajform på golvet och i formen en liten post-it-lapp med texten: "Tack för lånet!" och så ett litet hjärta där nere i hörnet. Det var grannen en trappa ner (på marknivå, en socionom från Umeå som arbetar som konsult här i kommunen, som lånat formen) och en trappa upp, ovanför Maria, bor en familj ursprungligen från Peru av alla ställen. Familjen har lämnat Malmö och bosatt sig här; mannen är tandläkare och vad kvinnan gör vet jag inte. Två barn finns i familjen. Härligt! 

Sista bilden är från parkeringen vid Frasses Grill i Norsjö - alldeles där bussarna ankommer och går -. Log när jag såg Volvons extralysen där framme på grillen. Extraljus - används frekvent här uppe. Inte mycket till snö är det, men oj, så mycket ljusare det blir än söderöver. 

Ja, det var lite om resan upp. Återstår nu att vara här idag torsdag, så fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag och så hem igen torsdag. Bussresa till Skellefteå, flyg till Arlanda, övernattning hos Emma och Fabian och tidigt tåg hem till Halland. På lördag har pv körövning från 9 - 15 och på söndag är det adventskonsert. 

Ajöken, sa fröken. (Nu när klockan närmar sig 1 på natten, kom Maria och gav mig en insomningstablett. "Men mamma, inte kan du väl sitta uppe och skriva nu ...?" sa hon och kom med ett litet-litet piller och ett glas vatten.)

Dagens fönster ...

.... fångades i farten när vi passerade Skövde. Passade på att skicka ett sms till mianf i Falköping och som arbetar just i Skövde och som dagligen pendlar till och från jobbet. 

Tänkte på hur många gånger hur han rört sig här på perrongerna i Skövde.

Dag 1 ..., allmänna reflektioner.

Tåget från Göteborg till Stockholm ska avgå 13:19 och vi är många som står på perrongen. Jag står vid vagn B där min plats är bokad. Till min förvåning påminner det hela lite om när det är dags att visa boardingkortet och gå ombord på ett flygplan, ni vet, alla de som  r u s a r  upp och vill stå först i kön! Här står nu äldre kvinnor och nästan nuddar tågdörren som är stängd och två män tror att vi inte fattat att dörren är öppen (det är den inte) och går då myndigt fram och trycker och trycker, men inget händer. 

Vi ska alla åka med det gröna VR-tåget och alla har platsbiljett bokad och ändå är det sån stress att vara först i kön! Det var precis likadant när tåget hade nått Stockholms Central. Minst en kvart innan reste sig många och stod och höll i sig närmaste säte och ville vara först ut från tåget. Nu kan ju någon ha vanvettigt bråttom för att en bil väntar, men inte alla väl ...?

I lilla "restaurang/kioskdelen" arbetade en vansinnigt vacker färgad kvinna. 

Mannen som hade den största resväskan - som var illgrön och JÄTTELIK - trillade  på golvet och väskan gick av förståeliga skäl inte in på bagagehyllan ovanför sätet. 

Jag köpte en pappersförpackning med vatten förpackad som typ ... så där som Havremjölk är. I papp. När man skruvar upp förpackningen ser innehållet ut som VC-rent, den här isblå färgen som färgar toalettvattnet. Ska ta en bild i morgon, så får ni se. 

På det hela taget var det en trivsam resa. Hög medelålder på resenärerna, många kvinnor  - kanske hade somliga  julshopping i Stockholm i tankarna -.

Och här vid Franks korvkiosk med "gött mos", köpte jag mig en lång, smal grillad korv med hemgjort mos, som onekligen var godare än andra mos som man köpt på Statoil eller andra bensinstationer.

Dagens fönster ...

... skymtar där bakom högen av pennor och någon mascara och en tuschpenna eller två. 

Bilden måste ha tagits när det var sommar och fint  ute och den togs ju här hemma förstås.

 Glädje för pv ...

Så här skrev Maria: 

Carro skickade till mig, ”VISA THOMAS!”

Sista kvällen hemma på ett tag ...

Och jag får inte glömma att mejla iväg den här bilden till min syster Birgitta. Hon har i helgen haft besök av sonen och hans fru och Birgitta fick då äran att laga sonens jeans, som hade gått upp i sömmen. 

"Men han fick hjälpa mig att trä i tråden i nålen ...", skrev hon. 

Ja, det känns igen. Minns hur jag kämpade med detta när vi var hela familjen på Kreta. Elliot låg hos och mig och pv och jag frågade om femåringen möjligen kunde bistå sin farmor i nöden? 

"Javisst!" sa han och lät så säker. 

Tjopp, sa det bara, så var det fixat! Och så häpen jag blev!'

Och idag, för övrigt? Körde till Getinge för att tvätta bilen på f.d. Statoil, men den - tvättgrejen - var ur funktion och om jag kunde tänka mig att vänta en halvtimme, så skulle chefen komma och laga den. Nej, då struntade jag i det hela. 

Bläddrar i mammas dagbok från juni 1967 när hon först hade besökt Världsutställningen i Montreal och därefter tog några dagar i New York. Hon, uppvuxen i fjällvärlden, fullkomligt älskade New York. 

Hon var då 46 år och jag tyckte förstås - då - att hon var lastgammal. 

Pappa och jag (som då var 13 år)  skötte ruljangsen hemma. 

Eld i kaminen just nu ..., har det mesta klart, men inte allt. Lite snöglopp i luften. 

I morgon kväll den här tiden är jag nästan framme i Sthlm, om inget oförutsett händer.