lördag 6 december 2008

På Spåret ...



Rent förfärligt allmänbildad visar sig pensionatvärden vara och nästan alla frågor klarar han på höga poäng.

Men kassörskan Nilsson är minsann inte tappad bakom tunnan heller.

Såklart vet hon precis på pricken vad den norska prinsessans make heter och se .., det har herr matteläraren inte den blekaste aning om.

"Men vet du inte det ...!!?" utbrister kassörskan Nilsson häpet.

Nej, se där.

Det lönar sig att studera kulturella tidskrifter.
Idag tänker jag putsa fönster.

Om någon erbjöd mig en miljon, skulle jag inte göra det här, i alla fall.

Regementsgatan 19, kl. 13.47



Längdskidåkning på tv.

Kaffebryggarsörrrrpel.

Och älskingstidningen på bordet.

Mitt på dagen ...



Sover man till halv elva, blir allt galet.

Så när jag promenerar in till stan (det tar 2 minuter, men man säger så ..) och på gågatan möter min före detta arbetskamrat som numera är frisörska, så blir jag så häpen.

För mig, - rent mentalt - är ju klockan bara kring nio på morgonen.

"Oj, är du ledig idag?" utbrister jag häpet.

"Nää, jag har slutat för dagen ..", svarar hon leende.

Ja, just ja.

På Österporttorg är det som vanligt lördagsloppis.


Röd pil = mannen i svart.

Nu är stånden färre än vanligt .., men där finns tomtar, ljusstakar, juldukar, hemvävda och alldeles underbara handdukar i linne ("helt oanvända!" säger damen, men jag tillåter mig att tvivla ...), och där är ett bord med allehanda "rat", ja, sladdar och lampor och på marken ligger skridskor på rad.

Så jag tar upp herr Canon ur kappfickan och tar några bilder.

"Jaså, det är skor nu, i stället för händer?" säger en långbent man, helt klädd i svart ..., och med långt svart hår.

"Ja, jag inriktar mig numera allenast på vänsterskor ...", svarar jag och då smajlar mannen och frågar om jag inte kan ta en bild av hans sko och förresten vill han passa på och önska en God Jul.

Ungefär så var det.

"Idylliskt hus för den händige ..."


Husköparen, som inte är hantverkare, utan musiker.
Det var i somras som han målade sin mammas fönsterkarmar och jag gapskrattade, för väldigt mycket av målarfärgen hamnade i håret på herr Husköparen.
"Hur ska jag få bort det här!! Det förstör ju helt min image som musiker!" utbrast han filurleende och friserade till en tuppkam.


Så här är det.
Pensionatvärden har två bröder, en äldre och en yngre.

Den yngre har, tillsammans med sin suveränt-matlagande-sambo-Ines (från Chile), köpt ett s.k. "renoveringsobjekt" utanför Lund.

Det är dylika hus som i tidningarnas söndagsannonser beskrivs med orden ..."ett hus med själ .., varsamt renoverad .., ett boende fyllt av möjligheter ...".

Nu är det så att det huset verkligen ska genomgå en total-make-over och för att i lugn och ro kunna ägna sig åt renoveringen, ska ett på tomten litet gästhus isoleras och göras i ordning, och det är där lillbrorsans bröder kommer in i bilden.

"Inga problem! Vi hjälper dig såklart!" hörde jag pensionatvärden säga till husköparen, ja, när vi i bilen var på väg till Svärdsjö i höstas.

"Vi" = storebror och mellanbror, samt diverse söner och brorsöner, de flesta med en för ändamålet helt suverän utbildning - det är snickare, rörmokare och elektriker -!

Så idag är den stora dagen då herr Husköparens bröder ansluter och klockan sju i morse tog pv tåget till Lund och återvänder väl till Ystad någon gång ikväll, hopefully till en god middag.

Och tänka sig, till och med husköparens son, han som till vardags ägnar sig åt fiskdelikatesser, vill vara med.

(Bilden som visas när man klickar ., ja, det är fiskmannens kusin Emil och dom två är som bröder.)


// Själv är jag i chocktillstånd. För första gången i mitt liv har jag sovit till halv 11! Då förstår man att slutet närmar sig .., alltså gäller det att vara förberedd för ett möte med Vår Herre .., då lyssnar jag till detta.
Min säng är alldeles för smal för två personer.

Alltså kliver jag upp nån gång mitt i natten och lägger mig på soffan Ektorp, som minsann inte är så värst bred.

Efter en stund kommer Pelle .., hoppar upp och lägger sig på den ås som ryggen bildar när man ligger på sidan.

Det är inte så där alldeles underbart bekvämt.

I alla fall inte för mig.

Och jag fryser!!

När gryningen närmar sig drömmer jag att Ystads egen pyroman försöker ta livet av mig och jag vaknar med ett ryck och är alldeles kallsvettig!

Sen lämnar jag med ett skutt soffan .., struntar blankt i min alltför smala säng och kryper ner nära-nära en ljufvt sovande pensionatsvärd.

Ännu ett lördagsfönster ..



... från vännen Hasse i Ångermanland.

Lördagsfönstret ..



.... är ett reprisfönster och finns här på Wallander Street, nämligen på Mariagatan.

Gissa, hur snabbt jag fick upp kameran när jag upptäckte den lilla nyfikna katten som tittade ut!

fredag 5 december 2008

Glädjeämnen.

Prat med den här rara madamen ...
  • Skink,- och broccolipaj med sallad, ja, alldeles strax ...
  • Besök av en pensionatsvärd ...

Mindre trevliga saker ....

  • Totalt misslyckade lussekatter (ära vare Möllers Bageri!)

Liberala idéer ...



I rehabiliteringen ingår även litteraturstudier.

I brist på annat får Svensk Damtidning duga.

På sidan 22 berättar den här damen, - en kvinna som hyllar de liberala idéerna -, hur hon, via en dejtingsajt, mötte sin nya kärlek.

Vissa kriterier måste trots allt uppfyllas av den som skulle fånga hennes intresse; bland annat var det väsentligt att mannen uppbar Akademisk Examen.

Akademisk Examen.

Just det.

Och sicken tur damen hade, för tänka sig, en man med de rätta attributen dök slutligen upp och fick godkänt på alla punkterna och nu är allt som det ska.

Att på en dejtingsajt hitta en man med akademisk examen är sannerligen inte svårt; nittiofem procent av alla män på Mötesplatsen - där jag själv tillbringade ett hektiskt år - påstod sig vara ytterst vältränade, på alla sätt och vis empatiska och slutligen: antingen akademiker eller egna företagare.

Såklart spelade de flesta även golf.

Och så kände sig alla männen minst tjugofem år yngre än sin verkliga ålder.

Själv sökte jag förgäves efter en man med anknytning till affärsvärlden.

Tja, typ Konsum eller Ica.

Möjligen Hemköp.

I värsta fall Lidl.

En mattelärare med akademisk examen, visade sig vara den mest ihärdige.

Det går det med.
På spisen kokar en billig fisk.

Där nedanför står pElle och jamar så det överröstar julmusiken.

Pling i min inkorg!



Ibland får man brev som är som ..., ja, som blir till guldglitter i en grå vardag.
Ett sånt här, till exempel.

Avsändaren har jag känt sedan jag var fjorton, femton år.
Då, var jag dödligt in love i den unge mannen.
Nu, är han en sån bra vän.

"Hej Elisabet!

Har du någon gång legat och väntat på en sömn som känns allt längre borta för varje tanke du tänker?

Jag har läst någonstans att en människa kan vända sig upp emot 40 ggr/natt vilket just nu känns en aning snålt tilltaget.

Man vänder på kudden, hittar en perfekt sovställning och för ett ögonblick känns allt bra, men ganska snart så börjar det kännas obekvämt och klockan på radion stressar mer och mer för varje titt.

Alla försök med sovtrick gick åt pipsvängen.

Jag försökte Räkna Får men min fantasi behagade spela mig ett spratt - du anar inte vilka skapelser som försökte hoppa över mitt staket -!

Jag räknade 1, 2, 3 osv men har inget minne av på vilken siffra jag tappade koncentrationen och försvann in i en pytt av olika tankar.

Jag tänkte på X som dog igår.

Han hade kämpat mot sin cancer i 5-6 år och som sagt, igår mitt på dagen, var allt över.

Trots att jag egentligen bara träffat X ordentligt en enda gång, så känns det ändå som att jag har gjort honom bekantskap även om det bara är via P och hans berättelser om X och hans kamp.

Jag har tänkt på stundande arbetslöshet, fantasibonusar och miljöförstöring, det känns nästan som om att Moder Jord håller på att falla sönder.

Jag har tänkt på dig och vår bekantskap och den gör mig glad även om den bara är elektronisk.

Usch, vad ordet bekantskap låter ytligt.

Jag känner mig rätt mosig och det krävdes ett par kaffekoppar extra och en kalldusch för att skaka liv i mig, men nu är jag igång med helgbestyret vilket som vanligt betyder både städning och affärsbesök.

På tal om kalldusch, nu är varmvattenberedaren lagad.

Just nu försöker jag med musikens hjälp tvinga i mig lite julstämning, hoppas att det lyckas."
Inget att göra och kappan har man på sig ...

Sitter man hemma och mår som man förtjänar, så är det som om tiden står stilla.

Man läser en tidning ..., skrollar på nätet .., hittar ett mail .., får ett sms.

Och så klickar man sig in på den skånska dagstidningen och se där ., ett härligt litet reportage; en filmsnutt med för mig glad musik och tänk, att jag älskar skånska!

Grattis på namnsdagen!



... säger jag till den här fullkomligt eminente bloggaren!

Gissningstävling ..



10 poäng.


Från en magsjuk herreman (det är den mannen, fast i yngre årgång, som ler så fint mot fotografen på bilden här ovanför ., vänligen notera vad gossen just är i färd med att studera ., just det: fåglar!!) kommer ett collage med lite bilder från hans uppväxt och lite till.

Mannen i fråga finns med på de äldre bilderna och torde vara ett bekant namn på den här sidan.

Ingen aning?

Okej.

På 8 poäng då.



Fjäll i alla former ligger honom varmt om hjärtat.

Sommar ...



6 poäng ...

Som vinter.

Och kameran har han alltid med sig.




4 poäng.

Mannen i fråga är musikalisk (se bilderna: spelar gitarr och dragspel) känslosam, ömsint, rolig, sprallig och i nuläget: väldigt förälskad.

2 poäng.
Mannen talar ångermanländska.



1 poäng.

Det här är en typisk bild från den mannen.
Han är nämligen inte den som faller i farstun för det eleganta och pråliga.

Nu måste ni väl ändå ...?

"Först öppnade rätta lösningen belönas med en ståtlig medalj."

Flera restips ..!



annannan har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Godnatt!":

God bättring tillönskas du också.
Vila, vätska, varmt och vackert ska man ha det.

Och när man tillfrisknat kan man ta nattåget till Berlin (från Malmö).

Det är mitt tips på en liten guldkornssemester.

Nattåg ner och nattåg tillbaka (boka i tid så att du får sovkuppe med lakan och dusch) och så många dagar och nätter man vill i Berlin däremellan.

En spännande stad, unik i sitt slag nu liksom alltid.

Jag har inte något tips på speciellt mysiga hotell.

Men när man kommer fram till Berlin tidigt på morgonen med nattåget kan man göra som vi och gå och äta frukost på SAS Radisson Hotel mitt i stan.

Det kostar ett par hundralappar (kronor!) men är värt det.

När man ätit sig genom den jättelika buffén har det blivit förmiddag och resten av Berlin har öppnat.

annannan."

  • Berlin ... en solstad? Jepp, det med. Tydligen.

Och bloggmadamen hälsar att du som gömmer ett litet eller stort guldkorn när det gäller resor .., bra boende .., en finurlig resrutt .. ja, allt sånt .., du får mer än gärna höra av dig och så lägger jag ut det här och samlar sedan ihop allesamman och så kan man ha det som en fyndhörna när man själv planerar resor!

Maila i så fall till elisabet.nilsson@comhem.se

Eller: om du själv lägger ut det hela på din egen sida, hojta bara, så vi reslystna får veta!

Tidigare tips:

Fredagsfönstret ...



.... kommer från "Det lyckliga livet".

"Hej Elisabet!

Här kommer fönstret från mitt jobb.

Det har snöat i två dygn och det är så vackert, så vackert ute.

Kram från Grodan."


(Tånk, så avlångt vårt land är och så annorlunda det är på olika ställen! Här i Ystad är gräsmattorna ännu gröna ...! hälsar bloggmadamen.)

torsdag 4 december 2008

Godnatt!



Trött och frusen.

Pelle på soffan.

Skrivbordsbilden kommer från Fågel-Gunnar i Vaplan, eller .., "kommer och kommer" .., jag har norpat den som titta-på-bild.

Den observante noterar tiden när bilden togs.

Nu är jag trött!

Ajöken, sa fröken .., som ikväll ringde till en alldeles underbart god vän hemma i Malå, en som har drabbats av svår sjukdom.

En liten stund pratade vi och jag berättade hur mycket jag alltid har tyckt om honom och att han är den bäste lärare jag någonsin har haft och så önskade jag honom lycka till.

Därefter tittade jag på "Himlen kan vänta", den här dokumentärserien med fenomenala Anne Lundberg som intervjuare.

Nästan hela tiden tänkte jag på den gode vännen där hemma.

Söderfönstret ...



... en torsdageftermiddag.

Och äntligen doftar hyacinterna!

Förresten .., har ni inget annat att göra, så kan ni ju klicka er in på den här trevliga sidan, där finns alltid några spännande nyheter att ta del av.

Väldigt intressanta, skulle jag vilja påstå.

Just det.

Och så får man ju vara glad att Beate från Tyskland inte hann fram i tid.

Restips från Monica ...



här skriver hon, apropå detta att jag uppmanade bloggvänner och andra att komma med förslag på små eller större guldkorn .., så där så man kan spara och ha i bakfickan den dagen man planerar en semester.

"Eftersom du efterlyser bra och förhoppningsvis annorlunda hotell ska jag tipsa dig om ett, dig närliggande, du som är så förtjust i landet Halland.

Som du kanske minns bor min mellanson där, i Halmstad, sedan ett tag.
Temporärt som det verkar, han skall tillbaka till barndomsstaden Stockholm till våren.

Men när vi hälsade på i våras bokade han in oss på det här hotellet.

Du känner säkert till det gamla fängelset mitt i stan.

Först bokade han in oss i en fängelsecell men receptionisten hade faktiskt frågat hur gamla hans föräldrar var och sen föreslagit ett alternativ: en otrolig lägenhet på tredje våningen, tidigare administrationslokal för "Nyckelutlämning".

Där bodde vi ett dygn och kommer att göra det under mellandagarna i år också.
En stor tvåa med stort kök, fullt utrustat.
Otroliga Hästensängar, HD-tv, allt mycket smakfullt inrett.

Trevligt att umgås med son med sambo i lägenhet och slippa trängas.

Hade vi vetat hade vi kunnat laga middag där!

Nu gick vi på lokal vid torget, makalöst god mat och trångt som på Stureplan.

Man upphör inte att förvånas över utelivet i landsortsstäderna.
Vi har levt med samma i Norrtälje i många år.

Trevlig frukostmatsal på Briggen med gott utbud.

Vänligt mottagande och extremt kul miljö.

Vår lägenhet var dyr förstås, över 1.000 kr tror jag, men fängelsecellerna har humana priser.

Och så ligger det ju precis mitt i stan!!

Din pv känner förstås till?

Monica."

Och nää, inte ville jag ha nån heller ....

Den allra vackraste av alla världens "awards", den har jag fått just nu.
(Ja, jag vet att jag sade att jag inte ville ha nån sån .., men man är ju inte sämre än att man kan ångra sig ...).

Och här sitter jag bara och smajlar så mungiporna når från öra till öra.

H u r kan människor komma ihåg så mycket ...?

Och så väsentliga saker dom minns .., hårfärg och sånt .., nu må jag se ..!

På agendan ...


Här ska jag parkera den.
Min lägenhet är vid den röda bilen som står längst bak i raden.

Som ett led i rehabiliteringen har jag just nu bokat en liten bil hos Statoil.

Under fem dagar, från den 23:e december och framåt, kommer jag att ha en bil till mitt förfogande!!

Det är inte klokt så roligt det ska bli!

Jag kan köra till Ikea, ja, som ett exempel bara.

Bara en sån sak.

Och till Kåseberga ..., eller till Olof Viktors och köpa nybakat bröd.

Eller tvärhälsa på hos Gösta och Birgitta, dom som är från Malå.

Och på julafton kan jag, så snart vi har stängt affären, sätta mig i bilen och ta sikte på landet utanför Hörby där min störstasyster bor .., och med henne och hennes familj och den sjövilda dalmatinern Mizz .. , ska jag fira julafton.

Från sjuksalen ...



Ligger på soffan med yllekappan på mig och en röd pläd.

Fryser så jag hoppar .., jag som tidigare idag kände mig så mycket piggare.

Och så ringer jag till jobbet och jag hör ju att jag låter så frisk, så frisk.

Det är cowboy-Maria som svarar.

Så jag berättar och säger att ..."ja, men jag kommer väl i morgon .., ingen kommer att tro att jag inte mår bra när jag inte är förkyld så där som man bör låta".

"Det tycker jag inte alls att du ska Bettan, min Christer har legat precis som du sedan i söndags, han fryser också och har ont i kroppen .,. jag tycker att du ska vara hemma och vila!" säger hon så snällt.

Det är så att jag vill börja gråta.

Aldrig har nån människa som tagit emot ett sjukanmälan-men-jag-jobbar-nog-ändå-samtal varit så f ö r s t å e n de!

A l d r i g!

När jag lägger på luren är jag så rörd så jag får svälja flera gånger.

Resetips ...


ABC-guesthouse i Dublin.

Inspirerad av Matälskaren som frågar efter tips på bra boende och dylikt i Bilbao (och får det), tjoppar det upp en idé i mitt huvud .., hmmm, tänk om man skulle be alla bloggvännerna och ni som kommenterar att komma med länkar till era guldkornsställen, var i världen dom nu än är?

Och sedan skriver man ut alltsamman och har en liten guide när man planerar resor ..!

Så himla finurligt.

Alltså .., säger jag så här: vill ni vara med på det här .., så mejla era favorithotell eller annat till elisabet.nilsson@comhem.se .., och så lägger jag ut allt eftersom.

Har ni flera förslag, ja, ta dem allesammans.

Ni får g ä r na berätta varför och om ni har nånting särskilt ni minns från just "därifrån" och det behöver såklart inte vara utanför vårt lands gränser heller.

Bloggmadamen börjar.

  • Hotell Mercer i Dublin. Ligger lugnt och bra till; nära till nästan allting. Jättefina rum och även om utsikten mot gatan inte orsakar några direkta hallelujautrop, så var det ett bra boende. Lätt att ta sig dit också .., flygbuss till stan och så var det bara att följa stora Grafton Street och det tog nog inte mer än tio minuter att promenera från busshållplatsen.
  • ABC-guesthouse, också i Dublin. Du tar flygbussen in till stan och hoppar av på Drumcondra Road och det här "hotellet" ligger 10 sekunders promenad från hållplatsen.
    Rätt små rum, trevlig frukostmatsal .., vänlig personal. Minns jag rätt kostade ett dubbelrum inkl. frukost ungefär 500:- sv. kronor per person. (helgpris).
  • Castlecourt Hotel i Westport, nära Connemara, på den irländska västkusten.
    Rena drömmen! Underbart fint och stort rum med vattenkokare, säkerhetsskåp, strykbräda och strykjärn .,. litet bord med två fåtöljer och i vårt rum: två stooora sängar!
    Själva Westport visade sig vara en idyll .., en liten flod som rinner genom staden som är kuperad .., en vacker kyrka .., och kör man sedan västerut kommer man till paradiset.
    Vi betalade 300 sv. kr per person för en natt, - torsdag till fredag - på det här hotellet.


Emil på balkongen. Och så utsikten.
Ta med luktsalt!
  • Pension Lefteris, Kokkari/Samos, Grekland.
    Litet hotell med bara kanske åtta rum, beläget alldeles på stenstranden. Bokar man med ett rum med utsikt mot havet, råder risk för svimningsläge när balkongdörren öppnas .., tänk er ett turkosfärgat hav som möter ens blick på morgonen!
    Frukosten kommer herr Lefteris själv med. En bricka med termosvatten, färskt bröd och div små marmeladbyttor står utanför rumsdörren ., vill man komplettera finns en liten jourbutik bara en minut bort (det gjorde vi .. och åt frukosten på balkongen ..). Att promenera in till centrum tar kanske tio minuter.
Så här skriver Bente i Norge.


Bilden har jag lånat från den här sidan och hoppas att det gäller som reklam.

"Jeg vender stadig tilbake til Røros.

I august var jeg der sammen med ei venninde, jeg spanderte ett weekend opphold på henne i forb. med hennes 50-årsdag.

Om kvelden var vi å så på uteteater ,det spilles i slagghaugene ,uten kulisser,men med en fantastisk lyssetting.Elden heter teaterstykket.

Virkelig en opplevelse,der skulle du og PV vært....garantert at dere hadde kost dere.

Hotellet var detta.

Bente."

Mer förslag från Norge.



"Sommeren 2005,var jeg og min søn på Chios.

Jeg ble 50 år den høsten,og turen var en presang fra meg selv til meg selv.

Vil gjerne tilbake dit,men da må jeg nok vinne i Lotto først.

Det var en nitid sparing som førte til at vi hadde råd til dette.

mvh BENTE"

pElle i soffan ...



Och matte nyser elva gånger på raken.

Kappan på inomhus.

Känner sig ändå bättre.

Nu blev det tolfte nysen!

Tretton!!!

En liten hälsning ...



... till alla bloggvänner från Jonna.

Det är hon som tittar fram i Maggans skyltfönster, så jag, som är på väg att inhandla ett stycke bröd, vänder om och hämtar kameran.

Det är tur att det är nära, kanske tjugofem meter?

När jag återvänder står Jonna kvar, i precis samma position.

Och k o l l a r in.
En slags liv ...


Det är ingenting för den som är stressad och sitter på nålar.

Men för den som har t i d.

Närmare bestämt 3 minuter och 55 sekunder.

Högtalaren på.

Hos mig ....



Egentligen har jag jobbardag idag, men den där hemska frusenheten och ont-i-kroppen-känslan, den förvandlades till rejäl förkylning och nu är jag hemma hos mig, i stället för bakom kassan.

Bara pElle och jag själv här hemma.

Men alldeles ensamma är vi inte .., ty i söderfönstret trängs alla småvännerna .., det nyfikna fåret från Nya Zeeland (julklapp från min trädbeskärarsyster) och änglarna och en tomtefröken.

Och jag har tänt ett ljus och böjt mig fram och anat doften av blå och rosa hyacinter.

Det är som den allra bästa medicin.

Tycke och smak ...



Det här är konst som jag tycker så oändligt mycket om.

Inte nu detta att kvinnan har hukat sig för att kissa, men det här enkla och naturliga ..., ååå, jag blir alldeles varm när jag ser bilden och dessutom, i vanliga fall, är det ju nästan alltid män som står staty och spretar med sina handskbeklädda fingrar åt något håll, för att Visa Riktningen i ett eller annat krig.

Jag tror mig minnas att den kissande kvinnan finns att beskåda i trakten av Kristianstad och är det nån som vet lite mera, så hojta gärna!

(Fotograf Nilsson visste ..., den finns här! Konstnär är Ann-Sofie Sidén. Tack Ola! Mer information finns här.)

En intressant intervju (handlar om prostitution) med konstnären finns här.
Annika Bryn, det här något för dig!

(Klicka här får ni se nåt genialiskt .., en karta med nummer över alla statyer i Kristianstad och så klickar man bara sig fram, så får man se resp. staty/skulptur och veta vem som är konstnär och lite mer än så också ...!)



Den här också .., - skådespelerskan Margareta Krook - utanför Dramaten!

Lika enkel .., och titta hur suveränt konstnären (Marie-Louise Ekman) har fångat kroppshållningen!

//Sussie kommenterar här och jag klickar på hennes sida.
Det tycker jag att ni också ska göra.


Växjö. Marianne Lindberg De Geers två kvinnor.

Monet i Sydfrankrike skriver så här.

Monet har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Tycke och smak ...":

"Och vet du! Rätta mig om jag har fel men jag tror att det är så att statyn av Margaretha Krook också är uppvärmd så att när man tar på henne så är hon varm!!
Det finns också en annan kvinnoskulptur av en konstnär vars namn jag glömt (kan vara Marianne de Geer). Tror den heter "ser på mig själv" och är en kvinna i naturlig storlek, helt avmagrad och nästan anorektiskt. Står mittemot samma kvinna, nu kraftigt överviktig med tjock mage och hängande bröst. Också i naturlig storlek. Helt fascinerande den också!"

Jag skrev själv om dom här två kvinnorna .., det var här det.

Dagens fönster ...



..., ett typiskt ellisfönster!

Ååå, ni är så underbara som bidrar till den här blandningen av fönster från Västmanland och Frankrike, ja, överallt-ifrån!

Tack snälla! hälsar bloggmadamen.

onsdag 3 december 2008

Världens vackraste kvällsfönster ...



Gissa, vem som tog bilden!

(Ja, det är ett reprisfönster ..)

Jo, den här madamen!

Rötter ...



Underbara, underbara Smulan har, utan att jag har bett om det, tagit fram följande uppgifter om min mammas morfar och mormors hus i Sunnansjö, ja, som jag har förstått det var det inte riktigt deras, det var denne morfars svärföräldrars hus.



Mammas morfar var folkskollärare och hette Per-Olof Hansson.
Han var alltså, om jag förstår det här rätt, måg till Per Erik Westerlund, mannen på den översta raden i familjeuppräknandet här under.

Denne Per Erik och hans fru hade således elva barn, varav en blev mormor till min mamma.


Kvinnan i vit blus längst nere till höger, är alltså P-O Hanssons fru, min mammas mormor, Vilhelmina Charlotta.
Männen längst uppe till vänster, är bröder till min morfar och kvinnan längst till vänster med mittbena, är en av deras systrar.
Man märker skillnaden.
Westerlundarna är mörkare i skinnet.

O
bservera i vilken tät takt barnen kom: 1869, -71, -75, -77, -78, -80, -82, -84, -85, -87 och 1890.

Det är inte direkt svårt att tänka sig hur sliten mamman torde ha varit.

Personer i hushållet:

Fam nr:
1

Per Erik Westerlund f. 1845 i Wilhelmina, Bonde
Fredrika Charlotta Johansdotter f. 1845 i Wilhelmina
Per Johan f. 1869 i Wilhelmina
Erik August f. 1874 i Wilhelmina
Kristina Johanna f. 1875 i Wilhelmina
Katarina Alexandra f. 1877 i Wilhelmina
Anders Gustaf f. 1878 i Wilhelmina
Karl Robert f. 1880 i Wilhelmina
Tilda Maria f. 1882 i Wilhelmina
Nils Olof f. 1884 i Wilhelmina
Sofia Lovisa f. 1885 i Wilhelmina
Ida Josefina f. 1887 i Wilhelmina
Olga Elisabet f. 1890 i Wilhelmina

Fam nr: 2

Per Olof Hansson f. 1867 i Wilhelmina
(mammas morfar och hans fru).

Wilhelmina Charlotta Westerlund f. 1871 i Wilhelmina
Jenny Charlotta Julietta f. 1890 i Wilhelmina
(Han måtte ha gift om sig, alltså ...?)
Nej, Jenny Charlotta Julietta, f.1890, var en syster till min mormor.

Fam nr:
3
Anna Fredrika Eriksdotter f. 1872 i Wilhelmina, Piga

Fam nr:
4
Stina Lisa Danielsdotter f. 1855 i Wilhelmina, Piga

Fam nr:
5
Karl Jonas Anundsson f. 1865 i Wilhelmina, Dräng



Och utan denne Per-Olof Hansson och hans hustru ...., ingen mamma Ann-Gerd .., och ingen liten bloggmadame med blonda lockar.

Stort, stort tack till dig Smulan!

Jag har inte ord nog för hur tacksam jag är!

Från Gerd i Norsjö ...


Sommaren -08.
Vi blir bjudna på grillmiddag hos Gerd och Kjell som har hämtat en liten lurvtuss till hund i Småland och nu bor dom på Ystads Camping och vi har aldrig träffats tidigare och ändå har man det. Det är så det känns ibland.
Jag tar två bilder av Gerd; en där hon står med något slapp hållning och en där hon sträcker på sig och då börjar jag gapskratta .., det är den här bilden.
"Vilka härliga bröst du har!" säger jag och skyndar mig fram med herr Canon.


Det var detta som kom i min inkorg alldeles nyss.

Norrländsk dödsannons

Det bar sig inte bättre än att Alfred från Malåträsk hade avlidit och
lämnat sin fru Alma.

Som brukligt så ska det annonseras i lokaltidningen, så Alma ringer
annonsavdelningen för att meddela det inträffade.

Följande samtal utspelar sig:

Alma: ä re annonsavdelninga?

Tidningens annonsmedarbetare: Jo, det stämmer.

Alma: - N' Alfre´ e dö.


Medarbetaren: - Eeh .., jaha… och nu vill ni sätta in en dödsannons förstår jag.

Alma:- Tschou (visslande inandning = norrländska för "ja").

Medarbetaren: - Och vad vill ni att det ska stå i annonsen då?


Alma: - N' Alfre´ ä dö.

Medarbetaren: - Jahaa, hmm… och vad vill du att vi ska skriva mer i annonsen?

Alma: - Inge mejr, för he vål se dyrt om je skriv na mejr. He ä int lönnt å lägg ut nå i onödan.

Tidningens medarbetare funderar en stund och kommer fram till att det nog blir svårt att övertala denna dam att skriva något mera i annonsen, så efter övervägande säger han till Alma:

- Du får tre ord till gratis. Vi bjuder på dem.

Alma funderar några sekunder och säger sedan:


-
Ja, i så fall se vill je att hä ska stå: Skoter till salu!

Rapport från sjuksalen ...


Det var henne jag skulle hälsa på.

Tanken var att jag skulle besöka Helsingborg och Lund idag.

Så blev det inte alls.

Och nu är jag kanon-urrisig, precis som så många andra på jobbet har varit och jag fryser så jag hoppar och har kappan på mig inomhus.

Jo, elementen är varma.

Om ett annorlundaliv ....



Sånt här .., är för mig hur intressant som helst att ta del av!

Madamen som berättar är också fönsterfotograf.

Så här skriver hon:

"Här är ett fönster till. Från cistercienneklostret Le Thoronet från 1100-talet. Som har befästningstorn, järngrindar och vallgrav och mycket av tempelriddarkänsla.

Vem har suttit i det här fönstret och hållit utkik?

Eller är det ett fängelsetorn för prinsessan som snart ska räddas av den bålde riddaren?

Monica."

Pling i min inkorg !


Min mormors föräldrahem i Sunnansjö.
Den bilden får illustrera mailet som kom idag.
Avsändaren är inte 112 år, utan bara några äldre än bloggmadamen.
Bilden från www.fotoarkivet.vilhelmina.se


"Allt var inte bättre förr ..."

"I morse kretsade mina tankar en hel del runt mammas och pappas första tid i hemmavid.

En tid då man saknade rinnande vatten och under sängen stod det en gulemaljerad potta.

Då nöden krävde större faciliteter var man (sommar som vinter) hänvisad till grannens ladugård för där fanns kvarterets utedass.

På vintern stängde man övervåningen och levde livet i enbart hall, kök och kammare.

Man satte in ett extra vinterfönster men trots bomullsisolering och tätning med någon form av tejp, så frös utsikten bokstavligen inne.

Frös gjorde det också ibland i vattuhinken i köket.

Under vårvintern sågade pappa upp stora isblock från ån och dom användes som stora kylklampar i vårat kylrum under sommaren.
Blocken täcktes med sågspån och rätt temperatur reglerades genom att man sopade bort lagom mängd av spånet.

Som motorvärmare på lastbilen användes ibland ett fat med något brännbart som placerades under oljetråget.

Så .., jag ska inte klaga nu när vår varmvattenberedare lagt av, och med den stundande massarbetslösheten i åtanke så vet jag att det är många i kungadömet Sverige som kommer att få en värre kalldusch än den jag får imorgon.

Efter att ha gjort min insats (kollat porslins- och automatsäkring) var det bara att sätta sig ner och ringa och i gryningen imorgon kommer en räddande ängel.

Kram S."

Efteråt ...


Hemma igen.

Man tror att man vet, men det gör man förstås inte.

När mamma nyss har dött säger jag till personalen som alla är änglar, att ååå, jag ska komma och hälsa på er alla, att jag ska, för det här är ju som mitt andra hem!

Det är vad jag säger.

Men på något underligt sätt tar det emot.

Det är som om allt rivs upp var gång jag ringer på dörrklockan.

Och hela förmiddagen idag har jag legat på soffan Ektorp med Pelle intill mig och telefonen har ringt och när klockan är ett låser jag ytterdörren och tar sikte på Åhléns; i ryggsäcken har jag paket som ska skickas till såväl Australien som Stribergs Stationshus och när jag passerar det som var mammas gruppboende upptäcker jag den underbara Ingrid som står vid det på glänt ställda fönstret och hon böjer sig ut och ger mig ett sånt varmt leende, så där så jag nästan blir en våt fläck .., och hon vinkar till de övriga i personalen .,. "kom, hör ni kom får ni se vem som är här!!" hojtar hon glatt .., och till det öppna fönstret kommer Eva-Lena, Marie och Sylvie och så Ingrid förstås och två av dem var med den där morgonen när mamma dog och dom frågar hur det är och jag säger "bra! det är bara bra!" och så blir det prat och mera prat och jag lovar att komma förbi, kanske på julaftonen?

När jag går hemåt igen, tänker jag på den där mänskliga värmen och hur oändligt mycket den betyder och vilken skillnad den kan göra i människors liv.

Sånt tänker jag på.

Gågatan är pyntad och fin .., överallt lyser små lampor.

Det är kallt i luften.

Och just som jag passerar Burger King kommer snön virvlande.

Med posten ....



.... kom idag den hett efterlängtade Fågelboken från Gunnar i Jämtland.

Åååå, så glad jag blev!




En precis likadan, ja, nästan, fanns i vår familj när barnen var små .., ååå, vad jag försökte få dem intresserade av olika fåglar och åååå, vad det misslyckades!

Och jag säger bara: vilken vacker handstil herr Rindå har!

Stort tack från bloggmadamen!

En liten pippimedalj ...



Så här är det.

Om man får en "award" för att någon tycker om ens blogg, så blir man glad och väldigt glad och man får närapå-ångest över att måsta peka ut sju andra bloggar som man tycker extra-mycket-om och då kan man tänka att .."å, sicken en .., nu fånar hon sig och nog vill hon gärna ta emot, men titta, ge vidare, det har hon ingen lust med .., och låtsas man som om det regnar och inte säger nånting, då blir man säkerligen anklagad för att vara en mallgroda .., det spelar liksom ingen roll .., det blir bara fel!

Nu tackar jag dig Ninnie som förärade bloggen den här fina "medaljen" och så skriver jag ner sju olika sidor som jag tycker alldeles förfärligt mycket om, men sen får ingen människa komma med en "award", för jag vill absolut inte peka ut.

Sju stycken för sista gången.

  • Jag börjar med Joanna i Dublin. För att hon skriver från hjärtat och bubblar av livsglädje och ibland ilska och jag upplever henne som ä r l i g.
  • Har man vuxit upp med en mamma som var sjuksköterska .., och har man suttit och bläddrat i hennes medicinska uppslagsverk som lillpiga .., då tycker man om den här.
  • Och så denna. Så otroligt v a c k e r!
  • Egentligen, enligt reglerna, ska man bara utse sju bloggar, men jag bryr mig inte så värst mycket i regler hit och dit, så jag tar med åtta. Den åttonde bloggen tillhör Malin på Åland och det här är hennes fotoblogg.

Bilder som tar tag i hjärtat ...



Skogshuggaren Ingvald Johansson som kramar om "kockan", som jag har glömt namnet på.
Å, förlåt mig om du tittar ner från himlen och upptäcker denna min fadäs!

Man kan riktigt höra fotografen: "ja, men ge henne en riktig kram nu Ingvald!"

Herr Johansson ser ut som en glad prick.



Och moster Margit; mammas enda storasyster.

Moster Margit som hade en slags Föraningens Gåva och som var så pratglad.



Och min mammas farbror, August Westerlund.

Bildtext :
"F d polisman Erik August Vesterlund, Dikanäs, kämpar för att behålla mejeriet.
Varför han började kämpa var att man sagt, "att det inte fanns någon som kunde räkna i Dikanäs".

En stolt man, alltså.


2006.
Jag har borstat mammas hår och nu har hon somnat.

När jag ser bilden upptäcker jag klara likheter med min mamma.


Alla bilderna är lånade från det helt underbara .....