Jag har sagt det förut och säger det igen; det finns människor som omedelbart kliver in i ens hjärta .., som slår sig ner och sitter där och vickar på tårna.
Människor som inte behöver portkod eller nyckel.
Människor som man genast känner sig hemma hos.
Precis så är det med Sonja.
Före detta distriktssköterska .., uppvuxen i Småland .., i närheten av Markaryd.
Lillasyster.
Tog grönt kort i golf när hon gick i pension.
"Men du vet Elisabet ., när man stod där och tog sån tid på sig för varje slag .., då kände jag pressen och nån slags stress från dom som var bakom mig .., så jag slutade med golf..", säger hon leende.
Den här filmsnutten är jag tillbaka och kikar på för tredje (hm, jo det är faktiskt sant) gången idag. Så enkelt och ändå en sådan värme...
SvaraRaderaOch den ultimata avslutningen, "tack lilla vän".
Åh..!
mossfolk: precis! Och jag blir lika glad själv. Hon är så underbart rar.
SvaraRadera