måndag 8 juni 2009

Kväller ...


Ja, just det.
Man pratar på det viset med katter.

Och så har sonen kommit hem från pluggandet i Stockholm och hela sommaren blir han här i Ystad.

Han bor hos sin pappa ute på landet; i sitt gamla rum på ovanvåningen och hunden Meja blir förstås överlycklig över att lillhusse är på plats igen och det blir vi andra också.

Ikväll tittar han in, sonen.

Vi sitter i soffan Ektorp och tittar på nyheter och sport och det blir prat om Glenn Strömberg, piratpartiet, Marit Paulsen, fläskpannkaka imorgoneftermiddag ..,. och allt möjligt annat och pensionatsvärden ringer och småpratar lite och min australiensyrra och hennes underbare man tittar förbi, - dom har varit på middag hos exet och hans nya fru och är glada och spralliga - och det blir pussar och kramar och jag har räknat alldeles fel, det är i övermorgon dom lämnar Sverige och då blir det väldigt känslosamt och jag får svårt att hålla gråten, varför man nu ska göra det?

Janne fyller sextionio, min syster sextiofem.

Det är långt mellan gångerna vi ses .., åtta år sedan sist och före det: tjugoett år sedan!

Blir det någon fler gång?

När klockan är kring tio får Pelle sitt kvällsryck.

Det är då han sprallar omkring och har sig och jag kastar ett värmeljus på golvet och säger ..."Pelle, ta råttan nu!" Ja, ta den nu ...!" och då kastar sig Pelle över ljuset och han leker verkligen att detta är något som han har fångat och det lilla ljuset åker kors och tvärs över golvet, för att slutligen hamna under mattan.

Efteråt, lägger han sig uppe på loppisfåtöljen och pustar ut.

Kung Pelle.

5 kommentarer:

  1. Den där Milton-sången på mitt senaste inlägg, den där jag skrivit den svenska översättningen i kommentaren, den är för sådana tillfällen.

    Och det måste ju vara sorgsorgligt när det är australien och syster.

    SvaraRadera
  2. Precis så där ska katter ligga och spana ju :)
    Selmas favoritplats här hemma.
    Nu måste jag kolla lyckliga grodan!

    SvaraRadera
  3. Du får väl åka ner till Australien och hälsa på?! Ta PV med dig, det blir säkert kul!

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. annannan: ja, det är trist att vi är och i så många år har varit skingrade för vinden. När vår pappa dog 1976, rämnade liksom kedjan och länkarna for åt alla möjliga håll.

    Mamma gav sig iväg till Sydamerika .,. syrran med man åkte ett år senare till Australien .., min störstasyster flyttade från Luleå till Lund .., och sex, sju år senare kom vi till Skåne.

    Alldeles uppenbart blev det att det var pappa som hade varit den Sammanhållande Länken. (Mamma arbetade ju nästan jämt ..).

    Jag tror också att det är därför som jag har sånt behov av trygghet och kontinuitet på jobbet .., det finns liksom inte så många fasta punkter i mitt liv.

    Jag var ju 22 när pappa dog, 24 när mamma gav sig av .., och 25 när syrran tackade för sig.

    Det blev inte mycket kvar av det som en gång var Familj inte.

    Lindalotta: men Pelle ligger där nästan enbart på kvällarna, underligt nog ...

    Rexxie: nja, det är för långt tycker jag .., och för dyrt. Och man åker ju inte dit för bara nån vecka heller.

    SvaraRadera