onsdag 26 augusti 2009

Brev från pElle ...


På väggen hänger en tavla, det är ett fotografi av Gunvor och Viking, ja, så hette hennes man och på bilden sitter dom på en klipphäll i Bohuslän.
Det ni inte ser, är att på bordet intill ligger Gunvors dagböcker.
Varje dag skriver hon med prydliga bokstäver och berättar vad som har hänt.
Matte säger att det märks att Gunvor har varit kontorist.

"Hej alla vänner!

Jag tänkte att ni skulle få en liten hälsning från mig, från pElle alltså, så här på onsdagen.

Om ni inte visste det, så bor jag fortfarande i landet Halland, hos pv:s mamma Gunvor.

Hon har en egen sommarstuga nära havet och här har jag varit sedan midsommardagen.

Jag har nästan glömt bort hur det är att bo i en liten lägenhet i stan, ja, det är sant.

Egentligen gör jag inte så mycket numera .. mest ligger jag i en egen stol på den inglasade altanen och Gunvor brukar sova middag på soffan mitt emot och ibland går jag och kollar så inte grannens katt får för sig att han ska hälsa på, men det gör han nästan aldrig.

Och så har jag varit i slagsmål.

Jepp.

Jag har slagits med just den katten och matte trodde att jag hade fästingar i pälsen, men det var det inte alls, det var ärr och sårskorpor, sa Gunvor.

Gunvor är så snäll ..., hon låter dörren till altanen stå öppen om nätterna, så jag kan smyga ut lite som jag vill och när det blir morgon, då brukar hon komma och locka på mig ..."lilla Pelle kom ...! kom nu Pelle!" hör jag henne ropa och efter en stund gör jag som hon säger .., fast inte direkt, jag är trots allt en äldre kattherre som är van att bestämma själv.

Idag på morgonen kom pensionatsvärden cyklande förbi; det var när han skulle till jobbet i stan.


Om ni klickar på bilden, så syns det hur vacker blomman är.
Ibland blommar den bara en enda dag eller natt, tänk er själva.
Fotograf var herr Pensionatsvärden.

"Titta mojan, din kaktus blommar ju!" hojtade han.

Han kallar sin mamma för mojan, det låter underligt, men hans pappa var från norra Skåne och där säger man så, tänk, att pv är halvskåning, det undrar jag om matte vet om ...?

I alla fall .., på pv:s altan finns en jättestor kaktus som brukar få såna där fina blommor och då blir pv så lycklig, så lycklig, men matte, hon tycker inte om kaktusar och bryr sig nästan inte alls.

Idag hade han med sig kameran och tog en bild av kaktusen som blommar och då ville han att vi skulle "posera", men det ville inte jag och det kanske syns på bilden?

"Nä Pelle, sitt nu stilla här hos mig en stund!" sa Gunvor och höll fast mig i ett stadigt grepp.

Ibland längtar jag efter matte.

Om två veckor kanske hon kommer hit.

Då ska jag ligga i hennes knä länge, länge.

Hejdå från er vän, pElle!"

Ps. Ni ser väl den blommande kaktusen? Ds.

3 kommentarer:

  1. Elisabet- detta är ju att vara i nuet, i det rum man just nu är i.
    Du formulerar det så flytande enkelt.
    Osökt gick tanken direkt till den Stafford-översättning jag precis fått till min blogg.
    Det handlar om detta.

    Och vad heter den kaktusen? Den påminner om en grannes kaktus, som slår ut med röda blommor för en dag. Det märkliga är att blommorna alltid slår ut i sena kvällen.
    Då brukar budkavlen gå runt och vi vandrar upp i sena kvällen för att se undret.

    SvaraRadera
  2. Inkan: jo, det är väl kanske ..-)

    SvaraRadera
  3. Ser ut som något slags Echinopsis-variant (t.ex en vit silvestrii).

    Fin är den i alla fall!

    SvaraRadera