torsdag 12 november 2009

Kväller ...



... och sedvanligt småprat med sonen som idag har varit på jobb-intervju.

Och säg den mamma som önskar att hennes son ska bli polis i en storstad.

I Malmö eller Stockholm?


Kunde han inte ha valt skomakaryrket?

Tänker hon.

8 kommentarer:

  1. Mina barns pappa är polis. Det har dottern vuxit upp med. För några år sedan ville hon förändra sitt liv och ville då söka in på polishögskolan. Jag har sett både positiva och negativa sidor av det yrket så jag blev inte så glad. Jag är en hemsk mamma så jag blev nästan glad när hon inte kom in på grund av sin dåliga syn. Hon grät. Men nu är hon en glad socionom istället och jobbar inom kriminalvården. Det känns betydligt tryggare för en hispig och hönsig mamma.....:-)

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig bild!

    SvaraRadera
  3. Är det redan dags att söka jobb?

    SvaraRadera
  4. Cicki: ja, jag förstår att han sökte till den här utbildningen, för har man varit tillsammans med en polis eller har vuxit upp med en pappa eller mamma i det yrket, så blir det väl så .., för jag har nästan aldrig träffat en kollega till exet som inte har tyckt om sitt jobb.

    Men nog hade det känts bättre eller tryggare om han valt att bli ..., ja, nästan vad som helst,men inte polis .-)

    Jenny: ja, jag älskar den! Han pratar med sin storasyster och börjar gapskratta

    Gerd: ja, det är ju för praktiken.

    SvaraRadera
  5. Så ditt ex är också polis? Exet älskar sitt jobb fortfarande efter mer än 30 år som polis. Jag kan dessutom skriva under på att alla hans kollegor var trevliga människor. både manliga och kvinnliga.

    SvaraRadera
  6. Cicki: ja, han gick ut polisskolan 1974 .-)
    Och jag håller med dig .., enbart trevliga kollegor tycker jag att han hade.

    SvaraRadera
  7. Gissa när min fd blev klar på polisskolan. Just det -74. Det vore ju bra lustigt om de kände varandra....:-)

    SvaraRadera
  8. Cicki:du kan väl maila mig och tala om vad han heter .-)

    SvaraRadera