måndag 9 november 2009

Sista veckan ...


Fem, möjligen tio minuters promenad från pensionatet .., finns detta.
Behöver jag säga att ni nog ska klicka på bilden?


... hemma hos mig, på länge nu.

Sex arbetsdagar återstår.

Och idag ska Madame Operationskoordinator meddela klockslag för operationen.

En vecka kvar bara.

Sen blir det landet Halland.

Hav och klipphällar.

Doft av ved.

Herr eller Fru Gröngöling.

Post i brevlåda, valnötsbröd och pl.marm -09.

Och aldrig sova ensam.

Natten mot idag vaknar jag klockan fyra och är pigg.

Eller lite orolig.

Nån slags resfeber är det.

Förstås.

8 kommentarer:

  1. Så spännande med husplaner, hoppas det går i lås! Ak

    SvaraRadera
  2. Håller tummarna för god återhämtning efter op. Och att få bo ihop på riktigt måste kännas bra. I min relation har vi tre hem, var sitt och ett gemensamt och perioderna när vi bor ihop på riktigt är de allra bästa :-) Just att få vardagarna tillsammans är lyx och guldkant...

    SvaraRadera
  3. Hav förtröstan. Det är inte så farligt. Man får smärtstillande och kryckor före hemresan. Åtminstone fick jag det.Slarva inte med träningen bara. Hoppas Tomas har en träningscykel, för det är jättebra. Efter 3 månader får du köra bil!
    Lycka till!

    SvaraRadera
  4. Anna-Karin: ja, det är långt dit .., vi tänker INTE bjuda priset som säljaren vill ha .., det är alldeles för högt! Vi får se. Men tack ändå .-)

    pralinen: å, det ska bli skönt att få det här överstökat och att nu veta att jag blir där i flera månader!

    Kerstin: kryckor ska jag hämta hos arb.terapeuten på onsdag och det där med motionscykel har vi redan pratat om, för det underliga är,att promenera långt kan jag INTE, men cykla .., lätt som en plätt, hur långt som helst, känns det!

    SvaraRadera
  5. Ja tänk så lätt och snabbt man vänjer sig vid att inte sova ensam.....

    Å tänk så härligt bo så nära havet!

    Å jag gissar det är lite pirrigt nu. Men allt verkar så bra förberett.

    Kommer ihåg när jag skulle operera mig för några år sedan, japp sövas...
    Pirrigt värre innan men väl på operation så släppte det när en klok och trygg narkossköterska tog hand om mig! Sen de som jobbbade på uppvaket! Pärlor!

    Snart har Du ett fint och nytt knä :-))

    SvaraRadera
  6. Turtlegirl: nu blir det ryggmärgsbedövning och det är första gången, men jag minns en operation för sju år sedan kanske .., och jag var förfärligt nervös och låg där under stora lampan i op.salen.

    Då hör jag en trygg stämma som säger: "Hördu, är du från Arvidsjaur ..`"

    Det var han - sköterskan -.

    Och jag kände mig så lugn med ens .-)

    SvaraRadera
  7. Jag opererades i somras, och det är tur om man får sova under tiden. Det är en märklig känsla att vakna upp och sakta förstå att någon hänt som förändrat min kropp avsevärt.

    De är otroligt skickliga nuförtiden, kirurgerna. Hav tillit och förtröstan!

    SvaraRadera
  8. Sven: ja, det ska bli spännande. Har du fått nytt knä, alltså ...? Hur var det i början .., helt ärligt?

    SvaraRadera