lördag 5 december 2009

Lördagkväll ...


"pElle lille .., inte vill du väl åka till landet Halland ...?" säger Gunvor.

Vid åttatiden på lördagkvällen sitter en pensionatsvärd och hans dotter i en röd Volvo.

Dom är på väg till sjukhuset i Ljungby.

Och i ett gult hus i landet Halland, ligger bloggmadamen på soffan Ektorp och fryser om högerfoten.

Med ojämna mellanrum ringer telefonen.

Från mobilen kommer sms-pip.

På tv-rutan visas mästerskapsdans.

Där är män och kvinnor som ser onaturligt stela ut och ler som hade mungiporna cementerats fast i upprätt läge.

I min högra hand håller jag en bok av Håkan Nesser.

På sidan 81 upptäcker jag till min förvåning att ordet "Malåträsk" finns med.

Sylvia och Malåträsk.

I Malåträsk har jag vuxit upp.

Tant Sylvia var vår granne och ingen var så glad som hon .., ingen så skrattig.

Bakom tant Sylvias garage växte ärtskidor.

En gång tog jag med mig en liten rävunge som gömde sig bakom Sylvias spis.

Rävungen hade pappa tagit hem från skogen .., han ville väl vara snäll med yngsta dottern, förstås och dottern förstod inte att pappan hade fördärvat rävlyan, men sparat den där minstingen i kullen till hon, den yngsta.

I ett par dagars tid följde rävungen mig överallt.

Sen försvann den bara; jag kommer inte ihåg hur, men jag kan a n a.

Sånt tänker jag på, den här underliga lördagkvällen då tillvaron liksom har tippat överstyr.

10 kommentarer:

  1. Men tänk vad du fann i en Nesserroman, denna lördagskväll då allt blev upp och ner! Varm kram och tanke!

    SvaraRadera
  2. Hälsa Thomas och hans mamma.
    Och titta lite längre ner på denna blogg:

    http://equipage.se/jennys_blogg_sida1.html

    SvaraRadera
  3. Eva: ja, jag tog mig ett glas Martini, t.om .-) Nu visar det sig att pv kommer hem .., G.ligger inlagd på kir.avdelningen och får smärtlindring och hjälp. Ååå, så skönt för henne!

    AP: vilka brallisar! Och nu ser jag ju precis vem Johannas mamma är .., samma bestämda drag runt munnen? Visst arbetade eller arbetar hon på färghandeln ...?

    SvaraRadera
  4. Skönt att G är på rätt ställe och får den bästa tänkbara hjälp och vård!
    Här håller vi tummarna för att det ännu finns tid att tillbringa tillsammans med G framöver.
    Denna underbara kvinna!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  5. Vad heter boken? Jag älskar hans "vanliga" romaner, men avskyr de där påhittade ställena...

    Så skönt att hon svärmor in spe blir ompysslad. Det är alltid nervöst... i går stod ambulansen utanför vår grannes hus i tre timmar, sen kom de ut med en tom bår - men flera andra bilar kom dit... så jag befarar att den gamla damen inte finns mer.

    Farbrorn har inte varit hemma mer än en stund i morse - jag brukar heja när jag hämtar tidningen så jag får väl veta... Känns märkligt när man förstår att livet förändras drastiskt för någon bara några meter och två väggar bort...

    SvaraRadera
  6. Livet kan ändras på en sekund...

    Hoppas nu att G blir bättre, och får åka hem snart, inte minst för Pelles skull.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Sådana här dagar lever man med anspänning. Förra året vid den här tillbringade vi många dagar på sjukhus och svärfar var nog så nära man kan vara, men han repade sig och bor hemma igen. Jag tänker mycket på er och på G med de glittrande ögonen.

    SvaraRadera
  8. Bloggblad: jag kommer inte ihåg vad den heter, men ska kolla upp. Och precis som du irriteras jag över påhittade orter ...., här står det t.ex. "han åkte till K-" och alla fåniga namn som folk får i hans böcker, det är samma sak där.
    Men för övrigt tycker jag att han är mästerlig .-)

    Lindalotta, Lena och Helen: ja, det är en våldsam anspänning. När pv åkte i morse, lade jag mig på soffan .., Pelle låg på mina fötter .., där låg vi och sov RAKT AV i tre timmar. För första gången sedan operationen har jag inte frusit om högerfoten!

    SvaraRadera
  9. Pelle vet precis vad som behövs!

    SvaraRadera