söndag 11 juli 2010

Om någon undrar ...?

Ja, hur det känns att säga upp ett fast arbete, detta Det Viktigaste Av Allt här livet, enligt många.

Jo, det ska jag säga er: det är en sån oerhört ljufvlig frihetskänsla!

13 kommentarer:

  1. Stort grattis till det stora steget ut i friheten! Hoppas du får vara i den länge, länge... Plikten "framför allt", finns nu bakom dig!

    SvaraRadera
  2. Det finns mycket annat i livet som är bra mycket viktigare än att ha fast arbete.

    Den vanligast förekommande fråga som ställts mig den senaste månaden är: "Har du fått jobb där i L?" Mitt svar: Nä...

    Inte det minsta orolig är jag, utan instämmer med fröken bloggerska...

    Det är en sån oerhört ljuflig frihetskänsla!

    Hälsar varmt gör herr fotograf...

    som med samma värme tackar för den inspiration till mod du gett mig genom dina rader.

    SvaraRadera
  3. Ulrika och Sven: ja, men det är bara så helt underbart! Kanske får jag inget arbete alls och blir satt i något Projekt? Å, det ska bli spännande värre! Kanske en datakurs så jag kan sitta och blogga ,-)))

    SvaraRadera
  4. Peter: ,-)

    Ja, det är den första följdfrågan jag också får. ALLTID.
    Och kanske kan jag förstå dem. Men jag räknar med att hitta nånting och annars får jag väl stämpla ett tag och jag kan sopa gator eller vårda gamla eller vad som helst, nästan.

    Att vårda gamla vore nästan rena drömmen.

    Lycka till själv nu! Allt gott önskar jag dig! Kram, kram. /E

    SvaraRadera
  5. "-Å vad jobbar du med?"

    Den viktigaste av alla frågor som alla ska svara på - även om man inte vill.

    Att det kan vara lika bra/viktigt att inte GÖRA, det kan vara svårt att förstå.
    (och kan ta lång tid att lära sig om det nu har varit så att YRKES-rollen har varit viktig att spela...)

    Ett JÄTTEstort Lycka till med det som nu ligger framför dig!

    ...och lite virtuella kramar får det bli just idag!

    Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaamar.

    SvaraRadera
  6. Ska bli spännande att följa dig!

    Det första alla frågar mig är hur mycket jag tjänar. Ofelbart.

    SvaraRadera
  7. ab: nej, det skulle jag aldrig göra!
    Fråga hur mycket du tjänar, menar jag.

    När en av döttrarna bytte arbetsgivare, var det första jag frågade ..."men får du nån semester i sommar ..?"

    Någon annan hade frågat om lönen .-)

    SvaraRadera
  8. Men för den som inte har någon som kan försörja sig eller tillgångar att ta av gäller det att se till att ha en inkomst. Vad ska man annars leva av?

    Det går inte att välja, om rätt man skulle vilja.

    SvaraRadera
  9. Rutan: självklart! Och jag tänker inte låta mig bli försörjd, men tänker så här .., att på nåt sätt ska det lösa sig och i värsta fall får jag stämpla till en början, sen tar jag nästan vad som helst, eller jag tar vad som helst.

    Nu har jag fördelen att få billig hyra i landet Halland. T Hade jag flyttat och haft stor hyra, då hade det varit nånting helt annat.

    SvaraRadera
  10. Jag tycker du har fattat ett stort och viktigt beslut som bara kan bli bra. Det är modigt och när du har inställningen att det ska ordna sig med jobb och att du är beredd att ta "vad som helst", då löser det sig också.

    Och arbetet är inte det viktigaste här i livet som så många tror. Men som Rutan skriver: klart man måste ha ett för att kunna försörja sig. Det enda jag funderar över: får du stämpla och gå på A-kassa när du sagt upp dig själv? Är det åtminstone inte en viss karens då? Har för mig att det var så förr?

    SvaraRadera
  11. Monet: jag fick förfärligt dåligt samvete när jag tänkte vad jag hade skrivit .., det är ju enkelt att säga upp sig och flytta när man har en back-up ..., för det har jag ju på ett sätt i pv.

    MEN .., jag skulle aldrig låta mig bli försörjd av en man (eller kvinna, för den delen ..), så den biten lade jag ifrån mig.

    Jo, man har fem veckors karens om man säger upp sig själv, men det har jag ju lagt undan till.

    Om man bor så billigt som jag har gjort, med en hyra på 2500 i månaden, då har man också gjort ett val .., man bor trångt, sover i köket .., men KAN lägga undan.

    Så jag känner ingen panik.

    Dessutom tror jag verkligen att det är en mening med allt och detta tror jag på .., jag tror att det kommer att ordna sig.

    Och jag ser det som en utmaning att kanske hitta nånting som är helt annorlunda, det är inte sagt att jag måste stå i en affär?

    Jag har sagt det förut och säger det igen: jag kan tänka mig vad som helst som jag klarar av ..gärna sopa gator, ja, vad som helst.

    Det ska nog ordna sig.

    SvaraRadera
  12. Jag tycker spontant att du ska fundera på din "gamla" vårdbiträdesutbildning och prata med AF om den. Och om ditt stora intresse för människor och din längtan att få ta hand om de gamla. Jag tror det skulle vara så bra för dem - och för dig!!

    Prata med Kesu - hon kan äldrevårdsituationen dit du nu flyttar. Vill du ha hennes mailadress, maila mig!

    SvaraRadera