Lördagmorgon på 70-talet ..

Jag är på väg till arbetet och sitter i bilen och lyssnar till "Ring så spelar vi."

Hasse Tellemar är programledare.

Och när jag är nästan framme, spelas önskeskivan - Wild Cat Blues - med Chris Barber.

Det är himmelskt underbart och jag höjer volymen till max och sitter där och tänker att "men hjälp, vilken härlig musik och så glad man blir!"

Trettio år senare:


Ett annat liv.

Barnen som då var småtöser är vuxna och bor båda två i stockholmstrakten.

En lillebror, som nu är stor, har tillkommit.

Labradoren som vi hade, han som älskade att dyka efter stenar, är död sedan länge.

Min mamma och pappa finns inte längre.

Och själv har jag hunnit med ett trettiofyraårigt förhållande, jag har blivit ensamseglare, träffat en alldeles riktig seglare och jag har flyttat utomlands, till landet Halland.

Till ett gult hus på en kulle.

Havet är nära.

Nu sitter vi vid köksbordet i det gula huset och äter frukost .., brödet är från Söderberg & Sara i Ystad .., sigge nilsson har fått sin ostskiva och pv bläddrar i Hallands Nyheter.

"Men du, Chris Barber har varit i Varberg och haft konsert!" säger han som vet att jag tycker så mycket om denne klarinettist.

Och hur jag än letar på nätet hittar jag inte Wild Cat Blues med just mr Barber, däremot med många andra, men då spelas den för fort .., allt det sensuella försvinner.

Men ..., på en urdålig videoinspelning sitter en medelålders herre och spelar just den låten på munspel och den för mig helt obekante mannen får det att låta precis så där som jag vill att det ska vara!