tisdag 9 november 2010

Medan jag sitter i loppisfåtöljen ...



... och telefonpratar med kvinnan som jag aldrig har träffat, faller blicken på det lilla fåret i fönstret.

Det som jag fick av min syster i Australien.

Där, mellan lerkrukan och gardinen, står fåret.

Dag ut och dag in.

Alldeles ensam.

Och så oändligt långt hemifrån.

1 kommentar:

  1. Nämen så fint Elisabet......
    Det ulliga lilla fåret som är så långt hemifrån men inbjuder till klappar och smek.
    Ska ta den känslan med mig i dag.

    SvaraRadera