tisdag 8 februari 2011

En vanlig tisdag ...


Biblioteket.

Rexxie sa... "PV är nog måttligt glad om det är motvind hela vägen hem..."

Men se, så blir det nu inte, ty jag har fått order om att komma in till stan med bilen, då pv i eftermiddag ska agera körskollärare åt sin dotter.

Så vid tolvtiden kör jag in, parkerar vid Sturegymnasiet, småpratar med en man som plockar upp skräp med hjälp av en lång tång .., jag frågar om han har gjort några fynd - nä, det är mest tomma cigarettpaket, ölburkar och flaskor som gömmer sig i buskarna. säger han -, promenerar sedan till det underbart vackra (jaså, det har ni hört tidigare ...?) biblioteket, lånar tre dvd-filmer och tar därefter sikte på Hvitfeldtsgatan och det är minsann lättare sagt än gjort, för i början heter den Brogatan, det tycks bara vara själva hållplatsen som har ett annat namn.




Vid biblioteket är det ett
tjattrande bland alla gräsänderna!

Somliga ligger i små grupper och vilar sig i solgasset .., andra simmar omkring lite hit och dit.

Små och större isflak kommer guppande i Nissan.


Genom bussfönstret ...

Äntrar så buss 350 till Skipås.

Mängder med hållplatser passeras!

Där är Heagård, Ranagård, Gullbrandstorp, Lynga, Haverdal (med tio olika hållpatser!), Särdals kvarn, Steninge och slutligen Skipås och där stiger jag av, där vänder nämligen bussen.

Promenerar den sista biten hem.


Sista backen.
En gång när pv och jag själv kom här, mötte vi sigge nilsson som satt på en gräsmatta som absolut inte var vår .., han hade just fångat en liten vettskrämd mus.
När backen är slut, ligger havet till vänster.

Just innan den här bilden tas, möter jag en äldre kvinna som vittjar sin postlåda.

Kvinnan ler så varmt emot mig och säger förvånat: "men bor du här?"

"Nä, jag svängde bara in här för att slippa följa landsvägen, jag bor nere på Ejdervägen ...", svarar jag.

Och så fortsätter hon:

"Ja, jag kände igen dig från affären, du stod i kassan, det är så trevligt med din dialekt, själv kommer jag ursprungligen från Järvsjö .., du vet, på nåt konstigt sätt känner man ändå en viss samhörighet, fast .., Hälsingland är ju inte så långt norrut, men ändå ...", säger kvinnan och tappar en rosafärgad plastpåse som virvlar iväg i blåsten och hon skyndar sig att fånga den.



Och jag fortsätter nerför backen, konstaterar att snart är all snö försvunnen .., gräsmattorna är närapå gröna .., och längst nere i backen svänger jag höger, då är det bara en liten bit kvar.

Jag tänker på kvinnan från Järvsjö och det där alldagliga småpratet och hur mycket sånt betyder ..,. jag tänker på affären och att jag längtar att få börja arbeta igen.

Just så.

7 kommentarer:

  1. Ojojoj, vad med vår det är hos er redan...!

    SvaraRadera
  2. I sista backen "såg" jag fullt med blåsippor. Ett typiskt sånt ställe. Men det var nog mitt önsketänkande och längtan efter vår. Även om vårvintern som är på gång här kan vara väldigt härlig. Men det är som en annan sak. Längtar efter barmark. ellem

    SvaraRadera
  3. Jisses vad grönt det är hos er!

    SvaraRadera
  4. Du är fantastisk Elisabet på att ta tillvara de små stunderna och skapa lycka i det lilla! Jag hade gärna haft med dig på mina kurser i Mindfulness och visat upp som "praktexempel" på hur man lever sitt Sanna Liv.

    SvaraRadera
  5. Här har jag precis vandrat runt kvarteret i decimetertjockt snöslask. Barnen på dagis har åkt pulka.
    Och så kikar jag in här och upptäcker våren!

    SvaraRadera
  6. Ja, det är verkligen en riktig vårbacke! Håller med alla andra om att du så väl lyckas fånga stämningar och naturintryck så att man nästan känner hur det luktar.

    Blåste all snö bort i natt? Min mamma i skåne hade det också förskräckligt, hela hennes staket blev plockepinn!

    SvaraRadera
  7. Vågar jag gissa på sisådär 2½ månad före oss?

    SvaraRadera