tisdag 22 mars 2011

Två timmars terapi ...


Ja, jag tror att bilden är klickbar.

I två timmar blir jag sittande här där pilen visar .., med ryggstöd och allt och visserligen aningen kallt om rumpan, men ändå .., himmelskt, är det.

Och jag har kikaren med mig och tittar mellan varven på tiotalet ejdrar.

Dom simmar parvis .., går ibland iland och lägger sig på släta klipphällar .., putsar fjädrarna .., bevakar positioner .., och så ner i vattnet igen.


Som ni ser är bloggmadamen rejält klädd; kalasbyxor och allt.

Själv skickar jag mms till dom enda som jag tror bryr sig i fågellivet; till Gunnar i Jämtland (som sedan ringer och berättar om massor med snö och så vitt och ljust ute att man måste kisa med ögonen och nu är han less på snön, hur vackert det än är!) och till Mian i Västergötland .., och jag ringer till Kent i Småland (som ligger på sin säng med sitt brutna och gipsade ben) och gratulerar honom på namnsdagen och det blir en massa prat om allt möjligt och på det hela taget känns livet rikt.

Ja, jag vet.

Det är trist och enahanda att läsa om evig lycka.

I morgon ska jag verkligen försöka gräva upp nåt elände att skriva om.

5 kommentarer:

  1. Haha - härlig kommentar på slutet om "evig lycka". ;)

    Men att läsa om evig olycka kanske är ännu värre...
    Fast det beror väl också på den som läser kan jag tänka.

    Två timmar vid havet hade gjort mig lycklig(are)...

    Soliga hälsningar!

    SvaraRadera
  2. SoF: ja, man borde variera sig .., men jag har ju varnat alla läsare .., här är det enjängt så det räcker och blir över ,-)

    SvaraRadera
  3. Det där är själva sinnebilden av det som jag och så många längtar efter just nu, att sitta i lä utomhus och njuta av vacker natur.
    Gissa om jag har klickat på din bild!!! Så himla fint ni bor.

    Här har vi fortfarande en meter snö i trädgården.

    SvaraRadera
  4. Ha ha ....kalasbyxor! Det är verkligen ett ord som snabbt förpassar mig till min barndom. :-)

    SvaraRadera
  5. Christina: ja, vet du, ibland nästan svindlar det när jag tänker på hur lyckligt lottad man är - med havet så nära -, särskilt om man är uppvuxen med vatten inom dofthåll.
    Hemma i Malå tog det väl 15 sekunder att gå ner till sjön?
    Och var gång jag sitter där nere på klipporna tänker jag på att det är helt gratis.

    Londongirl: det heter väl leggings eller nåt, men för mig är det kalasbyxor ,-)

    SvaraRadera