När farfar inte längre finns ...
I hemtidningen Norra Västerbotten läser jag följande.
Det handlar om Gunnar Larsson, Bureå, som har avlidit i en ålder av 85 år.
Nu har barnbarnen skrivit om sin farfar.
Så här:
"Farfars hår är alldelens vitt. Han kör bil fort, husen flänger förbi.
Farfar känner nästan alla, fast de är döda nu.
Farfar har gubbkeps och äter Emser.
Det lyser i köket när man går förbi.
Farfar är trött och ligger på soffan, lyssnar på radio.
Farfar har tusen rynkor och stora gammelmanshänder.
Farfar vill ha besök. Han tycker om när det skojas och pratas, farfar är den som skojar mest.
Men nu är farfar död.
Nu är det tomt.
Barnbarnen genom Lisa."
Är det inte helt ljuvligt, så säg ...?
Nog måtte herr Gunnar Larsson från Bureå som inte längre finns, le i sin himmel.
De barnen står med fötterna på jorden, nära livet! Fantastiskt levande text!
SvaraRaderaAmber: ja, jag föll p l a d a s k!
SvaraRaderaVilka slutord om en farfar!!
Vilken insikt dom hade.
Ja du fattar ju vad som händer här hos mig...
SvaraRaderaNäsduken plockas fram.
Tack E!
Varma solskenshälsningar.
SoF: jag skulle högläsa för pv .. men se det blev svårt ,-)
SvaraRaderaVäldigt fint! Man nästan ser honom framför sig. Med sitt vita hår och gammelmanshänder.
SvaraRadera