fredag 8 juni 2012

En bild - en historia.

I Vilhelmina kommuns fotoarkiv, finns följande bild av moster Margit och hennes familj.
Från vänster Margit, Wayne, Rune, maken Sigvard och sonen Göran.

Göran har författat bildtexten som jag bara  ä l s k a r!

Göran Jonzon berättar:

Rune hade tagit realexamen efter att ha hoppat över 1 år genom självstudier via Hermods.

Jag själv minns tydligt min rutiga tröj/skjorta som var tillverkad av det nya materialet polyester.
Kall som fan men fullständigt omöjlig att slita ut.

Tavlan uppe till vänster var målad av farsans gammelfjälla Margita från Stennäs ovanför Dikanäs,Vilhelmina, och gillades aldrig av Mor.

Den andra tavlan var en ulltavla som Mor fått av Lisa Johansson, Vilhelmina, som tillverkade sådana.

Diskussionens vågor hade gått höga om vad det skulle vara bra för att låta Rune få en utbildning.
Farsan hade ju klarat sig bra med 6-årig folkskola.

Efter idogt övertalande från Runes lärare Ove gav far med sig men såg aldrig nödvändigheten med utbildning.

Han hade en nedlåtande attityd mot människor med utbildning.

För mig själv gick det lättare att följa efter i Runes spår då vägen redan var röjd.

Rune tog aldrig Gymnasieexamen utan hamnade i fängelse upprepade gånger pga värnpliktsvägran.

Poliserna bad honom att ange samvetsskäl för att komma undan fängelsedom, men han vägrade envist då han hade andra bevekelsegrunder av politisk karaktär.

Fängelsevistelserna skänkte honom ett visst intresse för begreppet rättvisa varvid han läste in juristexamen och blev sedemera Advokat.

Två strokar satte emellertid punkt för hans karriärmöjligheter.

Själv tog jag maskinteknisk examen och bildade ett antal ingenjörsbyråer med god ekonomisk avkastning.

Lillebror Wayne blev lärare och omtyckt sådan.
Som rökare dog far vid 67 års ålder i lungcancer.

Mor som var 4 år yngre dog även hon vid 67 års ålder i hjärtinfarkt.
Tårtan åt vi upp.

8 kommentarer:

  1. Underbar text och bild.
    PV

    SvaraRadera
  2. Jag älskar den lilla lakoniska avslutningen: Tårtan åt vi upp

    SvaraRadera
  3. PV: ja, visst är den!

    Rexxie: e x a k t vad jag själv föll för! Så kort och kärvt ,-)

    SvaraRadera
  4. Håller fullständigt med - vilken underbar bildtext. Där satt man och undrade, t ex över tavlorna, och så fick man svar på alltsammans - inklusive hur det gick med tårtan.

    SvaraRadera
  5. ab: ååå, så glad jag blir!

    SvaraRadera
  6. elisaberh, du är fantastisk. vilken berättelse, och även om inte du skrivit den så att du publicerar den här, delar den så att vi andra får läsa. och inlägget om margit här nedan. jag blir alldeles rörd. oj vad bra du är på det här med att blogga!

    SvaraRadera
  7. fröken blund slår dank: ,-)

    Fast här är jag helt oskyldig! Jag älskar hur han har skrivit!

    SvaraRadera
  8. Underbart som vanligt Elisabet!

    SvaraRadera