torsdag 26 september 2013

Nej, jag ångrar mig!

"Thomas, du måste bara läsa den!" sa jag.

För bara några dagar sedan meddelade jag pv att den där prenumerationen på tidningen Vi (en tidning som jag fullkomligt har älskat under alla år!), den, som jag fick i födelsedagspresent, den behövde han inte förnya.  Jag tyckte att tidningen blivit aningen spretig.

Igår kom det senaste numret.
Jag tog tidningen med mig, lade mig på soffan Ektorp och efter en halvtimme var jag själaglad!
Vilket helt underbart nummer!!

Där fanns en krönika av Johan Norberg som fick hjärtat att smälta.


Där fanns läckert redigerade sidor!


Bilder som gick rakt in i mitt hjärta.


Fantasifulla illustrationer!


Och där fanns den härliga bilden av småttingarna från Brinkens förskola i Stockholm.
Bildtexten lyder:  Förskolan Brinken ska som vanligt leka i Börsparken i Gamla Stan, men parken är avstängd. Barnen frågar varför. Den snälla polisen förklarar att president Obama är på besök.
"Ska han leka här idag?" undrar ett av barnen.

Å, så ljuvligt typiskt barn!!

Nu ska jag förnya prenumerationen!
Tack alla på tidningen Vi.




3 kommentarer:

  1. Jag håller med dig, även om jag inte upplevt den "spretighet" du gjort.

    Tidningen VI har funnits i mitt liv sedan jag var barn, ja förmodligen sedan mamma och pappa blev ett hushåll 1939. Jag minns den från min barndom och kommer fortfarande ihåg vissa omslag.

    Mamma prenumererade även på Femina, som på den tiden tog kvinnor på allvar. Det var en kvalitetstidning, hälsosamt befriad från kändisar, kungligheter och annat trams. Tyvärr höll inte den inriktningen. Nu är den väl en tramstidning som de flesta andra kan jag tro. Om den nu finns kvar.

    Tidningar har alltid funnits i mitt liv. Vi hade alltid två lokaltidningar, eftersom pappa var journalist på den ena av dem. Då var de stora till formatet och lilla jag låg alltid på köksgolvet, där jag kunde breda ut dem. Läste det mesta.

    SvaraRadera
  2. Jag läser VI när jag besöker min bror. Det finns alltid intressanta artiklar. Johan Norberg är ju dessutom en fantastisk musiker med integritet. En jag har sett upp till i hela mitt 'spelliv'.

    SvaraRadera
  3. Bert: Femina finns kvar och även om jag aldrig köper den, händer det att jag blädddrar i den och den är - enligt mitt sätt att se det - inte en tramstidning. Mamma hade Damernas Värld, grannfrun Margareta Femina. Hon hade även tidningen Vi .., där var nog där jag började läsa den, hos lekkamratens mamma.

    Ulf: å, så jag minns en vidunderlig kväll på Forum i Malå, då Johan Norberg och Nisse Landgren uppträdde. Chapter Two, tror jag att dom kallade sig. Det var då jag upptäckte honom.

    SvaraRadera