onsdag 2 april 2014

Dom där minnesorden ....

Mamma. Sjöng alltid när hon diskade.


Ofta,  ja, nästan alltid, när jag läser hemtidningens minnesord över människor som inte längre är i livet, (alltså vad deras anhöriga har skrivit), så blir jag så varm i hjärtat.

I motsats till dom Riktigt Stora Tidningarna där den avlidnas karriär ofta hamnar i fokus, är det helt andra saker som finns på minnesordssidan.
Ja, jag vet, jag har skrivit om det förut.

 "
Pappa. Lättrörd. Grät när Silvia och kungen gifte sig.

Och nej, det inte bara upprabblandet av vilken god mor eller far man har varit .., det är så mycket annat, sånt som gör att den där människans personlighet liksom tittar fram.

Om kvinnan från Arvidsjaur - hon som inte längre är i livet -, skriver barnen bland annat så här: 

"När vi var små brukade vi be henne joddla en trudelutt för oss.
Senare träffade hon H och de hjälptes åt att plocka många hinkar med hjortron, sitta på Storträsket och dra upp abborrar. Hennes fiskar var oftast störst."

Och om mannen som inte längre finns, skriver någon så här:
"M var duktig och hade känsla för djuren, ofta kallades han ut för att hjälpa till vid svåra kalvningar och fölningar.
Ved var ett annat intresse, så sent som i höstas klöv och kapade han in en hel vintervet, trots sviktande hälsa."

Å, så jag tycker om detta .., ja, att bilden av en människa liksom växer fram!

För det är ju så det är, tycker jag .., att det är småsakerna man minns mest!

Sånt som kan tyckas så oväsentligt, men - åtminstone för mig - är det just såna saker som har fastnat.
Ser jag minnet som en stor byrå med olika lådor, är den lådan sprängfylld, ja, nästan så att det svämmar över!




5 kommentarer:

  1. Apropå Norran, så var din mamma med under "Det hände för 25 år sen". Tror det var igår eller kanske förrgår.Ska jag klippa ut och skicka? ellem

    SvaraRadera
  2. ellem: ja, jättegärna om du vill!
    Tack för omtanken!

    SvaraRadera
  3. I vår tidning får man inte skriva minnesord om familjemedlemmar. När mina föräldrar dog för ca 25 år sen, då skrev man alltid en liten spalt om dem, sakligt om var de kom ifrån och vad de hade jobbat med. Då skrev jag om dem - men minnesord som är av den karaktären du citerar, det får inte familjemedlemmar skriva.

    Jag är nog lik dig på många sätt, för jag läser alltid dödsannonser och tolkar fritt...

    SvaraRadera
  4. Bloggblad: det får man inte heller i hemtidningen, endast på webb-versionens familjesida och jag tycker sååå mycket om det!
    Det må så vara att människor kanske blir lite väl gullade med efter sitt frånfälle, men hellre det än som när kändisars barn tar heder och ära av sina föräldrar.

    SvaraRadera
  5. Då skickar ja! Men du, nog står det minnesord, dödsrunor även i papperstidningen här. Idag var det om en kvinna jag kände igen på bilden. Inte förrän jag läste runan kom jag på i vilket sammanhang vi träffats. I badhuset! ellem

    SvaraRadera