tisdag 17 juni 2014

Bättre än väntat ...

Nästan hemma vänder jag mig om och tar en bild.


I tolv veckor har jag varit sjuskriven och jag tror att det har varit alldeles underbart väder i elva av dessa tolv veckor!

Enligt SMHI skulle den här dagen bli måttligt fin .., lite slöjmoln, kanske ännu flera moln .., men av detta har jag inte sett skymten!

Så jag tog harry på prommis - lillrundan -, den på 1.2 kilometer som jag numera inte går i racerfart.
Det är omåttligt varmt .., rent av tryckande och det dammar från grusvägen!

Halvvägs hemma möter jag en man och en kvinna på promenad, jaha, det är dom .., trevliga kunder från affären! Kvinnan har gips på sin högra underarm och det visar sig att hon har ramlat och brutit handleden .., mannen ser pigg och kry ut, men för åtta dagar sedan drabbades han av en hjärtinfarkt och han som alltid levt så hälsosamt - inte har han rökt heller  .., och motionerat dagligen -.
Allt började med att han, under några veckors tid, hade så ont i ryggen, så blev det ett besök och hjälp av en kiropraktor, men bättre blev det inte .., och så visade det sig vara hjärtat.

"Hjärtat! Vem hade kunnat tro det? Nåja, vi är båda sjuttiosju år .., vi har ju klarat oss bra hittills ...", säger mannen leende.

Kvinnan pratar lite med harry .., hon frågar hur det är med mitt knä .., "visst skulle du få ny led .., jaha, det är därför du har kryckan, ja, det borde jag ha förstått ..." och sen skiljs vi åt.
Jag frågar om dom vet var vi bor, jodå, det vet dom.

"Ja, men då kan ni ju titta in och dricka kaffe nån gång när ni har vägarna förbi!" säger jag och det lovar dom att göra.

Småmöten .., å, dessa ljuvliga småmöte!

Sen kommer jag ut på kustvägen (och då pratar jag med Eva på Frösön) och bilarna kör alldeles intill vägkanten och där finns ingen vägren och när två bilar möts, då blir det trångt och jag håller in harry allt jag kan och vink-tackar såna som håller ut på mitten av vägen.

Nästan hemma hör jag Ingegerd ropa.
Hon är en av grannarna här på Ejdervägen och nu lämnar hon trädgårdsstolen och släcker cigaretten och så kommer hon upp där jag står på vägen och vi pratar en stund, mest om väder och vind, men även om knäet och hon undrar hur det är och lite sånt.

Nu ska jag åka till Steninge och sitta på stranden en stund tillsammans med friherrinnan och några dopp lär det bli och kaffe också. Och säkert nånting till kaffet.

Ajöken, sa fröken.


2 kommentarer:

  1. Det är nästan som vi pratar en stund när jag läser dina blogginlägg 😊

    SvaraRadera
  2. Aliceotigris: det lät bra det ,-)

    SvaraRadera