onsdag 21 januari 2015

Dagens fönster ....


I hela mitt liv, så länge jag i alla fall kan minnas, har jag tyckt om att åka tåg.
Då, för evigheter sedan, stod vi på perrongen vid järnvägsstationen i Bastuträsk - åtta mil hemifrån - och väntade på någon av mina systrar som kom med Lapplandspilen.

Rigmor som under en tid bodde i Karlskoga .., eller när Birgitta kom hem från New York och hade illrosa långbyxor och vi bara gapade!

Och sen .., alla resor som man själv gjorde.
Den till Göteborg tillsammans med bästa kompisen Eva - vi hade fått sommarjobb i var sin Konsumbutik på Hisingen - tåget lämnade stationen vid sjutiden på kvällen och vi kom fram vid tolvtiden dagen därpå.
Eller Anna och Maria som själva åkte till farmor i Göteborg ..., aldrig att jag begriper hur vi vågade låta dem åka alldeles på egen hand!

Minns ni tågljuden?
Dunket från skarvarna på rälsen .., plingelinget från järnvägsbommar/korsningar .., det där bortdöende ljudet.

Och världen som susade förbi.

 
Jag minns andra tågresor: en lång rackare från Buenos Aires i Argentina till staden Salta längre norrut. En skräckresa med vidriga toaletter (hål-i-golvet-varianten) där golven flödade av ren och skär dynga! Men ändå .., vilket äventyr!


Eller den där tågresan från Dublin till Galway, tillsammans med en pensionatsvärd!
Småtöserna som satt och lekte med varandra, snett mitt emot oss.
Hjärtan som värmdes!

Igår såg jag ett helt underbart program från UR/SVT ..., "Livet är en tågresa".
En tysk herre och hans son reser runt i världen - på tåg, förstås - och möter människor som generöst berättar om sina drömmar och sina liv.



Det är från det programmet som fönsterbilden kommer och just i det ögonblicket som bilden tas, berättar en ung kvinna med rötter i Indien om hur hon känner sig som en kenyan, trots att många inte tror henne .., hennes hy är ju så mycket ljusare än andras och just som hon sitter där och berättar .., så ser man en man som hänger utanför tåget och tittar in genom fönstret! (Ja, skrolla upp så får ni se!)

Och man får möta en ung kvinnlig astronom som reser runt och i byskolor försöker locka småttingar att bli intresserade av naturvetenskap! Tjugosex minuter in i programmet kan man se just detta och jag satt och inutivärmdes mest hela tiden. 




Eller den unge mannen som för första gången i sitt liv åker tåg, han ska besöka sin bror .., och han vittnar om sin tillvaro hemmavid .., hur han drömmer om att bli stamäldste och hur han, bland annat, vill förändra kvinnornas situation bland massajfolket.

Ett program som rekommenderas varmt!

Ja, jag har ju varnat er .., här är en som inte kan fatta sig kort!


7 kommentarer:

  1. Det vore nog nåt för mig att se, jag gillar att åka tåg.

    Hur min mamma vågade släppa iväg mig ensam på ett dygns tågresa till södra Tyskland, i "blandad" liggvagn, det förstår jag inte. På den tiden vågade jag mer än nu....

    SvaraRadera
  2. Marianne: jag skulle kunna åka tåg varje dag nästan .., tågluffandet missade jag då jag fick barn så tidigt (ja, man hade kanske kunnat åka ändå .., men det blev iaf inte av ...) .Men att åka tåg genom Europa, det vore nånting att satsa på när man är pensionär.

    SvaraRadera
  3. Åh, jag tycker också mycket om att åka tåg... Känslan att se landskapet passera utanför medan man låter tankarna sväva fritt... En yttre och en inre resa...

    SvaraRadera
  4. Aktiva Dagar: just så är det! Och inte behöver man vara åkrädd heller.

    SvaraRadera
  5. Aktiva Dagar: just så är det! Och inte behöver man vara åkrädd heller.

    SvaraRadera
  6. Jag såg programmet. Många intressanta och engagerade människor.
    Däremot retade jag mig på att programledaren missat att det redan finns två kvinnliga presidenter i moder Afrika. (men å andra sidan vet jag inte när programmet gjordes).

    SvaraRadera
  7. Dinah: i morgon ska jag titta på det jag började med idag, det som handlar om tyskar på tåg. Sen väntar Brasilien och Ukraina tror jag.

    SvaraRadera