torsdag 17 december 2015

En torsdag ...


Idag var det dags för den där ena av två förmiddagar per månad, ja, som jag arbetar.
Vaknar vid fyratiden. Lyssnar till repriser i P1 .., (det är en sak som verkligen har förändrats sedan jag träffade pv; nu lyssnar jag enbart till P1, det gjorde jag inte tidigare) så småningom till Ring P1 och Täppas som programledare och då jag blir nästan alltid irriterad, så jag sänker volymen till näst-intill-omöjligt-att-lyssna-på.

Pensionatsvärden är eländig värre.
Han har drabbats av snuva och blir hemma från jobbet.
Själv åker jag iväg vid åttasnåret.

Det blir som vanligt .., fullt upp i mejeriet .., Arla och Wapnö kommer med sina leveranser och där är Östras Bröd och det är bonuskväll och platsen för bröd-demon ska förberedas och jag avlöser i kassan, gör frukost och en kund råkar riva ner en burk marmelad eller sylt och innan det plockas upp halkar jag i eländet och gör en tjusig piruett på stengolvet .., landar med ett knä som befinner sig i underlig vinkel, men allt går bra, även om det är ett sant elände att ta sig upp.

A rensar och fyller på i frukten och jag kollar datum bland ost och juice.
Vi pratar om julen och om avsaknaden av en stor familj.
Om förlusten av föräldrar.



Såväl A som jag själv har aldrig träffat våra farföräldrar och hon har inte träffat vare sig mormor eller morfar heller och vid sjutton års ålder dog hennes pappa.
Själv var jag tjugotvå.

Om detta pratar vi .., om den där sorgen som tjoppar upp när det är stora högtider, eller när man får barn och dom tar studenten eller när sonen blir färdig polis eller när man får barnbarn eller när barnen gifter sig. Det är då det är värst.

Och hur man än försöker att berätta för sina barn om deras morfar (i mitt fall) och hur han var och vad han skulle ha tänkt och tyckt och hur stolt han skulle ha varit över dem .., ja, men det blir ju ändå inte riktigt samma sak!


Sen hemåt.
Det regnar ute och är allmänt halvtrist.

Tittar på Gokväll där en kvinna från Koskullskulle i Norrbotten har anmält sig till "Gör om mig" och det kan jag säga .., att det var en förvandling som hette duga! Makalöst! Hon blev en ny kvinna, bara såååå vacker!

"Men Thomas, du måste titta!" hojtar jag om och om igen, men han ligger under täcket på soffan och orkar knappt öppna ögonen.


Den som har bra minne kanske kommer ihåg att jag berättade om hur mycket jag tycker om Barbro Ingvaldssons bilder i Dagens Nyheter. Döm om min förvåning när jag i min inkorg hittar ett mejl från denna Barbro som skriver att hon blivit så glad över min glädje (över hennes små tavlor) och så följer det med ett julkort!!

Efteråt, när jag läst upp hennes rader för pv, säger jag att..., ja, men det är inte klokt hur många vänliga människor det finns här på jorden! Det måste man komma ihåg när det ibland känns som om världen är på väg att kapsejsa av all ondska.
Just så.


6 kommentarer:

  1. Jag såg Gör om mig lite senare i Svtplay, och hon är nog den som blivit mest förändrad. När de lovsjöng hur snygg hon blev, tänkte jag att jag själv skulle ha tänkt: var jag så gräsligt ful förut? Men visst blev hon mycket yngre! Och visst piffar det upp självkänslan med lite "smuder och pink". Jag är väldigt nyfiken på om hon kommer att börja använda mascara, och om hon kommer att fortsätta färga håret. Det kostar ju en tusing var åttonde vecka...

    SvaraRadera
  2. Bloggblad: jag tycker att hon var fin innan också - men oj, så vacker hon blev i det nya -! Hon blev ju som en ny människa! Det heter ju "Gör om mig" och den här gången var det just så det blev, tycker jag. Och nej, inte tror jag att hon förändrar sig så mycket .., hon verkade en trygg norrbottniska, men kanske ibland ,-)

    SvaraRadera
  3. Är det Täppas du blir irriterad på?

    SvaraRadera
  4. Rexxie: ja, så är det. Han kan reta livet ur mig :)

    SvaraRadera
  5. Jaha, och jag som trodde att du var en lugn och sävlig person som inte blev uppretad så lätt...

    SvaraRadera
  6. Rexxie: jag kan bli oerhört tvärarg, men det går över fort. Det händer att jag då ångrar mig ;-)

    SvaraRadera