lördag 30 juli 2016

En annan som man minns ....


Kan du se honom ...?
En äldre man som sitter vid ratten på hop-on-hop-off-bussen i Edinburgh och allt speglar sig i varandra, men där är han verkligen, den där mannen som jag så fascinerades av.

Så här var det.
Vi hade hoppat på och hoppat av och det kom ett veritabelt skyfall och vi beslöt att bara åka med .., fast vi hade sett rundturen minst två gånger och vi kom till en plats där bussen skulle krångla sig förbi andra bilar/bussar och det var hysteriskt trångt om utrymme och pv, som en gång varit just busschaufför, följde med intresse hur detta skulle gå.

Trix-trix .., backa lite, lite framåt igen .., och bakåt och så, efter en stund, hade bussen vecklat sig förbi alla hinder och jag hade god lust att applådera.

När åkturen var slut och vi lämnat övervåningen, bestämde jag mig för att gå fram till chauffören och framföra min uppskattning av hur han löste detta. Vad hade jag väntat mig ...? En ung man i sina bästa år? Nej, där framme satt en man som säkerligen varit pensionär i många år och han loooog varmt och jag sa vad jag tyckte och guiden, som hörde det hela, han log han också och sa att det var många års gedigen erfarenhet som satt bakom ratten.

Just så är det ju.

Jag försöker ofta, när vi får nya sommarjobbare, inpränta vikten av yrkesstolthet i det man sysslar med. Det spelar ingen roll vilket yrke du har - hög status eller låg -  det viktiga är - enligt mitt sätt att se det - att man gör sitt jobb så bra som möjligt och då blir det, per automatik ofta så att man känner en slags stolthet.

Och det kan jag säga, att när jag frågade den här busschauffören om jag fick ta en bild, så där i farten, så lyste yrkesstoltheten genom rutan! 


2 kommentarer:

  1. Åh, som jag önskar att man kan trycka på en gillaknapp här på din blogg. Håller verkligen med dig om att man ska vara stolt över sitt yrke vad det än är man har valt att syssla med.
    Anne i Mantorp i det vackra landet Östergötland

    SvaraRadera
  2. Ja tänk vad lite beröm och prat kan sprida glädje. Det där småpratet är så viktigt.

    SvaraRadera