Efter en onsdag när hela min kropp och själ mest "tog-igen-sig" - vilade helt enkelt - och utan minsta lilla Strong Pill, så var det som om all energi sakta återvände. Det var så fantastiskt .., verkligen så där så man kände hur det fylldes på inombords! När kvällen kom och pv öppnat dörren och ställt ifrån sig ryggsäck och cykelhjälm, då var jag hur pigg som helst!
Underbart, var det.
Det blev en lugn kväll.
Vi tittade på Uppdrag Granskning och förfasades över vad terrorister kan göra mot sina medmänniskor! Vittnesmål från den svenska tösen som satt på restaurang i Paris och mannen som var på konsert - båda såg dom människor kallblodigt mejas ner - , ja, man fick is i blodomloppet .., det är så obegripligt att man kan bli så hatisk som dom här männen, varav åtminstone en hade bott i Märsta utanför Stockholm!
Nordegren&Epstein missar jag aldrig ... |
Tidigare på dagen hade jag lyssnat till Nordegren & Epstein i P1.
Louise Epstein läste där upp åsikter om programmet (och programledarna) som lyssnarna skickat in och jag tänkte att hur känns det att läsa upp sånt som att man är "helt värdelös"; att man saknar allmänbildning och är allmänt bakom flötet?
Och om man ser det från ett annat perspektiv: tänk, om vi alla i våra yrkesroller skulle betygsättas offentligt? På Elgiganten kan man - vid utpassering - välja att trycka på tre valfria knappar, allt beroende hur man som kund blivit bemött. Bra eller dåligt eller mittemellan?
Det är ju en sak; men att på Facebooks hemsida - helt offentligt - få veta hur eländig man är; hur totalt värdelös .., jag förstår inte hur man (dom) orkar fortsätta, ä v e n om det såklart också finns beröm!
Kanske mest beröm?
Men visst är det ofta så att det är det kritiska man minns?
Jag fick ju själv en rejäl näsbränna när jag för många år sedan kritiserade frisyren hos en programledare i tv - kanske var det i Kobra -? Jodå, jag hade här på bloggen skrivit om hans - i mina ögon - underliga frisyr och fick någon dag senare ett mejl från samme programledare; ett vänligt mejl där han frågade om detta var det mest relevanta ..., hans frisyr?
Och jag skämdes så jag ville sjunka genom jorden!!
Nåväl.
Nu till något annat.
Under ett antal år skrev jag regelbundet krönikor i vår facktidning Handelsnytt.
Så småningom ledsnar man (i alla fall jag) på att hela tiden försöka vara aningen underhållande och så denna eviga knorr på slutet, så jag föreslog redaktören att jag i stället skulle få fånga en kollegas hand och så fick denna berätta om sitt liv inom affärsvärlden.
Lite sånt.
Och såklart inte bara m i n a arbetskamrater, utan handelsanställda i allmänhet.
Sååå mycket mer intressant att ta del av andra människors liv!
Nej, det var inget bra förslag, tyckte redaktören.
Men i tidningen Vi tänker man uppenbarligen annorlunda.
Tack Bert i Luleå som mejlat mig den här artikeln!
Och jag tänker att jag nog allt var lite före min tid.
(Och jag ler åt kommentaren .....)
Jag såg också UG och tänkte på samma sak. Hur är man funtad i huvudet, när man ansluter sig till IS? Det måste bero på någon brist.
SvaraRaderaJaså, du mobbar stackars Kristofer Lundström?! Det trodde jag inte om dig! ;-)
SvaraRaderaBert Bodin: helt obegripligt är det!
SvaraRaderaAnders: nädu, det var en annan herre som blev drabbad ,-)
Vi såg samma program här i Frankrike och tycker förstås inte att det var en"tös" som var huvudpersonen. Är man född och uppvuxen i Skåne är man särskilt känslig för sånt här precis som du säkert är inför norrländska uttryck. Skånska töser är just det, unga flickor upp till en viss ålder och är inte applicerbart på den unga kvinna som intervjuades.. Lika illa var det dock för oss att se detta program. Vi såg fotbollsmatchen live, hörde explosionen och förstod inte vad det var. Resten följde vi också i realtid och det har inte lämnat våra näthinnor sedan dess.
SvaraRaderaMonet: ja, jag vet att du tycker att tös är fel uttryck, men jag säger och skriver det ändå. Flickorna på jobbet i tjugoårsåldern är mina gull-töser, mina egna döttrar är mina töser. Det är tråkigt om du finner det helt galet, men jag kommer att fortsätta att använda det ordet. Det spelar väl heller ingen roll i det stora hela?
SvaraRaderaJa, det var hemskt det här med Frankrike. Det sändes även här i realtid och vi kunde från en fransk kanal se hur poliserna kämpade för att få ordning på tillvaron. Förfärligt. Precis som Aleppo, som ju måste vara helvetet på jorden.
Å jag reagerade inte alls på att du skrev tös. Fick läsa om texten för att se vad kommenterarerna handlade om. Men beror väl på att här där jag bor är tös ett vanligt ord att använda och inte nedvärderande på något sätt. Kram på dig!
RaderaDet här med att bli bedömd...en anledning till att jag slutat som reseledare. Att bli uthängd på nätet när jag vet att jag har råpluggat landets historia, kultur, sevärdheter, lokala busstider o banktider, närmaste tvätteri och mataffär, bageri och barer, tagit hand om olycksfall och sjukhusvistelser, kontaktat SOS i Köpenhamn, ringt anhöriga, skrivit skadeanmälan om både sjukdomar och ficktjuveri, fixat trasiga kylskåp och hårda sängar, tröstat, varit både morsa och syster, medmänniska och SEDAN få en kalldusch i utvärderingen att jag är mer eller mindre värdelös medan andra höjer mig till skyarna - nej det orkar jag inte längre.
SvaraRaderaCatarina
Nej dét är självklart att "töser" inte spelar någon större roll i det stora hela, som du säger. Framförallt inte i relation till mycket annat som är alldeles förskräckligt. Men det är lustigt att det kommer från dig igen, bara någon timme efter att vi kommit hem från vårt bokcirkelmöte med andra svenskar härnere igår. Ett av paren är från Skåne och en ganska lång diskussion uppstod, av andra skäl, kring just det jag också reagerar över: att människor som inte är födda och uppvuxna där ofta har en tendens att dels försöka härma skånska (vilket nästan aldrig går), dels använda dialektala ord och uttryck som blir helt fel. Du har ju bott länge i Skåne och har väl förälskat dig i ordet tös men applicerar det som sagt helt fel. Det är dels ett ålderdomligt och gammaldags uttryck för "flicka", dels används det i förekommande fall enbart på landsbygden och som sagt bara om flickor upp till en viss ålder. Dina döttrar är definitivt inte några töser längre om än i din värld😄. Man kan fundera över varför sånt här uppstår, jag skulle som sagt aldrig i livet använda mig av några norrländska uttryck eller beteckningar just för att jag inte vet vad det skickar för signaler. Jag får ju dagligen fundera över detta här i det främmande landet med ett språk som inte är mitt modersmål och får ofta korrigera Bengt när han använder "fel" ord på franska som ligger "nästan rätt" men ger ett annat intryck än det han egentligen avser. Ibland blir det heltokigt och generar ofta leenden och skratt men ibland kan det både genera och skapa onödig irritation. Tös ligger förstås inte i det häradet men för känsliga skånska språkpoliser som jag blir det som sagt väldigt konstigt!😜😁😘
SvaraRaderaMonet: tack att du tar dig tid att förklara. Jag torde vara ett hopplöst fall - precis som i småskolan när jag om och om och om igen skrev fel på vissa ord -. God Jul på dig!
SvaraRaderaCatarina: tack som berättade! Det finns säkert människor där sånt bara rinner av dem, men alla andra!
Att ständigt bli bedömd är inte så roligt nej, men hanterbart inom rimlighetens gränser. Men att ständigt döma andra människor i stort och smått och samtidigt vara övertygad om sin egen förträfflighet, det tror jag är mycket värre, inte bara för omgivningen utan för personen själv i det långa loppet.
SvaraRaderaInstämmer helt. Alla kan göra fel men man ska inte behöva bli rättad om det inte har någon betydelse. Förstående är så mycket viktigare!
RaderaSteel City Anna: så kan det säkert också vara.
SvaraRaderaI Värmland säger vi också tös/töser. Dvs flickor oavsett ålder. Ja inte hur "gamla" som helst,unga kvinnor men kanske inte om äldre kvinnor. Men beror också i vilket sammanhang man säger det och av vem. Ungefär så.
SvaraRaderaAnvänds mer i vissa delar av landskapet än andra.
Min ordföljd och sånt var inte alltid den bästa i skolans uppsatser. (Kanske inte nu heller...) Inte grammatiken alla gånger heller men det blev folk av mig också tack vare lärare som hjälpte istället för att ständigt anmärka och göra mig eleven nedtryckt. Numera när jag dikterar journaltext till journaler i jobbet så landet bli riktigt roligt och bakvänt. Men när jag läser det dikterade efter det har blivit utskrivet så ser jag felen och rättar till. Ler åt det hela istället för att känna mig klantig.
Gokväll från en Värmlandstös om än något nu till åren :-)
Inte landet utan kan det ska det vara :-)
RaderaNu var det autostavningen som slog till.
Bäst att rätta mig själv: Journaltext ska självklart inte vara rolig eller tokig! Menar att det kan bli en konstig ordföljd som jag sen rättar till. Jag läser alltid noga igenom mina journalanteckningar innan jag slutsignerar anteckningen!
RaderaSå, inget missförstånd i den frågan nu.
Turtlan: i Ystad hände det hur ofta som helst att kunder sa till mig: "Och hur är det med en sån här tös idag ..?" och det handlade om ett spann hos mig, från fyrtio till femtiofem år! Alltså min ålder.
SvaraRaderaI småskolan blev jag ideligen rättad av vår stränga fröken. Nu är jag sextiotre år och det slutar liksom aldrig. Och jag kommer inte att sluta säga tös eller töser.
Turtlan: ja, just det .., fanns det inte en sång med Sven-Ingvars vars titel var "Te dans med karlstatöserna eller karlstatösera ..." nåt sånt ?
SvaraRadera