fredag 2 juni 2017

Och så får vi veta ....

... att närmaste grannen, han Bengtsson tvärs över vägen, har slutat sina dagar.
Lite över åttio år var han, men syntes ändå pigg, i alla fall tills för ett par månader sedan.


Det har inte varit något direkt umgänge mellan oss, mest småprat bara när vi någon gång mötts vid brevlådorna, så jag vet liksom inte vad jag ska göra .., eller rättare sagt: vad jag ska säga .., men vi är ju ändå grannar. Och nu är hans fru ensam i huset.

Och jag minns mammas glädje, då när pappa hade dött och en skolkamrat till mig  - helt oväntat - hade kommit förbi med en liten bukett; den minsta av alla buketter som kom ., och hur innerligt glad och rörd mamma blev över just Anitas bukett.

Så plockar jag då samman en bukett med alla blomster jag bara kan finna här på tomten och sätter dom i en glasvas, går nerför slänten, knackar på dörren, men där är inget svar.
Går hem igen .., skriver en liten hälsning som får sitta bland isop, kattmynta, aklejor, lavendel, salvia och kanske nånting mera och så ställer jag vasen på trappan, utanför ytterdörren.

Så fick det bli. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar