onsdag 27 december 2017

Idag ...


... tog vi bilen och körde in till Flygstaden, där pv handlade list till uterummet och själv köpte jag förvaringsboxar till tvättstugan; ja, det rummet kan även kallas förråd för pv:s verktyg och jag håller nästan på att bli galen på all spik, alla skruvar, tänger, hammare ., för att inte tala om golfbollar, glödlampor som inte fungerar, batterier av alla möjliga slag som  k a n s k e  inte fungerar .., snigelmjöl, målarburkar, lim, spackel .., plus flytvästar i olika färger .., en stor säck hundmat .., ja, det är nånting av det som finns där inne och jag hade gett mycket för skåp med dörrar.
Nu finns inga såna i tvättstugan, men förhoppningsvis ska boxarna göra det aningen enklare att finna det som söks.

Så åkte vi till Skallkroken, hamnen i Haverdal, där pv har sin segelbåt.
Det var mer som för att titta till den; fråga hur den mår där borta bland alla andra båtar. I nästan tio års tid, i alla fall i åtta, har båten stått uppallad här nere vid vägen, nu har den en hel drös med kamrater.



I flera dagar har det ösregnat .., äntligen är det uppehåll!
Luften är klar och vi ser  s o l e n!
Är det möjligt!!


Medan pv klättrar ner i båten för att se till att allt är som det ska .., går jag längst ut på piren.
Ååå, så ljuvligt med hav och klar luft!
Långt borta ser jag en skarv som dyker.


Harry får springa lös och vi går längst ut på piren, till det pyttelilla vita "huset".
När vi är där vid huset, ser jag hur pv kommer gående från båten och jag säger till harry att "spring till husse!" och han sätter iväg i en fart som är makalös och han skuttar och som så många gånger tidigare tänker jag att den hunden borde ha fått valla får eller bo i Skottland och där kunna strääääcka ut och springa över till synes ändlösa kullar!


Så vackert där är!
Spretande somrigt gräs som sträcker sig mot skyn.



Och så hemåt.
Döm om vår förvåning när vi kommer till Steninge och upptäcker såväl brandkår som räddningstjänst vid friherrinnans tidigare boende! Det visar sig att det har varit soteld .., och vilken tur att inte huset brann ner! Det är ju inte mer än kanske två år sedan samma sak hände friherrinnan (soteld, allså), fy, så hemskt.

Nu kaffe och kvällsmacka.

2 kommentarer:

  1. Märker att vi båda har fascinationen över hav och vidder. Det är något speciellt. Mina är dock isbelagda. ;-)

    SvaraRadera
  2. Bert Bodin: ja, verkligen! Jag tycker att det är en sån frihetskänsla att vara nära havet - eller vatten öht -. Återstår att se hur jag tycker att det är att segla på havet, till sommaren ,-)

    SvaraRadera