söndag 29 april 2018

Grattis mamma! 


Det fanns gånger när jag önskade att du hade varit mer som en vanlig mamma; en som inte reste iväg till Sydamerika och blev borta i tjugo år, även om du kom hem mellan varven.


Jo, det fanns gånger när jag önskade att du hade varit som andra mammor som mest levde för sina barn och barnbarn.


Och pappa hade säkerligen önskat att du inte hade arbetat så vansinnigt mycket, eller rest ensam till New York, Paris och London .., han hade nog drömt om fler charterresor till sol och värme, men du gjorde ju liksom alltid som du ville.


Just den kvällen när mina barns pappa gifte om sig och det var bröllopsfest i Bjäresjö, då passade du på att bli så dålig så vi trodde att du skulle gå hädan.
Från kalaset kom Maria, Anna och Anders och jag tänkte att dom var som änglar mot dig!
Omgiven av kärlek.


Duktig på att höra av dig, det var du.
Säkert fick vi tusentals brev under alla år du var borta.
Och kasettband till barnbarnen där du bland annat berättade om hur Isaks son Josef kastades i brunnen av sina äldre bröder och hur han så småningom fick träffa sina bröder som kom för att få hjälp med livsmedel - och då inte kände igen sin lillebror - och hur Josef lämnade rummet där dom satt och åt (och hur han placerat bröderna i åldersordning .., ja, men hur förvånade måste bröderna inte ha blvit?!) och hur han slog händerna för ansiktet av rörelse när dom vägrade lämna minstingen Benjamin som pant för att få med sig mat hem ..., för då, sa dom, skulle deras pappa förgås av sorg, han hade ju redan förlorat en son ja, det dåliga samvetet över vad dom gjort med Josef låg ju som våt filt över dem ..,  (du berättade det så livfullt så man kunde tro att du själv suttit med vid middagen) och hur en då liten Anna alltid började darra på läpparna när du kom till just det avsnittet på kasettbandet!


Men på det hela taget var du ju en alldeles underbar mamma.
Snäll.
Humoristisk.
Du hade drivor av självdistans.
Bantade alltid.
Alltid.
Trodde stenhårt på det som stod i bibeln och brydde dig inte i vad andra tyckte.
Stod alltid upp för dina åsikter.
Vidsynt var du också.
Omåttligt generös.
Energisk, förstås.
Såg jag dig  n å g o n s i n  ligga på soffan och vila?
Såg jag dig någonsin ta sovmorgon?
Aldrig.
Du älskade dina syskon och syskonbarn och sa ofta att en bättre styvfar än Haqvin Bergman, det kunde ni tre barn i mormors första gifte aldrig ha fått.
Din släkt var stor och bullrig.
Du hade hur många kusiner som helst, men pratade mest om Arline.
Röstade ibland på Centern, senare på Kd och sa att han kommunisten C H Hermansson, han var då det charmigaste du sett i politikerväg.
Du hade noll koll på ditt checkhäfte men klarade dig alltid.
Jobbade nästan jämt.
När min rödvitrandiga systers dotter blev gravid vid sexton års ålder, tyckte du då att det var hemskt?
Syndigt?
Inte det minsta!
Tvärtom läxade du upp såväl min syster som undertecknad för vår oro, ja, hur kunde det vara hemskt att bli mamma ...? Det fanns unga mammor runt hela världen och i ett land som Sverige, skulle det vara några problem?
Titlar och fina betyg brydde du dig inte om och jag minns glädjen när Bror Rexed tyckte att det här med titlar var ju bara dumheter.
Men din egen mamma, henne sa du aldrig du åt.
"Vill mamma ha kaffe?" sa du. 

Ja, lite så var det.
Vi var inte så där att vi ofta sa att vi älskade varandra .., knappt att vi nånsin gjorde det?
Men det gjorde jag.
Älskade dig.

Och just idag mamma, skulle du ha blivit nittiosju år.



6 kommentarer:

  1. En alldeles fantastisk människa!
    Vilken rikedom, ändå.
    Grattis från Närke, du får dela ballongerna med oss, du härliga kvinna. :-)

    SvaraRadera
  2. Babsan: ,-)

    Ulrika: ja, just det, Chrille fyller ju år på samma datum! Hälsa och gratulera!Och tack för alla snällord, Ulrika.

    SvaraRadera
  3. Du var också en mormor som jag var så otroligt stolt över. Alla lärare och barnen i skolan visste vem du var, vilket jobb du gjorde i Sydamerika - det var annorlunda, spännande och inspirerande. Återkommande tog jag med en död torkad kackerlacka till skolan och visade klasskamraterna. En kackerlacka som du skickat hem i en vit plåtask med ett rött kors på och alla vi barn tyckte det var omåttligt spännande med en sådan stor "skalbagge".

    Så kommer jag också ihåg hur du alltid sa när jag och kompisarna skulle gå och bada (de gånger du var i Sverige): Se nu till att inte drukna, för då får ni pisk på bara rumpan!

    Snacka om att vara en feminisit ut i fingerspetsarna i form av att vara självständig, ödmjuk och stark och väldigt före sin tid.

    Go mormor! Hurra hurra hurra! <3

    SvaraRadera
  4. AP - ja verkligen!
    Hon inspirerar mig! Vågade hon så vågar jag. :-)
    (Även om jag nu inte susar till en annan världsdel. Än, i alla fall...)

    SvaraRadera