tisdag 11 december 2018

Och så blev det tisdag ...


Och vilken fin tisdag det blir!
Att himlen var blå, behöver jag väl inte skriva?
Lågvatten, men inte så lågt att man tar sig torrskodd ut till badeskäret.


När vi precis är på väg att lämna stranden, nästan snavar jag på en sjöfågel som kraschlandat och ligger med huvudet ner i sanden. Vad har hänt, tro? Jag tror att det är en skarv. Så vacker!


Ja,  nu är jag övertygad om att det är en skarv. Det är formen på vingarna och det gula kring näbben.
Lilla fågel .., jag undrar vad du har varit med om?


Och Harry nosar och nosar ..., och jag vänder på fågeln för att se om där är några uppenbara skador, men nej, jag hittar inga.


Sen går vi över ängen och upp till Ejdervägen. Den börjar ju vid kustvägen och går förbi det gula huset, Eckes hus och många sommarstugor och så tar den av till vänster, på två ställen, och det här är närmast havet. Tomterna är jättestora! Husen jättedyra!


Man kan ju trösta sig med att det måste vara än blåsigare här nere, än uppe på kullen.
Kanske.
Inte är det svårt att se från vilket håll det oftast blåser .., från havet till.
Från väster.


Och så nästan hemma. ..., passerar bara Ecke och Britts sommarhus och postlådorna på andra sidan vägen .., men där är tomt i lådan.

Och nu är klockan tre och julmusik från Spotify strömmar ut i rummet där jag sitter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar