söndag 20 januari 2019

Affären, Harplinge, Sonja, semlor och Margit ....


Tanken var att jag skulle skriva ut några papper i affären, men det ville sig inte alls.
Då beslutar vi oss för att handla när vi ändå är på plats.
I foajén träffar vi Valter och Birgit och jag blir så innerligt glad.
Det är nu flera månader sedan Valter på sin 90-årsdag fick en uthusdörr på sitt ena ben (en dörr som lossnade) och något kalas blev det inte, nej, han hamnade på sjukhus och personalen gjorde sitt till för att fira honom med god mat, men det hela glömdes bort i brådskan och det blev en micrad historia i stället.
Sen tillkom andra fysiska bekymmer - bland annat en bukoperation -, men nu är han på benen igen, om än han tycker att dom är lite ostadiga.

Man kan fråga sig vad det är som gör att man tycker så mycket om vissa människor?
Med Valter vet jag precis vad det handlar om.
Oftast kom han ensam och handlade och när jag i början kände mig osäker vad gällde spel och annat, var han vänligheten personifierad.
Så småningom, när jag kände mig trygg i jobbet, var han lika snäll.
Han kunde säga "vad glad jag blir att du är här Elisabet" och mer behövdes inte för att jag skulle bli alldeles varm i hjärtat. (Och ja, jag inser att det finns andra som tänker precis tvärtom).
Och Birgit hans sambo, är lika fin hon.


Efter besöket i affären åkte vi till Harplinge i akt och mening att överraska Sonja.
Vi hade med oss semlor och kanelbullar, då vi förstått att Sonja för dagen är dagmamma åt dotterns tvillingpojkar på fem år och dit åkte vi.
Från bilen sett såg det ut så här .., som i april.
Som om det var åska på gång.


Och så här.
Det här är en liten väg och man svänger  in just efter Annies Gård i Haverdal och mest är det åkrar och ängar och den där helt underbara björkdungen som en gång fanns på ena sidan av vägen, den är nu borta och det är synd, för åååå, så fin den var om våren!


Full fart hos Sonja, som för dagen alltså håller till hos dottern Maria.
Pv:s kusin.
Vi sitter vid bordet och kalasar på kaffe och semlor och efter en stund ansluter Marias bror Mats - han och Maria är alltså Gösta och Sonjas barn -.
Den äldsta i syskonskaran är död sedan ganska många år tillbaka; hon hette Ann.

ch småpojkarna som är i femårsåldern, dom tittar på en laptop, ja, det spelas nåt spel och Alice, som är en lurvig jack-russell skäller frenetisk och noooosar ideligen på mina ben (Harry är i bilen, det är väl doften av honom som gör henne konfunderad) och Mats - som likt pv sjunger i kör - berättar om en snapsvisesång av Evert Taube; högt sjunger Mats basstämman (som är hans) och vi lyssnar och ler; åå, sån fin röst han har!



Här är den.
Än en gång däran, heter den.


Mats sambo heter Kerstin och det är hennes alster som hänger på väggarna hos Sonjas dotter.
Medan vi får påfyllning av kaffe, frågar jag Sonja, Mats och pv vilken av dom tre tavlorna dom tycker allra bäst om och så funderar vi alla en stund och sen kommer svaret.
Pv valde den längst till vänster, Mats och Sonja den längst till höger och jag själv den i mitten.
Kul att vi alla valde så pass olika.

Om Kerstin kan man läsa här.



Se här hennes alster från förskolan Paletten i Växjö.
Laminerat glas och bara så - i mina ögon - underbart!


Sist av allt detta.
Det var någon gång i julas som pv fick ett telefonsamtal från sin storebror.
Han hade då fått veta av sin släktforskande sonhustru att den man som dom alltid räknat som sin morfar, han kanske inte alls är deras biologiske morfar.
Och den som dom tror är den rätte .., han fanns kanske i Borås.

Så har den här dagen varit.
I morgon blir det ett nytt extrapass, nu från morgonen till klockan ett.
Nu har jag arbetat åtta dagar i januari och eftersom flera av dem är röda dagar, dvs, med 100%:s ersättning, blir det ett bra tillskott till februarilönen.
Det är dyrt att hyra stuga i Sälen, även om vi är tre par som delar på kostnaden.
Pv har erbjudit sig att betala min del, men jag vägrar, jag vill betala som dom andra.
Snällt ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar