tisdag 8 januari 2019

Och pv arbetar ....


... så det blir jag som rastar harry.
Vi går ner till stranden och blir där en stund och jag tänker att det är som att leva och bo på vitt skilda ställen, alltså - sommar,- och vintertid -.

I juli är stranden packad med återvändare (många har tillbringat somrarna här i sina föräldrars eller mor,  eller farföräldrars sommarhus - och där turister från Tyskland och Holland och först på kvällarna börjar det tunnas ut. Somliga vill vara mer i fred och sitter ute på hällarna på andra sidan viken, men där är knepigt att ta sig upp från vattnet, så jag håller mig oftast här.


Fastän grått och duggregnigt ute, är det så fint.
Och titta hur sanden har formats av vågorna.


Harry nosar och nosar på allt sjögräs som slitits upp från botten och spolats in på land.
För ovanlighetens skull ser jag inte en enda plastbit att plocka upp.


Men en spenslig bit av en björk har hamnat på stranden.


Och jag författar ett mejl till länsstyrelsen i Halland får att få klarhet i om alla dessa stenar är hitforslade på stranden eller hur det är? Det var Sture Grundberg i Malå som på facebook (jag hade lagt ut bilderna där för nåt halvår eller år sedan) menade att näää, det där är inte naturligt, det måste ha varit nån skickligare borrare som fått det så fint.

Jag bara gapade och det ska erkännas att tanken aldrig ens slagit mig, men så är jag ju från norra Norrlands inland och fjälltrakter och där är inga klipphällar av det här slaget; det är det enda jag kan urskulda min okunskap med.
Hoppas nu att någon vänlig byråkrat svarar mig.


Här syns det än tydligare.
Ja, kanske Sture har rätt?


Tittar i mammas dagbok och läser följande från den 8:e december 1981.
Då har mamma varit hemma i Malå ett par månader.

"Så är då tiden fullbordad!!! Inget blev som jag tänkt mig av hemmavistelsen, men säkert långt mera givande än jag kunnat ana. Jag har arbetat på sjukstugan, haft bildvisning i skolor och kyrkor och på pensionärs,- och barnträffar. Jag har packat gåvokläder i en kuslig mängd, men ljuspunkter har det verkligen funnits massor av.
Eliza har gått en sjukvårdskurs och Tommy har haft tillfälligt jobb i Lycksele, allt medan småtöserna och jag har haft det gott och fint ihop.
Nu är allt detta över.
På grund av allt släp med tiokilospaketen så kan jag knappast skriva. Handen är som utan ork och nervcellerna behöver nog lite energitillskott.
I morgon ska jag visa bilder på Norrskolan och i övermorgon bär det så iväg."

Den 5:e februari 1986 är mamma hemma igen på besök och hon är även barnvakt till våra två döttrar, då deras pappa och jag har rest till Australien.Vi reste i mitten av januari och kom hem en månad senare. Maria är då 13 år och Anna 9.
Då skriver hon så här:

"Tänk om ....., jag skulle skriva en rad!
Obegripligt vad tiden rusar iväg. Vi har haft dagar då kylan bara var fyra-fem grader, idag är det minus tjugoåtta! Jag har sänt iväg tretton klädpaket förra måndagen, tolv paket ligger här i köket och tjugofem i källaren.
Var igår på Hörselträffen på hotellet. Har även varit i Adak och idag och imorgon ska jag vara på dagis här i Malå (Ekorrbo och Björnbo) och visa bilder och berätta om hur barnen i Bolivia har det. Dom långa breven från Australien talar om att Eliza och Tommy har det bra. Barnbarnen är underbara att leva med. Goa som gull! Och i början av juli kommer nummer tre."

5 kommentarer:

  1. Vilken skatt att ha haft en mamma som tyckte om att skriva. Till glädje för mig och andra har berättandet gått i arv och det tackar jag för. Älskar dina inlägg Elisabet.

    SvaraRadera
  2. bettankx: tack du rara! (höll på skriva tack snälla, men kom ihåg ,-)

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. UNDERBARA Benved!! Nu är din kommentar borta, men du får gärna lägga in den igen, för åååå, så jag har läst och ååå, så mycket nyttigt där var!! Jag skickade länkar även till pv som gått i säng, det var hur intressant som helst! Innan jag klickade på dina länkar, mejlade jag halmstad geoliska förening - eller om det var hallands - och visade bilden av klipphällarna och hoppas få svar. Det här blir hur spännande som helst!

    SvaraRadera
  5. Ps. Benved igen: nej, jag glömde att se sol-och-vårar-filmen. Kanske finns den på play, jag tror det. Ds.

    SvaraRadera