måndag 29 april 2019

Och så blev det ny vecka ...


Men först var det söndag.
Jag jobbade extra, klev upp i ottan och var på jobbet kvart över sju då jag kände mig osäker på den nya bakugnen och det är inte lite bröd som ska bakas och helst på vara på plats när vi öppnar klockan åtta. Den nya ugnen rymmer många fler - och större - plåtar än den gamla och det var tungt att ta ut heta plåtar med matbröd och därtill ont om svängrum när sedan bröden skulle sättas i bakvagnen och göras redo att forslas ut till brödskåpen. 
Dålig bild, men jag fick det inte ljusare. 

Hämtades av pv vid halv tre och då var jag såååå slut på. 
Ögonen hade svämmat över mest hela tiden, men där var underbara kunder och så fina möten.


Där var en ung man (ja, om trettiosex är "ung", men det är det ju ...) som hämtade ut ett paket och jag frågade om efternamnet, ja, om det var italienskt och det var det och sen gav det ena det andra. 
Han berättade att det var hans far som emigrerat från Italien (från trakten av Venedig, men inte nära havet) och han berättade också om sommarlov hos farföräldrarna vilka nu båda var döda, men en faster har han kvar och jo, han känner sig som en blandning av såväl Italien som Sverige. 
Perfekt är det ju under fotbolls-VM, då håller han mest på Italien, men när det gäller hockey, då är det Sverige! 


Och där var också det äldre paret där mannen nu plötsligt gick med krycka och jag tänkte att det var nånting mera .., och i ett ögonblick av ensamhet i kassan, böjde sig kvinnan fram och förklarade att maken drabbats av en stroke och ja, det var kämpigt förstås.

Ja, så är det, så fort kan tillvaron förändras, från den ena dagen till den andra. 
Det gäller att ta-vara-på och glädjas åt det man kan. 
Till exempel en kvist med blommande hägg! 
Tack pv! (Han visste inte att det var hägg .., med en doft lika ljuvlig som poppelns och framför allt en doft som påminner om min barndom. Vi hade en hägg nedanför gungan i slänten mot sjön).


Stöp i soffan på eftermiddagen och sov hårt i säkert en timmes tid. 
Senare på kvällen hände nåt så obehagligt. 

Jag hade gått i säng och somnat, sov djupt och hårt .., när pv lite senare kommer upp och in i sängkammaren för att säga godnatt och då vaknar jag och blir hysteriskt rädd, så där så jag skriker hejdlöst rakt ut!! Helt obegripligt att jag blev så rädd och det kan jag säga att det blev pv också, och Harry, han blev inte bara rädd; han blev vettskrämd, hoppade ner från sängen och gick raka spåret in till husse och sov där. 

Så blev det morgon och jag kom ner till köket där pv var i färd med att göra sig i ordning för att cykla till sitt gamla jobb. Två dagars arbete där väntar honom. 
Själv är jag fri, men ska arbeta extra för Charlotte i morgoneftermiddag.

Tog bilen och körde till Harplinge och köpte - förhoppningsvis för sista gången innan vintern - en säck med fågelfrö, men sen får dom nog klara sig själva resten av sommaren. I bagageluckan hade jag även med mig några plantor med lövkoja. Det här med dofter betyder mycket. Och lövkojan, den förknippar jag med sommar och blomsterhandeln hemma i Malå.


Nu inväntar jag friherrinnan som har åkt till Ullarp för att köpa ägg, även till mig. 
Vi åker ju upp till Sthlm senare i veckan och äldsta dottern ville gärna ha några flak med hemägg.
Det blir kaffe ute i solskenet och jag är så glad för lilla fröken Akleja som är så mild och ljuv i färgerna när den slår ut! Det är den allra finaste aklejan jag har fått fatt i.


Kommer ni ihåg dom här dunkarna som pv köpt hem och som skulle ta hand om regnvattnet från garagetaket och en från hustaket. Den här dunken fylldes under en regndag!! Det har varit rapsolja i den, så vattnet har en liten gulaktig färg.

Den andra behållaren fylldes lika snabbt, så nu har vi i alla fall två tusen liter vatten att pytsa ut till buskar och rabatter, om det skulle behövas. Men en sak återstår; att på ett finurligt kunna tappa ut vattnet via en slang. Sen ska vi plantera (vi = pv) HUMLE som får slingra sig upp för dom hemska rören, så ska det väl se bättre ut. Eller kanske helt enkelt bygga en ram av trä runt?


Annat som är vackrare: ett blommande körsbärsträd! 


Och spireabuskarna som jag klippte ner så hårt antingen i fjol eller förrfjol, dom blommar nu överdådigt. En bit ifrån dem står dom (ja, här blandas dem och dom .., "de" kan jag inte skriva, det känns helfel) andra spireorna som är högre oss själva och så bruna och spretiga; dom ska sågas ned efter blomningen, så blir dom kanske som nya nästa år?

Apropå stavning. 
Såg i Morgonstudion i morse en skylt som skulle visa namnet på SVT:s korrespondent i Spanien, där det ju har varit val. Han heter Christoffer Wendick, men en osäker textare hade drämt till med CKristoffer, med såväl C som K. Ja, det gäller att gardera sig. Och svenska dagbladet på instagram, där stavades busken/trädet sälg med j. Tur att man är i gott sällskap. Det här med stavning och grammatik är inte det enklaste.

Ja, nu blev det ett superlångt inlägg. 
Så är det ibland. (nästan alltid).

6 kommentarer:

  1. När det gäller stavning och framförallt felaktig sådan, så lär TV4 ligga etta.

    Men jag ser det så gott som varje dag även i SVT.

    Och det där med de och dem, har jag inga svårigheter med. Använder ibland "dom" om jag skriver talspråk. Det finns ju många som tror att "dem" bara är en finare form av "dom". Då kan dem skriva såhär.

    Var och vart, bereder mig heller inte några problem.

    Men så tillhör jag ju ordpolismakten, också.

    SvaraRadera
  2. Bert Bodin: men jag vet var det ska vara de och dem, men själva ordet "de", det är så främmande för mig och jag skriver ju oftast som jag talar. De gick ut promenad, jag ger dem mat. Det är lugnt. Men för mig låter de så upptstyltat och det är förstås för att jag aldrig själv använder det.
    Ibland när jag hör kronprinsessan tala, då säger hon t.ex. "det är en fin dag idag", och ordet det uttalas helt och hållet. Det finns ju inte på kartan att jag skulle uttrycka mig så, däremot att skriva det, går bra
    Var och vart, tror jag att jag klarar.
    Var är du?
    Vart ska du ta vägen?
    Var har du skorna?
    Vart gick du?
    Jo, men det är väl rätt?

    SvaraRadera
  3. Jätterätt.

    Den andra språkpolisen ...

    SvaraRadera
  4. Ja Spireabuskar alltså...

    De verkar vara världens tåligaste och verkar också gilla att beskäras hårt.

    En granne på gatan har dem som häck ut mot trottoaren och klipper ner dem riktigt kort med jämna mellanrum. En underbar häck! ;)

    SvaraRadera
  5. Walkaboutsweden: ja, vi har några jättestora som ska sågas ned efter blomningen .., sååå fula och skräpiga är dom och dom jag tog ned i fjol, sååå fina!

    SvaraRadera