torsdag 4 juni 2020

Monet berättar .....

Jag har ju tidigare beskrivit ingående hur jag haft det under mina yrkesår och under uppväxten. Bara under korta perioder har jag varit med om schemalagda kaffepauser (och naturligtvis säkert lagligt åstadkomna sådana fast jag har aldrig varit medveten om det). Jag har ofta arbetat i projektteam men vi har då haft renodlade arbetsmöten då var och kan har tagit med sig en kopp kaffe in i konferensrum eller möteslokal. Vid kundbesök tillägg av en kanelbulle.

Jag har varit anställd av amerikanska och svenska privata företag och som jag beskrev det - det är en helt annan företagskultur där lunch har varit umgängessättet och privat samvaro mellan arbetskamrater efter jobbet varit det som gällt. På jobbet har jobbet gällt, inte pauser. Inga värderingar i det, det är olika sätt att arbeta helt enkelt.

I min familj har det aldrig funnits kaffepauser. Fika sa man aldrig. Kaffe kunde man bjuda gäster på, till vardags drack mina föräldrar kaffe på morgonen och efter middagen för sig själva i vardagsrummet, pappa med cigarrett eller pipa och dagstidningen och ibland ett litet glas whisky eller conjac, mamma kunde ibland göra honom sällskap men det var deras stund att koppla av efter jobb och hemmafrutillvaron. Vi barn fick hålla oss tysta och undan. När sedan tv gjorde sitt intåg dracks kaffet till nyheterna men vi barn ansågs alltid för unga för att inta den drycken.

Hos oss dricks inte kaffe. Mannen en kopp till frukost, sen inte mer. Kaffe efter maten på restaurang eller när vi har gäster. Alltid bryggt, antingen Zoegas sen skånetiden eller Arvid Nordquist eftersom jag arbetat där. Kokkaffe har jag druckit nån gång i livet och gör aldriga om det:-)


//Tack Monet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar