måndag 5 oktober 2020

 Idag ...


Vi stämde träff i Skallkroken, pv och jag själv, och vi kom nästan samtidigt. Han hade cyklat från jobbet (nyklippt och fin!) och jag tog bilen och så här tomt på båtar var det när jag gick ut på bryggan.
På motsatta sidan, vid hamnkranen, var Bengt och Anders på gång att masta av sina båtar.

Pv var redan på plats när jag kom, han satt där, längst ute. Där var också ett par i vår ålder kanske och åtminstone kvinnan härstammar från Tyskland. Nu hade hon badat och var på väg att göra sig klar för att cykla hemåt. Hennes make var också med; men han nöjde sig med att titta på. (Det var deras båtvagga vi fick låna hela förra vintern, då dom hade sin båt - likadan som vår - i Tyskland).

Det var riktigt skönt i havet .., kanske sjutton grader? 
Minst sexton, i alla fall.
Jag simmade en bit - längre än igår - och det kändes enbart härligt! 
Pv höll med mig. 


Tidigare idag tog jag harry på promenad och stannade till nere vid stranden. 
Jag slog mig ned och blev kvar säkert i en halvtimme - om inte mera - och för ovanlighetens skull höll sig harry lugn; han brukar annars ledsna och bli lite orolig. 
Men inte idag.
Han nästan somnade i sanden och jag upptäckte att han fått massor med grå strån, inte bara under hakan, utan ovanför nosen.
I nio år har han förgyllt våra liv.


Sååå vackert var det! 
Jag tänkte att ..., ja, men  n ä r  såg jag så mycket solglitter ute till havs?
Det var som om nån hällt ut allt vad som fanns av just glitter!


Det var inte bara havet som var vackert.


Såna här dagar, dom blir som till en enda stor bonus. 
Som en present man får utan att alls ha gjort sig förtjänt av den. 
Ungefär så kändes det. 

Inte en enda sädesärla spatserade på stranden .., allt jag såg var kråkor, men dom är ju på ett sätt fina också. Tidigare idag gick ett stort sällskap Canadagäss vid vattnet och jag hörde en gärdsmyg flöjta så vackert från ett enbärsbuskage; det var när vi var på väg hemåt. 

Så var det. 
En ljuvlig dag.


3 kommentarer:

  1. När havet glittrar sådär brukar min sexåriga dotter utbrista "Titta, det regnar sol!" och stråla med hela ansiktet. Jag kan inte annat än att hålla med henne.

    SvaraRadera
  2. Båthuspernilla: klok dotter du har! Det är väl ungefär så det känns. Eller syns!

    SvaraRadera
  3. Fina bilder Elisabeth. Vår Dessi dog igår ( i min famn hemma med akutveterinär) medan hussen ovetande kranskärlsopererades akut efter sin tredje infarkt. Så kan livet också ta sin vändning...

    SvaraRadera