måndag 5 oktober 2020

För ett år sedan ...


... precis hade pv, hans storebror Tommy (i fören) och kompisen Göran seglat hem den nya båten (som ännu inte har fått ett eget namn) från Landskrona. Lite spännande var det, den är ju inte alls så smäcker som den gamla båten, men allt gick bra. 
Själv körde jag hem en släpvagn med båtvaggan ombord.

Kände mig måttligt entusiastisk. 
Jag tyckte att båten var stor och klumpig. 

Men oj, så man kan ändra sig! 


Och efter sju sorger och åtta bedrövelser (med krånglande batterier och annat) blev det sommarsemester och båten visade sig vara helt underbar! I Limhamn kom ny besättning ombord; det var sonens rara svärföräldrar Claes och Monica som gjorde oss sällskap till Falsterbo kanal.


I Gislövsläge blev allt fel när vi skulle lägga till. 
"Den sämsta tilläggningen någonsin i mitt seglarliv!" sa pv. 
Och det lilla samhällets seglarskola blev inställd på grund av våldsam blåst och i två eller tre dagar blev vi kvar här. Nåja, vi fick träffa Hedgrenskan och hennes man och även hon som på Instragram kallar sig "kateaso" - men heter Monica - och egentligen är från Ljungby. Sånt gladde! 


Dessförinnan hade vi lagt till i Torekov, mest för att rasta Harry. 
Jag blev också rastad; det vill säga, jag gick ögonaböj och tog mig en simtur i havet! 


Och Harry kände sig trygg ombord. 
Höll lite koll. 
I princip sover han absolut hela tiden, ja, fram tills det är dags att gå in i någon hamn. 
Då kommer ju doften av annat än hav och han blir pigg och framför allt nyfiken.
Numera stänger vi in honom i akterruffen just innan vi ska lägga till, då han annars blir så ivrig och så ska man hålla koll på honom också, förutom allt annat.


Målet var Ystad. 
Vi tillbringade fem eller sex dagar där - blåsten höll i sig, inte en enda båt lämnade hamnen på flera dagar! - vi fick låna exets båtplats i hamnen och han kom och hälsade på, vi blev bjudna på middag i Bjäresjö och det var på det hela taget så trevligt. 

På hemvägen fick vi sällskap till Abbekås av min arbetskamrat Malins två söner och deras kompis Viktor. 
Alla tre var lyriska. 
Åååå, så häftigt det var att segla!
Eller: skulle bli! 
En av dem tänkte satsa på att bli sjöman.

Efter en halvtimme låg den förste. 
Sen var det broderns tur. 
Oj oj, oj, så sjösjuka dom var .., kräkhinkar användes flitigt! 


Men efteråt var dom glada. (Kanske för att få komma i land?)
Ganska, i alla fall. 
Jag undrar jag om dom är sugna på fler seglatser ...?
Viktor, längst till vänster, klarade sig med nöd och näppe, men så är han också den som tittar upp.

Nu ska jag ta tag i nånting som jag länge tänkt göra, nämligen fixa ett collage av sommarens äventyr och sedan rama in det hela. Så roligt att minnas tillbaka!
Pv har givit sig av till stan och jobb och ikväll är det körövning. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar