onsdag 7 oktober 2020

Lite på vift ...


Nej, det är inte ofta jag besöker Halmstad, förutom när det är Filmstudio, men idag körde jag in. Parkerade här nere vid Strandgatan med alla båtarna (fortfarande ganska många båtar som inte var upptagna) och det var här, längs Strandgatan, som Sonja och Gösta bodde under ett par år. Från balkongen hade dom utsikt mot Halmstad slott som är så fint, så fint. 


Så här ser det ut, om nån nu inte visste det. 
Slottet byggdes i början av 1600-talet av kung Christian den IV, då Halland fortfarande var danskt. Här finns en länk som berättar mera on slottets historia. Numera bor landshövdingen här.


Någon dag med bra fotoväder (alltså inte för skarp sol) ska jag åka in och ta mig en mer ordentligt titt. Bekanta mig med stan, på ett annat sätt. Inte bara köra igenom på väg någonstans, eller för att hämta upp pv. Eller för att besöka biografen Röda Kvarn.


Så här ser det ut när man tittar ut mot havet till. 
Varifrån jag står, lär det vara två kilometer tills Nissan mynnar ut i Kattegatt.
Och till vänster, men en bit bort, bodde alltså Sonja och Gösta.

För övrigt har det varit en stillsam dag. 
Fick besök av friherrinnan och vi satt ute på altanen och surrade en bra stund .., hon hade med sig daghunden Bessie som är så förälskad i Harry. Kanske är det ömsesidigt? 
När vi druckit upp kaffet, tog vi en sväng till gårdsbutiken i Ullarp och köpte potatis. 
Där fanns tre sorter välja på: Amandine, Fontana och King Edward. 
Sen hemåt igen.

Till och från har det regnat .., pv åkte rullskidor hem från Gullbrandstorp där han vikarierat idag, bland annat hade han tyska och historia, vilket han tyckte var roligt, det märktes. Och han fascineras av hur det i somliga skolor är helt självklart att eleverna INTE har sina mobiltelefoner framme på lektionerna, medan det på andra är precis tvärtom.

Det är också intressant att höra honom berätta om olika lektioner när han kommer hem. 
Han verkar .., mer peppad än tidigare, tycker jag. Och han berättade om hur han på lektionen i tyska hade mixat den med lite matte också; att det ena gick in i det andra på ett naturligt sätt. Kul för honom!


Bilden här ovanför är från boken "Jag minns". 
Apropå att vi ikväll tittat på näst sista avsnittet av "Kanaler, båtar och kärlek", där den brittiske skepparen/skådespelaren Timothy West och hans fru Pru (även hon skådespelerska) tar sig fram med kanalbåt i England, ja, vi har fått följa dem även i Europa och Asien. 


Pru (egentligen Prunella Scales) har drabbats av Alzheimer och har, berättar maken öppenhjärtigt i programmet, inget korttidsminne, men hon är en fena på att läsa innantill och komma ihåg dikter.  

"Jag känner mig ensam och har inte längre nån att samtala och dela tankar med", säger Timothy. Båda är en bra bit över åttio och så otroligt kärleksfulla mot varandra 

Därför kom jag att tänka på boken som handlar om minnen.



2 kommentarer:

  1. Vilket bra boktips! Jag minns... den blir min nästa bok att lyssna på. Tack!
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  2. Anna-Karin: det följer olika årgångar. Sååå roligt det var att läsa vad femtitalisterna kom ihåg! Väl bekomme!

    SvaraRadera