måndag 31 maj 2021

Fyrtiotvå kilometer ...


Längre är det inte till Varberg härifrån och jag fattar inte varför vi inte åker dit oftare?
På väg till Bohuslän stannade vi i alla fall till - det var ju onsdag och torghandel - och det var som att träda in i Edens Lustgård.  Köpte inte dom  här krukrosorna (förmodligen tänkta till Mors Dag) och ångrar mig storligen. Nu får detta vackra gå till mossfolk som har födelsedag, just idag!  Såå glad är jag att du fortsätter med bloggandet och låter oss ta del av din vardag! Har den äran på födelsedagen! säger jag. 


På Instagram skrev jag att känslan när man (jag) är i Varberg, det är att där vimlar av äldre människor, ja, åtminstone i centrum är nog "Maj" - skulpturen av Emil Näsvall - den enda ungdom man ser. Men så är det förstås inte. Googlade sedan på befolkningsstatistik och Varberg stack inte alls ut. 
Måhända jämför jag med Halmstad, men här har vi ju högskolan och jag tycker att jag möter ungdomar överallt där!

"Maj", hon finns tydligen på flera ställen .., i Danderyd, i Strykjärnsparken (vilket härlig namn på en park!) i Söderhamn, i Varberg förstås .., och inte minst i Skolparken i Vilhelmina! 

Vilken underbar skulptur! Så frimodig denna Maj ser ut att vara!


Ännu mera torghandel. 


Så mycket fina blommor där fanns! Och så många olika sorters grönsaksplantor till rimliga priser och kraftiga och frodiga, långt ifrån Plantagens exemplar som dessutom är betydligt dyrare.


Osthandlaren var också där och visade sig vara en pratglad herre som generöst bjöd på tunna skivor av ostar som man råkade snegla på. Den här undvek jag dock. Kilopriset avskräckte .., nästan femhundra kronor kilot! 
På skylten uppe till höger, där skymtar jag en ännu dyrare ost. 
Jo, man begriper varför det är hektopriset som anges ....

Såja, nu har jag lättat hjärtat/minnesbanken/minneskortet vad beträffar Varberg.

6 kommentarer:

  1. Jag var en hel vecka i Varberg i början av 60-talet (då du knappt var född).

    Det ingick i en treveckorsodyssé som vår familj genomförde till tre olika destinationer. Bornholm, Varberg och Hökensås vid Vättern.

    Allt arrangerades av RESO som fanns på den tiden.

    Minns att vi var på Varbergs fästning en hel kväll, badade vid Apelviken, guidades på Monarkfabriken m.m.

    SvaraRadera
  2. Bert Bodin: ja, det här med Reso var smarta grejer! Undrar om inte pv:s föräldrar deltog i sånt också?

    SvaraRadera
  3. Jag gillar också statyn.

    I Varberg har jag varit så många gånger ända sedan barnsben, att jag inte "kan räkna dem alla".
    Min mamma ÄLSKADE havet och tyckte mycket om att sola och bada.
    Nuförtiden blir det kanske ett besök per år och helst inte under högsäsong.
    Men semesterstäder har sin charm även på andra tider.

    SvaraRadera
  4. Walkaboutsweden: jag glömmer ofta hur nära det är för er i dom trakterna att ta er till västkusten! Smålänningar österut har vi gott om i sommarstugor och i affären, men ni har väl lika nära till exempelvis Varberg?

    SvaraRadera
  5. Vadå bara fyrtiotvå kilometer? Det är ett helt jäkla maraton!

    SvaraRadera
  6. maratonmadamen annannan: ja, om vi nu ska springa så är det ju förstås en hel del! ,-)

    SvaraRadera