tisdag 8 februari 2022

Bäst idag ....


Det måste väl ändå ha varit bronset i mixed-curling (mot Storbritannien) och därefter silver och guld i damernas sprint på skidor, men också att himlen var så här blå och fin och solen strålade (snart börjar vi nog få varmvatten från solfångarna), men oj, vad det blåste! 

På tillbakavägen från havet och stranden tog jag genvägen via Ecke och Britts tomt. 
Det är så snårigt på vissa delar av stigen .., där är grönmossiga grenar som vrider sig som i kramp .., där är stickiga kvistar av björnbär och överallt ligger nedblåsta grenar och på ett ställe: ett stort träd. 
En al. 

Det är så fantastiskt detta med Harry. 
Detta att han - sedan jag var sjuk - alltid väntar in matte.


Nej, det var inte kväll eller ens natt när bilden togs. 
Jag råkade komma åt någon knapp när jag redigerade bilden och då blev det så här, men det blev ju nästan läckert. 

Tungt var det att ta sig hemåt, i blåsten. 
Blåser det mycket, då känns det hopplöst .., då liksom ramlar jag ihop i en hög när jag nått backens krön och hjärtat dunkar och det händer att jag tänker att ...,, jaha, nu är det färdigt. Gonatt. 
Ajöss. 
Farväl!
Men .., det var det inte, tack och lov. 
(Det var också det bästa - att det inte var slut på det roliga).


Annat som gjorde hjärtat glatt? 
Eller i alla fall varmt. 
 
Jo, att Sigge  s p r i n g e r   i raketfart till växthuset så snart solstrålarna når dit in .., och därefter tillbringar han halva dagen, ja, mer än så ..., liggandes på min yllesjal, vilken i sin tur ligger på en dyna i trädgårdsstolen. 
Vet jag någon som ser ut att njuta så mycket av solstrålarna? 
Knappast. 

Harry kurade ihop sig på soffan Ektorp när vi kom hem .., några timmar senare körde jag till Harplinge i tron att lilla butiken där heter Matöppet och hade super-extrapris på kattmat, men så var det inte - butiken heter Handlarn och kattmaten visade sig vara dubbelt så dyr som dom jag TÄNKTE köpa.  

Kände mig så ogin, butiken i Harplinge kämpar säkerligen för sin överlevnad och jag har själv arbetat i en butik som slutligen gick i konkurs och även om det inte drabbade mig - ekonomiskt - så anar man ju oron. Och en liten butik är chanslös .., kan aldrig köpa in varor till samma låga pris som stora jättar, typ Ica, Konsum och Hemköp, men det inser inte alltid kunderna. 

Nåväl. 
Vände tomhänt till bilen, men svängde förbi Börjes konditori och köpte världens minsta chokladbiskvi till det hutlösa priset av tjugofyra kronor och den biskvin delade vi på - pv och jag själv - till eftermiddagskaffet. 
Det ska villigt erkännas, att detta var den i särklass ljuvligaste chokladbiskvi jag någonsin i hela mitt liv smakat, men oj, så dyr.

3 kommentarer:

  1. Nu minns jag väl inte förra OS så bra men har det någonsin gått så här bra i inledningen av ett OS. Typiskt att vi inte kan följa det på TV då vi inte har kanalerna som behövs.
    Bilden blev bra ibland kan de där filtren i telefonen lyfta en bild.

    SvaraRadera
  2. "Vinjettering" heter den där fotofunktionen du kommit åt. Användbar ibland. Här blev det ju dekorativt. Funktionen kan graderas. Du kanske kan börja experimentera lite.

    SvaraRadera
  3. En vanlig man: ja, det har verkligen gått bra! Och tänk, att vi har Norge bakom oss ..., så länge det nu varar ,-)

    Bert Bodin: nja, det tror jag inte, vinjetteringen använder jag ibland när jag vill mörka sidorna, det här är när jag använder porträttvarianten och då kommer det upp olika "kuber" med olika varianter, det står t.ex. scenljus mono, konturljus, svartvitt key-ljus mm. Helt otroligt vad många varianter det finns i en mobilkamera numera!

    SvaraRadera