torsdag 17 mars 2022

    En dag att minas .... 


Sista dagen som barnbarnsvakt och vilken dag det blev!
Steg upp vid sex .., och sen har en snart-treåring varit mitt sällskap mest hela dagen. 

Det finns dom som tycker att det här blir som att leva genom sina barnbarn och det får man förstås tycka, men det finns liksom inga ord för hur mycket jag har njutit av dom här dagarna. 

Att få flera dagar tillsammans ., att lära känna varandra och upptäcka hur mycket han har utvecklats,  eller att kunna föra en dialog, som när han i eftermiddag ville att farmor skulle rita ett hööööögt hus och sen berättade  vad som skulle finnas där och jag ritade efter bästa förmåga (nej, just det, bättre än så blir det inte!) och balkonger skulle förstås finnas och han skulle själv vara på taket och hålla i en Piggelinglass och bästa kamraterna Anton och Juli, skulle bo i samma hus. 

Bara en sån sak. 

Klockan fem i eftermiddag kom taxin och parkerade här på gatan. 
Den minste fick sitta i bilbarnstol och chaufffören, som visade sig heta Ibrahim, var vänlig och fixade alltsammans och den som aldrig någonsin åkt taxi förut, viskade och sa att mamma skulle sitta intill honom där bak. 

Nu är här tomt och tyst, eller ja, ganska. 
Steven - den 1-årige vackre golden retrievern - är den pratigaste hund jag varit med om, men för övrigt blir det förfärligt tomt. 

Äldsta dottern fixar med middagen  ..., Peter har precis kommit hem från jobbet (fy, så långa dagar .., tolv timmar från dörr till dörr och personligen har jag aldrig haft längre än tio minuter till jobbet) och nu är det  alldeles mörkt ute. 


Frostigt ute i morse, men lite varmare framåt dagen. 
TV4 just nu och jag tycker att "Efter fem" är ett himla bra program med bra programledare. 

Nu är middagen klar! ropar den äldsta. 
Vilken service!

2 kommentarer:

  1. Jag har två barnbarnsbarn på ett och tre år i närheten och det är en ynnest att få följa deras utveckling. Något som jag inte tänkte på när jag hade egna barn. Nu har man inget ansvar längre, bara glädjen över att få hänga med.

    SvaraRadera
  2. Gunnel: så är det för mig också! Men å andra sidan minns jag att jag skrev ner alla möjliga tecken på utveckling, i alla fall hos nr 1. Det där försvann lite allt eftersom ,-)

    SvaraRadera