tisdag 17 maj 2022

    Lite mera ....


På lördagen, när vi pustat ut lite efter flyttkartongcirkusen, tar sig minstingens farfar en promenad på tomten och upptäcker då en liten fontän. Men sladden ..., var ska den kopplas? 

På andra sidan staketet stod ett betydligt modernare hus och på andra sidan gatan, mer som dom nyblivna husägarnas variant. Tegel, byggda på 60-talet kanske? Barrväxter utanför. Granar och tuja. 
Blommande körsbärsträd.
Och i dom nyblivna husägarnas källare fanns gillestuga och "bar", jo, men det minns man ju att det var populärt. Stor bastu också.


Innan jag satte mig på tåget till Malmö, sprang jag in på Ica i Halmstad och köpte en förpackning Lego till minstingen och jag hann väl knappt säga hej, så var det order om att bygga ihop det hela. Det kan jag säga, att det var lättare sagt än gjort. 

"Farmor! Du kan ju!" sa arbetsledaren. 
Ja, han ville väl uppmuntra mig.


Ett axplock bara från vad som fanns i kartongen! 


Vi satt i sängen i det som  just då kallades för "farmors rum". 
Smågubbarna var enklast att sätta samman och dom fick sedan stå på fönsterbrädan och hålla koll. 


Och igår. 

"Farmor .., den här får du ...!" sa minstingen och överräckte den lilla, lilla, lilla tjusiga damen med röd klänning. Inte ens en diamant hade gjort mig gladare! 
Och jag minns en nyckelring i trä med "Mormor" ingraverat/inbränt och den nyckelringen (som ju är en liten träplatta) använde jag i många, många år och den var från Emma. 


I det som var hans pappas och mammas sovrum, upptäckte jag ett alldeles underbart påslakan som - av någon outgrundlig anledning - gjorde mig så glad! 

"Det är från mamma och pappa, det påslakanet fanns i min barndom och känn så mjukt det är!" sa minstingens mamma och log så varmt.

Jag tänkte .., att  efter allt som hänt dom senaste månaderna .., spänningen (och även oron)
inför att sälja sitt hus, vilket ju till syvende och sist var förutsättningen för att sedan kunna bjuda och få lånelöfte till nånting man verkligen vill ha och så två månader i det lilla, lilla gårdshuset och längtan och väntan till mitten av maj .., och så ÄNTLIGEN: flytten med allt vad det innebär .., ja, då kan nog ett påslakan betyda mer än man tror. 

Det var mycket som vi undrade över i deras nya hem. 

Varför hade de förra ägarna t.ex satt haspar på utsidan (alltså  u t si d a n) av två sovrumsdörrar? 
Och glädjen i att spegla sig, den måtte ha varit stor; för att inte säga omättlig, hos dom forna ägarna. 
Överallt upptäckte jag speglar! 

Suveränt bra var antalet garderober och förrådsutrymmen, ja, t om trådbackar fanns det gott om.


Sist av allt en bild från "hundgården" - den tillfälliga -. 
Harry fann detta osedvanligt dumt och kunde väl inte för sitt liv förstå varför han plötsligt inte kunde gå lös, så där som vanligt? 

Lykke, som faktiskt är  v a n  vid en inhägnad del av tomten (men hon kan då nå altanen och lätt komma in om altandörren står öppen), knorrade betänkligt. Till sist kröp hon ihop vid cykelskjulet där vi lagt hennes sköna bädd. Den brydde hon sig dock inte om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar