måndag 14 november 2022

Helgen ...


... i bilder, kan bli så här. Det var så det var. Först hos sonen med familj och en treåring som stod i fönstret och tittade och väntade när vi kom körande (oj, så det värmer hjärtat!) och det var pussar och kramar och "Thomas, vill du leka med mig?" och det ville han (det byggdes skyskrapor med legobitar) och det var hundpromenad tillsammans och med farmor blev det teckningar som blev till spännande sagor. 

Oj, vilka ruskiga fiskar och hajar som fångades från båtarna!! 

Och där var en liten 3-månadersgosse som nu smajlade när man killade honom på magen och så var det thai-mat och lussekatter och kolla på bilder i farmors mobil. 



Det spelades memory vid köksbordet och inte var det väl så himla roligt att förlora när man är tre år, allra helst om man är väldigt tävlingsinriktad och det mesta går ut på att vinna. 

På fredag ska jag ta tåget till Malmö och hämta den där gossen .., för vidare befordran med Öresundsetåget, men nu till landet Halland. 

Hela helgen här. 

Det återstår att se hur det går .., man får ju ändra sig om det känns läskigt. 


På söndag blev det besök hos min syster i Västerstad, utanför Hörby. 

Vi låg i var sin del av den stora hörnsoffan och småpratade om allt och inget ., om sånt vi kom ihåg från förr och alltid slås man av häpnad över hur olika ens minnen är - även om vi var med om samma sak -. 

Så olika vilka minnesbilder som hamnar i ens arkiv!

Min syster berättade om en tågresa från Bastuträsk till Avesta - hon skulle arbeta som hembiträde - och resan började på hennes födelsedag den 1:a september och  av mamma hade hon förärats en grön, stickad (inte hemstickad) tröja som kom att bli så älskad. Efter ett halvår i Avesta blev det elevpraktik på Folktandvården i Stensele hemma i Västerbotten och därefter tandsköterskeskolan i Umeå. Många, många år senare, då, när vår pappa hade gått bort, växlade min syster spår och läste till sjuksköterska och kom så småningom att arbeta på dialysavdelningen på Lunds lasarett. 

På hennes kylskåpsdörr upptäckte jag en gång hälsningar från tacksamma patienter, ja, som skrev hur snäll och rar hon alltid hade varit på jobbet.

Vid sextiden på kvällen - igår, alltså - kom pv och hans bror Ulf  (dom hade ju firat brödernas faster i Bjärlöv) och hämtade mig och Harry och så skjutsade vi hem Ulf till sig (utanför Lund) och så hemåt. Det blev aningen spännande när vi struntade i att stanna och extraladda bilen. När vi kom hem hade vi två gånger hört varningsplinget där det står att batteriet måste laddas, "uppsök närmaste laddstation". Mätaren stod på 2 mil kvar, när vi kom hem. Härligt! Nu börjar vi veta  hur det fungerar på riktigt. 

Allt gick bra. Idag besök i Falkenberg (influensavaccin och en kund från affären skötte sprutan!) Därefter veterinärbesök då suturerna plockades bort. Nu sover - utan tratt på huvudet - en totalt utmattad hund. (Men tratten åkte på igen .., han vill hela tiden vara där och slicka).

5 kommentarer:

  1. Det där med laddning av bilen ... Oj, oj - det gäller att hitta ett ställe för det då, som dessutom inte är fullt med laddande bilar. Och hur länge måste man vänta? Det är väl inte som att tanka, kan jag tro.

    SvaraRadera
  2. Bert Bodin: åtminstone här i Halland och Skåne, finns det mängder med platser att ladda bilen på, men det gäller ju att det är ledigt. Är man två på samma stolpe, halveras effekten. Vi har en "chargefinder" som app, men den stämmer inte alltid. I Hylte fick vi veta att laddaren skulle finnas på Storgatan 4; det var mörkt ute och inte fanns det någon där inte. Den stod vid Coop.
    Kör man som vi samma sträcka rätt ofta, lär man sig ju var det fungerar bra och hur mycket man vågar chansa. Men den saken är ju klar, att det är en fördel att vara pensionär och inte tillhöra den lättstressade delen av mänskligheten ,-).
    Annat som jag inte tycker om, är att får du slut på el, kan du inte bogsera en el-bil, den måste lyftas iväg. En hel del nackdelar. Fördelen är ju att vi aldrig behöver tanka.

    SvaraRadera
  3. Bert Bodin: hur länge du måste vänta, beror förstås på effekten på laddaren. Vi tycker att det ofta inte stämmer med vad som står att det ska vara .., och det är då alltid LÄGRE effekt än den utlovade. Vi har gjort en längre körning, men då övernattade vi i Linköping - inte för att det inte gick att hitta laddare - men vi tyckte att det var trevligt att se något nytt. Utanför hotellet fanns laddare (men upptagna när vi kom). Ja, det gäller att ligga steget före. Andra el-bil-innehavare tycker kanske att jag överdriver, men så här har vi upplevt det. För min son t.ex i Malmö och med kort körsträckor, är det ju hur enkelt som helst. Dom laddar hemma. Det gör ju vi med. Full sprutt ger kanske 43 mil, om vi kör kring 90.

    SvaraRadera
  4. Missförstå mig inte. Jag gillar verkligen idén. Men i kallt klimat och utan möjlighet att ladda hemma .... nja ..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, men det förstår jag mycket väl. När det är kallt drar den ju mer el, liksom om det är varmt och ac:n är igång. Jag förstår dig tillfullo. /Elisabet

      Radera